Jag var på föräldramöte igår och då blev det nämnt där att jag är trädgårdsintresserad och att det var en förälder till som jag träffar ibland som också är det...de jag satt med såg väldigt skeptiska ut...
-Så du håller på och "preggar" och planterar om och sånt där då???undrade en
-Ja vi försökte så purjolök ett år men efter allt det pillet så konstaterade vi att den som säljs i affären är värd varenda krona...sa en annan
- Håller ni på och...byter plantor och sånt där då???...väldigt skeptiskt..
Jag förstod först då att alla inte är som jag...alla gillar inte att ha jord under naglarna och frösådder överallt...

Det kom mig också att tänka på min dotters reaktion när hon varit nere och inspekterat mitt nya "paradis" i källaren där jag kan hållas hej vilt med jord och fröer och plantor under lysrörsarmaturer...
-Det såg så där..ängsligt ut.... Som i alla psykofilmer på TV...en mörk källare med nåt mystiskt ljus i...
Vet inte om hon såg källaren i "När lammen tystnar" framför sig eller??
Jag tycker ju att det är bästa stället i hela huset...

Jag blir ibland också betraktad en aningen konstigt när jag pratar om mina hibiskusar t.ex. Folk brukar undrar varför jag har så många? Jag har ju bara 9 st Sedan när jag säger att jag har namn på dem alla så tittar vissa på mig som om jag kom från yttre rymden. Och där brukar diskussionen sluta...

Ciczi

Jag känner igen det där inte minst från när jag höll på att odla kaktusar och hade flera hundra stycken. Folk tyckte att man var fanatisk bara för att man hade ett intresse!

Men jag tycker inte att det är knutet bara just till växter och trädgård. På något sätt så är människor så stressade idag och ska hinna med hur mycket som helst så allting blir bara ytligt. Om man då själv har ett intresse som man lägger ner mycket tid och kraft på, oavsett om det är trädgård eller något annat, så tycker andra att det är konstigt. Det verkar som om det vore onaturligt att engagera sig.

Jag håller t.ex. på med en idrott där jag dels tränar i veckan, dels är ute och tävlar om helgerna och jag lägger ner mycket energi på detta och mina arbetskamrater tycker nog att jag är lite suspekt som ägnar så mycket tid åt en idrott ....

*skrattar* Mina ögonbryn åker i höjden när jag läser här...
Bli granne med mig så kommer ni att ses som högst normala medel-Svenssons (om det är vad ni vill...)
Jag har aldrig märkt att någon tyckt att jag varit underlig för att jag gillar det som växer. Tvärtom. Däremot så är jag ökänd i bygden för andra saker man kan finna i min trädgård - såsom råhudar (var det nån som nämnde När lammen tystnar? ) , medeltids-långbågar o piltavla av halm
Vilket dessvärre innebär att bygdens alla barn till en början trodde att min trädgård var någon form av fritidspark med fritt inträde där man fick göra vad man vill...
Barn är dock lätta att kommunicera med, de vet idag vad som gäller.

Stackars människor ...

"Det är synd om människorna" sa Strindberg, och jag förstår varför .

Tur att vi kan glädjas åt våra underjordiska rörelser

Man kan ses som konstig för alla möjliga saker.

För oss är middagen eller kvällsmaten beroende på vilken del i landet man kommer ifrån, den tid då familjen träffas. Man försöker stämma av vardagen med varandra, prata och ha trevligt. Ännu trevligare försäker man vara när man har gäster. Att gäster skall trivas är A & O för oss.

En regel hos oss är just att man skall ha trevligt vid bordet. Saker som kan orsaka konflikt tar vi vid ett annat tillfälle.

Vi kunde inte förstå varför barnens kamrater såg så förskrämda ut när de åt mat hos oss första gången. En del tinade upp och var lika skojfriska som vi andra efter ungeför tredje besöket.

Andra slutade att komma, en del trots att de uppenbarligen trivdes. Vi förstod inte riktigt varför men vi förstod att vissa föräldrar hade med det hela att göra.

Barnens kompisar var hjärtligt välkomna på mat men våra barn blev sällan eller aldig bjudna på mat borta.

Någonstans i tonåren kom svaret. Seden på orten är att man låter maten tysta mun. Det skall vara helt tyst. Våra barn och vi föräldrar också ansågs som ouppfostrade eftersom vi inte kände till en sådan självklar regel.!!!

Så visst kan andra se dig med helt andra ögon än du själv gör i många avseenden.

Men man är väl som man är

Exakt! Och tur är nog det...

Kära hjärtanes! Får man fråga var du bor någonstans?!

Det känns väldigt föråldrat att man skulle sitta tyst runt bordet ...

Mina kompisar är inte alls inne på trädgård, de undrar vad man pratar om.. verkar vara ont om killar i trädgårdarna..

Jag smyckar dessutom trädgården med stenar, obeliskformade monument här och där, vilket retar en del...

Bara ett tillägg.

Det är ju naturligt att tycka att saker/beteenden är konstiga om de inte överensstämmer med ens eget invanda mönster så det tycker jag inte att man ska skämmas för MEN man måste ju vara så väluppfostrad så att man inte alltid visar vad man tycker. Det är väl en liten detalj i det där som så populärt kallas för social kompetens nuförtiden ....

