Jag tänkte precis det också

Oj,det visste jag inte!

Ja du har nog bannemig rätt. Ligger kanske en surkart därnere. I Sverige har vi väl noggranna regler avseende gravar o utsmyckning.

Kanske för att det är vetenskap och ingen tro. Det är fö lugnt mellan ugglis och mig, relax.

Gott att höra, Gossen Ruda, .........

Nu kan vi lösa upp saker om det skulle bli något som skaver, precis som vi gjorde ..... det är bättre så .........

Tack

Med din logik fanns inte min whiplashskada under 9 år. I nio år gick jag med ständig smärta utan att någon kunde förklara varför. I januari i år fick jag en bedövning i en nerv i nacken och blev smärtfri i nästan två timmar. Det var först då det bevisades. Eller ja, kunde anas att alla mina problem berodde på en klämd nerv. Det var först när kirurgen öppnade upp min nacke och såg den klämda nerven, en bit på 1,5 cm som var alldeles tillplattad och missfärgad för att den satt inklämd inne i muskelhinnan, som det faktiskt bevisades att så var fallet. Men inte ens då bevisades det att mina problem berodde på denna nerv. Det gjordes först när nerven var frilagd och bedövningen släppt och jag märkte skillnaden.

Nu kanske du tycker att detta inte är samma sak. Men det är det faktiskt. Vissa saker finns bara, även om de inte kan bevisas.
Angående trådens ämne så tror jag att livet fortsätter efter döden, men jag har inga bevis för det. Kanske tror jag fel. Det lär visa sig.
Jag tycker inte att det är någon viktig fråga, för till styvene och sist är det ändå mitt liv just nu som är viktigast.

Nej det kan du inte jämföra. Skadan fanns ju, det var bara ingen som hittade orsaken till dina smärtor.

Det kan finnas till synes övernaturliga fenomen som har en vetenskaplig förklaring fast ingen kommit på den än, men när det gäller gud och andra spöken, liv efter döden och liknande är det nog inte möjligt att någonsin hitta en förklaring. Strider det mot naturlagarna är det helt enkelt inte möjligt.

Anma o andra,

Där har du rätt i, har varit/är i den situationen att min kropp talar mig att det är fel, men det kunde inte bevisas mer än delvis med rtg, precis som förra hösten --- inte förrän de öppnat mig, såg de hur illa det var.
De missade totalt mitt wipslashskada till det var för sent att rädda den nerven.

Trots allt detta som vi har diskuterat fram o tillbaka i denna tråd ---- det enda man VET säkert att jag/du/ni lever just nu ----- ta vara på det, ta tag i dagen ni har......

Man kan inte leva i det förgångna eller i framtiden, vi är inte helt säkra om något mer än det som sker NU....
Sedan vad man tror på en ens personliga sak, endast var och en känner vad som de tror och vad de bär inom sig....... .

Nu blir det lite ot, men i alla fall. Just i mitt fall var det uppenbart att något var fel, med tanke på mina symptom. Det finns andra som "bara" har huvudvärk. Finns de som gång på gång får skrivet på näsan att det är psykosomatiskt. När det i själva verket kanske är en fysisk skada som en klämd nerv till exempel.
Idag finns ingen röntgen som visar nervtrådar om de inte ligger runt ben. Muskler och nervtrådar får samma färg på magnetröntgen och skiktröntgen. Enligt påståendet att det som inte kan bevisas inte finns finns ju då inte sådana skador som inte syns och kan bevisas.

Det är ungefär som att hela tiden bli kallad tokig när man "ser" saker från det sk. andevärlden.

I det fallet är det ju vi som är på dåliga på att hitta bevisen. Det som vi inte klarar av att bevisa just nu kan ändå finnas. Det finns ju sådant som psykiska sjukdomar och fantomsmärtor, det syns inte men är ändå verkligt. Din skada var verklig. Det skulle vara häftigt om telepati hade varit verklig, men jag tror den kommer att bli svår att bevisa. Man kan ju alltid hoppas att jag har fel. Randi hette han väl som har utlovat en massa pengar till den som kan visa honom något övernaturligt fenomen. Inte vetenskapligt bevisa utan bara peka på något som verkligen finns. Ingen har hittils lyckats. Jag tror att det finns en vetenskaplig förklaring till allt. Spöken "finns" i den bemärkelsen att hjärnan konstuerar dem och de blir "verkliga" för den som ser dem, men inget mätinstrument kan registrera dem.

Det är en intressant diskussion, i synnerhet smärtdiskussionen. Den hör inte till denna tråd så jag startar en egen. Citerar en sak från ditt inlägg dit som jag vill bemöta.

För mig låter "livet efter döden" konstigt eftersom död är motsatsen till liv.

