Nu kommer det musik ifrån min ungdomstid ifrån den tyska kanalen som jag lyssnar på.
I tankarna är jag tillbaka i Paris-1965 och sitter på Sacre-Coers trappa och umgås med mina hippie vänner.

Jag sitter och gråter något fruktansvärt. Anledning till det var att jag var jätte kär i en ung fransman och han bedrog mig med en annan tjej

Det vill säga jag minns hur jag grät och en del tårar kommer fram även här och nu
Det är mest för att den tiden är och förbli borta och för att jag var så blåögd på den tiden och är nog det forfarande

Och ändå gillar jag att jag idag är en tant på väg in i ålderdomen

Hehe, du verkar i alla fall vara en ganska cool tant..

Hur gammal måste man vara att vara en tant på väg in i ålderdomen?
Jag är en liten pensionär och inte på väg in i ålderdomem.Det får dröjer några år till.Känner mig som medelålders.(Ibland ung och barnsligt)
Du verkar inte så väldigt tantig Solis.

Kul att ni finns här som är LITE äldre
jag är född 40 men ålderdomen den får väl vänta
ett tag till
vi har väl inte tid med den ännu
så länge det finns nåt nytt att lära
är man väl inte gammal

Livet är icke det bygges

Det är nog att jag tycker att det är härligt med ålderdom;förhoppningsvist är jag visare då men det blir nog inte så och det gör inget
Jag är den jag är och kan inget annat, fastän jag av och till inbillar mig att jag har blivit annorlunda med åren