VAd tycker ni om detta...?
Expressen

Själv tvivlar jag inte på att hon kan vara en bra mamma, men visst är hon för gammal, om man ser till barnets bästa...?
67 år ( eller 66 enl aftonbladet..) tycker jag är lite väl...

Kommer hon att orka vara ute och leka med barnet..?
Hon är alltså ca 74 när barnet börjar i förskola...

Hon har fyllt 80 när barnet börjar höstadiet..

Caprice

Och jag som tyckte jag var i äldsta laget när jag var 36.

Jag tycker det hon gjort är egoistiskt.

Min mor har fått ta alla Lisebergs-pass med våra barn, för jag är höjdrädd!

Håller helt med!

Det finns många män som blivit pappor vid den åldern.

Dom är också för gamla !

Jag tycker nog att hon var för gammal men jag kan förstå längtan efter barn. Om man inte kunnat få barn och helt plötsligt har utvecklingen gjort detta möjligt så kanske det är svårt att stå emot. Men visst, konstigt är det och det måste vara tråkigt för ett barn att ha en flera generationer äldre mor eller far för den delen. Naturen är fiffig-det finns en god anledning till att vi inte är lika fertila när vi blir äldre, för att inte tala om klimakteriet. Jag litar på Naturen.

Gabi

Det vore förbjudet att skaffa barn när man är så gammal, vare sig man är man eller kvinna, tänk på barnet, har själv kompisar som har gamla föräldrar, det tyckte det var hemskt på föräldrarmöten och andra aktiviteter, när de andra barnen undrade om mormor var med
dessutom tvivlar jag på att äldre föräldrar orkar med alla aktiviteter o dyl som barn och ungdomar är med på och som behöver en engagerad förälder
krister

dessutom kommer barnet snart vara föräldralöst o det är det tråkigaste eller hur

Och varför får inte mormor följa med??
Idag gör hon det! Mormor kan till och med få föräldrarpeng!

En kvinna föder idag mellan 18-45 år, så det kan skilja rejalt i ålder mellan föräldrarna!
Jag har aldrig hört om barn, som skäms för sina föräldrar.

Jag tycker att det är fel pga att så som föräldrar så ska man orka att krypa om kring på golvet med sitt barn, leka häst osv det tror jag inte man orkar om man är så pass gammal som hon är.

Det finns massa handikappade föräldrar, som inte klarar av det.
Jag kröp inte heller, p.g.a. foglossning och annat.

Allt har sin tid,föda barn i pensionsåldern är inte rätt.Jag var 36 när jag fick mitt yngsta barn. 40 årsålder är gränsen, tycker jag, det betyder inte att det ska vara så.
Föder barn med 67? bevare mig väl,jag glädjas av mina barbarn.

Denna kvinna har i alla fall en fördel, hon slipper köpa rullator, bara att använda barnvagen.
Men att lyfta på en 10 kgs unge e inte alltid så lätt.

Var går gränsen?
Och vem ska bestämma?
Mina föräldrar var "gamla" när jag kom, 45 och 49. Och åsikter om det fanns redan då! Ser själv både för- och nackdelar med äldre föräldrar...

Mina föräldrar var också förhållandevis gamla när de fick mig, en liten sladdis, (40 år o 45 år). Min tanke är att jag kommer att mista dem tidigare i livet en vad flertalet av mina jämnåriga...
(Om allt går sin gilla gång vill säga!)

Annars kan jag inte se någon nackdel som jag upplevde det... men det är ändå ett stort kliv till 67 år

(Vet ärligt talat inte vad som är värst barn som får barn eller pensionärer som får barn...)

Annlouice

Just det - var går gränsen? Om 67 är för gammalt för att orka krypa på golvet, ska man då tycka att det är "rätt" att skaffa barn om man är rörelsehindrad? ... eller handikappad på annat vis? eller för fattig för att ta med barnen på roligheter?

Om bara "perfekta" föräldrar fick skaffa barn skulle det nog bli ganska tomt här snart.

Och föräldralös kan man ju bli även med unga föräldrar - dessutom står det ju inget om hur gammal pappan är, han kanske är 35?

Gunilla

Håller helt med.

Den gränsen som naturen satt borde vi väl åtminstone respektera.

Att män kan bli pappa i hög ålder är nästan beklagligt

för visst är det så att orken tryter med åren.

