Less på vintern. Jag fryser.

Nä, inte just nu, men det är ju så j-kla kallt överallt! *Vill röra mig fritt*

Visserligen skönt att ligga i ett hett badkar nån timme, och bara njuta. Men jag vill inte tillbringa hela dagarna i ett badkar *grinig*.



Tur jag har kamera. Som ger mig "andra ögon".

Morgonen var mycket vacker! (Nu har det mulnat på och blivit grått)

Klumsat fram i snöskare. Skönt att "jobba" lite.
Kikar på alla spåren. Får lite grepp om mina mer osynliga grannar, de som smyger runt nattetid, eller i gryningen.

Först är det katterna.
Att mina egna två katter har vandrat vidare, gör ingen skillnad i kattspår. Små osyliga katter tassar runt varv på varv, kikar in i alla prång och gömslen, kissar ner havresäcken i magasinet (bläh!). (Finns kattöppning längts ner på dörren, ibland sätter jag nåt för på insidan, hade glömt det nu)

Särskilt välbesökt är mina fågelmatarplatser... tror traktens katter betraktar dem som "gående bord".

Gillar inte att man håller katt som "vilda djur", fast de inte hör hemma i den vilda faunan.


Spår av ekorre runt den gamla kastanjen! Roligt! det var länge sedan.

När jag var barn vimlade det av ekorrar här. Nu finns ett fåtal, mycket skygga, kvar nere i skogen.
Ekorrar är såna djur som katterna lätt får övertaget över. Inte de vuxna djuren, men ungarna stryker med.

Rådjuren har ju sina ståk, dem ser jag ju också.

Men tidiga morgnar innan ljuset kommt på, tassar även de runt huset och kikar i vinklar och vrår: "Finns här något ätbart? Kan det vara någon läcker knopp på gång? Har `hon-som-bor-här" ställt ut någontiing fint som prydnad?"

Älgarna har vandrat vidare för tillfället.
Förra vintern var det mer älgspår än hästspår i hagen. Och då gick hästarna där dagligen . (Är en riktigt stor hage, och bara två hästar, men ändå)

Inatt (eller tidig gryning snarare) har också räven tassat runt gården.
Han brukar titta efter om jag lagt ut något åt honom under fågelbordet.
Jag gör så ibland. Matrester, gärna med korv, kött eller ben.
Kommer inte räven, får skatorna en festmåltid på morgonen.
Råttor har jag inga.
Skator finns det gott om.

Här har räven gått.


Det är skillnad på räv- och hundspår. Inte så stor skillnad, men trampdynorna har lite olika placering, om man tittar noga.


Utan snövinter, skulle jag inte få veta så mycket om det vilda djurlivet på gården.

Det är vackert också. Kameran får hänga med på en rundtur bland trädgårdens vinterståndare.

Rölleka, johannesört, skräppa, palsternacka, gråbo, nattljus, med många flera, sticker upp sina fröställningar ur snön.
De flesta frön har gått förlorade, (antingen som fågelmat, eller så har de påbörjat sin uppgift som förnyare av beståndet) men ett och annat hänger kvar fortfarande.


(palsternacka)

Rimfrosten glittrar vackert, som "extra-frön".


Här är några till bilder på mina vinterståndare, de som håller stånd mot vintern, och glädjer mig samtidigt, när vintern känns lång och ruggig.

Och så har jag ju nåt att skriva om...

Vilka snygga vinterbilder du har i ditt album, bara att trycka upp o sälja som vykort (de övriga är oxså snygga)
krister

*tassar omkring i amairas trädgård tidig morgon, följer hennes blick, hennes minnen... alla sinnen njuter*

Inser sedan att jag sitter hemma hos mig. Min trädgård är än så länge ett katastrofområde... Det är bara 8 månader sedan den blev 'min' och än har jag inte hunnit göra så mycket åt den. Planerna är många dock... Suckar, väntar på våren så jag kan börja gräva.
Räven, ja... Den smyger hos mig också på nätterna. Försöker hitta nåt ätbart. Ibland lyckas den få tag i en någorlunda färsk hud att smita iväg med. Men då blir jag arg. På mig själv, för att jag varit så slarvig så räven kunde ta den. Jag kan fortfarande inte förstå vad han/hon ska ha den till? Tuggmotstånd? En rå hud är kanske för räven som seg kola är för oss?

