Trodde du ville bli påverkad av andras tyckande, varför annars skapa tråden?

Man kan tro både det ena och det andra. Är det inte dessutom en väldigt stor skillnad på att fråga om vad människor i ett forum tycker och att utlämna sina vänners och släkts åsikter i ett forum?
För mig finns det i alla fall en väldigt tydlig gräns där. Jag lämnar inte ut vad mina vänner och släktingar anser om varken det ena eller det andra, och om jag gör det så har jag anonymiserat dem till den grad att det är omöjligt att förstå vem jag menar ens om man känner mig privat.

Nog var det så att på -90- talet var det inte alls så mycket snack om rehab. och man slängde inte ut människorna till arbete som det har blivit under de senaste åren, och man kunde vara sjukskriven långa tider utan att man tänkte närmare på att få folk tillbaka till arbete.......
Det är mina iaktagelser med dem jag känner då och nu ....... mer erfarenhet har jag inte......än det jag läst om er andra i forumet hur ni har det nu i era olika situationer .........

Hmmm...de flesta fas-3:are finns ju hos olika föreningar och liknande som ändå aldrig skulle ha råd att anställa någon, eller hur?
Ett av få områden där man anställer människor utan utbildning/specialkompetens är ju callcenters, inte vimlar det av fas-3:are på sådana arbetsplatser.
Inte för att jag försvarar fas-3, det är nog ingen väg till ett riktigt jobb, men vad skall man göra med dem som står längst från arbetsmarknaden tycker du? Vilka "riktiga" jobb menar du att fas-3 tränger ut.? Skulle vara inom den offentliga sektorn i så fall, för inom det privata näringslivet har man inte råd att ta in folk som saknar rätt kompetens även om man får betalt för att göra det.
Gita

CITAT (Hjortronsylt @ 10-10-2012, 22:56)
Föresten, hur ställer sig familj, vänner etc till det här?



Fast nu missförstår du nog. Jag tror inte att Hjortronsylt anser att du på forumet skall redovisa vad familj och nära och kära tycker. Däremot håller jag med om att det borde vara viktigare för dig och ditt beslut vad de tycker än vad för dig främmande människor på ett forum tycker.
Gita

Hjortonsylt nekade inte till att det skulle varit precis det hen menade, och hen är nog en bättre källa till sitt eget påstående än du.
Det där andra är så självklart för mig så det inte ens behöver bemötas.

På flera ställen har man efter granskning sett att det är jobb som ändå måste utföras. Inte ens du kan vara så naiv att du tror att dessa är isolerade händelser?
Vilka fas 3-platser som arbetsförmedlingen erbjuder är sekretessbelagt efter beslut i domstol. Man kan ju fundera på varför...

Nu håller du på med ordklyveri Anma. Varför skall du alltid försöka att förnedra andra människor so fort dom säger något annat än du? Får dig det att må bra?

Om man säger utförsäkring eller indraget sjukersättning, vad är skillnaden?

Vad jag vet? Kanske mer än du tror.

Det finns flera saker som jag inte gillar i nuvarande system men det fanns också mycket som jag inte gillade förut.

Elisabeth

Där ser man hur olika man tolkar text. Har läst Hjortronsylts inlägg en gång till och tolkar det fortfarande på mitt sätt.
Gita

Förnedrar?
Om jag förnedrat dig så ber jag om ursäkt för det har verkligen inte varit min avsikt.
Min avsikt har varit att försöka få dig att förstå dels att jag inte tycker att det gamla systemet var bra. Men det är totalt oviktigt hur det gamla systemet var för ingen människa hamnar mellan stolarna på grund av det gamla systemet idag.
Det viktiga är att dagens system görs bättre genom reformering.
Jag tycker att det är totalt ointressant att diskutera ett system jag inte vill ha tillbaka och som inte varit giltigt sedan 2008.

Vad jag ville belysa med mitt påpekande med ordvalet är att numera är indragen sjukpenning kutym. Efter en viss tid blir de allra flesta utförsäkrade. Därför har man till och med behövt ett eget ord för eländet.




