Men snälla barn,inte bråka nu!

Våren är på väg och livet är härligt!

Tack! -

Mata inte trollen.

Jag saknar distinktion i texten, det blir mest en röra med oklara tankegångar, som jag inte fattar mycket av.
Johnny kan visserligen vara provocerande ibland, men han har mer substans i sina inlägg, som berikar "debatten".

Jag undrar hur många fel jag skriver när jag skriver på Svenska,Finska,Engelska eller Franska?!?

Själv bryr jag mig inte det minsta!
Viktigast för mig är att människor förstår mig både i tal och skrift.

När jag var barn lärde jag mig inte finska grammatik för jag kunde inte förstår den men jag har klarat mig bra under livets dagar!

Det stämmer bra med mig också. Kan ingen finsk grammatik men klarar mig bra ändå.

Men skall du lära dig finska måste du plugga grammatik, då den som inte vuxit upp med språket saknar den inbyggda språkkänslan som automatiskt böjer ord och meningar rätt tex böjer man substantiv olika om det är belägenhet eller riktning och man böjer tom inte (ei, en) Den finska grammatiken är mao komplicerad och skiljer sig ganska mycket mot andra språks grammatik.

Det har du rätt i. Tänkte inte på det.

Jag hatar också särskrivningar!

Maken lider av lätt dyslexi, så jag har full förståelse och empati för/med alla som har problem med korrekt språk. Trots det tycker jag att man i ett forum ska kunna få ha en åsikt - det betyder ju bara att man faktiskt har en åsikt eller känslor om något, men inte nödvändigtvis att man vill hacka på någon. Man måste inte heller vara helt perfekt själv för att faktiskt få ha en åsikt om något.

Själv tycker jag att man hör fler och fler "svengelska" uttryck som blir lite märkliga. T.ex. säger väldigt många numera att man "har lämnat", "hon har lämnat" eller "vi lämnar" utan att avsluta meningen. På engelska säger man ju, helt korrekt, "I'm leaving", men på svenska är meningen inte komplett utan behöver ett avslutande ord - "vi lämnar platsen", "jag lämnar dig", etc.

Ett annat uttryck är "för nu" (Eng. "for now"). Man hör det här allt oftare - "programmet är slut för nu" eller "det var allt för nu". På svenska heter det ju "för tillfället" eller "för den här gången" t.ex.

Kakaduan

Det är mycket skit, som kommer in via engelskan, som t.ex. att skriva veckodagar med versal - stor bokstav. Det gör vi inte i svenska.

Det har jag faktiskt inte sett (än), men det kommer väl.

Det var ejengkligen allt för nu från mig så jag lämnar


Kakaduan

Inte veckodagar med versal men:
vecko dagar
trädgårds forumet
språk förbistring
medlems register
släkt träff
läkar besök
akvarie fiskar
mat kasse
bil körning
hus tomt
spad skaft
tomat planta

Helt korrekt precis som du lärde dig i skolan, eller hur?

Dyslexi är läs- och skrivsvårigheter. Har inte att göra med särskrivning.
Jag anser, som jag skrivit tidigare i detta inlägg, att särskrivning bottnar i lathet. Man lär sig att skriva något som en särskrivare har fått i pränt och upprepar det utan en tanke på den utbildning man har.
Ser du bok slut så skriver du bok slut. Ingen eftertanke där. Lathet!

Något som jag stör mig på är när man avslutar ett brev eller hälsning från en person med "Ha det"

Vad gäller särskrivning så är frågan om en sjuksköterska kan vara på jobbet om det står sjuk sköterska.

Jadu, jäs-Johnny. men om du sätter orden i bestämd form, så är särskrivning okay i de flesta fall, t.ex.
Veckans dagar
Trädgårdens forum
Språkets förbistring
Släktens träff
Läkarens besök
Akvariets fiskar
m.m.

Tack för besöket. Jag gläds redan åt, att du lämnar sidan...

Bengalow, kommaexperten ... eller kanske komma experten ...
Har du någonsin sett en skola från insidan Bengalow? Du kryddar dina texter med kommatecken både här och där. Dessutom förstår du inte grundproblemet, särskrivning.
Du försöker dölja ditt oförstående med en egen version. Du är väldigt ilsken.

