Igår hände det för första gången, jag hamnade på sjukhus. Jag hade börjat en dagstur upp i Bohuslän för att leta humlor bl.a. Över Kornhalls färja och vidare. Stannade vid ett berg och inventerade. Inga humlor men väl bålgeting. Plötsligt fick jag väldigt ont i mellangärdet och tillika svårt att andas. Väldigt konstigt det hela, hade aldrig känt det så tidigare. Nåja, efter ca 10 minuter hade det gått över så jag åkte vidare. Stannade på ett annat ställe och gick en sväng. Kände mej trött så jag kollade pulsen, eller försökte kolla. Det var bara ett obestämt fladder. Insåg att något var fel och blev lite tveksam vad göra, åka hem eller ringa 112. Det blev det första för jag kunde fortfarande köra bil. Tog en halvtimme. Försökte kolla blodtryck med min apparat men den klarade inte fladdret. Ringde 1177 och fick rådet antingen 112 eller vårdcentralen. Tog bilen till den senare. Väl där togs jag in direkt och efter ett EKB blev diagnosen förmaksflimmer.

Ambulans till Sahlgrenska och kom snabbt in på akuten. Man testade lite mediciner men inget hjälpte så det blev inläggning på kardilogen. Man gjorde inte så mycket mer, tillståndet var inte farligt i det kortare perspektivet. Däremot skulle man testa med sövning och elstöt idag på morgonen. Blev inte så, på morgonen var allt normalt igen så det blev bara EKG och ultraljud mm. Sen utskrivning. Taxi till vårdcentralen för att titta in och tala om vad som hänt och tacka för mottagandet och så hämta bilen och åka hem. Får nog säga att min uppfattning av vården efter detta är mycket god. Visserligen var jag akutpatient vilket kanske bidrog till det snabba omhändertagandet. Kan nämna att blodtrycket var ganska normalt men pulsen fladdrade mellan 110 och 150.

Det är bara en tveksamhet. Läkaren på kardiologen skrev ut blodförtunnande medel, Eliquis, för att minska risken för blodpropp. När förmaken fladdrar finns det risk att blod stannar kvar där och koagulerar för att sen kanske driva iväg och bilda blodproppar. Troligen var det det som drabbade min pappa som fick en liten stroke och efter det Warfarin. Ett evigt problem med doseringen och blödningar. Jag är dock tveksam, jag har bara haft ett förmaksflimmer som snabbt gick över. Skall jag därför käka blodförtunnande medel resten av livet för en synnerligen liten risk för blodpropp? Det bara vid långvariga fladder som det KAN bildas proppar, mot själva fladdret finns det ingen medicin som hjälper. Biverkningslistan i bipacksedeln var avskräckande lång, dessutom kan jag inte äta Brufen eller Naprosyn mot artrosen. Jag väntar nog. Svindyrt dessutom, över 800 för 100 tabletter. Två om dagen.

Tråkigt att du blev dålig, bra att du blev bra :-)
Rekommenderar dig att diskutera igen åtminstone per tfn med läkare som satte in det. Djupare förklaring/argumentation bör/ska hon* ha tid med även om det är vårdc som följer dig sedan. Ingen kan tvinga dig att ta läkemedlet - ändå bäst ju att hon får motivera tydligt, kanske samlad risk för propp är högre?
Men visst behandlas många för att rädda några.
Må gott!

(*hon, Människan. Gillar inte hen)

Tack. Det var faktiskt två läkare. En han som pratade mest, tror han var indier, och en hon som skrev ut receptet. Jag skall dit på efterbesök om 4 veckor, tar diskussionen då.

Obehaglig upplevelse för dig. Vänta inte fyra veckor, ring och försök få ett samtal innan är mitt råd. Krya på dig

Jag är kry och trivs som fisken i vattnet. Jag tror jag har kommit på orsaken nu, något som jag anade redan på vårdcentralen. 1,5 - 2 tim innan jag fick anfallet tog jag en Treo. Jag har nästan slutat med Treo pga att jag ibland inte har mått så bra efteråt, obestämbara obehagskänslor och trötthet. Jag misstänker att jag är överkänslig mot koffein, enbart magnesyl ger inga problem. Läser man vilka biverkningar koffein kan ge står det bl.a hjärtklappning och dubbelslag. Googlar man på förmaksflimmer och koffein dyker det upp 73000 länkar där det bl.a. framgår att koffein kan trigga igång förmaksflimmer. Skall ha ett snack med min ordinarie läkare när hon är tillbaka.

Trevligt att du upplever vård o bemötande bra ,ofta är det så med hjärtpatienter dock.. stannar det är man i en svår situation.

Du bör äta den milda blodförtunnande medicin du har föreskriven, definitivt. Du bör inte äta Treo eller likande acetylsalisyra mediciner under tiden du är på den medicinen.

Mild eller inte mild kan nog diskuteras, biverkningslistan var lång. Eftersom flimret försvunnit finns ju inte behovet. Kollade trycket nyss, 135/90 och puls 66 jämn och fin.

Härligt att du mår bra igen, Åke!

En lång biverkningslista finns på de flesta mediciner. (Det är för att gardera sig)
om du väljer att följa de förskrivningar du fått eller inte, är ditt val, men tycker nog du ska ta din förskrivna dos, tills du fått diskuterat det med din egen läkare.

Sedan kan man alltid "tycka en massa" med facit i hand, men du blev tillräckligt uppskrämd för att söka akutvård, så kanske du ska ta det lite piano i alla fall.

Däremot är jag glad för din skull, att du mår bra, trots allt.

Tack tack. Klart att jag söker hjälp när hjärtat skenar. Sen när faran är över och jag vet vad det var är det dags att börja fundera. Vad medicinen beträffar så är den till för att behandla en risk som kan uppstå vid förmaksflimmer. Nu har jag dock inget flimmer så risken är obefintlig. Vad biverkningarna beträffar så kolla in dem här långt ner på sidan: http://www.fass.se/LIF/product?userType=2&...=20100501000012 Notera särskilt att MER än 10% av de behandlade patienterna får blödningar. Tack, men jag väntar nog lite.

Tillägg: Det finns två diametralt motsatta problem inom sjukvården idag. Det ena är att många patienter får inte den vård och medicinering de skulle behöva. Den andra är att många patienter får den vård och medicinering de INTE behöver. Minns kvinnan som varit ett vårdpaket i många år men som blev mycket bättre när medicineringen togs bort. Min pappa gick med blodtrycksmedicin i många år efter sin stroke tills en läkare med mod plockade bort den. Svimningsanfallen försvann. Man måste tänka och ifrågasätta också.

O Ja.
Det gäller också att kunna uttrycka sig.
Hittar du inte orden eller kan språket tillräckligt bra, Sitter du illa till.
Där kommer tidsbristen in.
Tror det är en orsak till, att det skrivs om SOS som missat larm eller många misstag inom vården.
Minns en brukare som vägrade berätta utförligt om sina symptom, då hon tyckte att det skulle han se, han var ju läkare.

Varför skall man även en patient kallar för brukare? Det är förnedrande liksom hos alla våra gamla.

Antikoagulantia sätts in efter att man diagnostiserat en ev propp eller infarkt, eller att man riskerar utveckla detta.

Vid ett obehandlat flimmer är risken överhängande att det blidas proppar som faktiskt kan skickas i väg och sättas sig både här och där.

Har man satt in dig på antikoagulantia borde du nog prata med läkare innan du sätter ut det igen på eget bevåg!