Hur många av er här har fyllt i det Vita Arkivet ?personligen tycker jag det är en jobbig uppgift men å andra sidan något bra man får komma till tals efter man inte finns .Hur tänker ni om detta ?Måste säga att det är obehagligt men en bra sak för dom efterlevande.Konstig igentligen för man tror man är odödlig

Jag visste inte ens att det fanns något sådant, och jag bryr mig inte så mycket heller. När man är död så är det skit samma i alla fall

Tanken med Vita Arkivet är väl att underlätta för barn make osv genom att tala om sin sista önskan om hur man vill bli begravd och var vilken musik man önskar , jordbegravd eller krimerad vem man vill ska ärva vad osv om man vill ha gravsten eller inte gravård osv. Man underlätta mycket för ens annhöriga och familj på det viset

Man kan väl berätta det för dom eller skriva ner det hemma, det har jag gjort.

Har talat om för mina barn hur jag vill ha det, kremering och sprid askan, ingen gravsten eller något sådant för de efterlevande att sköta. Har ju begravt min sambo och det var ju inte lätt, att inte veta säkert vad han ville ha, så jag fick gå efter mitt huvud, en mycket svår uppgift, kan jag tala om, mycket svåer.

Jo visst kan man det skriva en lapp som kanske aldrig hittas mitt i allt !vet de att man skrivit i det VITA ARKIVET så vet de vad man vill och önskar och så slipper de leta igenom alla pappersbitar man har !Vita arkivet handlar ju om att underlätta för de överlevande så de slipper ta svåra beslut i sorgen de vet då presic vad man önskar med begravnning musik osv osv .För även när man är död vill man ju påverka tror jag .

Jamen man kan väl berätta för dom hur man vill ha det så dom vet.

Jag har fyllt i Vita Arkivet för många år sedan. Är inte ett dugg rädd för min egna död, men för alla andras som jag tycker om.

Bra att de som överlever mig inte behöver bry sig mer än nödvändigt

Jag hämtade ett sådant där Vita-arkivet-dokument när pappa dog i somras, men jag har inte fyllt i det ännu. Jag tänker dock inte registrera det någonstans, utan lägga det hemma i lådan med viktiga papper, där hittas det lättast. Registrerar man det tror jag att det blir jobbigare att göra ändringar, vilket man såklart kommer att vilja göra om man får förmånen att leva många år till. Man kunde även skriva in lösenord till facebook, forum och mail där, vilket jag tycker är viktigt, så att de anhöriga kan avsluta kontona. Och de ändrar man ju ibland och då är det lättare att göra det på ett papper än att kontakta begravningsbyrån.

Jag ska inte styra min son ett dugg, jag ska skriva att han får bestämma helt och hållet själv hur han vill göra, men jag kommer att rekommendera honom att välja billigaste möjliga kista och minneslund.

Skriver man för detaljerat i Vita Arkivet så kan man göra det mer besvärligt än tänkt för de anhöriga, begravningsbyrån sa till oss att då är man i princip skyldig enligt lag att följa det. Det lät helknasigt tyckte jag, jag hoppas att jag missförstod. Men OM det nu skulle vara så, så är det bättre att det ligger hemma, då kan man ju säga att det inget finns, om man vill det. För till syvende och sist så är det ju de efterlevande som ska bestämma tycker jag, är jag död så är jag, inte ska jag fortsätta att domdera från graven.

nej,något vitt arkiv blir det inte för mig.jag kommer nog inte ens att bevista min begravning,det finns viktigare saker att göra.
mina anhöriga vet vad som gäller,kremering o anonym minneslund. musik o sådant är oväsentligt,ett vi syns räcker... ulf

Jag har inte fyllt i, men tänkt på det många gånger

En första vägledning till barnen är väl att vi gått ur svenska kyrkan - ingen mässande präst och inga psalmer.
Ett klokt val av Meriona att råda sonen om billig kista. Den ska ju ändå bara gå upp i rök.

Att styra upp i detalj kan kanske ställa till det för efterlevande om dom kanske har en speciell önskan om något som känns viktigt i deras sorg.

Har ingen anledning att göra detta, är singel sen födseln, inga barn och "bara" en bror med fru och två barn som närmast sörjande. När pappa dog var vi rörande överens om direktkremering och privat urnsättning och så får det bli här också. Begravningen av mamma satte sina spår, aldrig mer en prälle och hela baletten men pappa ville ha det så. Har man flera arvingar och då kanske i olika omgångar är det dock klokt, det finns inget som kan splittra en familjegemenskap så som att dödsfall och arvsskifte.