Hur tolkar du följdfrågan från hen då?
Varför tog hen inte chansen att räta ut missförståndet om nu sådant skett?

Hej forumvärd. Ser att du är här. Jag vill bara säga att det är mycket ot här nu, men det är jag som skapat tråden och tycker att det är ok, för trots allt så har jag blvit misshandlad av de nya reglerna i sjukförsäkringen och anser att det är ok att diskutera frågan här. Fas 3 kanske inte hör hemma här och det är i för sig.

Det är just sådana här artiklar som gör mig tveksam eftersom bara ena parten kommer till tals och därmed oemotsagd i stort sett kan säga vad som helst. FK och sjukvården har ju ingen möjlighet att kommentera eller förklara grunden till olika beslut p.ga. att de är bundna av sekretess och därmed får jag ju som läsare en fullständigt ofullständig bild. Och har man inte hela bilden så kan man ju omöjligen ta ställning eller tycka något överhuvudtaget.
Gita

Nej detta är verkligen ingen tråd att börja klippa i, den är bra och intressant som den är.

Saken är den att du inte skulle tro på om jag berättade vad jag råkat ut för. Att lämna ut mina handlingar till främmande människor är helt uteslutet, och vem vet, du skulle kanske tro att jag förfalskat dem ändå?
Men i alla fall.

Jag berättar. Tro att jag far med osanning om du vill.

Jag har varit utförsäkrad i ett år. Helt i onödan, för i undantagsreglerna finns att om man har godkänd arbetsskada (vilket jag har) kan man vara sjukskriven utan tidsbegränsning. Jag fick inte ens chansen att ta ställning till om jag ville söka enligt undantagsreglerna, då ingen informerade mig.
Jag förlorade min livränta och därmed hittills 100.000 kr netto. (efter skatt, utan jobbskatteavdrag) Summan tickar på varje månad.
Dessutom fick jag reda på 5 månader innan utförsäkring, efter att jag själv kontaktat min handläggare för att jag tyckte att det var konstigt att jag inte fick info om vad som skulle ske med mig, att om jag haft mer än 6 månader kvar kunde jag ha arbetstränat under rehabiliteringspeng istället för att bli utförsäkrad.

Man måste vara jävligt frisk för att kunna vara sjuk. Allt måste man själv hålla reda på. 90% av min energi då gick till att orka med värken.

Under utförsäkringen gick tre månader på att utreda hur min arbetsförmåga var. Jag träffade arbetstreapeut 3 gånger och arbetspsykolog en gång. Det tog tre månader. I arbetsterapeutens utlåtande står det klart och tydligt att jag ej har arbetsförmåga.
Trots det skulle jag arbetsträna, jag ville detta också, för om det är något jag alltid velat så är det att komma tillbaka till arbete. Det tog 5 månader(!) att hitta mig ett ställe att arbetsträna på. Alla mina egna förslag negligerades. Det komiska är att det stället som jag sedan arbetstränade på var på samma ställe som jag föreslog flera gånger från början. Under dessa fem månader hade jag kontakt med min handledare en gång i veckan.

Efter tre månader var det mina handledare som avbröt arbetsträningen. Jag hade gärna fortsatt, men de såg vad det gjorde med mig. Det var inte långt kvar till att min kropp brakade under värken. Min vilja är starkare än min sjukdomsinsikt. Snarare, min vilja var starkare än min sjukdomsinsikt.
Numera är jag ju faktiskt närmast frisk, så fort jag byggt upp mina stackars muskler som förtvinat under 10 års tid.
Målet är att klara 7 chins före midsommar. Tyvärr får jag ännu inte börja styrketräna då det kan bli missvisande i studien som jag ingår i. Så jag får nöja mig med att löpträna och att göra sjukgymnastens övningar. Men nu pratar jag om sådant som inte hör hit.

Nu vill FK at jag ska vara fortsatt sjukskriven min sjukperiod ut. Jag söker trots detta jobb för fulla muggar.

