|
CITAT (Birgitta P @ 16-05-2005, 01:18) CITAT (oldwolfie @ 16-05-2005, 00:56) hm hm nu kommer jag me men jag ska strax gå o lägga mej skulle gjort de för länge sedan sa de då men ljög nog antagligen nåja NEJ jag ljuger inte för jag har alldeles för dåligt minne för o ljuga de e sant och ja jag undanhåller sanningen men då svarar jag nej eller jag vet inte för som sagt ljuga kan jag inte redan som liten så sa min bror att jag skulle säga sioså om vart vi vart men de resulterade i stryk för inte fan kunde jag stå där o berätta en historia vi hittat på nehe så ljuga nej men undanhålla sanning för att inte såra ja men om någon frågar rakt på sak o jag inte längre kan slingra mej då säger jag sanningen för de e ändå de sannaste Men om du undanhåller sanningen, och svarar vet inte, då ljuger du ju!!!! Själv har jag suttit och krängt en hel ananas vid tv:n ikväll och det är nästan sant, för jag orkade inte hela Här kan man ju ljuga hej vilt utan att det syns i ögonen men jag förstår inte nyttan med det. nä just de jag förstår inte heller nyttan av att ljuga men jag kan förtså nyttan av att undanhålla en del sanningar om det är för att inte såra eller hur fast de e nog inte alltid så solklart kanske
Bettson
16-05-2005, 10:09
Jag förstår inte riktigt vaörför Virgo ställer frågan. När det gäller sjuklig mytomani så har personen ingen sjukdomsinsikt. Alltså kan de inte svara på om de är en mytoman eller inte. Vad gäller sanning och lögn i övrigt. Ja så finns det alltid dubbla bottnar. Alltifrån till att alltid hålla sig till sanningen vilket vi alla tycker att man skall göra till att uppvisa social kompetnens. I stället för att såra kan man ju väja att hålla tyst, vissa anser det är att ljuga det också. Riktig oönskad lögn är när någon framhäver sig själv på andras bekostnad eller tilltvingar sig fördelar med lögnen. Att man är opålitlig, ej håller löften sårar andra människor eller manipulerar dom till handlignar de egentligen inte vill. Annan lögn är att inte alltid säga vad man tycker i stället för att såra, att försöka gjuta lite olja på vågorna vid konfkliker, att inte tala om allt man vet för att inte ställa till problem. Det tycker jag nog inte faller under rubriken lögn utan mera som social kompetens. Jag menar ungeför så här: Om någon kommer hem till mig och pratar om att han har problem för att frun vill skiljas så kanske jag inte säger allt jag tycker. jag kanske tycker att personen i fråga är en kvalificerad skitstövel som varken skulle ha fru eller barn. Det hjälper ju varken honom frun eller barnen. I stället kanske man försöker få honom att förstå att han skall ändra på vissa saker för att göra frun nöjdare mend tillvaron. Helst på ett fint sätt för att han inte skall känna sig hotat ( svaga personer för ofta det) utan att han har en mölighet att göra något för att få kontroll på situationen. Frun kanske också suttit i mitt kök och pratat så jag vet mer än jag talar om. Inte tycker jag att jag ljuger bara för att jag inte säger allt vad jag tycker och att jag inte berättar allt jag vet. Sedan finns den sk lögnen pga av att man vill bevara någons integritet. Den använder jag mig själv ofta av när jag skriver här. Man kan berätta en historia utan att ändra något i dess innebörd men man maskerar identiteten på de man berättar om just pga av nätet är så offentligt. Det tycker jag man skall göra. Sedan finns det nästa fråga om sk kallat historieberättande. En historia kan vara alldeles fullkomligt sann men den kan beroende på vem som berättar den vara alldaglig eller jätterolig. Själv läser jag gärna en väl berättad historia. Ett gott skratt förlänger näämligen livet och jag bjuder gärna på ett gott skratt också. Fast inte på andras bekostnad.