Vita Arkivet (FONUS) eller Livsarkivet (SBF) är jättebra. Även om man inte vill fylla i dessa är det bra att ta del av hur de är upplagda för att få liten checklista på olika saker som är bra att beakta medan man ännu lever.

Det är ju bara en liten del som handlar om begravningen, det mesta handlar ju om att kunna meddela efterlevande om vilka försäkringar, tillgångar man har.

Ja, även för dem som inte har några efterlevande släktingar kan det vara en god ide att kolla igenom detta. För den som utses av kommunen att förvalta dödsboet om anhöriga saknas får en bra mycket lättare uppgift om man har sammanställt uppgifterna innan man dör.

Så, det är ju jättebra om alla dessa dokument finns sammanställda på ett ställe:

Ev testamente, var förvaras orginal, var finns kopiorna förvarade, finns några tillägg eller ändringar till testamentet?

Samboavtal eller äktenskapsförord, var förvaras det, var finns kopior.

Tidigare bouppteckningar? Efter vem gäller dessa, var förvaras dessa, vilket innehåll har dessa?

Finns lagfarter? Förvaras var? Bostadsrätter eller andra fastighetsinnehav

Vilka avtal har jag ingått, vad innebär dessa?

Gåvobrev? Vad gäller dessa? Var finns de förvarade?

Vilka försäkringar finns? Heförsäkring, livförsäkring, sjukförsäkring, olycksfallsförsäkring, företagsförsäkring, begravningsförsäkring, gruppförsäkring, fackolig försäkring, pensionsförsäkring, efterlevandeförsäkring och så vidare. Vilka är de olika föräkringsbolagen

Hur ställer jag mig till organdonation efter min död? Har jag registrerat mig i donationsregister eller är jag bara positiv till donation utan att ha registrerrat mig. Om jag inte bestämt själv, ve eller vilka ska fatta donationsbesluten och vilka förutsättningar ska det gälla under. Får jag obduceras även om omständigheterna inte kräver det etc?

Vill jag ha begravningscermoni? Kremeras eller jordbegravas? Minneslund eller gravplats? Var i landet vill jag begravas? Finns familjegrav? Var finns familjegraven? Gravnummer? Spridning av stoft i minneslund, i fjällen eller nåt annat?

Sist men inte minst. Har jag satt av ett belopp för vad begravningen får kosta? har jag begravningsförsäkring? Vill jag att begravningsbyrå eller någon annan ska ombesörja min begravning?

Gravbrev?

Klokt Jubbe!

Vad är gravbrev?

Det är ett papper man får från pastorsexpeditionen där det framgår vem som är gravrättsinnehavare, vilken grav det gäller och vad som får plats i graven (hur många kistor och/eller urnor) om det finns en familjegrav t.ex. och lite annat.

Aha, sånt har jag aldrig behövt beröras av.

Nä, jag/vi har inte skrivit något sådant.Jag litar på att min maka gör det på det sätt som passar henne/mig när det är dags. Jag har ofta sagt, att den eller den sången vill jag ha på min begravning, men eftersom jag inte kan kolla, så får det bli enligt de känslor som finns vid tillfället. "Gammal fäbodpsalm" är väl det jag kan tänka mig...
Eftersom vi har särkullbarn, så bestämmer lagen ganska exakt hur fördelningen av arvet skall bli.
Kremering och minneslund är enda alternativet. Jag har klart för mig, och även min maka, hur det skall avslutas.
Vad beträffar lagfarter, aktieinnehav m.m. ekonomiska situationer, så är Skatteverket VÄLDIGT duktiga med vad folk har (eller inte har). Det enda kruxet är försäkringar, men alla handlingar finns i kassaskåpet. Kanena provlima!

Testamenten har de däremot inte alltid koll på. Man kan registrera hos dem när de utfärdas, men det är inte ett krav.

Förvisso, Meriona, men vi har inte skrivit något testamente. För mig betyder det "särskilda villkor utanför äktenskapet", och några sådana önskemål har vi inte. Lagen är väldigt tydlig, och vi lär följa den "in i döden". Hunden skall inte ärva...

