Jag tycker man ofta ser trista och halvdöda barrväxter i många villaträdgårdar, det verkar vara ett vågspel att plantera något.........

Jag undrar om någon härinne kan tipsa om lättskötta, men "roliga" barrväxter som passar i en trädgård storlek mindre? Dvs inga tujor eller granar utan något annat som ser kul/fint ut......................och där risken att misslyckas är minimal? Har tittat på sockertoppsgranar (heter de det?) men sett och hört om sådana som bara blir bruna t ex.................

Det finns en massa olika sorters "mini" tallar och granar samt andra små barrväxter, bla så har zetas trådgård i huddinge/segeltorp ett stort utbud av sådana plantor. Anlednngen till att barrväxter blir bruna är oftast att de stått i solsken på vintern, täck med säckväv om det blir för kraftig sol på vintern när marken är frusen.
krister

Jaha, jag som trodde de blev bruna av förhållandena under sommarhalvåret, för lite vatten eller nåt! Tack för tipset!

Jag tror att de barrväxtplanteringar man ser i villaträdgårdar är så tråkiga för de bygger på villfarelsen att man tror att dessa arrangemang ska vara "underhållsfria". Barrträden behöver inget vatten, ingen gödsel eller beskärning. De ska bara stå där.

Men med kloka val av växter, kärleksfull omvårdnad och fantasifulla planteringsidéer behöver dessa trädgårdar med barrträd inte alls vara tråkiga eller växter bli fula. Jag rekommenderar varmt boken "Vår vintergröna trädgård" av Brita Johansson (Ica bokförlag) för att inspireras.

Jag ansar och tuktar dessutom mina barrväxter för att de ska bli roliga, annorlunda och göra trädgården spännande året runt. När man lär känna sina barrväxter ser man årstidernas växlingar på dessa med i färgnyanser och utspring, men inte så våldsamt som på lövträd. Barrträden ger mej det lugn som min virriga själ behöver. Jag skulle bli oerhört dyster om min trädgård helt "försvann" under vintersäsongen, nu har jag pyssel året runt.

Om de blir bruna av torkan på sommaren så är de nog döda. Barrväxter har så sölig ämnesomsättning så det tar ett tag innan de blir bruna, det syns inte direkt som på andra plantor att de är döda eller är pg att dö.
krister

Ja, effekterna av vintertorka på barrväxter brukar inte synas riktigt förrän framåt maj.
Jag håller med Ewa om att skräckexemplen som man ser på fula barrväxter nog mest beror på ett felaktigt intryck att barrväxter är underhållsfria. Se bara på alla bergtallar som planterades på sjuttiotalet och nu är stora, spretiga och har förlorat sin lurviga charm. Men genom att beskära årsskotten på olika sätt kan man hålla dem kompakta och lurviga.

Vintertorkan beror på att barrväxter behöver vatten året om, eftersom de är vintergröna, och om de utsätts för stark sol samtidigt som marken är frusen kan de torka ut. Blåst förstärker problemet. Det finns olika tips om hur man kan förebygga det: En extra vattning på senhösten som en fuktreserv inför vintern. Lägga tjockt med täckbark eller vissna löv som isolering på marken under växten, så hålls fukten kvar och tjälen går inte lika djupt. Skugga växten med säckväv, särskilt i februari-mars, men det kan vara mer eller mindre svårt beroende på hur stor växten är och var den står.
Men det ska väl vara måtta på allting: En bekant som ville ta det säkra för det osäkra och och gav en rejäl rotblöta i oktober OCH lade på massor med täckbark fick i stället en thuja med ruttna rötter...

Vintertorkan slår hårdare på små plantor som inte hunnit rota sig så mycket. Fast de är ju å andra sidan lättare att täcka med skuggväv.

Grejen med barrväxter är ju att de inte kräver så mycket omvårdnad, men det lilla som behövs får man inte fuska med "för en gångs skull", för eftersom de flesta barrväxter bara växer till i de gröna delarna - det kommer inte nya skott från gammal ved - så blir de sällan lika fina igen om de en gång har skadats. Se bara på alla sockertoppsgranar som har fått ett kalt eller brunt parti efter basen på ena sidan.

Sen är det förstås olika med torktåligheten. Jag är ingen expert men mitt intryck är: Enar verkar tåla mest. Tallar, också rätt tåliga i de flesta sorter, men fråga på plantskolan för det finns undantag. Ädelcypresser, varierande: Jag har en nutkacypress som verkar så där medeltålig och japansk ädelcypress som verkar vara mycket känslig. Idegran och thuja är så där: I soligt läge bör man ge dem rätt mullrik (fukthållande) jord och tillämpa tipsen ovan åtminstone de första åren.

TACK för alla svar!!! Nu känner jag mig fylld av förväntan att planera och leta efter den första barrväxten till min lilla trädgård, som än så länge domineras av perenner....... (med en begränsad ekonomi de senaste tre åren sedan vi köpte radhuset, har jag av förklarliga skäl satsat mest på egensådda perenner). Nu skall här investeras i något lite större..!

Tack också för boktipset, skall försöka hitta den och läsa på i förväg......!