*solis*
16-05-2005, 10:13
Bettson:de var kloka ord av dig
farbror B
16-05-2005, 10:16
Alltså det där med mytomaner är hemskt, att en del kan hitta på vad som helst egentligen..
farbror B
16-05-2005, 10:21
[B][FONT=Arial]
Mytomaner är nästan nästan lika jobbiga som dom där skidåkarna
Om inte jag själv initierat tanken på skidåkning, detta stillsamma glidande över det vita snötäcket en solig morgon på ett tyst fjäll, så är det alltid nån kompis som försöker dra med en på "en utmaning", dvs Öppet spår, Vasaloppet, Trondheim-Östersund eller något liknande.
Utmaning förresten? varför används det ordet när det egentligen oftast handlar om ren tortyr, ren galenskap eller sådana risktaganden som de flesta försäkringsbolag har med i undantagsklausulerna för utbetalning (tillsammans med orkanvindar, blixtnedslag och spontan självförbränning) De utmaningar jag hittills lurats att vara med på kommer antagligen att nämnas vid namn för särskilda undtantag i framtiden.
Traktorkastning, anakonda-brottning och jakrakning har varit återkommande inslag, medan några mer ovanliga aktiviteter också förekommit på dagordningen, såsom sanddykning, Paris-Dakar på kickboard samt paintballs. Ingen utmaning? kolla stavningen igen, "paintballs" går ut på att med en pensel och Tigerbalsam försöka måla kulorna på elefanttjurar. Det provar jag aldrig mer, kan jag tillägga! Jag vill inte gå in på detaljer, mer än att säja att vissa kroppsdelar av Håkan, min polare, fortfarande saknas. För två år sedan skulle vi "gå på tur" i de norska fjällen. Ingen utmaning? Beror på om man kör vårt koncept, man startar från en förutbestämd punkt, förses med ögonbindel, snurras hundra varv och får sen sätta av i vilken riktning som helst. Sen gäller det att gå på "tur", dvs hoppas man inte faller ner från nåt fjäll, kommer bort eller träffar på danskar eller något annat grymt öde.
Håkan och jag hade tur, medan vår bekantskapskrets hastigt minskades med hundra procent, eftersom vi sen den dagen inte har sett varken Sven-Glenn eller Kjell-Anders igen. Ett envist rykte i valdalen talar om en blind tiggare på skidor, men trots fjällräddningens insatser har ännu ingen återfunnits. Inte heller Bo-Hans har setts sen 1994, då vi var i Afrika på gorillaretning och då tillbringade vi ändå två månader på intensivavdelningen i Kampala. Man tycker att han kunde ha hälsat på oss, men inte då. Han var också en ganska självisk typ. Jag minns en av hans tidigare eskapader ( han ska då alltid hitta på såna dumma saker att göra) när han skulle paddla badkar till Spanien. Efter en kollision i Biscayabukten låg han på ett sjukhusfartyg och tyckte synd om sej själv, utan att ens ha frågat hur det gick för besättningen på oljetankern han kolliderat med. I år ligger i alla fall marken kal och grå, inget snötäcke som ska skottas bort, inga skidor som ska vallas. Vallning förresten, är en underskattad sport. Vi bygger isvallar i slalombackarna och försöker med hjälp av dom studsa oss i mål. Ibland går det dåligt, ibland sämre. Fjällbyarnas läkarstationer sponsras numer ofta enbart av våra utmaningsförsök, eftersom det då finns alla möjligheter att studera mer ovanliga frakturer och andra skador. ånej, nu ringde min kusin, Per-Åke och ville att jag skulle vara med på puckla på en kamel.. Suck! ja, ja vi får höras en annan gång ...
farbror B
16-05-2005, 10:27
Gör det?
Bettson
16-05-2005, 10:28
Visst kan de göra det. Har själv en person i min omgivning som är mytoman. Bland annat har han varit testpilot åt Windows och provkört deras program innan realease. Denna person kan med knapphet spara en fil på datorn.
Vederbörande manipulerar sin omgivning och fullkomligt älskar att ställa till konfliker vilket ibland fått ganska förödande konsekvenser.