Jag har rätt till livränta. (Detta har jag själv tagit reda på. Ingen har informerat mig. Jag har inte träffat min handledare på hela tiden sen jag blev återförsäkrad. Det är flera månader sedan.) Men om jag ansöker det och får det beviljat under denna sjukskrivningsperiod så har jag därmed fått min SGI (sjukpenningsgrundande inkomst) nollad. Detta innebär att jag, när jag blir friskförklarad, inte har rätt till sjukpenning under tiden jag eventuellt är arbetslös. Inte heller under de 6 första månaderna jag jobbar.

Att då ha det i bagaget som jag har, en liten olycka som gjorde mig värkbruten i 10 år, så vill jag verkligen inte ha den otryggheten. Jag planerar att jobba till pension, men jag kan lika gärna råka ut för en olycka en vecka efter att jag fått jobb.

Ändå har jag kommit lindrigt undan.


Är det någon som tycker att det här är ok?

Nu har jag ju inte alls påstått att du eller någon annan far med osanning. Vad jag sagt är att det är omöjligt att bilda sig en uppfattning om vad som är sant eller inte i de tidningsartiklar där bara ena parten kommer till tals.
Gita

Definitivt inte. Det är för dj-ligt! Men tyvärr den verklighet vi lever i.

Nu är det bara jag som kommit till tals. Verkar min historia trovärdig i dina ögon?


Vi måste inte acceptera verkligheten. Vi kan kämpa mot den. Det finns en nybildad förening som gör detta med bravur. Som belyser frågorna och svarar i debattartiklar med mera med mera. Denna förening är partipolitiskt obunden.

solrosuppropet.se

De är mest kända i östra götaland då sätet är i Norrköping.

Fast Gita, inom sjukvården är det, med patientens medgivande, visst tillåtet gå förbi de generella sekretessreglerna ibland. Nu vet vi visserligen inte vem/vilka som frågat Anma om att medverka i ett reportage, men du måste väl också ha sett att det förekommer publiceringar skrivna av någon läkare som grundar sej på verkliga patientfall? Hur skulle detta vara möjligt annars?

Även om en del tror att personerna i det du kallar "snyfthistorier" ljuger, ser du då ändå inget problem med att det du läser är precis så här dessa utsatta människor faktiskt upplever sin situation?
Det gör i alla falll jag, men det kanske beror på att jag som arbetar med sjukvård är lärd att tänka så. Det kan vara ganska vedertaget att t.ex en viss undersökning/behandling inte gör speciellt ont, men till syven och sist är det ändå patientens egna upplevelser man ska ta hänsyn till. Fel då alltså?? "-Men herregud sluta gnäll nu!" Du bara inbillar dej, det här gör inte alls ont!"

Nu har jag ingen som helst anledning att misstro dig, men eftersom jag inte känner dig så kan jag ju inte veta någonting om dig och din situation med säkerhet, eller hur? Du skulle ju kunna vara en helt påhittad figur. Observera, att det tror jag absolut inte att du är, men jag vet ju inte med säkerhet. Visst har det förekommit påhittade karaktärer, som många kände stor medkänsla med, tidigare i forumet

Sen är det inte din historia jag egentligen diskuterar utan mera allmänt de s.k. "snyfthistorier" ( inte mitt ordval, se rubriken för tråden) som förekommer allt som oftast och främst i kvällspress.
Gita

För det första. Jag söker inte medkänsla. Jag vill belysa ett samhällsproblem. Oftast berättar jag inte om mitt enskilda fall, nu gjorde jag det för jag anser mig stark nog idag att bli ifrågasatt. Tidigare, när jag satt fast i smärtspiralen var jag inte det. Då var jag bara arg. Och ledsen.

Snyfthistoria.
Ditt ordval från början här på Odla.
Jag tolkar det som att du inte kan vara säker på om någon över huvudtaget råkat illa ut enligt dagens regler. Du kan inte ens vara säker på om det existerar något som heter utförsäkring. För du får ju aldrig se myndigheternas papper på att så faktiskt skett.
För säker kan du ju inte vara.

DN är väl ändå inte kvällspress?

Nu är ju just denna fråga "ditt ämne" men när det gäller andra frågor, grundar sig dina ställningstagande på mer eller mindre sanna tidningsartiklar där bara en sida kommer till tals? Det gör inte jag.