Ja i ert fall är det såklart onödigt med testamente, men för far var det jätteviktigt. Varför vill jag inte orda om här, men testamenten kan vara jätteviktiga att hålla reda på.

Har rett ut en del under senaste åren, bl a testamente , förmånstagare av försäkringar osv.

Har tagit hem papper för att fylla i viktiga saker men min begravning den är till för andra och inte för mig.

Gör som ni känner men kremering och ingen präst det är vi överens om.


Vad som kan var viktigt vid dödsfall , vet jag av egen erfarenhet , är att ha reda på vilka försäkringar som finns. Var personen t ex med i ett fackförbund ? Många sådana har medlemsförsäkringar , min pappa hade fribrev till begravning från sitt fack t ex.


Styra och ställa med min begravning in absurdum ligger inte för mig. Jag vet ingenting då utan det är de efterlevande som gör som de vill . Det är en ceremoni för dem , deras avsked av mig.

Jag har inte gjort det än, men kommer att göra det eller skriva ner det. Barnen och jag har pratat mycket om det efter min mor och bror gick bort så dom vet redan en del. Något jag tycker är mycket viktigt för dom efterlevande är att man är tydlig med om man vill ha livsuppehållande behandling i slutet. Min mor hade gjort klart för mig att hon var nöjd med sitt liv och inte önskade leva om hon blev liggande svårt sjuk. När hon sen insjuknade och läkarna sa att det inte fanns något hopp så var det skönt att jag visste vad hon ville. Då kunde jag vara med henne till slutet utan att känna oro över att jag gjorde fel.

Vi har pratat om det här hemma, men inget är gjort ännu.
För min del behövs också ett testamente om jag skulle dö efter maken för om dottern inte har egna bröstarvingar ( ev. "plastbarn" borträknaderäknade) så vill jag inte att en enda krona går till mina syskon, hellre till något annat där det gör nytta.
En del som jag har vill jag ge bort till en pestämt person som inte skulle ärva mig annars. .......

Det är bara att sätta sig ner och skriva det för jag vet hur jag vill ha det.

Dina syskon kan väl inte ärva dig när du har en dotter.

Nej, de kan inte det så länge som vår dotter lever. Hon i sin tur vet (håller med mig om) i min tanke när det gäller mina syskon, så kommer hon att se till att det kommer att efterlevas om hon går bort......
Hon har ju avstått fr. all kontakt med dom sen hon blev myndig. Det är hennes sak och jag förstår henne så väl i det ....... hon kom inte heller undan kaoset fr. dem när hon följde med oss till dom ........

Ingen ärver normalt efter sina syskonbarn.

Jo om man inte har några närmare släktingar i livet så kan det bli så om man inte skriver testamente. Fastrar, mostrar, farbröder och morbröder kan i sådana fall ärva men dom är dom sista i ledet så kusiner har ingen arvsrätt.

Att skriva ett bra testament är alltid bra. Vi skrev ett nytt för drygt ett år sedan ( innan jag opererades igen) men vi hade tänkt på att ändra en del i det gamla eftersom mycket har förändrat sig unter tiden. Men att tänka och att göra är 2 olika saker.....

Vi har ju också s.k. Särkullebarn och då är det viktigt. Visserligen har vi pratat med våra barn men man vet aldrig.

Oftast är det inte barn som krånglar utan dom ingifta.

Ang. begravning av mig säger mina barn att min sambo skall avgöra det för han vet bäst vad jag ville.
Nån dyr ekkista behöver jag inte, kan vara en pappkarton med en snygg svepduk över och fina blommor på den.

En präst vill jag ha. Mina svärfäräldrar var aldrig troende, men när svärfarn gick bort så skulle en präst vara med. Och även hon vill ha en präst med den dagen hon går bort.