Det är ett sjukligt beteende och kan även göra omgivningen sjuk ifall de inte har förmågan att ålla distans och skydda sig. Ibland kan man vara tvungen att säga upp bekantskapen med en sådan person för att själv inte gå under.
Ju ensammare de blir desto mer ljuger de för att stärka sin person, så man får aldrig ordning på dom. Tyvärr.
farbror B
16-05-2005, 10:29
tur man mest håller sej till sanningen då
Vi har också en mytoman på jobbet. Om man berättar någonting som har hänt så har hon ALLTID varit med om sju resor värre. Riktiga rövarhistorier drar hon.
Men vi tar henne för vad hon är. Hon är alltid god och glad så man sitter där och skrattar med. Nu hör till saken att jag bara träffar henne på rasterna. Kan ju vara jobbigt att ha att göra med en sådan person dagarna i ända.
farbror B
16-05-2005, 10:32
Har också haft en sån kollega, som både hade jobbat som mentalvårdare, varit civilekonom och chef, för att inte tala om konstfack, konstnär... you name it. Kollade uppgifter en gång och konstaterade att personen har utbildning till förskollärare...
CITAT (Rossi @ 16-05-2005, 11:30) Vi har också en mytoman på jobbet. Om man berättar någonting som har hänt så har hon ALLTID varit med om sju resor värre. Riktiga rövarhistorier drar hon.
Men vi tar henne för vad hon är. Hon är alltid god och glad så man sitter där och skrattar med. Nu hör till saken att jag bara träffar henne på rasterna. Kan ju vara jobbigt att ha att göra med en sådan person dagarna i ända. Det är det som är det underliga med många mytomaner, dom är helt underbara sällskapsmänniskor och är alltid den lysande medelpunkten på fester.  Dom kan tyvär gå i döden för sina lögner, för att det inte är en lögn för dom. En bekant, eller f.d. bekant till mig är död nu och hon tog med sig sina lögner i döden, så dom får vi aldrig veta vad det var, egentligen på riktigt alltså.  Men som sagt var, en helt underbar possitiv sällskapsmänniska, det var hon.
Detta med mytomaner är för mig en stor gåta. Har mött en hel del och undrar alltid hur man kan sova gott om nätterna. Om det vore jag så skulle jag gå omkring med ständig sömnbrist och magknip. Tänk att behöva hålla reda på vad man har sagt till exagt alla? Usch!
*solis*
16-05-2005, 13:02
Psykopater är säkert hemskare! Fast man skall jo inte gemföra! Mytomaner psykopater är sjuka i själen och det är svårt och mycket sorgligt
Bettson
16-05-2005, 13:49
CITAT (Jasmin @ 16-05-2005, 13:24) Detta med mytomaner är för mig en stor gåta. Har mött en hel del och undrar alltid hur man kan sova gott om nätterna. Om det vore jag så skulle jag gå omkring med ständig sömnbrist och magknip. Tänk att behöva hålla reda på vad man har sagt till exagt alla? Usch!  Mytomanen fungerar inte som vi gör. Om vi skulle ljuga så har vi magknip, sömnlöshet och oro i kroppen. VI vet att vi inte ska, vill eller att det är socialt accepterat att ljuga. Mytomanen tittar dig rakt i ögonen när han/hon ljuger och vidhåller trots att du bevisligen avslöjar personen, att hans / hennes version är den rätta. Kommer ordet lögn upp i sammanhanget så slutar det med att mytomanen resonerat sig fram till att det är du som ljuger. Han / hon lyckas göra det på ett så trovärdigt sätt att omgivningen känner på sig att mytomanen ljuger men kommer sig inte för med att tala emot. Alltså behöver en mytoman inte hålla reda på sina lögner.
