Ja, som titeln anger, min fråga är - är det någon här som har erfarenhet av att ha en värderingsman för ett dödsbo? Saken är den att min far gick bort för en månad sen 97 år gammal. Nu skall min bror o jag dela upp föräldrahemmet. Bostaden är inget problem, det vi funderar över är om vi behöver ta in en värderingsman för att avgöra värdet på lösöret.

Pappa o mamma (som gick bort redan 1992) var inga förmögna människor men det finns trots allt en del saker som vi tror är värda något. Det är väl framför allt våra respektive barn som är intresserade av prylarna. Vi vill ju gärna fördela bohaget så rättvist som möjligt och då kom frågan om värderingsman upp.

Misstänker att en sådan person inte gör detta gratis så därför frågar jag här - är det värt pengarna att anlita en värderingsman? Hur har ni agerat i en sån här situation?

Har ni alltså tänkt upprätta bouppteckningen själva eller ska ni ta hjälp med den? Om ni ska ta hjälp av sådan så hjälper hen er med värdering av lösöret och värdet brukar alltid sättas lågt. Är ni överens kan ni göra en värdering själva men det kan ju vara knepigt när det finns affektionsvärde i prylarna som ju inte en värderigsman tar hänsyn till.
Fråga begravningsbyrån om dom inte har någon som kan hjälpa till med värdering och vad det i så fall skulle kosta.

I regel tar man ju hjälp med bouppteckningen och då har du allt där i. Bäst är ju om ni kan vara överens, är man inte det då blir det genast krångligare. Och ja det kostar.

Det är dock en kostnad som belastar dödsboet och ska dras av i boets behållning.

Själva bouppteckningen hade vi tänkt göra själva. Där sätter vi naturligtvis ett så lågt värde som möjligt på bohaget. Trots att arvsskatten är borta så vill vi ändå ha det så. Det hindrar ju inte att vi vet att en del prylar är värda mer än andra. Tex en kaffeservis från Rörstrands har ett högre värde än, säg någ gammal tavla av okänd målare. Det är mera såna grejer vi undrar över så att fördelningen bli rättvis mellan oss. Totala behållningen är inte så himla stor.

Är det inte bättre att dela efter vad ni vill ha istället för att värdet måste vara rättvist. Man kan ju t.ex. avstå något för att få något man väldigt gärna vill ha. Försök komma överens eller annars får det väl bli någon som kan bedöma auktionsvärdet på grejerna. Fråga någon auktionskammare vad dom skulle ta för en värdering.

Affektionsvärdet är oftast viktigare än det reella värdet. Strikt rättvisa finns inte. Man väljer ju inte minnen för att sälja dem.Försök komma överens. Är det några saker som båda väldigt gärna vill ha, så välj i omgångar eller lotta.

Bättre att ha en intern auktion. Förstår jag rätt att det är barnbarnen i första hand som vill ha prylarna?
Då kan man ha en intern auktion som tillgår på så vis att man helt enkelt säljer prylarna till barnbarnen,var o en bjuder på det de vill ha,högst bud vinner givetvis.Behållningen i pengar delas sedan upp lika mellan barnbarnen.Värdering är i så fall oväsentlig då det är budgivarens högsta bud som sätter värdet.


alternativet är att man låter det gå på offentlig auktion då de även där har chansen att ropa in prylen de vill ha.då får de ju marknadspriset. Behållningen delas sedan upp rättvist mellan barn/barnbarn.
Men priserna brukar vara låga på auktion,serviser o okända konstnärer värderas lågt så förvänta inga större summor.

ett annat alternativ är att intresserad part får sätta en lapp på önskad pryl "vill ha".
kommer det två lappar eller fler på samma pryl blir det intern auktion på prylen.Behållningen delas sedan lika mellan just de budgivarna.Prylar med bara en lapp bråkas det därmed inte om.

ett ex. En tavla blir intressant för tre stycken,högsta budet hamnar på 1500. Behållningen delas sedan mellan de tre,500 på var.
Ulf

Varför ska barnbarnen behöva köpa grejerna som dom kanske kan få gratis bara föräldrarna kan komma överens?
Att ha auktion är ju att krångla till det.

om flera vill ha samma pryl brukar det bli bråk,om inte omedelbart så går många o drar på det i åravis.
en auktion är mer rättvist och pengarna delas ju lika.

vanligt förekommande sätt . i detta fallet är det ju tydligen så att det är barnbarnen i första hand som är intresserade av prylarna. föräldrarna behöver ju därmed inte komma överens om något annat än om själva förfarandet.

har sett flera dödsbodelningar och i många fall leder de till bråk o tjafs.
Själv har jag i testamente beslutat att hela min kvarlåtenskap skall säljas på auktion,vill någon ha något får de alltså köpa.Pengar är lättdelat o leder sällan till bråk.

Jag gillar idén med internauktion! Skall föreslå det för bror min. På det viset blir alla nöjda och kan ses i framtiden utan sura miner. Tack för bra tips!