På min kolonilott finns ett par gamla buskar med röda vinbär. De är troligen ganska gamla, och inte i något vidare bra skick, även om de gav bra med bär i höstas. Föregående ägare verkar ha inriktat underhållet på att binda upp nedhängande grenar men inte beskurit särskilt mycket, varför det är fullt av gamla grenar. En av buskarna funderar jag nu på om det skulle gå att stamma upp. En gren är ca 5 cm tjock men är väldigt krokig, den är även bevuxen med lavar men har ett antal friska skott i toppen, en annan gren växer nästan rakt upp, ser frisk ut men är bara ca 2 cm tjock. Busken är ca en halvmeter bred vid basen (alltså där grenarna kommer upp ur marken), de högsta kvistarna når upp till ca 1,8 meters höjd.

Det enda jag (tror att jag) vet om uppstamning av vinbär är att de behöver stöd, hela livet. Det är ju en nackdel, förstås.

Har någon några goda råd om vad som kan vara bäst? Går det att stamma upp den eller är det bättre att behålla den som buske och satsa på att beskära och föryngra? Kanske är det bästa rent av att byta hela busken?

Så länge inte buskarna är sjuka (vinbärsgallkvalster t ex) är det bättre att behålla dem och ge dem nytt liv, än att köpa nya som både kan vara sjuka från början och dessutom tar många år på sig att ge rikligt med bär.

En gammal buske som inte har tillväxt (kolla hur långt grenarna vuxit och hur många nya skott som kommit i busken under förra året) ger man nytt liv genom uppluckring av jorden kring den, kompost/gödselgiva och beskärning.

Av de uppstammade vinbär jag sett har de mer med estetik att göra, att det är ett roligt projekt och ibland att man i koloniområden vill spara några kvadratdecimeter markyta. Det ger inte fler eller bättre bär, snarare färre. Med en uppstammad vinbärsbuske spar man grenar man annars med vanliga busken skulle föryngringsbeskurit, och tar bort andra som man annars skulle behållit längre.

Stödet behöver de alltid, som du skriver Susanne, men det är ju inte så stort problem - sätt pålen djupt bara så att den kan hålla både för vind och snö i kronan. Låt ett skott växa som stamskott, bind det mot stödet, knipsa av de lägst sittande grenarna och låt hela kronan lyfta sig lite år från år genom uppstamningsbeskärning. Gallra i kronan så att den inte blir för tät och tung. Det tar ganska många år innan du får skördar av större mått igen.

Röda och vita vinbär börjar bära frukt på äldre ved, från 2-5 år gammal. Buskar underhåller man genom att ta bort en eller ett par av de äldsta grenarna varje eller vartannat år. Knipsa grenarna så långt ned mot stammen/jordstammen eller så nära intilliggande gren som möjligt för att undvika sjukdomar. Lämna inte tappar. Prioritera att ta bort död, nedhängande och i övrigt gammal ved.

Svarta vinbär börjar bära frukt på yngre ved, 1-2 år gammal. Här föryngrar man mer, och tar bort fler av de äldsta grenarna varje eller vartannat år.

Vill man ha fler buskar är de mycket lätta att föröka genom avläggare. Jag brukar ta de gamla, nedhängande grenarna, skrapa på undersidan, böja ned i jorden hålla ned den med en V-klykad gren. Efter 1-2 år kan man avskilja plantan från moderplantan och ge bort eller sätta på annat ställe.

Bäst resultat och friskhet får man om man beskär vinbär på vårvintern.

Cilla, dig kan man lita på, många och bra tips. Jättetack!

I år tror jag att jag låter busken vara, tar bort döda och en del gamla grenar bara men sparar de som eventuellt kan vara aktuella som stam. När jag sett hur mycket bär det blir på de grenarna i höst kan jag bestämma mig då. Jag vill ju inte gå fram som en bärsärk bland träd och buskar bara för att jag just köpt kolonilotten, bättre att se vad som finns och bestämma mig efteråt.

Tack Cilla för för all information, har redan testat uppstammning med mindre gott resultat.
Susanne du gör rätt i att "vänta o se", var i samma situation som du men kunde inte hålla fingrarna i styr.
Resultatet är inget vidare.

Ja, man lär så länge man lever!

Jag har alltid gallrat bort äldre grenar ur vinbärsbuskarna strax efter skörd, i den tron att övriga grenar då hinner hämta kraft under hösten och slipper dela "växtenergien" med grenar, som kanske senare skulle bort i alla fall. (Men tillväxten kanske inte alls fungerar så?)

Risken för sjukdom i sårytan är givetvis större under vegetationsperioden. så där förstår jag varför det är lämpligast med gallring under viloperioden.

Men resultatet =skörden?

Har jag resonerat helt fel? Cilla, jag skulle gärna vilja ha din motivering till föreslagen gallring på vårvintern!
/ hälsar Gunvor

Varför beskära på vårvintern!

Beskär man på vårvintern brukar man få bättre och kraftigare skottbrytning än om man beskär på sensommaren-hösten, vilket man lätt ser på ex. äpple som sätter fart med en massa skott (även vattenskott) när man beskär på vårvintern, beskär man på sensommaren så blir det inte lika kraftig skottbrytning. Hos äpple vill man ofta inte ha så stor skottbrytning men vill man föryngra en buske, vill man ofta ha en massa unga skott så då är beskärning på vårvintern att föredra. Växten försöker alltid sträva efter jämnvikt mellan rot och krona, beskär man på hösten stannar liksom rotutvecklingen upp och det verkar som om växten förminskar rotsystemet för att passa den inkortade kronan, beskär man på vårvintern så är rotsystemet av en viss storlek och redo att börja ta upp näring, när växten sätter igång att växa försöker det få en krona snabbt som är lika stor som rotsystemet.

Att beskära på hösten för att ge kraft till växten är jag tveksam till att det fungerar, på sensommaren-hösten har växten redan börjat stanna av och all kraft och näring spar växten i sina växtdelar.


Risken för sjukdom är större när växten är i vila för då läker såren sakta, är växten i tillväxt så läker såren snabbare och det är mindre risk att man får sjukdomar i såren.

Skörden tror jag inte blir så enormt påverkad av om man beskär på vårvintern eller efter skörden, röda vinbär sätter ju frukt på ved som är några år gammal.

Tack, Åsa, jag böjer mej för dina argument!

Å förlåt om jag missade detta Gunvor! Jag resonerar på samma sätt som Åsa om varför man vårbeskär och behöver inte upprepa.

Bra att komma ihåg är att vita o röda vinbär börjar bära frukt på gammal ved, och svarta vinbär på yngre ved. Man bör på ingen av dem skära bort ung ved eftersom busken då föråldras och inte tvärtom. Gallrar man bort lite av den äldsta veden på röda och vita vinbär och lite mer av den äldsta veden på svarta vinbär föryngrar man den.

Samma med äpple- och päronträd. Skär man bort all ung ved föråldrar man trädet genom beskärningen. Det blir ingen "medelålder" i trädet, mellangamla grenar alltså. Och det är den som är produktiv, bär blom och frukt. Gäller även då man ett år skurit bort för mycket och trädet behövt försvara sig med vattenskott. Tag inte bort alla, då har du bara "pensionärerna" kvar och "ynglingarna" hinner aldrig utvecklas och ge trädet medelålders fruktved... (Vattenskott bär också frukt så småningom.)

Hoppar man över beskärning av vinbär ett eller ett par år brukar det inte göra så mycket. Tredje eller femte året tar man bort lite mer av den äldsta veden bara.