Kan man inte låta en 15-åring ha ett eget liv,
kan man inte det med en 45-åring heller.

Ja, manligt och kvinnligt, men inte på något genetiskt vis utan för att det finns rollfördelningar i alla parrelationer och vissa rollfördelningar är fortfarande vanligare än andra. Traditionella könsroller, alltså: Ännu är många män mindre intresserade av hemmet och tar mindre ansvar för det än sin partner. Han lämnar då porten vidöppen för mammas inblandning - kanske är hon t o m van från hans singeltid att hon "måste" lägga sig i för att det ska"bli nån ordning". Vilket i sin tur ofta beror på att mamma alltid har fixat allt åt honom sen barnsben... Men så skaffar han en partner som tar ansvar - för flickor blir sällan fullt så bortskämda - och då blir det kollision.

Varför svärmor på hustruns sida har mindre dåligt rykte beror kanske delvis på att män som funkar enligt ovan inte tycker att det är så stort problem om hustruns mamma lägger sig i hushållet, han bryr sig ju ändå inte så mycket. Plus att motsatsen (att kvinnan är bortskämd/ointresserad/oansvarig när det gäller hushållet och mannen tar det mesta ansvaret, alltså) fortfarande är ganska sällsynt.

Så har jag vädrat mina fördomar, då. För tydlighets skull ska jag tillägga att jag inte har varit någon jämlikhetsängel själv men min mamma är borta sen flera år. Och...det är farligt att generalisera. Hos oss är det jag som gör allt i trädgården, både roligt och tråkigt, eftersom jag helt enkelt är mer intresserad än min hustru. Men det säger ingenting om arbetsfördelningen i övrigt i vårt hem. Och jag har ingen aning om ovanstående stämmer på just Sia och hennes sambo.

Jag kan inte förstå problemet. Det är väl bara att tacka och ta emot och glädja människan. Sedan kan växterna råka vissna eller bli uppätna av något trevligt kryp. Vita lögner är aldrig fel.
Det kan väl inte vara moraliskt fel att ta död på en syrenbuske?

Hugaligen, att man får bestämma själv är den bästa gåvan man kan få av sina föräldrar. Att det blir fel ibland kan inte hjälpas, jag brukar ge bort det till grannarna istället ( alltid nån som blir glad), och min svärmor är förresten inte i livet längre - vi gick aldrig nånsin ihop. Största knäcken var nog när sonen tog mitt parti *fniss*=> men Ni som har goa svärmödrar, ta väl hand om den då de inte växer på träd. Sedan finns det ju alltid grannar och komposter för oönskade 'jobb' / växter.

Hälsar ingrid

Varför egentligen förlägga våra inbördes konflikter på de oskyldiga växterna?

Ingrid, när du skriver så där kan man ju nästan tro att det finns något orsakssamband där...

Vissa mammor har väldigt svårt att släppa greppet... min svärmor är italiensk, sonen kommer aldrig att vara annat än hennes lilla barn. Hon försöker låta bli, men kan inte. Hon är som en kärleksfull mor för mig också, jag tycker väldigt mycket om henne. Men jag vill att jag och min sambo får rå om vårt eget "stök".

Vi skulle arbeta utomlands under en längre tid. Svärmor skulle bara kolla till lägenheten ett par gånger i månaden, och flytta bort ev. instoppad reklam. Bad henne uttryckligen att inte skulle bekymra sig om lägenhetens skick, inte städa eller flytta på saker.
Inom två veckor efter avresan ringer svärmor glatt och meddelar att hon tyckte att det var så "ostädat" i vårt sovrum, så hon hade flyttat på sängen, dammsugit och tvättat. Hon hade slängt våra gamla täcken och köpt nya täcken och sängkläder och bäddat. Nu undrade hon om jag ville ha fönstren tvättade innan vintern, och ifall hon kunde städa lite mer...
När vi flyttade tillbaka något år senare, fick jag skämmas längre för min direkta reaktion där i telefon. Men hon hade inte pillat på något mer i lägenheten.

Varje gång vi är hos svärmor så får vi (trots protester) ta-med-hem-kassar med några kilo frukt, skinkor och ostar, och ibland finare stycken kött. Hon lagar alltid min sambos favoritmat, köper viner och whisky, smyger till honom extra pengar till nya kläder (eftersom han gärna klär sig i bekvämt slitna plagg) och drar i hans hår och undrar om han inte ska klippa det lite snart...
Det brukar vara jag som kommer med krukväxter till henne dock, och inte tvärtom.

Min sambo slipper dock se min mamma som aktiv svärmor, sedan några år tillbaka har jag bytt till ett nytt, skyddat telefonnummer för att slippa mer kontakt med henne. Hon var aldrig heller av den typen som hans mor är, utan jag fick tigga och be länge om jag kunde få låna ett par kastruller när jag flyttade hemifrån. Fick till slut loss en såskastrull som jag kunde koka pasta i, till studentlyan. Mitt studiebidrag behöll hon så länge hon kunde innan jag lyckades få det ändrat.
Får numera vykort då och då från diverse semesterorter, så jag vet i alla fall att hon lever.

