lammöron och hostor är vidriga tycker jag.
och tagetes går tvärbort.
tycker också att ölandstok och rosenspirea är ett trista ogräs som fantasilösa växtkännare trycker ner i varenda offentlig rabatt.

Näst efter fästingen kommer nog grannen .. Aha växter! Jag ogillar alla riktigt giftiga växter. Det första några här planterade var Spikklubba och Änglatrumpet tills de fick veta att dom var ganska så giftiga, då åkte de bort pga småbarnen. Därför anser jag att de som har Ricin många gånger är omdömeslösa mot sin omgivning. Det finns ingen anledning att ha just den växten, eller de andra två. Det finns så många andra mycket bättre, mera spännande och vackrare alternativ.

Vad inte så ondsinta mot Såpnejlikan, jag jagar henne och myntorna runt rabatterna hela sommarhalvåret! Men doften ursäktar allt och prova skölja håret i vatten som rötter fått dra i, bättre än regnvatten!!
Hortensior är otäcka, ser ut som badmössorna tanterna hade på det glada sjuttiotalet, brrrrr....
Copycat, libbstickan doftar mest selleriaktigt tycker jag, ingår säkert i varje hedelig buljongtärning. Trevlig krydda i köttsoppa och gulasch. Prova såpnejlika, hink funkar inte de kryper över kanten precis som myntorna, men odla som solitär mitt i gräsmattan så är det lätt att hålla den på plats. Missminner jag mig om jag tror att du hade snårvindor? Den där rosa sorten som far fram överallt? Skulle du kunna tänka dig att dela med dig? Jag kanske har något annat som du vill ha... såpnejlikor?!!

Fenja

Jag tycker inte om ölandstok, spireor i alla dess former, rododendron. Överhuvudtaget "stela" växter har jag svårt för. Knölklockan gör mig galen . Bland inneväxter är mina "ogillingar" begonior, kryssantemum och höst/vårglöd.

Hejsan Fenja ! Jajjemensan, visst är det jag som "planterar" allt ogräs alldeles själv. Ja, allt utom kirskålen då, den växte där redan då vi flyttade in. Snårvindan kommer få en tuff kamp i år, jag har mobiliserat alla grannar för att gräva så fort eländet kommer upp. Bort SKA den, tror jag, hoppas jag, måtte det vara jag som vinner.

surfina, petunia, prydnadskål, tuja och daggkåpa och säkert fler men jag kommer inte på några

Bergenian hade jag utrotat (nästan) i en bergskreva och planterade backtimjan där istället som blev mer naturligt. Den var ett hatobjekt som jag slet bort så fort våra "bergeniaömmande" grannar flyttade! Men en liten, liten en tittade fram i en skreva och såg så söt ut så den får nog vara kvar tills den blir stor och skräpig då får vi se... Annars har jag lite svårt för tagetes. Kan det vara för att det var det enda vi fick plantera varje vår i skolan? Torvan

Copycat! Hur obegripligt det än verka månne, så skulle jag fakriskt VILJA HA snårvinda, har du lust att posta ett gäng? Vad är du intresserad av för växter, finns perenner, pelargoner, röd-storbladig epiphyllum, jul-/november pch påskkaktusar och en del frö bland annat. Snälla
Fenja

Jag har såpnejllika lite överallt (men så har jag inga välordnade rabatter heller) och när den kommer in där jag inte vill ha den gräver jag upp och sätter den på helt omöjliga ställen - under en gran, i ett syrénparti och i stel moränjord. Ofta klarar den sig.
Har ni sett hur den lyser på nätterna?

Mycket klokt har sagts här, och det får mig att tänka på att i stort sett alla växter kan vara felplacerade och därmed bli fula och oönskade. Jag ogillar rhododendron när den stelt står mitt i gräsmattan och stånkar i solen, men älskar den när den kramar om träd i halvskuggan och väller fram med sina blommor mellan stammarna. Ogillar mina pioner när de regnar sönder, men älskar dem när de orkar sträcka sig upp mot solen och önskar då att jag hade en platt gräsmatta som de kunde stoltsera i. Snårvindan är härlig längs järnvägsrälsarna, men mindre kul i rabatterna...

En annan sak som jag tycker spelar roll är det sociala sammahang man möter växterna i. Min goa 75-åriga väninna har fladdriga petunior överallt och aldrig är de så vackra för mig som hos henne. Några av mina tidiga fruktträdsplanteringar står i trädgårdar där de som bor där inte tycker om dem, och de är därför hur avskräckande fula som helst...

Du har alledes rätt Cilla,varje växt är fin om den växer på rätt ställe,jag gilla inte ölandstok men plockade hem 3 buskar för några år sedan,det var någon som hade slängt dem i skogen,de växer utanför min tomt på "kommunens"där hamnar allt som inte önskas i trädgården.Det är mitt vildparti med buskar och träd som fåglar trivs förträffligt,igelkottar med förhoppningsvis. //Renate

Vilken träffande jämförelse

MEN jag gillar hortensiorna ändå, även om de ser ut som badmössor

Hortensior hade jag svårt för innan jag såg dem på vintern. Att de sparar en och annan blomma att vaja lite skirt i vintervinden måste vara för att skänka glädje till människorna...

Oj vad många växter jag älskar som ni har räknat upp ... pion... hortensia ... rhododendron ... hosta... ojojoj,
däremot gillar jag INTE ölandstok, thujor, cypresser, alla räliga ogräsen, tagetes.. blä...

..jag har nog konstig smak då...för bergenian är jättefin på mitt berg och såpnejlika jagade jag i flera år innan jag fick av en granne och jag har ett "knölklockeparti" och oreganon får bo i mina rabatter (mums...)
Men jag har väldigt svårt för dahlior, rosa flox, tagetes och petunior...
Fast jag önskar mig dahlian Bishop of Llandaff och har sått en purpurfärgad tagetes och bara måste ha gula petunior varje år så jag är nog lite inkonsekvent...

Jag tycker tagetes är fint i grönsaksodlingarna när den håller kålfjärilen borta. Dessutom lär den gynna mykhorriza, som är en livsviktig svamp för träden. Jag tror bestämt att jag ska testa genom att plantera tagetes under ett av mina nysådda träd! (Mykhorriza kan man se som vita småkorvar i jorden.)

Kryddtagetes - det har blivit ett måste hos mig. Supergod som krydda och blommar hela sommaren med små blommor i gult eller orange. Högst upp på kryddspiralen måste den vara, och någonstans ska där också stå en orange blombuske. www.juniper.se/kryddspiral