En berättelse:
En man flyttar till Storstaden ifrån Småstaden och börjar sitt nya liv i Storstaden. Nytt jobb, nya kollegor, flyttar in i en tjänstebostad. Efter några månader så träffar han en kvinna och de blir förälskade. Den nyförälskade kvinnan ser allt genom ett rosa skimmer, men efter ett tag så blir hon intresserad av att veta mer om sin nya kärlek. Mannen berättar kortfattat om en fd sambo i Småstaden, om en son på några år som han inte har någon kontakt med pga exsambons ovilja. Hans bägge föräldrar är döda och han har tappat kontakten med de gamla vännerna i Småstaden pga flytten.
Efter några veckor får hon komma hem till mannens tjänstebostad. Den är möblerad av företaget och de enda personliga tillhörigheterna som finns är hans kläder, en TV och lite hushållsartiklar, ingen telefon. Alla hushållsartiklar är nyköpta. Inga foton finns. Kvinnan frågar hur det kommer sig att han inte har något gammalt med sig hemifrån och får till svar att "det är maganiserat i Småstaden". Kvinnan frågar om foton, och får till svar att "de förstördes i en brand något år tidigare". Kvinnan blir fundersam. Hon får inte träffa hans kollegor i Staden, inte hans nya vänner, hon kan bara nå honom på arbetets telefon och enbart lämna ett meddelande, efter det ringer han upp om han är på plats. Veckorna rullar på och mannen jobbar en hel del extra på sitt jobb. Kvinnan börjar bli mer och mer fundersam och frågorna blir fler. Efter 4 månader kommer ett brev ifrån mannen att han inte längre vill ha kontakt. I och med brevet så har kvinnan aldrig hört av mannen något mer.
-----------------------------------------------------------------------------------------------
En berättelse som mycket väl skulle kunna vara sann, likväl som den kan vara uppdiktad. Om mannen var mytoman eller inte, förtäljer inte historien, men visst är det en märklig historia?
Bettson
16-05-2005, 14:48
Hm.låter mera som om mannen har kortvariga förhållanden med älskarinnor. Träffpunkt i företagets representationsvåning
CITAT (Bettson @ 16-05-2005, 15:48) Hm.låter mera som om mannen har kortvariga förhållanden med älskarinnor. Träffpunkt i företagets representationsvåning  Ska kanske tilläggas att företaget kan jämföras med landstinget och att jobbet mannen hade kan jämföras med ett sjukvårdsbiträde.
Bettson
16-05-2005, 18:46
NU blir jag nyfiken, fast jag vet inte riktigt på vad!
Jag har tyvärr två stycken inom familjen/släkten som ljuger. Den ena troligtvis av dålig hyfs eller något, men den andra är tvättäkta mytoman.
Det har gjort mig allergisk mot lögner. Får små knottror hela jag (fast de syns inte). Och jag råkar heller aldrig ut för situationer som jag tvingas ta mig ur med en lögn. Antingen säger jag helt enkelt: Det svarar jag inte på eller dylikt, eller så svarar jag inte alls.
Två gånger ljög jag — i all välmening — för mina barn. Det lustiga är att för några år sedan frågade min då tonåriga dotter om den ena situationen. Hon var när det hände i 5-årsåldern och det handlade om en död fågel. Jag skonade alltså henne. Nu frågade hon om det som hände den gången var sant och jag erkände att jag hade ljugit. När hon frågade om det var enda gången kunde jag alltså berätta om den andra gången också. Nu kunde vi ju skratta åt det.
I ungefär samma ålder (5 år) frågade hon på största allvar: Mamma, finns verkligen tomten. Inte ens det klarade jag att ljuga om utan förklarade hur det förhöll sig. Hon var tyst och tankfull en liten stund och så sade hon: "Vi berättar väl inte det för storebror."
Många kan nog tycka att jag var grym som sade sanningen, men å andra sidan har de alltid kunnat lita på mig. Även när så svåra frågor som: "Du skall väl aldrig dö och lämna mig" kommit. Den tilliten har och är många gånger ett verkligt stöd i en för övrigt turbulent värld.