Jaja, vissa är mammor för alltid, vissa anammade aldrig rollen ens från början.

Inte lätt att vara mamma/mormor/farmor eller svärmor
heller för den delen....mina anhöriga får be mig om hjälp så hjälper jag till om dom vill...brukar funka ( tror jag) blir skrämd när jag läst alla era
inlägg här

Jag känner igen din känsla.

Just uttrycket...tror jag. Eftersom det här egentligen handlar om dålig kommunikation så blir nog mänga skrämda av den anledningen att har jag gjort nogot tokigt? Tycker mina svärdöttrar så där om mig? Jag trodde allt var bra.

Det kan nog ge en känsla av att man tappar fotfästet lite.

Men lugn Maudan. Jag känner vibbarna av en alldeles lugn, omtänksam och balanserad person så jag tror nog att du är en jättebra mamma och svärmor.

Själv är jag nog lite för.... omtänksam. Man kan nog inte älska ihjäl sina ungar men väl kväva dom.

Jag är medveten om det hela och försöker jobba på det. Fast visst är det lite konstigt med mammarollen. Man har så ofta dåligt samvete och känner sig otillräcklig fast man inte borde.

Jag är just sådan mamma som jag lovat mig själv att inte vara. Då blir man båda lite arg och ledsen på sig själv faktiskt.

Men en hunddressör jag känner säger att det går att lära gamla hundar att sitta men man får träna lite mera.

Så här är det work out

Bettson
Vad du formulerar dig bra...precis sådär är det som du skriver
Jag har två tjejer som nu är vuxna med egna barn på väg in i tonåren...
så nu för tiden frågar dom mig om råd...hur det var och hur man sätter gränserna nånstans...mina barnbarn älskar o höra hur deras mammor var när dom växte upp...gärna alla hyss vill dom höra mina döttrar ger mig order om att inte berätta allt tokigt som hände, jag tyckte inte det va så farligt...

Att va rädd om varann och lite sunt förnuft tror jag man kommer långt med, sen är ju livet upp o ner ibland!

Jag sa alltid till mina tjejer att hur tokigt det än var som hänt så kom och berätta så löser vi det tillsammans, det har mina döttrar tagit fasta på när det gäller sina barn

Visst är livet en gåva vi fått att förvalta!

Ha det bra

Jag får en del konstiga växter av min far och av min svärfar... utan att ha bett om dem.
Varför skulle det vara nåt speciellt just för svärmor att ge bort saker?
Men det fixar jag, för det är en konst att skapa något vackert av 'det fula'!

Och det är mammas man som "rättar till" till saker i trädgården.
Jag har bara besvär med gubbar...

Detta är ju faktiskt en kombination av två svåra ämnen - att handskas med svärmor OCH att handskas med ovälkomna presenter....
Nu har jag en underbar svärmor, så det slipper jag se som ett bekymmer, men det andra däremot.... Jag har svårt att säga nej, men jag försöker bli bättre. Och jag försöker själv vara lyhörd när jag vill ge bort växter, och känna efter om personen i fråga vill ha eller inte.

Och Sia - jag tycker absolut inte att du är otacksam! Hade du varit det hade du ju bara sagt åt svärmor att ta sina plantor och dra.... Nu sökte du ju efter sätt att INTE såra henne på. Så ta inte åt dig för mycket av somliga hårda ord.

Men ärlighet varar nog längst, det tror jag också. Kan du inte be svärmor att dela någon särskild planta som du VILL ha, så hon får känna sig ännu mer hjälpsam? Då är det nog lättare att säga nej till annat också.
Tror jag, trallala!
Ta hand om era "svärisar" - oavsett generation!
Kramar!

Jag har också en snäll och givmild svärmor - som dock nästan alltid frågar först och som tar emot ett nej utan problem. Om jag någon gång tycker att det verkar lite känsligt överlåter jag åt min man att säga ja eller nej...

Jag håller med Mia här ovanför! En gång fick jag 10 liter äppelmos av svärmor, vi använder inte så mycket äppelmos, så jag sa att jag gärna tog 2 liter och sa ärligt varför. Det finns ingen otacksamhet i det tycker jag, jag var glad över mina 2 liter. Det är väl bättre då att hon ger de övriga massa litrarna till någon som har bruk för dem.
Det var ju inga småsaker som du fick heller. Tusan att jag vet var jag skulle sätta en massa syrener och småbuskar...jag har inte plats för dem, trädgården är redan full av buskar och träd. Perenner däremot är ju mer lättplacerade, så dem skulle jag nog ta emot och finna plats för.
Hade det rört mindre saker, som 10 udda vaser köpta på loppis så hade säkert inte din fråga dykt upp tror jag.