Solen kittlar mig i nacken när jag sitter här vid datorn. Ja, kanske är våren på väg ändå. Sakta men lovande

Tack amaira, för att du fyller mina sinnen

Amaira; det är en stor njutning för mig att läsa dina rader och titta på bilderna

Du är verkligen en STOR givare

Tack.
Airamya, vad har du för hudar och vad gör du med dem? *Nyfiken*
Jag har också hållt på med skinn förut. Gjorde tofflor av mina vackra ungtuppar - det var kaxiga tofflor må du tro, Richard och Golingen .

Sålde kalkonfjädrar till Etnografiska museet (Folkens museum) ett tag när vi födde upp kalkoner. Har alltid älskat fjädrar.
De hade till sina barnstunder och indianarbeten.

Otroligt fina bilder, amaira....

Såååååååå fina bilder, vad har du för kamera ???

Angående texten..... jag bara upprepar vad jag sagt tidigare

Tack .
(vad snopen jag blir, jag tyckte bilderna var "tråkiga", och det skrivna likaså. Gillar bara att skriva... ju... i alla fall... )




Kamerna är en Nikon CoolPix 995.

Om du scrollar ner till liiite mer än mitten pådenna sida
så finns all info om den.
Om du undrar.

Jag gör trummor av hjorthud. Önskar jag kunde bereda skinnet till något mjukt nån gång... Det vore trevligt (och kunde kanske bli skönt) som omväxling.
Ett par tupptofflor låter synnerligen kaxigt ja!

Jaaa!! Och vilken tur för oss att du visar dina fantastiska bilder här! Underbar värld.

*rodnar en smula av allt beröm*


Airamya!

För snart femton år sedan ( -92) gick jag en skinngarvningskurs på Bäckedals folkhögskola i Härjedalen (Sveg). Fyra veckor. Det var verkligen URKUL, och mycket lärorikt.

Från råhud till färdigt skinn och läder, med traditionell hantverksteknik.

Vi arbetade med får-, killing-, ren- och älgskinn. Teoretiskt även med fisk och sjöfågel, och en del mera. (Och jag med mina tuppskinn)
Vi fick också prova på de vanligaste handsömmarna, och gjorde studiebesök mm.

Med traditionellt hantverk ingår inga "konstigheter" utan man kan till och med klara sig med vad man har i skafferiet och skogen, eller annat som blir över vid slakt: fetter (hjärna t.ex.), olja (oliv- eller rapsolja går bra t.ex.), bark, äggula, mjöl, rök, mm. olika beroende på garvningsteknik och skinn.

Man får jobba en hel del med ett skinn eller läder, särskilt med mjukgöringen medans det torkar. Ett fårskinn tar upp till en vecka att bereda från "råhuden/ slaktskinnet. Det ska ju blötläggas, tvättas, skrapas, mjölas (för att bli vitt och fint på insidan) och garvas och sedan mjukgöras under den tid det torkar. Det ska också "ligga" emellanåt, det går inte att göra allt på en gång.


Det enda som luktar riktigt illa, är avhåringen av skinn, i de fall som man avhårar. Å andra sidan luktar det så det räcker och blir över.


I gamla tider så var ju inte skillsmässor socialt accepterat, men den som gift sig med en garvare kunde utan problem skilja sig. Det räckte med att säga: "Jag trodde jag kunde stå ut med lukten, men det kan jag inte..."



Jag/vi födde ju upp höns, tuppar, kalkoner och kaninen då, och jag ville inte kasta de underbara mjuka och vackra skinnen när vi slaktade.


Titta här om du vill.

Gå in på "Kurser" -> Skinngarvningskurs, under "korta kurser".

Jo, jag garvar ju inte skinnen. jag avhårar dem bara och försöker undvika att bli osams med grannarna på kuppen... Hittills har det gått bra
Eftersom min avhårningsteknik i stort sett går ut på grönsåpa och snö med lite hjälp av tidens tand och en skrapa så behöver de inte uppleva så mycket av lukten.
Men min familj ryggar tillbaka när jag har varit ute o jobbat med hudarna... T o m katten tycker att jag är äcklig då...

Men det skulle vara roligt att lära sig att garva också. Tack för länken, de ser ut att ha en hel del intressanta kurser där. Det finns så mycket jag skulle vilja lära mig och jag har ett helt liv på mig att göra det!
Och fiskskinnsgarvning! DET verkar väl häftigt!
Som sagt, jag har mycket att lära mig...