Betr. "snyfthistorier" tänkte du verkligen på mig när du satte rubriken till ditt inlägg? Smickrande!
Gita

Nej, jag diskuterar inte ämnen som jag inte är insatt i. Något att tänka på kanske även för andra?

Var så god, men jag skulle personligen inte ta det som smicker.

Är du inte på gränsen till att förhäva dig nu? Det finns ju andra synsätt och andra erfarenheter som är precis lika sanna som dina, tror du verkligen inte det?

Fast nu har vi nog hamnat en bit från ämnet. Om du skall gå ut med din historia i media eller inte kan ju faktiskt bara du själv bestämma.
Jag har bara sagt att själv skulle jag aldrig i livet göra det, främst av integritetsskäl, (jag kan inte tänka mig att vika ut mig som privatperson).
Gita

Det är inte så lätt med det hela, det finns alltid någon som vränger allt till en snythistoria, de som inte känner dig irl. för det finns folk till allt, det vet du lika väl som jag ......

Men saken är den att du har gått igenom ett rent h...te och berättat sakligt om det så där finns inte något som skulle göra dig till ett "offer" el tala osanning, du är alldeles för tydlig och medveten om det du gått igenom, har inte ens haft någon annan tanke utan är enbart glad att man har hittat botemedlet till din skada och att det finns så många som skulle behöva få det också...... .

Fast när det gäller försäkringskassa och arbetsförmåga så är väl ändå inte att den personliga upplevelsen som skall gälla. Det måste väl ändå vara de strikt medicinska kriterierna som avgör, eller hur?
Gita

Det är ok att hamna från ämnet i min tråd, i synnerhet när ämnet är så tydligt förknippat med det tråden faktiskt handlar om.

Förhäva? Det är din tolkning. Och jag är mycket medveten om att det finns andra synsätt, fanns det inte det skulle sjuka som vågar sig till pressen inte bli hånade och förlöjligade.


Ja, och ändå bedömer FK och läkare olika.

Jag är glad att det finns personer - som du te x - som orkar fightas och kämpa mot/med myndigheter och regler och allt vad som är galet.

Tyvärr så lever jag själv i min "smärtvärld" och känner att jag i a f inte för tillfället orkar att engagera mig särskilt mycket. Jag fick slåss så pass mycket själv för min egen skull under många år så nu när jag äntligen fått lite lugn i min tillvaro, vad fk, arb.förm, mm gäller, så vill jag helst bara ägna mig åt mitt ständigt försämrande liv och min träning. Jag vet att det är fel och att jag inte hjälper till att åstadkomma något, men jag orkar helt enkelt inte.
Ska i a f gå in på Solrosupproret och läsa vad det är.

Däremot sitter jag här i det tysta och hejar på er kämpar som aktivt engagerar sig. Jag högaktar er alla!

Jag tror det finns en sådan karaktär kvar än idag, h*n drar sig verkligen inte för att återkomma sina berättelser om sina krämpor. Och det är inte Anma jag heller menar nu (på tal om att det kom på tal )

Fy tusan så gemen du är!

Vaknat på fel sida idag?

Jag är knappast känd här för att dra upp mina krämpor...


Det är fullt förstråligt att man inte orkar... ♥

Man ska aldrig behöva känna att man inte gör något. Ditt eget mående måste komma i första hand.
Det kanske kommer en dag då du orkar och då orkar du desto mer för att du en gång tog vara på dig själv.


Om du sen inte orkar så är det viktiga att du mår bra.

Har jag ens påstått det? Nåväl, för ett par dagar sen skapade du den här tråden och här har du vilt framfört allt skit du fått utstå. Så nog borde du blivit känd för att inte haft/ ha det så lätt sen tråden skapades.

Jag har haft det jättelätt sen tråden skapades.
Har heller inte påstått att du påstått nåt.
Det var bara ett konstaterande.
Angående den du förmodligen menar så har du fel. Förutsatt att jag har rätt.

Ok.

Mig du menar, eller?



Tack snälla du!



Tack snälla du!
Det är lätt att känna sig tämligen värdelös när orken tryter.