Det är härligt med mor- och farföräldrar som aktiverar sig med sina barnbarn, men det är stor skillnad på att rycka in då och då mot att alltid ta hand om föräldrabiten.
Sen finns det ju fall där barn ändå växer upp hos den äldre generationen, men då är det något speciell händelse i den familjen som gör att det är bästa lösningen just för dem.



Visst finns det en tid i ett barns liv då det är känsligt att föräldrarna är äldre.
Jag var 22 när mitt första barn föddes och genom alla skolår hade hon en bästis med en bror som var jämnårig med mig och bästisens pappa var närmare 10år äldre än min dotters morfar.
Nu när flickorna är vuxna tror jag inte det är något problem för henne att föräldrarna är gamla, men under flera år ville hon aldrig prata om pappans ålder och svarade undvikande på nyfikna frågor från andra kompisar.
Idag kan jag tycka lite synd om den kompisen när jag hör henne berätta om de föräldrabekymmer hon får ta itu med, sådana som jag ännu inte behövt stötta mina föräldrar med.
De flesta av oss får uppleva att föräldrarna blir gamla och kanske inte klarar sig riktigt själva längre, men att redan i 25-årsåldern behöva ta hand om kontakter med hemtjänst, följa med på läkarbesök för att föräldern inte kommer ihåg allt själv osv osv osv, det är kanske inte så kul.

Sen kommer hon ju inte heller ha mycket glädje och stöd av sina föräldrar den dag hon själv skaffar barn.
Jag vet, jag vet, så är det inte för alla andra heller ,



men jag hävdar ändå att vi åtminstone ska respektera naturens egen gräns.

Jag skulle då inte vilja ha en mamma som är 70 bast när jag är tre. Det stod väl att hon hade försökt sån befrukting i nio år. Redan då var hon ju rätt gammal för att skaffa barn. Om man vill ha barn och inte kan få, så finns det ju andra sätt. När man är YNGRE.
Det är helt klart egoistiskt av henne att göra så mot barnet, som fler av mig skrev.
Hon kan ju komma att bo på ålderdomshem eller vara död när ungen är 20.
Jovisst klarar mormödrar av att leka med barnen ibland. Men hur blir det på heltid?
Nej fy, säger jag bara.

Jag tycker nog också att det är egoistiskt...och det är den minst acceptabla men förmodligen vanligaste anledningen till att skaffa barn...tycker jag...(som själv skaffat 4 barn av ren egoism )

Jag hade en pojkvän en gång i tiden och hans pappa var 70 då...min kille var 17...jag tyckte det var jättegammalt...men det värsta var att det fanns en lillasyster på 3 år också...som sen blev faderlös i 7-årsåldern

jag har aldrig hört om barn som inte skäms för sina föräldrar....

För övrigt håller jag med de som säger att det värsta är att barnet blir föräldralöst alldeles för tidigt.

Förstår ju att mamman är glad över sitt barn, efter att ha väntat och längtat i så många år... Men hela situationen är ändå sorglig - även om man skaffar sej barn för sin egen skull så måste man tänka på vilket liv barnet får.

Eva skrev Risken är väl väldigt stor att flickan inte ens blir så gammal innan det händer - det kan räcka med 10 år. Och tänk att som 13-årig tjej - med allt vad det innebär av fnittriga tjejkompisar, musik på högsta volym, skvaller om killar, kläder och smink.... - ha en mamma som är 80 år!

Neej, stackars flicka!

Pappan var tydligen bara ett provrör !

Läste att hon var ensamstående. I Aftonbladet stog det att hon inte hade tid att skaffa barn när hon var yngre, men att hon ångrade sig !
Dags att komma på det när man är nästan 50 ?

Fruktansvärt egoistiskt tycker jag!!
Hon hade själv valt att avstå från barn när hon var i fertil ålder men ångrat sig på gamla dagar. Det är det nog dessvärre många som kommer att göra, men tyvärr måste man stå fast vid det!

Tycker att det hade varit ett betydligt bättre alternativ att hon hade adopterat ett lite äldre barn när hon började med sina behandlingar, då måste hon ju ha varit i 57-års åldern. Det finns många barn på ex.vis 5--10 år som behöver ett bra hem. Hon hade ju ändå varit en förhållandevis gammal mamma, men inte katastrofalt.

Min pappa gifte sig tre gånger. Jag är yngst i första kullen. Mellan min bror — född -47 — och min yngsta halvsyster — född -81 — är det alltså 34 år. Hon blev också ganska tidigt faderlös och säger själv att hon alltid sörjt över att hon hade så gammal pappa. Att mamman var yngre hjälpte inte riktigt.