Hur många mytomaner finns det här på forumet? För min del känns det fullständigt ointressant att veta. Jag utgår ifrån, att det inte finns några. Tills jag stöter på motsatsen, vilket jag ännu inte gjort. Och OM "de" eller "den" finns här, so what? Vad har det med MIG att göra??? Jag kan LYSSNA på andra människor - och sedan ta MINA EGNA beslut. (Härlig frihet egentligen  , har inte tänkt på det) Om någon är mytoman, är denne SJUK och jag beklagar denne. Men behöver inte ha vetskap eller kontroll över vilka sjukdomar forummedlemmar har eller inte har  , vare sig det handlar om psykiska sjukdomar/ störningar, olika NPF (neuropsykiatriska funktionshinder, vilket enligt statistiken bör finnas flera av här, och jag nosar nog till mig ett och annat av det också, har ju själv ett "skuggsyndrom" så man känner lätt sina löss på gången ), fysiska sjukdomar eller annat. Om inte någon SJÄLV vill prata om det förstås. På tal om "lögn" och "sanning" så har jag en egen tankvärd uplevelse. När barnen var små, var jag "osams"/oense med deras far om att lura dem om jultomten. Själv är jag "sanningspedant" och känner mig lätt kränkt om någon (NÄRA person) ljuger och försöker lura mig. Så jag var emot att ljuga för barnen om att jultomten fanns. Pappan tyckte det var självklart och hörde barndomen till. (Att bli lurad !??? jag var mycket upprörd över det)Så har jag tyckt genom åren. Tills svärdottern - apropå nåt annat - berättade om hur hon minns när hon förstod att jultomten inte var på riktigt, och hur hon upplevde det, och kände det: Att hon blev STOLT, GLAD, att hon nu kände sig STOR, för man kunde inte lura henne med jultomten längre... Det blev ett fint minne, och inte alls någon kränkning. Och jag blev SNOPEN, för från den sidan hade jag aldrig förstått det. Då förstod jag också, att vi hade RÄTT, både pappan och jag!!! För den ena sonen skulle ha upplevt det kränkande, det vet jag. Men den andra sonen skulle absolut inte upplevt det så, utan tvärtom  . Människor är ju OLIKA (ja, barn också) - men jag hade inte riktigt koll på det då...
Bumpar denna tråd Nå, hur har vi det här på forumet här idag?
Myosotis
19-11-2008, 11:50
Tack Ralf, den här tråden hade jag missat. (Inte så konstigt, det var långt före min tid här på odla.) Mycket intressant. Skrämmande med äkta mytomaner, men de lär ju, som många påpekat, knappast framträda här. Däremot är det ju intressant att diskutera "vanligt" ljugande. Jättebra att Ophelia talade om att hon ljuger ibland CITAT (Ophelia @ 15-05-2005, 18:35)  Händer att jag ljuger och friserar sanningen. Drar mig inte för att vare sig frisera sanningen eller låta en lögn pluppa fram om jag exempelvis inte ser någon anledning att redogöra för händelser som andra inte har med att göra och som inte fattar att de ska backa och sluta tjata... , då vet man det och kan respektera henne ändå. Men annars tycker jag det är obehagligt när folk ljuger, ibland känner man det liksom på sig och det blir så ytligt och meningslöst att prata då, vad finns det kvar att prata om när man hela tiden undrar vilka saker som sägs som är sanna och som inte är det. Jag har lite svårt för sånt. För mig är det viktigt att inte ljuga. Inte för vad andra ska tänka om mig – eller det också – men främst för att jag vill kunna se mig själv i ögonen och säga “jag ljuger inte“. Jag ska inte säga aldrig, för jag har också modifierat sanningen för att inte såra ibland, kommer t.ex. ihåg ett tillfälle då min granne, en gammal dam, hade gjort sig stort besvär med att laga speciell mat till mig när hon hade middagsbjudning. Hon vet om att jag är vegetarian, men jag kunde ju ha ätit potatis och grönsaker eller vad det nu var och inte ta av köttet helt enkelt, jag ville verkligen inte att