När hon var so sjuk för ca 10 ÅR sedan, så bleb vi direkt inkallade till läkaren. Han förklarade för oss att det är bara frågan om Timmar. Och så kom ju frågan om livsupphållande åtgärder. Nej sa dom 2 barnen för dom visste vad deras mamma ville. Efter en vecka lät som vakna upp henne, nu är hon 96 1/2


Elisabeth

Jag har inte tagit reda på hur det skulle förhålla sig med vårt kvarlåtenskap om det nu skulle hända så att vi och vår dotter avlider och inga bröstarvingar finns?
Har för mig att det skulle delaa mellan hans släkt och min, men vart skulle det annars gå om vi inte hade skrivit något om det hela?
Det jag tänker på är min släkthalva som jag inte vill att bli delaktig i så fall. Trots allt handlar det regält stora summor i pengar och därför vill jag inte ge till dem som utnjyttjat mig så mycket och inte funnits till då jag behövde dem som bäst.
Låter säkerligen lite konstigt, men hela den historien luktar enbart skit, vilket jag inte har haft kontakt med ca, 10 år.
Jag skrevs ju ur mors testamente och jag lät bli att ta ut det som hade enl. rätten tillhört mig. Ville inte befatta mig med det. Hade tanten nekat mig som sin dotter så då fick det vara .........

Jag kommer att ta detta med våra advokater, maken bara velar med det hela ........

Ca, 12 år sedan fick jag ett brev från en advokatbyro och att jag var en av arvingarna till min farmors lillebror... visste inte ens att den delen av släkten existerade, har aldrig träffat någon av dem, min far lämnades till barnhem fr. födseln.......
När jag ringde och undrade hur detta kommer sig så fick jag veta att mannen hade dött barnlös med betydande förmögenhet och nu letade de efter de närmaste släktingarna. Min farmor var född i Ryssland, så en del av släkten fanns ju där.
Efter ett tag fick jag en summa pengar av den helt obekanta personen som arv?!? ....
Så jag vet att hur dumt kan det bli egentligen. Fick dock inte info om mina släktingar i den grenen, vilket var ju synd ........

Har verken fyllt i Vita arkivet eller skrivit testamente, men just nu finns det inget som motiverar det. Har inga särkullbarn, är gift etc. Det enda jag bryr mig om är barnen, om det skulle hända mig och maken något - men "tyvärr" kan man inte testamentera barn, bara göra sin vilja känd.

Annars håller jag med om att det är viktigt att ha kolla på alla papper, för det är SÅ mycket pappersarbete som måste ordnas när någon går bort - oavsett om denna person äger något eller ej.........

KRT,

Håller med dig om att det borde vara enklare, har varit delaktig/sett bredvid så många saker som kan bli hur tokigt som helst efter att någon har dött.
För mig kom tankarna som brev på posten när jag fick veta i sensomras att jag hade inte långt kvar att leva om jag inte opererades, samt att hur svinaktigt mina föräldrar/syskon har dragit nytta av varteviga korvöre, annar åldersmässigt hade jag inte börjat tänka på dessa saker ........

.

Bra. Då vet jag det.

Min sista önskan skall vara att om jag blir begravd i kyrkan så måste de spela upp antireligiös musik, samt att prästen skall hålla käften.


Nej, ger faktiskt fan i vad som händer när jag är död. Bryr mig inte ens om de maler ner mig till hundmat... De anhöriga (om jag har några) kan ju få trösten att bestämma mitt öde.

Vita Arkivet handlar om hur du vill bli begravd !det fyller du i för att underlätta för dina närmaste.Vita arkivet handlar inte om arv endast begravning .

Där har du fel Motti! Det handlar om begravningen men också om det juridiska, dvs. arv, försäkringar, testamenten, bankkonton, m.m.

Lägg ner Biggan !Vita arkivet är vad och hur du vill ha det den dagen du går bort ,testamentet är självklart i samanhanget ,visst du kan specifiera en del av arvet vilket du kan ge bort till vem fan som helst som typ 50% . den andra 50/delen ärevr alltid din fam
ilj .


Ber om ursäkt för min aggresiva hållning !men jag har inga goda erfarenheter av arv Arv har splittrat hela min släkt .

Jag laddade ned blanketten för att jag blev nyfiken.
Den handlar ju först och främt hur man själv vill ha det vad gälller begravning och ceremonier.
Det finns dock även en sida där man kan skriva ned var man har testamentet förvarat och andra önskemål samt andra bra att veta-saker, t ex försäkringar. Vita arkivet ersätter inte ett testamente eller liknande.
Dessutom är det väl inte ens juridiskt bundet att man som anhörig måste uppfylla alla önskemål, man kanske inte varken kan, vill eller har råd att uppfylla dem. Eller?

