I år har det blivit en lång lista på allt jag velat sätta och nu översvämmas jag, som säkerligen andra också, av småplantor, större plantor, tomma krukor och små miniväxthus, ljusrör och samlade toarullar till mina luktärtor! Varför har man inte bättre vett än att man år från år räknar med ungefärligen hur många plantor man kommer att få och sedan planerar man för detta?

Nej, man spurtar på i bästa 100 meters stil, allt eller inget! I från fröställena och katalogerna kommer man med fulla famnen med små, små pyttepåsar som innehåller ännu mindre frön i 100-tals, ja 1000 tals! Hundralapparna flyger som drakar i sommarvinden och maken sätter upp stora pekfingret förmanande medan man hänger här, drömmer sig bort eller har köket fullt med blomjord och sticklingar. Så kommer omskolningssäsongen!
Häruppe sker allt i raketfart, från ena dagens pulsande i meterhög snö följs av tulpanlökars försiktiga uppnosighet och växthusets skriande behova av städning och sanering till alla små plantors knackande på dörren eller taket i hopp om att någon ska förbarma sig över dom, sätt dom i större krukor o öka ljuset. Det är då vettet borde ha kommit in redan innan detta!

Vettiga, normalt funktionella människor utsätter sig inte för att bära 15 50-liters säckar med jord, dom sätter inte 1000 tobaksplantor som dom sedan inte kan bli av med för att dom inte har bättre förstånd än att så hela påsen! Dom samlar inte på trettioelva sorters pelargonier som dom inte kan övervintra, eller glesar plantor på löpande band kl 5 på morgonen för annars hinner dom inte den dagen.

Varför skriver man inte upp från år till år vad man lärde sig året förut? Är det samma reflex som gör att man har fler än ett barn? OM man inte glömde så skulle världen avfolkas för man är ju inte så dum att man gör om samma sak igen? Nej, villigt satsar man lika mkt pengar på samma frön som man misslyckades med ifjol, för I ÅR minsann ska man klara det.
Gör man det? Förmodligen inte, men skam den som ger sig o hemskt vore det ju om man lärde sig av sina misstag? Nej, full fart framåt, mer, mera! Ska ha och måste prova är ledorden, att sedan vettet for ut där fröna kom in eller vad man ska säga är oväsentligt, bara man......

Jag är inte klok helt enkelt! Nu går jag upp o skolar om ett hundratal Campanula Prictata som jag ville ha nån av, vad jag gör med dom andra? Ja, det står skrivet i stjärnorna, men jag har dom, det är det viktigaste....

--

Sådär är det bara .. det blir inte bättre heller ...

Ska skola om veronica o riddarsporrar i tre färger -igen ..det tar aldrig slut

Ja det tycks saknas någon liten spärr i hjärnan?
Likadant här! Tusentals små plantor (jag har börjat slänga små 5cms-plantor, kompostera dem, eftersom jag kommer på att jag inte behöver 100 st röd sidenört - det räcker med de 50 jag redan har på gång ).
Har sått många hundra sorter i år. Behöver jag berätta hur det ser ut här hemma nu?
Här går det nu 20 krukor per kväll och en säck jord var och varannan dag. Omskolar, vattnar och klipper av överflödsplantor när lillen somnat vid 22-23 snåret, fram till kl 1.00 ungefär, helt självvalt arbete. Glöm slappiga tv-kvällar! Bänkar, fönsterbänkar och bord fylls med rasande fart. Snart måste en grupp utvandra till växthuset med fiberfilt-täckning (enligt goda råd här på odla).
Jag skulle tjäna KOSING om jag sålde allt senare, fast det tänker jag ju naturligtvis inte göra...
Och så till råga på allt så ska jag ha ett till barn i sommar, har jag redan (efter 1 år, ja fast barnet är 2) glömt att jag under hela det första året med mitt förra barn sa "aldrig mer!" medan jag ammade varje timme dygnet runt? Tydligen så har jag det!
Varför kan jag inte vara en sådan människa som nöjer sig med 2 fuchsior utan att snegla vidare?

Det måste väl vara för att det trots ALLT är Ruggigt Ruggigt Roligt? Eller hur?

--

fniss.....flinar och nickar instämmande i det mesta..känner att jag nog gått till överdrift med både det ena och det andra...
Försöker fortfarande hämta mig efter ungarnas påsklov... som jag skulle ägnat åt trädgården var det tänkt...tji, fick jag....
...barn, barn, barn överallt i alla storlekar och härkomster..... många fler än dom 4 jag skaffat mig.....
....och i växthuset vänta många många fler småplantor än det var tänkt...kanske dags att starta plantskola....

Ja, varför inte ...alla föräldrar som hämtar barn kan bli min kundkrets i början....

Samma här! Men det är ju så r-o-l-i-g-t.....
/sollan

Du hade så gärna fått mina 5cm-are, fast sydsydöstligaste Skåne är en bit från Sundsvall.....100 mil? Mer?
Det känns faktiskt lite hårt ibland att kasta de små i till-komposthinken, men grannarna kommer ändå att få för mkt plantor (vad tror ni, kan de bli övergödda på småplantor? Lite orolig.... ) av mig i år. De jag mest brukar byta med brukar nämligen vilja ge ngt tillbaks också, och det kan ju bli lite betyngande om jag kommer rännande med alltför stora mängder hela tiden. Att sälja någonstans känns bökigt, det finns inte mkt försäljare i mig heller.
Så attans att inte Sundsvall var grannby då!

Här snavar man sig fram genom tillvaron. Förnuftet har segrat och jag följer envist mitt beslut att inte förkultivera 3 000 olika småplantor i år. Istället är inriktningen på träd och buskar, och en och annan STOR kruka där lökar och annat står inomhus och förgror sig.