Jag vill faktiskt påstå att dyslexi kan ihop med särskrivning (det yttrar sig ju på olika sätt för olika individer). Att påstå att min make särskriver av lathet är att generalisera - han kämpar enormt med både att läsa och skriva text, men det bara GÅR inte.

När man har svårt att läsa överhuvudtaget (svårt att få flyt i läsandet för att bokstäverna far runt framför ögonen, svårt att se om text är rättstavad, etc), är det också svårt att få känslan för hur ett ord "borde" se ut när det är rätt.

Om man t.ex. skriver text med enbart VERSALER så är det svårare att läsa texten eftersom hjärnan registrerar variationer i bokstäverna - den har lärt sig känna igen bokstäver med uppåtgående staplar, nedåtgående staplar och bokstäver utan staplar. Hjärnan tolkar inte varje tecken den läser utan "känner igen" mönster/form på ord den sett förut. För en dyslektiker (läs: min make) kan detta vara ännu svårare och innebära att man helt enkelt har svårare att se hur ett ord "borde" se ut.

För husfridens skull kan vi väl säga att det är min man jag pratar om och att det här gäller bara honom och att johnny_j har rätt (och jag fel) om alla andra dyslektiker i världen.


Kakaduan

Naturen skapade inte hjärnan för att kunna stava men i de flesta fall går det bra. Det kanske lite märkliga är att om man inte klarar en viss sak kan man vara bättre på något annat. Jag skrev tidigare om min arbetskamrat som hade dyslexi eller något ditåt. Istället hade han ett enormt minne. Var det något jag var tveksam om kunde jag fråga honom så visste han svaret. Eller så kunde han plocka fram svaret från någon av pappershögarna han hade på skrivbordet. Han visste exakt i vilken och var i högen papperet fanns.

Ja, hjärnan är underlig och fantastisk.

Min man är ett mekaniskt geni istället för att vara mästare på läsning och stavning. Han kan höra på avstånd vad det är för fel på en passerande bil eller på grannens gräsklippare, men stavning funkar inte alls!

Tur vi funkar olika - annars vore livet trist.



Kakaduan

Ok, beträffande särskrivning, vad händer om han praktiserar ord som sägs ihop skrivs ihop
Blir det inte lättare då?

Nä, jag har försökt.

Vi brukar resonera om det när han frågar hur man stavar ett ord - att man säger ju inte "xxxx xxxx" utan "xxxxxxxx" och det förstår han ju, men när det sedan ska ner på papper blir det svårt igen. Det är nog bara att konstatera att allt som har att göra med att läsa/skriva alltid kommer att vara lite svårare för honom än för de flesta andra.

Kanske det kan vara en kombination av dyslexi och någon sorts ångest för sådant här - det var inte lätt att vara dyslektisk i skolan på 70-talet och han fick mycket skit. Då kanske man blir rädd att göra fel och så börjar man tveka? Det är nog annorlunda nu när medvetenheten är mycket större. Att få höra (och känna) att man är dum i huvudet lyfter ju inte motivationen hos ett barn direkt.

Kakaduan

Jag har en kompis som är ordblind och han har en enorm uppfinningsrikedom när det gäller att hitta på nya varianter på stavning av svenska ord. Precis som din man, Kakaduan, är min kompis otroligt kunnig inom sitt yrke.

När jag skriver lathet beträffande särskrivning så syftar jag på att de flesta människor kan stava rent generellt men många slarvar (lathet) när det gäller att korrekt skriva ett sammansatt ord istället för två ord. Typ stjärn kikare. Tyvärr tror jag att de lär fel av varandra på Facebook och övriga sociala medier.

Jag har redan gjort avbön för att ingen kan stava på engelska. Däremot tror jag att ett fåtal kan faktiskt göra det.
Ni som inte håller med mig, kan ni fråga era ungdomar (eller varför inte er själva) om de kan först översätta och sedan stava det engelska ordet för:

1. oskyldig
2. hysa
3. samvete
4. skämma ut
5. årtusende

Jag inser att de flesta av er går bet och därför inte svarar. Vilket förstärker min åsikt att svenskar bara tror de kan engelska samt i vissa fall svenska.