Helt rätt Peztis,

Har nu fått min make med på denna linje att jag skriver min del av det redan nu, vad det gäller om arvet och hur jag vill ha det vid begr. så jag får lite lugnt i själen.
Maken kan det juridiska så han kommer nu när vi kommer hem att skriva ner det juridiska och div. och hans kompis (advokat) kommer att sätta det i laglig ordning.

Har enbart fått splittringar fr. min sida av syskonen när våra föräldrar var ena "knölhuvuden" att på detta vis att bestämma över ---- mellan oss. Däri orsaken att det ska inget gå till någon av dem, utan till det jag värnar om. ........ Arvet efter mor höll på att ta kål på brorssan, drack sönder nästan resten av sin lever och nu tigger han om en ny lever ............fattar inte att vi (jag) inte ställer upp ..........
Råd har jag, men inte till dem .......

Har du funderat på att gå ur kyrkan? Det gjorde jag, just av den orsaken att jag inte vill att någon präst ska stå och svamla.

Representanten från Fonus som hjälpte oss med pappas begravning påstod att det var så, men om han svamlade eller inte har jag ingen aning om. Pappa hade fyllt i men inte lämnat in. Vi hade gått igenom det innan, men tog inte med det dit.

Så har jag också hört. Har man själv lämnat önskemål så SKA det bli så. Sen kan ju inte jag kolla om dom struntar i det..... men som om anhöriga önskar (eller att man pratat om det och man bara har anhörigas ord på att den döde ville det) att få strö askan t.ex. i havet kan det nekas men har du papper på att det var den dödes egna önskan är det mycket större chans att det blir beviljat för då måste dom göra vad dom kan för att uppfylla önskemålet.

Om din begravning hålls i kyrkan så måste en präst prata om religion . Vi tog upp det vid mina föräldrars begravningar eftersom ingen av dem var religiös men inte hade gått ur kyrkan.

Prästen är tvungen att säga vissa saker så vill du inte att det ska vara så , gå ur kyrkan och skriv upp att du vill ha en borgelig begravning.

Har varit på två sådana och där pratade man om personen , vem den var och vad den gjort/betytt för andra och inte något religiöst.

Det uteslöt inte att man spelade psalm(er) . På en av begravningarna spelade en bror till den bortgågna " Sov på min arm " på basfiol så otroligt fint . Trodde inte att det kunde vara så fint på det instrumentet.

Det finns väl mer än begravnings-, arvs- och testamentesfrågor när någon gått bort...eller?

Absolut saknaden bla !

Har ett Vita Arkivet sedan många år men ej fullständigt i fyllt!

Efter att min mormor gick bort och det uppstod oklarheter hur hon ville ha der, så har jag pratat med både barn, föräldrar, syster och vänner hur jag vill ha det!

Finns även registrerad för organdonation!!

Enklare kan det inte bli! Men sedan är det upp till de efterlevande att efterfölja mina önskningar! Kan inte göra nåt åt hur det blir iaf!

Den dagen man ligger i "träfracken" så har man ju inte en susning om vad som händer runt en !men Vita Arkivet underlättar ju för dom som blir kvar make barn osv det gör ju allt enklare för dom när de vet att man har önskningar och tankar om sin begravning för det är begravningen som Vita Arkivet handlar om inget annat .

Hänsynsfullt att skona anhöriga från svåra beslut när man skriver vad man själv önskar. Framförallt underlättas forskningsjobbet efter försäkringar, pensioner, fastigheter osv, men inte minst viktigt slipper anhöriga ta ett svårt beslut om organdonation. Jag funderar på att själv skriva ned hur läget är för mig. Efter att ha läst lite om livsarkivet och vita arkivet tror jag att livsarkivet passar mig bäst. Den tar upp mer om sådant som är viktigt för mig och mindre om begravningen. I donationsregistret finns jag redan.

http://www.livsarkivet.se/

http://www.fonus.se/planera/vita-arkivet/

Du har fel där Motti, faktiskt. Vita Arkivet handlar MEST om begravningen (obduktion, klädsel, kista, visning, ceremoni, minnesstund, gravsättning, sten osv), MEN det finns även avsnitt om Ekonomi (konton, reverser, lån m.m.), Juridik (att testemente/samboavtal/äktenskapsförord/gåvobrev o.dyl. finns och var de förvaras) och en sida för övrigt (lösenord, bankfack, nycklar, medlemskap osv). De sidorna är ju egentligen de viktigaste att fylla i.