Jag är troende men inte djupt religiös. Kan ta mig ett glas vin och en svängom.
Vi går mycket i kyrkan, men inte julottan däremot alltid på midnattsmässan.
Hela min familj är aktiv i någon av kyrkans verksamheter, och ska jag prata för mig själv så är det för att jag är lugn och trygg där, jag tycker det är mysigt helt enkelt. Är inte otrygg annars men det är en speciell gemenskap.

Naturligtvis firar vi jul för att fira jesu födelse, julevangeliet läses till frukost högt för oss andra av maken. En tradition som hos oss startar julafton.

Julen startar vid familjegudstjänsten 4:e advent då krubban görs i ordning och barnkörerna sjunger så vackert.

Jag är inte religiös--men accepterar de som tillhör nå´n tro. Dock finns en sorts tro jag ej alls kan acceptera! Vet inte, om jag törs skriva vilken--då kanske jag förolämpar en del av forumets deltagare.
Den börjar på J-V.

Eftersom maken är kyrkomusiker och jag själv kyrkvärd-körsångare-kyrkaktiv (håller också på att utbilda mig till diakon i Svenska Kyrkan), har vi firat ända sedan 1:a i advent! Vi har haft flera advents- och julkonserter och många andra fina adventsgudstjänster. Det är de kyrkliga evenemangen som skänker julstämning för oss!

På själva julaftons dag tar vi det ganska lugnt, äter julmat tillsammans med släkt och vänner, tittar på Kalle Anka med glögg och pepparkakor, byter julklappar och äter gröt. Sedan drar vi iväg till midnattsgudstjänsten där vi sjunger med kören, sedan åker vi hem och sover någon timma innan det är dags att åka till julottan där maken spelar och jag tjänstgör som kyrkvärd. Väl hemma igen somnar vi ofta några timmar för att sedan vakna någon gång vid middagstid, undrande vad det är för dag och vad som är upp och vad som är ned! Det brukar kännas som om man varit ute och festat i två dygn!

Resten av juldagen är oftast ledig och vi slappar och myser tillsammans med eventuella hemmavarande gäster. Annandagen går åt till att åka till vårdhemmet och spela dragspel och sjunga på alla avdelningarna...

Visst är det härligt med jul!

Instämmer i Bettsons ord.
Försök att vara henes vän ändå... det låter som hon behöver en sån och jag hoppas verkligen att hon inser hur sjuk föräldrarnas inställning är och så småningom får kraft att ta sig ur och komma tillbaka till dig.

Den tjejen behöver ha nå´n som kan stötta henne!
Stå på dej!

mmm.. jag får väl göra så gott jag kan.
denna julen är förstörd i alla fall.

Fy fasen vilken sabla jul du verkar få.........
kram till dej!

Trots att jag anser mig troende så håller jag med dig att vissa, inte alla, i den sekten inte har en sund inställning till Gud.
Min Gud har inga pekpinnar vad gäller mitt sätt att leva och ta hand om min kropp.

Martin! Hur gammal är den stackars flickan??

Det låter inte alls bra...

hon fyller 17 om några månader.
jag är inte så insatt i församlingar osv.
den hon tillhör heter agape
jag tyckte att hon verkade alldeles vanlig, men jag vet ju inte om hon dålde något för mig. hon viste ju att jag inte har nån religiös tro.
jag är inte längre så säker på att det här var den enda anledningen heller.
allt är väldigt konstigt nu.

ingen jesus här heller
bara midvinterblot

Martin! Det är tydligen någon form av frikyrka, med anknytning till något som heter G12-rörelsen, som jag tror är en amerikansk rörelse från början. Jag vet för lite om detta, men på mig reser sig håren på armarna lite när jag läser på deras hemsidor...

Hur som helst, försök att inse att allt detta inte har någoting med dig att göra! Försök att stärka dig genom att vara med människor som du trivs med och som älskar och respekterar dig för den du är!

Och - det är ju "bara" ett år till flickebarnets myndighetsdag - då kan hennes föräldrar inte binda henne till något hon själv inte vill (i alla fall inte i praktiken, rent juridiskt...).

Allt gott till dig i jul!!

Håller med Ann-Christin.

Rörelser som är organiserade som celler brukar innehålla en del moment av hjärntvätt. Isolering av individen och avståndtagande från de som inte helt accepterar vad som predikas är vanligt.

Synd om din flickvän, tråkigt för dig. Men...........

Kanske kommer du så småningom att vara glad att du slapp så lindrigt undan. Då menar jag inte flickvännen utan att du slapp rörelsen. Kanske hade du fastnat i något som du inte mått bra av.

Kanske var förhållandet egentligen ett försök att värva dig till röröelsen. Sådant förekommer.

Sök dig till människor du är accepterad av. De som inte accepterar dig går miste om något.

Synd för dom.

jo, det förstås..
men jag är nästan hundra på att hon inte försökte värva in mig.
jag fick inte träffa föräldrarna och det tyckte jag var väldigt konstigt.
det blir som det blir och det är som det är. usch

Hoppas att du får en fin jul iaf.