Håller med föregånde talare
Visst funkar det att ha dem inne,och jag har sålt några(Norsk Skogkatt fast nu är det bara perser & exotic i vårt hus N;o))) som har lärt dem att gå i koppel och funkar kanon.
Men man får starta med dem som små ,,^..^,,
För samma sak om du inte koppel tränar din hund så vill den inte gärna hänga med på det.

H-Med-Klös
Exotic

Jodå, det funkar att säga så... ;-) Nä, visst går det bra att ha innekatt, har ju haft det själv förrut, en cornish rex och en "bond"katt. De hade varann och rexen ville ju knappt gå ut ens på sommaren...

Men h e l s t vill jag kunna ha katt ute. Dels på grund av min allergi, och dels för att jag faktiskt tror att det är kattens natur. Hundar och hästar är flockdjur och är domesticerade sedan årtusenden, de ser människan som en medlem i flocken, och dessutom som l e d a r e n i flocken. Visst har människan haft katter omkring sig väldigt länge också, men det känns mer som det är katten själv som väljer om den vill leva med människan... Det är det som är så speciellt med just katter, att de ä r självständiga. Den katt som tyr sig till dig gör det inte för att den måste, utan för att den vill. Så tror jag iallafall...

Jovisst, håller fullständigt med om att katten tyr sej till mej för att den vill det, med andra ord du får den katt du förtjänar.
Jag förstår att du som allergiker skulle vilja ha en katt som tillbringade den mesta tiden ute, men vi lever ju inte i ett samhälle där det fungerar, i alla fall inte de flesta av oss.

På tal om katter i grupp och hur deras självständighet tolkas av oss människor.

Jag har numera nio katter; kastrerade och okastrerade, de går in o ut i kattluckan som de vill. De flesta gillar att bo i kattkollektiv, men en katt tar semester hos grannarna ibland där hon får vara helt ensam katt på täppan.

De har alla olika relationer till varandra - det finns inte en tydlig flockledare eller en som alla gillar eller ogillar. De har rätt komplicerade relationer, kan man säga, och de förändras med tiden också. Några som låg och gosade med varandra i flera års tid kan plötsligt börja gräla och konkurrera, och en som alltid varit avog mot de andra honorna kan plötsligt bli bundis med en av dem.

Vissa är beroende av närhet och framförallt uppmärksamhet av oss människor, medan ett par av dem inte vill bli särskilt mycket klappade alls. För tillfället...

Jag tror att vi människor tolkar katterna som mycket självständiga och egensinniga för att de är så olika och för att de liksom vi kan förändras. Varför de plötsligt ändrar beteende är ofta ett mysterium, även om man alltid kan försöka sig på det. Men helt klart är att de ofta ändrar beteende "i flock", som om de kommit överens gemensamt om var allas nya sovplatser, ätvanor och andra beteenden ska vara.

Ett par av våra katter har jag haft i över 10 år, och jag är fortfarande fascinerad av att betrakta dem. Lyckligtvis är intresset gemensamt - de beskådar också mig och hussen och verkar inte tröttna. Jag tror de säger som vi: "Ja, de är så självständiga, människorna."

Nä... tyvärr är det väl så. Brukar inte va så poppis med utekatter i tätbebyggda områden...

Men jag SKA bort från stan, klarar nog inte många år till utan att bli vansinnig... Jag får väl bygga mig en liten koja i skogen helt enkelt!!

jag kan inte vara utan katt
Och det var bra det du skrev Cilla "ja de är så självständiga Människorna"
**Ler Stort**

Och det du skrev om echo ,med katt i tätbebyggda områden , , stämmer jag hör av mina kunder vad dem tycker , ,inte glada.

det har helt änkelt blivit för många & ingen bryr sig katt får man gratis inte bra för katten, för man får betela mera för 1 dansmus i zoo afferen

Och nått som jag blev helt förstörd av att höra var att till semestern ökade avlivningar med 50 % . . och det är fläst katter.
Nått är fel när det har blivit såhär.

Och jag är kattälskar

Ojdå det blev lite av var ,,^..^,,
MVH Exotic

Jag har ett svagt och lite osäkert minne av att jag en gång läste en artikel som hävdade uppfattningen att katter som föds upp som tamkatter aldrig växer ur barndomen.

Kanske har du rätt i det, för visst kan mina gamlingar bli som barn på nytt ibland !
Och katter som inte växer upp som tamkatter blir sällan gamla, tyvärr !