Oavsett ver HS menar så var det plumpt och dumt att hålla på och antyda.
Finns hur många som helst som skulle kunna ta åt sig.
Ingen ska och bör göra det, för HS är bara ute för att provocera.

Styrka till alla er som kämpar med krämpor.


Mitt motto:
Till slut blir allt bra. Är det inte bra är det inte slutet.

Klyschigt, ja men trots det hjälpt mig många gånger när det varit som värst.

..... .......

Jag vet precis vad du pratar om.

Nu har jag inte läst något om vad du råkat ut för innan, eller läst igenom hela denna tråden för den delen.
Men förstår att du haft det tufft med FK. Till skillnad från vad många andra verkar tycka tycker jag absolut du ska vara med. Tyvärr är det så att det finns så fruktansvärt många människor som behandlas som skit av FK & deras läkare, och dom allra flesta orkar inte kämpa utan ger till slut upp. Min egen mamma är en av all dom där som inte orkar.

Om ingen vågar stå upp och berätta hur dom har blivit bemötta, så kan de politiker som bestämmer det här fortsätta försköna verkligenheten och ljuga med sina frisserade siffror.
Det kommer som några har sagt alltid vara någon idiot som kommer att göra sig rolig på din bekostnad, men det är människor som inte vet bättre för dom har antagligen glidit genom livet på en räkmacka & tror att dom aldrig kommer råka ut för nått.

Jag blir fruktansvärt arg på alla dessa människor som envisas med att ställa svaga & utsatta grupper mot varandra, istället för att prata om det som verkligen är helt sjukt. Vår sjukförsäkringar går med iljarder i plus efter de försämringar man gjort. Jag som är frisk & har ett hyffsat jobb får enligt deras skitsnack ut en tusenlapp mer i lön, men vad gör det när allt annat blivit dyrare?
Våra gemensamma försäkringar är numera ett skämt, skitdyra & riktigt dåliga. Människor tvingas leva på sina anhöriga och de som är friska men långtidsarbetslösa tvingas jobba för pengar som inte går att leva på, samtidigt som de som de jobbar för får gott betalt och kan ta ut miljoner i vinster (fas 3) och vi som har turen att vara friska OCH ha ett heltidsjobb har fått det marginellt bättre...

Det var inte bra innan dessa försämringar men nu är det sämre än vad nån kunde föreställa sig.
Vad vi behöver är sådana som du som vågar gå ut & berätta hur du har blivit bemött - synliggöra det jättestora problemet som faktiskt finns i vårt samhälle idag! Jag kan lova att du kommer möta mer positiva röster om det du har att berätta än dåligt bemötande!

Sist men inte minst, är inte det sjukaste av allt att våra politiker ser det största problemet till att folk inte kan arbeta längre upp i åldrarna, med att folk "inte omskolar sig, trots att vi har ett av världens generösaste utbildningsystem" - istället för att se sanningen - Det sjuka i att människor faktiskt blir sjuka av sina arbete och sin arbetsbelastning?

Tack, Vinterflickan, för dina åsikter. Jag håller med dig i allt.
Nu blev det inget reportage i det sammanhanget. men jag håller på att skriver ihop en grej till ett annat sammanhang.
Jag är friskskriven från och med 1 december. Äntligen!
Idag ringde jag till FK för att jag vill ha ut hela min akt. Jag ska gå vidare med mitt fall. Inte för min skull, men för andras.
Vi får väl se hur länge det tar innan jag får den, men jag ger mig inte.

Hej!
Det är mig denna artikel handlar om. Och vill du se det som en snyfthistoria så får du det. Varför "andra parten" dvs FK inte har uttalat sig är för dom kan inte kommentera enskilda fall.(Läkarna står på min sida) Det var DN som efterlyste att få skriva om någon som är utförsäkrad och efter noga övervägande så ställde jag och min sambo upp. Vi har levt i ett, rent ut sagt, h-vete i snart 2 år, som jag inte önskar någon ska behöva gå igenom.
Gå gärna in på Nätverket Resurs eller Solrosuppropets sidor och kolla, så ser du att vi är många som lever i denna hemska situation.
/Mvh Kicki