I vuxen ålder har jag förstått att jag lidit av "klassrumsfobi", (ja det finns en benämning för det skräck att tala inför grupp/vara i grupp i skolmiljö) under hela skoltiden. Jag tror det räknas som en social fobi och den är ju jäklig som alla fobier då det ju ingår att man känner skam att berätta att man har den. När den i vuxen ålder lättat är det ju lättare att stå för den.................
Annars lider jag av en mer nutidsanpassad fobi. Jag är rädd för bilar, vägrar köra trots körkort och är allmänt skrämd i trafiken. För övrigt är jag förskonad från fobier mot spindlar, kryp, ormar mm. Det måste vara heljobbigt för er som har det och gillar att odla! Är det förresten nån som har erfarenhet av fobibehandling av något slag?
Det var min bekännelse

djupt vatten.....

Det är det värsta jag vet. Måste alltid nå botten.

Kan inte ens simma i ett badhus, där tvingas man följa "varvet" och det bär ut på det djupa.

Spindlar och ormar hör inte till favoriterna men håller de sig på sin kant så går det ann...

Om spindlar tycker jag inte och inte heller trollsländor även om de har fina färger. Ser jag en trollslända komma flygande så går jag oftast in eftersom jag inbillar mig att den kommer att sätta sig just på mig. Insekter är oberäkneliga.

Jag kom på mer saker jag inte gillar. Fästingar. Trots att jag aldrig sett nån sån i verkligheten utan bara på bild där det är gigantiska förstoringar vilket får mig att inbilla mig att de är jättestora när de smaskat i sig lite blod. Går jag i högt gräs (vilket jag undviker) så måste jag borsta av benen direkt jag kommer därifrån.

Sen har jag nog fobi mot att prata inför en grupp människor. Har haft det så länge jag kan minnas. Känns som hjärtat ska hoppa ur och det känns allmänt otrevligt.

En av mina grannar... kvinna 41 år.... har svår fobi vad gäller alla små kryp
till o med en söt liten humla får henne att gallskrika maaaammmmaaa och springa in.

Trollsländor är vackra tycker jag, trots att jag är jätterädd att de ska sätta sig i mitt hår.
Som barn blev jag skrämd med att trollsländor klippte av håret om de satt sig på huvet

Höjdskräck!

klassrumsfobi
jag ogillar även höjd, men jag skulle klättra högre än högt för att slippa dessa förb***ade föredragen inför klassen...

Jag har också hatat att prata inför folk - men så fick jag ett jobb där det ingick att hålla föredrag och informera för olika personalgrupper och barngrupper. Jag led alla helvetes kval i början - speciellt för personalgrupperna: Ni vet hur det är, man är ju inte alltid superpigg när man ska få information efter arbetstid och alltid var det ju någon som såg lite halvsovande ut...

Mina knep blev att: 1. Spana in någon som ser intresserad ut och försöka tanka lite trygghet därifrån.

2. Tänka på uppgiften - att det här är något jag tror på och vill att folk ska veta.

3. Tänka att allt handlar INTE om mig - att någon ser sur, trött, ointresserad ut kan ha massor av anledningar.

4. Tänka på att prata så långsamt att det känns som om det går i slow motion - då är det oftast lagom fort


mm. mm....

Klaustrofobi har jag, är rädd för små trånga utrymmen. hissar, toaletter utan fönster, skräckslagen för att flyga, har inte suttit i ett flygplan på 30 år!

Molly

vet inte om jag bara fått för mig...men jag tykker ni verkar ta så lätt på fobier...å ni undrar om folk har några roliga (!?) fobier. vadå roliga? fobier går ju ut på att man är rädd. livrädd, fruktansvärd ångest inför något, vad är det för roligt med det? vänta tills fobierna tar över era liv och ni inte kan leva normalt längre, när ni isolerar er för att undvika det otäcka, när ni ständigt går runt med en klump i magen och ångest så ni vill dö. då är det nog inte lika kul längre.
tro mig, jag vet.

Det är klart att det finns människor som har svårartade fobier och kanske behöver både medicinering och annan hjälp med dem La Strega. Jag tror inte att någon här menat att förringa eller på annat sätt göra sig lustiga över dem som har allvarliga problem. Däremot tror jag att det är bra att prata om det man är rädd för och gärna med glimten i ögat för det skänker lite distans. Det gör det lättare att hantera för mig i alla fall, förut kunde jag knappt tänka på spindlar eller andra kräldjur utan att rysa.
Mvh
Fenja

Å det här är då rakt inget försök från min sida att göra mig lustig över människors svåra upplevelser eller att förringa någons jobbiga känslor. Vad synd att du tar det så!
Jag har nog fått min beskärda del av smärtor själv här i livet jag med och jag känner väldigt mkt empati med människor som har det svårt.
Men det är så skönt att ibland få lite distans till sig själv tycker jag i alla fall! Och så är det skönt att dela sina rädslor med andra, att berätta om dem, för då tar man udden av dem lite grand.