Trädgårdinteresserad 88:a är ingen höjdare precis
*behöver lite tröst*

Vad andra tycker är fullständigt ointressant men ändå samtidigt intressant

*tröstar Grönblomman och säger att hon är helt normal, det är dom andra som inte fattar bättre

MYCKET KLOKA ORD

Hö...glömmer aldrig när syrran hade med sig sina grannungar från stan hit och den gången hade hunden hittat ett rådjurskinn och dragit runt på gräsmattan så det var klôdd överallt...de var smått chockade de stackars barnen..
Sen har vi det där med långbågar....totalt livsfarliga när de ligger överallt på grusgången i mörkret...det är mer än en som blivit kaffeved efter att jag snubblat i dem...och då inte beroende på snubblet...
Fast som öm moder så ångrar man sig ju sen och försöker leta upp en beskrivning på hur man gör en ännu bättre...helst en riktig en..
Men det enda jag hittade var en avhandling på hur man gjort en i idegran...

Du kanske vet hur man gör en, Airamya och kan dela med dig av kunskapen...(hoppas, hoppas...)

Nja, det är min sambo som tillverkar dem. Så jag är ingen expert, men han gör de flesta av ask (även al ibland) och det är ganska svårt att få dem riktigt bra tror jag... De är väldigt vackra. Jag kan lägga in lite bilder i mitt album.
Men någon beskrivning kan jag inte ge dig, för jag har ingen aning...

Jättefin båge...sönerna skulle bli gröna av avund...
Skär han ut dom ur ETT större stycke trä??...(liiite måste du ju veta...eller så kanske du kan fråga sambon ..)
Himla bra att det funkar med al iallafall för det har jag här i massor...det var värre med idegran

Så, nu har jag lagt in lite mer bilder. Ja, oftast gör han dem i ett stycke, men han har gjort en eller ett par bågar då han lagt ihop olika slags trä i lager (mycket effektfullt o vackert).
Vi har flera bågar här hemma, jag ska fotografera dem o lägga in i albumet. Det finns ju inte en båge som är likadan som en annan.
Kul att du gillar dem

Härliga bilder i din almbum, nu skall jag ta och kolla i andras album med

Coola bågar!!

Jag sköt tidigare ett kort tag, fast jag är krånglig och ska ominst vara vänsterskytt..

Min son är vänsterskytt Vilket är ganska bra för det innebär att han får ha sin båge ifred, de andra barnen kan inte skjuta med den... (bygdens barn alltså, jag har inga fler).

Min mellanson har en röd laminatbåge men han tycker ju fortfarande att enebågarna är snyggare..
Han fick blodad tand när vi var i Hornbore by, (en vikingaby här på västkusten) och han träffade bättre än de som jobbade där och som brukade ha tävlingar på rasterna...Det blev liksom lite uppståndelse runt honom....
Jag skall jaggumej gå utoch fälla en al till honom i morgon...

"Jag ska gå ut o fälla mig en al..." Det lät helt underbart!
Peter blir grön av avund här. Han önskar att det vore så enkelt att få tag på trä till bågarna. Om någon har en al eller en ask eller en idegran för mycket så säg till Han brukar gå runt o mumla om 'redwood' också. Någon som vet vad det är? Jag har inte lyssnat så noga...

Själv känner jag mig mycket udda i min bekantskapskrets som gillar trädgård, att sy, sticka och brodera. När man är 30 är det rätt udda känns det som. Jag brukar utnyttja tiden jag reser med tunnelbana till att sticka, blir en hel del tröjor på ett år, men folk tittar konstigt. Fast det är ju egentligen deras problem. Jag har ju bara så himlans roligt!

Jag stickade alltid som tonåring...tom i klassrummet.....nu har jag karpaltunnelsyndrom och klarar bara sticka i kortaperioder så det blir vantar eller raggsockor

Airamya...al kan man säkert få köpa av nästan vilken markägare som helst som har ett vattendrag på marken
De där träden bakom mina kossor är bara en liten del av mina alar som växerl ängs en älv och en bäck...för det mesta blir alen ved här...

"Jag ska gå o hugga mig en al, bakom mina kossor..." Sorry, jag är lite fjantig idag (bara idag??) (eh hm)
Jättefina kossor du har, och härlig bild Jo, du har rätt, det borde inte vara så svårt att få tag i al, o han lyckas ju, men att kolla med bönderna runt oss har vi inte tänkt på (!! Hur dum får man bli??! )

Tycker om dina kossor...

Känner igen det där. Speciellt bland jämnåriga (övre tonåren) höjs det på ögonbrynen när jag helt plötsligt drar fram en stickning och sätter igång.
Synd dock att det är rätt dyrt med garn (iallafall i min affär), en tröja i ett fint garn kan gå på mycket mer pengar än vad man skulle betala för den i butik.

Ahoshlaboshlo????

Vad i hela friden är det? Är ju nyfiken av naturen, bara måste fråga.

Är det inte en sån som är på signaturbilden ?

Joo, så är det nog, passaar i alla fall bra !