Men någonstans måste förkultiveringsglädjen ut. Och visst är det förnuftigt att inte släpa in och ut 30-talet minidrivhus och hemmagjorda baljor med småsådder. Mycket bättre att släpa 20-talet träd och buskar i olika åldrar.

På något sätt har det blivit lika trångt och arbetsfyllt som under småsåddstiden.

Ja hugaligen om mina småplantor skulle väga några 10, 20 kilo styck vid omskolningen....
Sådde faktiskt frön från praktkatalpa i år, men det vart inget. Kanske lika bra, för plats saknas.
Hur stora ängder har du att plantera på egentligen? Härligt ju, att kunna handla, odla och plantera träd som vore de rabattperenner!

På stolar o bord står gigantiska lerkrukor med gladioler, liljor o en o annan uppsättning med sälg o luktärtor ska sås här i dagarna. Har osatt broccolin, zucchinin, men både gräslök och basilikan kommer snällt!
Ordna släpvagn för att hämta nåt ton hästbajs, fixa vattenslangar, titta efter nån beskrivning över hur man gör en pelargola av trädstammar a la engelskt cottage osv. Vad ska man ha familjen till under trädgårdssäsongen? De tar ju bara energi från planteringen och ansningen och......och.....

Har sökt men hittar inte nån diagnos med denna beskrivning, jag tror jag kallar det Hypofröus Vulgaris eller Psykologiskt tvångsfrösyndrom, varför inte Hypoodlus hjärnväckium? *skakar på huvudet o går ut till växthuset igen*

Ja man skulle vilja ha ändlösa marker... Jag har 1 497 kvadrat, och tyvärr står ett hus där och tar 60 kvm också, samt en lillstuga och en sjöbod.

Men jag planterar en del åt andra, jag busplanterar i marker runt omkring och jag tar hem eller får de flesta träd som rotskott som får stå i min trädplantskola. Den är mycket liten men där överlever iallafall de starkaste... Nu är det bokskotten som ska ned i marken - en gåva från en vän som får en hel bokskog varje år.

Grannen som ägde tomten ovanför min tog för några år sedan bort allt som växte på där och schaktade om. Nu porlar det ned vatten både på ytan och djupt i jorden på baksidan, och jag har beslutat mig för att det är bra. Det var torrt där förut, och nu när vårt bygge har tagit lite form kan jag förtäta min glesa skog där. När vårt eget bygge blir klart kommer jag att göra riktigt tät, blommande och sprakande skog där!

Jag gillar Sylvias variant att ta hem träd, låta dem växa ett slag och ge bort dem innan de är för stora för att flytta. Jag gör så med vissa sorter som förökar sig villigt hos mig; krikon, ek, rönn, lönn, slån, gullregn, vildros, etc.

Och ju fler lite ovanliga sorter jag tar in sälv, desto mer kan jag ympa de vilda sorterna så att de blir av de lite ovanligare, förädlade slagen. T ex hoppas jag på att ullungrönnen här ska växa snabbt så att jag kan försöka ympa den på vanlig rönn och ge bort. Ullungrönn är alldeles för dyr att köpa vanligtvis. När jag beskär glanskörsbäret ska jag försöka ympa in det jag klipper på mina kärnsådder som kommer överallt där vi ätit körsbär.

Nästa år skall jag lära mig spela golf den här tiden på året, istället för att springa fram och tillbaka med dessa småglin.

Vad härligt att läsa och se att man inte är ensam i sin galenskap!

Fast jag väljer att kalla det P-A-S-S-I-O-N, man kan inte få nog helt enkelt av fröer, blommor och känslan av jord mellan fingarna.
Visst är det för härligt!

Jaaa, visst är det nästan "sjukligt" hur man håller på alltså. Men roligt är det ju, det är ju därför man håller på.

Men i denna tråd vare visst några som var värre än en själv o det är väl en tröst i sig. Åsså att man gör om samma "fel" i år igen. Sår tobaken för tidigt t ex, varför egentligen? Sen blir jag nästan lite löjlig när det gäller att ge bort plantor till vänner också och tänker att det är som med kattungar. Får man dem gratis så sköter man inte om dem lika bra. Måste nog söka för det här snart tror jag...

/Karin

haha samma känsla här fast inte när det gäller verkliga VÄXT älskare -bara när jag ger till mer anonyma grannar o så
Därför är plantbytar träffar med andra entusiaster så roliga-man vet att de får bra nya hem .
13 juni -växtmarknad o forumistträff norr -boka den dan

Hmmm, det är ju "min" dag det...
Kan du berätta mera Kerstin?

Vart är den Kerstin? *nyfiken* Kanske nåt att fira sin födelsedag med? *intresserad o fullkomligt hopplös*

Vi har klurat på att ha en gemensam norrforumistträff eller vad vi nu ska kalla det , med växtmarknad på hembygdsområdet , plantbyte i buskarna för den som vill ,och forumistmiddag på lämplig lokal
Bra väder beställt
Plats hembygdsområdet Burträsk
mer info sen

Okej, lät trevligt!

Nära hem o allting. Hör av dej när det närmar sig, jag är gärna med.

Jag ger bort hälften av alla plantor, det finns inte plats för allt. Inte kan man gräva ner 15 clematis av samma sort. Det är bara att dela med sig och så får man kanske något annat tillbaka

När det man gör blir ett allvarligt hinder i ens dagliga liv och upplevs som ett obehag så är det dags att söka hjälp! Så ni som beskrivit era "besvär" här behöver inte vara oroliga . Visserligen kan jag ju se att en del saker kanske stör temporärt i ert dagliga liv, men det är ju ingen som upplever något obehag..

Eftersom man är lite galen så är det bästa att man oftast är omedveten om hur illa det är ställt och det lever jag på. Glad o galen!