Min ex.make har också skaffat ny familj. Han är 51 år och har en 1-åring och en 3-åring. Han hade dåligt tålamod med våra barn när de var små, men det är ett intet mot nu.

Får nog hålla med om att natuen borde få ha sin gång, när det är så avancerat som detta....
Visst kan man förlora sina föräldrar i unga år även om de inte är gamla. Miste själv min mor när jag var 19, och hon var bara 49. Men just därför kan jag säga att det INTE är önskvärt! Och det är skillnad på att veta att man KAN förlora sin förälder, jämfört med att man helt SÄKERT förlorar den när man är mycket ung.
Om den här kvinnan är så gammal, inte har barn tidigare och är ensamstående så hoppas man ju att hon har funderat på var barnet ska ta vägen när hon går bort. Kanske har hon andra anhöriga/vänner som ställer upp, det vet man ju inte.
Sedan har vi den aspekten också att hon kanske lever länge, men blir väldigt skröplig. Det kan inte var så roligt att som 10-åring få en dement mamma tillexempel. Särskilt som det inte finns pappa, syskon, mor-/far-föräldrar att få stöd av.

Mina föräldrar var 37 när de fick mig.. jag är 25 nu och de är 62. Och visst även om ingen av dem är speciellt skröpliga eller ser gamla ut (många av mina komisars föräldrar som är runt 50årsåldern ser mycket äldre ut), så visst tänker man ju på att ens jämnåriga kompisar får behålla sina föräldrar typ 10 år längre om man följer statistiken... Kanske är det skillnad nu för tiden, att många skaffar barn senare i livet?

Visst kan man känna sig avundsjuk på de som kom till värden när förändrarna var 20-25... Att de kan ha sina föräldrar längre och att man inte behöver få panik för att föräldrarna skall missa att uppleva barnbarnen... det är väl det man i första hand tänker på.


/henrik

Tycket ju såklart INTE det att det känns okej att bli mamma vid 67. Det är BARA egoistiskt.
Men sen börjas det pratas om att hon inte orkar krypa runt på golvet, lyfta eller åka karusell. Men vänta lite.. Det kan inte alltid min kompis göra med sitt barn heller. Hon är 31 och har reumatism. En annan god vän sitter i rullstol. Hon är också begränsad.. Jag förstår vad man är ute efter när man säger att hon inte kommer orka så bra, men det behöver inte ha med ålder att göra.

Låta naturen ha sin gång.. Kan man få barn är det okej, annars ska man inte ha. Tja.. Jag vet en man som fick påssjuka i vuxen ålder, blev steril. Träffade en kvinna han ville bilda familj med, adopterad tre barn. Ett av dom är min bästa vän. Vad glad jag är att hon finns!

Men det är intressant det där med föräldraskap. Många har åsikter om vem som kommer bli en bra förälder eller inte. Ibland redan på förhand! Utan att man känner någon! Tex. finns det någon slags uppfattning om att homosexuella inte är lämpade (fast omkring 100 000 barn lever med en förälder som är gay. Efva Attling tex.) till föräldraskap bara pga. sexuell läggning.

Det var min lilla morgonåsikt! Nu ska jag till jobbet.

Ha en bra dag alla!!

Så egoistiskt! Det måste till och med vara på toppen av hur egoistisk man kan vara!!
Dessutom undrar jag hur skadligt det är för kroppen för en så gammal dam att genomgå en graviditet och förlossning?

Sen kan man ju undra vad in åt !%#¤&/! det var för idiotläkare som utförde inseminationen?

Och vickeva: jag har samma erfarenhet som du. Visst skäms barn (tonåringar oftast) under en period över sina föräldrar. Jag fick min son när jag var nyss fyllda 21 och inte har det hjälpt......
Men, jag tror inte att man skäms på samma sätt om det är en "vanlig" mamma/pappa till skillnad mot om föräldrarna är i samma ålder som kompisarnas mor/farföräldrar!

Har barnet en skröplig mor, så får antagligen barnet ta ett mycket större ansvar än vad det normalt sätt hade fått gjort..... nä, jag tycker det är så fel!

Jag upplevde inte att jag skämdes på något särskilt sätt över mina föräldrar. Tvärtom -jag kunde förklara att de var "insnöade" med att de var så gamla....
Har dessutom alltid ansett att mina föräldrar var "vanliga". Insnöade och mossiga under en tid i tonåren alltså.