Om det finns något efter döden så borde det inte vara liv i alla fall för om man lever så är man ju inte död.

Jag tror att det egentligen inte finns nån död överhuvudtaget,utan allting förändras och omvandlas.
Som att när kroppen ej längre fungera som bostad åt anden och själen så ruttnar kroppen till slut,själen flyttar till andevärlden och vi blir andliga varelse,utan en synlig kropp.....vad vet jag!?

Silos,

Svarar på din fråga vad jag själv har upplevt/varit med om ------- när vår jordiska kropp är slut, eller att vår tid, hur kort den än är, är slut, så söker sig vår själ till ljuset, kanske blir man mött redan just vid döden (har sett det ske) av våra kära eller andra.
I den existensen behöver vi ingen kropp -- har inga behov (mat, dricka. sex osv) utan vi är som ljusande ljusbollar innehållande hela vår hårddisk med oss, även kunskapen om ev. tidigare liv.
Jag har sett så många gånger dessa "ljusbollar" cirkla runt om en eller hos andra eller i olika byggnader.
Den jordiska skepnaden "lånar" de endast då de vill ge sig till känna och det är som en hologram o inte kan man se alltid hela personen, bara överdelen (mina upplevelser) och är de nyligen gått bort och vill ändå komma till en sörjande så har de med sig sin andlige ledare, eller annan som asisstans tills de har lärt sig hur tillvaron kommer att bli där för var och en.
Man är ofta familje-släktvis och man känner igen varandra trots detta illusion av en ljusboll.

Dom som inte går till ljuset, finns i ett ingermanland, en gråzon, som vi mediala kallar det. Där utvecklas man inte utan har samma behov och sammac dåliga sätt mot alla och flkera fattar inte ens att de är döda.....

Alla ni andra som tycker att jag bara "flummar", så låt det stanna vid det, jag svarade endast silos fråga. Om intresse finns så att inte störa så om ni har rfrågor så PM mig hellre, men vi gör inte detta till den absoluta sanningens tråd, men undra kan man, men ingen av oss vet helt säkert mer.......... :kompiskram

Som jag tidigare berättade har jag gått över den gränssen och det stämmer precis med de mer seriösa personer som skriver om detta. Dock var inte min tid över då, så det gällde att få ihop ett o annat innan man kunde fatta det hela........

Tror att "något" fortsätter. Människan har sina sinnen som samlar in information till hjärnan och utifrån våra erfarenheter så har vi tankar om det som pågår. Sinnena som insamlare av informatin
Tror jag upphör när vi dör. Tänk dig om du tar bort sinnena, tar bort jiddret i hjärnan, vad återstår av dig som är du? Om där finns "något" tror jag det fortsätter.

Tack Ugglemormor för ditt ordentliga svar och jag hoppas innerligt att det är på det viset!

Så själen är "Ljusbollar" då?
Kan "ljusbollar" gå mot ljuset???
Kan dom ens gå..

Är man död, så är man...Tror inte ett ögonblick att själen är varken ljusboll eller gående.
Det fungerar bara på film och i "gost whisperer" på tv.

I min värld varken syns eller går själen.
Den är bara som en vindpust.

Silos,

Kan inte ens ha tanken att allt det fina som vi samlat med oss, även de svåra läxorna har sin mening att vi lär oss av dem. Vi alla är på olika plan i den utvecklingen, därför blir det disputer, men var och en får tro på det de vill.
Vi träffas där en dag om inte har möjlighet att ses under livet. Man samlar med sig olika erfarenheter även att man inte har träffats, det är gott......

Min goa moster dog i februari, vi brukade ha mycket diskussioner om allting och även om religionen och hon tillhörde till den bibeltrogna kyrkobesökaren, så hon hade svårt att fatta det jag berättade till henne....
Under kurssen i våras hände en rolig sak. Jag hade framför mig en kurskamrat som berättade hur kvinnan hon såg, såg ut och hurudan hon hade varit i livet och att hon dog rätt hastigt...... jag satt tyst,som vi skulle, men sedan sade hon att damen ser konstig ut, kan inte förklaras, men likt en uggla.... . vår handledare kom fram till oss och frågade mig om jag kännt igen det den andra berättade...... javisst känner jag igen personen mycket väl. Läraren frågade mig att hon har nog kommit över rätt så nyligen? ---- ja, det stämmer, svarade jag, men nu undrar vi båda på hennes beteende... Läraren log åt oss och bad oss fråga om det..... Svaret kom med en undran .... men det ser ju ut som du har berättat till mig, tack för det! sade min moster till svars.
Hon hade bara inte väntat sig att det var så som jag hade berättat om till henne. Trots detta ville jag inte påverka hennes tro under hennes livstid. ..............