Tror nog på Gi i alla fall.
Jag har gått på Rössners. Det var ett himla liv för att jag åt för lite.
Första gången jag åt en normalportion mat så fick jag så ont i magen när jag kom hem, så halv tre på natten var det på vippen att jag åkte in ppå akuten.
Jag gjorde som de sa men gick upp i vikt i stället. Det togs blodprover på oss fastande så de skulle kolla om vi var ärliga eller inte. Sköterskan ringde till jobbet och förde ett himla liv. Jag var nästan i närheten av insulincoma enligt blodproverna. Blev beordrad att gå och lägga mig.
Fast det var bara en vanlig dag, skit-trött javisst. Kroppen känns alltid som om man trampar i väldshistoriens största tuggummideg. En massa ovett fick jag för att jag åt för lite.
Inte ett enda kilo gick jag ner på ett helt års vägande och kontrollerande och jag lovar, jag fuskade inte.
Så läser jag dr Fedon Lindbergs bok naturligt slank. Det var som om jag ville skrika precis så är det, det handlar ju om mig.
Enligt denna teori så kan viss sorts övervikt bero på insulinresistens eller för hög insulinporduktion.
Kroppen skall ta av fettreserverna när energin sviktar i matintaget.
Vid höga insulinvärden kan kroppen bara lagra ut i fettcellerna. Uttag av enenrgi ur fettcellerna kan bara ske när man har låga insulinvärden.
Alltså när käket är slut och insulinvärdena är höga så kan två saker hända.
Man får ett sötsug för kroppen vill ha energi. Antingen ger man efter för det och tillfälligt får man energi. Men det gör att insulinvärden kommer att stiga ännu mera varför problemet ökar.
Eller så gör man som jag avstår. Kroppen lider av energibrist och trötthet och tuggummikänsla infinner sig. Inte har insulinvärdena gått ner heller för att jag ätit fel mat. Trettio års kronisk trötthet har varit resultatet.
Nu så har jag provat att avstå från allt vitt. Hjälper inte mig. Jagär tydligen en riktig insulinmaskin. Inte förrän potatis ris pasta kom bort helt blev det resultat. Varje individ är nog olika.
i början var det svårt. Då skötte jag mig i veckorna och så blev det vanlig mat på helgen, Ville inte berätta för familjen att jag bantade.
En effekt av dieten var att min muskelvärk minskade. Efter helgen när jag ätit som vanligt så var muskelvärken något infernaliskt kraftig. Jag gick inte ner då, men jag tyckte det var värt att hålla diet eftersom förut var det måndag varje dag.
Sedan när jag rensade maten helt så började kilona rasa. Ett i veckan.
Nu har jag slarvat efter jul och ni kan säkert se på vad jag skriver att det inte ser så vidare bra ut. FIngrarna är svullna, jag skriver fel så det räcker till en hel roman.
Jag var hos doktorn i förr veckan, vi pratade just om det här med kosten.
Jag diskuterade med henne angående det förbaskade blodprovet. Sköterksan tolkade det som om jag åt för lite. Jag tolkar det själv som om att jag tillhör den grupp som har höga insulinvärden. Då visar blodprovet lågt blodsockervärde. Doktorn höll med. I tvprogrammet fråga doktorn berättade man just om insulinresistens. Det är något vetenskapligt konstaterat. Min egen doktor har kommit fram till åsikten att man måste ta reda på varför en person är överviktig innan man väljer metod. Hon är så trött på att ha ordinerat den ena viktminskningsbehandlingen efter den andra men ytterst få ger reslutat.
Jag höll med henne helt och hållet. Min egen åsikt är att man behandlar inte livmoderscancer och cancer i hjärnan med samma behandling. Ordet cancer är ju bara ett samlingsnamn. Varför i hela fridens namn har man i alla år trott att man kan behandlan fetma på samma sätt. Fetman kan ju ha så olika orsaker.
Just nu är jag inne i en stressperiod med jobb. Så snart det lugnat ner sig så skall jag försöka få ordning på maten igen. Vill ha recept på mat med linser och bönor ifall någon har.
Men skit samma om jag inte går ner mera, bara det att muskelvärken minskar gör att det är värt besväret.
Jag tror nog att det handlar om att trimma motorn.
Två bilar med likadana motorer och samma vikt i karossen kan ju ha olika bensinförbrukning beroende på hur man justerat tändningen. Jag är övertygad om att det gäller människokroppen också.
Jag har kännt mig så eländig i så många år så jag tror att jag häar möjlighet att få känna mig yngre och piggare. Det är nog få förunnat så man har framtiden för sig
Eller vad tror ni?
)