Att bli mamma vid 67-års ålder.
Det är i allra högsta grad onormalt!

Stackars barn! Oavsett om mamman kommer att leva länge eller inte!
Att jämför gamla föräldrar med handikappade... det är som att jämföra päron med äpplen = Går inte!

Jag födde mitt första barn ett par månader efter min nittonårsdag och det fjärde tre månader innan jag blev 38 år.

40 -45 är maxgräns enl mitt tycke och det skall gälla både man och kvinna!

Enligt dig så skulle jag inte ha fått existera då, eftersom mina föräldrar föll för åldersstrecket. Det känns faktiskt ... sårande... både å mina föräldrars och mina vägnar. Grundar du dina åsikter på egen erfarenhet hur det är att ha "för gamla" föräldrar?

Förlåt mig! Det var inte så jag menade....jag sa vad jag tyckte ang. åldern och inte alls att du inte borde finnas till. Trodde väl aldrig att det kunde tolkas så och vad jag nu har sett så är jag inte precis ensam om att ha åsikt ang. ålder. Ber än en gång så jättemycket om ursäkt och hoppas du godtar den.

Herregud... det gäller att sålla i skallen innan man rör i tangentbordet
Jag har faktiskt syster som fick barn när hon var 45 år och hennes man var 52 .... aldrig tyckrte jag väl att de var för gamla...Men... jag själv skulle inte velat få barn vid den åldern (inte min man heller)

Nej jag grundar inte min åsikt av egna erfarenheter... min mor var 35 år när hon födde mig, far var 41år.

Felix matte: Ursäkt accepterad!
Förstod väl egentligen också att det inte var personligt menat Jag blev inte arg utan mer ledsen och trött, mest för mina föräldrars vägnar.
Men jag blir rysligt glad om man inte sätter upp åldersgränser, utan förstår att det inte bara är egoism som gör att man blir förälder (eller för den delen avstår från det....)

Visst kan det väl kallas egoistiskt att skaffa barn? I alla fall i vår del av världen där vi till stor del kan bestämma sånt själva. Jag skaffade mina tre av egoistiska skäl - jag ville helt enkelt ha barn och bli mamma. Det finns ju inga ogjorda barn, alla har blivit till av en eller annan orsak/anledning. Men man kan ju inte skaffa barn på barnens egen bekostnad, så att säga, genom att t.ex. vara alldeles "för gammal".

Min syster har blivit morrmor vid 41 år ålder, dottern fick barn på sin 18- årsdag. Alla är lyckliga och barnet sååå välkommet.
Min syster ville ta hand om barnbarnet en period då dottern skulle avsluta sina gymnasiestudier, men hon fick inte ta över föräldrapenningen.
Är det olika på regioner?

Jag har fått barn vid tre tillfällen i tre decennier, första gången var jag 23 det var -75, sen blev det ett nytt förhållande och när jag var 36 -87 fick vi vårt gemensamma och som det var planerat enda barn. Jag hade då 12 år emellan och kände mig som en gammal mamma.

Men livet blir inte alltid som man planerat och när jag var 41 och maken skulle fylla 50 -93 fick vi ett oplanerat barn.
Jag var mycket tveksam när jag upptäckte det och vi beställde tid på Mvc för att få råd, men där bara skrattade dom och lyckönskade.
Det var ganska skönt att bli bemött så för abort fanns inte i min tankevärld, jag var mer tveksam över risker för Downs syndrom och sånt. Jag gjorde ett fostervattenprov, för att kunna förbereda mig mentalt om det skulle varit något fel.
Visst är vi 15-20 år äldre än vissa av vår dotters kompisars föräldrar men vi har också föräldrar i klassen vi är jämngamla med.
Hur det blir beror väl lite på hur man är själv också.
Jag tror inte hon missat något, vi har orkat lika mycket med henne som dom andra, och som en liten kuriosa kan jag berätta att min man nu är pensionär ( officerare går vid 60) samtidigt som vi fortfarande har barnbidrag.

Min syster har blivit morrmor vid 41 år ålder, dottern fick barn på sin 18- årsdag. Alla är lyckliga och barnet sååå välkommet.
Min syster ville ta hand om barnbarnet en period då dottern skulle avsluta sina gymnasiestudier, men hon fick inte ta över föräldrapenningen.
Är det olika på regioner?