Jag är ingen representativ person för test av engelska ord, då min engelska är bristfällig. Jag skulle kunna testa på mina söner, som läst vid högskola och mycket av litteraturen var på engelska, och jag antar att de skulle klara alla orden utan vidare.
Annars är det väl så att man kan lära sig ett språk ganska bra, men när det kommer till abstakta ord blir det svårare eller om man skall uttrycka en känsla på ett främmande språk. Jag brukar säga att när man förstår engelska skämt, då har man tagit till sig språket fullt ut fast det krävs nog att man bott i England ett bra tag och lärt sig seder och bruk och hur folk tänker.

Vilket "hysa" menar du? Att hysa agg, eller hysa en boende? (Lägg märke till mitt kommatecken...!)

För mig räcker det att människor förstår när jag talar eller skriver på engelska,franska,finska eller svenska!
Jag bryr mig inte det minsta om det är grammatiskt rätt!

Japp, ska inte vara något komma där. Du kan hysa min kommentar som du bäst finner lämpligt.
Hitta lämpliga stavningar för båda dina alternativ om du vill. Roligt att du är intresserad.

Mon son kunde alla orden direkt, men liksom Bengalow undrade han vilket hysa som avsågs.

Bra jobbat! Det här är inget exakt ämne. Inget facit heller. Menat mer som en funderare. Kul att du är intresserad.

Kul att du gör dig löjlig, jäsaren. Som jag skrev förut: har du inget att skriva om, skriv det då inte!

Vad säger ni om att använda - vid långa och sammansatta ord ? Hur skall jag skriva när jag skivar upp glass och lägger på en skiva av glas ? Egentligen skulle det behövas tre s för att skilja glasskiva och glasskiva, men det får man inte använda i Sverige. Om man då skriver;
"Jag lade upp glass-skivan på glasskivan och den började smälta.."alt "jag lade upp glasskivan på glas-skivan och den började smälta"Hade man fått använda tre s hade det blivit; "Jag lade upp glassskivan på glasskivan och den började smälta" Det ser onekligen lite konstigt ut, men det är för att vi inte är vana vid triss i bokstäver.

Bindestreck är utmärkta att använda vid sammansatta ord, framförallt långa sådana.

Mjärden skrev:
Det ser onekligen lite konstigt ut, men det är för att vi inte är vana vid triss i bokstäver.

Det är bra att ögonen (hjärnan) reagerar när orden ser annorlunda / avvikande ut. Då ser man mer eller mindre automatiskt ett stavfel.

Det är ju sammanhanget, som avgör vad ett ord betyder. Var, var och var betyder ju olika kopplat till användningen. Jag menar var= på vilken plats (idag är det vanligt att vart användes i stället för var) var= det som sitter om en kudde, var= i inflammerade sår.

Det finns en liten dialektal variant på var. Min pappa brukade ibland börja sin mening med;
"Var e, ............. och han fick då några sekunder på sig att tänka ut vad han skulle säga.

Beträffande var respektive vart:
https://lektionsbanken.se/lektioner/var-eller-vart/

Jag har inga problem med användningen av var och vart, men många skulle behöva läsa den språkliga beskrivningen ovan.

Jag har absolut inte påstått det. Däremot håller jag med dig. Jag har inget emot att alla blir bättre på vårt eget språk.

Jag känner ibland att jag skulle behöva fräscha upp min svenska grammatik och ovanstående länkning skulle kunna vara en väg in i repetitionen. Den del som framför allt behöver repeteras är verbens böjning speciellt som jag tror att pluskvamperfekt utgått och ersatts med något annat.
Men framför allt vill jag få vidimerat att det spridit sig en språklig felaktighet vid böjning av verb, där det skall vara i infinitivform i slutet, men sägs i förfluten tid. Jag kan inte komma på ett exempel just nu, men varje gång jag hör någon i en intervju uttala denna språkliga felaktighet så reagerar jag. Så fort jag kommit på ett exempel skall jag redovisa det här så får jag höra vad ni säger.

ps. Lektionsbanken var inte det rätta forumet för grammatikrepetition - det var ju lektionstips av lärare till lärare. Jag har visserligen en gammalt häfte om Svensk grammatik, men det borde finnas modernare utgåvor, tips ?