hon skulle ha en massa extrajobb. Det jag fick var rätt okej, men det andra hade nog varit godare. Men när hon frågade sa jag att det var jättegott. Jag har tänkt mycket på det där sen, det var ju inte riktigt sant att det var jättegott, men jag ville visa min uppskattning över att hon var så snäll och var rädd att såra henne. Visst finns det situationer när man inte vill svara, men då låter jag hellre bli att svara. Klart man inte vill hänga ut någons identitet på nätet, men istället för att felaktigt säga “någon i andra änden av stan“ räcker det väl med “en bekant“? Eller “en släkting“ eller vad det nu kan vara. Sen finns det lägen där sanningen är svår och kanske lite stötande men ändå måste uttalas, för annars är man feg. Om en nära vän frågar vad man tycker om boken hon har skrivit eller tavlan hon har målat, är det ens plikt att svara ärligt. Vem ska annars göra det? Ska man låta sin vän gå omkring och tro på något som är fel? Det kallar inte jag för vänskap. Man behöver inte såra för det. Om jag tar ett exempel så har jag en bekant som målar jättefina tavlor. Eftersom jag är fågelexpert ser jag att det är små fel på kroppshållning, fjäderdräkt eller liknande ibland hos de fåglar hon gör. Men då kan man säga att tavlan är jättefin, men (näbben är kanske lite för lång eller vad det nu kan vara). Hennes insekter däremot, framförallt skalbaggar, är perfekta och verkligen underbart vackra, och då passar jag på att berömma dessa extra mycket. Själv har min mamma alltid gjort så för mig, och jag måste kunna lita på att hon är ärlig. Om jag ska ställa ut, ge bort eller sälja en tavla vill jag att den ska vara bra. Säger hon att den är bra så är den det. Jag skulle skämmas ihjäl om jag upptäckte att jag hade gett bort något fult eller felaktigt. Tomten var det några som nämnde. Mina föräldrar försökte aldrig att få mig att tro på tomten, och det är jag tacksam för, jag hade blivit besviken över att ha blivit lurad. Vi pratade om tomten, för man stöter ju på bilder och så. De förklarade att “andra föräldrar låtsas att han kommer med klapparna, men vi ville inte lura dig“ och jag kände mig stolt och glad över att kunna lita på mina föräldrar. Oj vad mycket jag skrivit, det här var uppenbarligen viktigt för mig
Aqvakul
19-11-2008, 12:00
En av mina svägerskor bättrar nästan alltid på sanningen. Vi har anpassat oss till detta och tar det hon säger med "en nypa salt". Ibland blir det dock lite lustigt. Hennes dotter föddes för tidigt, liksom vår, och vägde kring 1,7 kg. Nu är hon närmare 30 än 25, men överbeskyddas kraftigt av sin mor.(Hon är ju så liten och klen!) Det märkliga är att för varje år som går så blir dotterns födelsevikt allt lägre. Nu är den nere i 1,1 kg. När jag i somras oförsiktigt ifrågasatte informationen så blev både hon och min svåger tvärförbannade....
Myosotis
19-11-2008, 12:02
Hoppas den inte blir negativ!
Whiskuchi
19-11-2008, 12:15
Jag ljuger alltid ( knäck den om ni kan)
CITAT (Aqvakul @ 19-11-2008, 12:00)  En av mina svägerskor bättrar nästan alltid på sanningen. Vi har anpassat oss till detta och tar det hon säger med "en nypa salt". Ibland blir det dock lite lustigt. Hennes dotter föddes för tidigt, liksom vår, och vägde kring 1,7 kg. Nu är hon närmare 30 än 25, men överbeskyddas kraftigt av sin mor.(Hon är ju så liten och klen!) Det märkliga är att för varje år som går så blir dotterns födelsevikt allt lägre. Nu är den nere i 1,1 kg. När jag i somras oförsiktigt ifrågasatte informationen så blev både hon och min svåger tvärförbannade.... Hon har väl läst att man räddar allt mindre o mindre barn nu för tiden..... snart vägde väl ungen 600 gram...
*Stintan*
19-11-2008, 12:35
En eller annan nödlögn har nog slunkit ur min mun under åren liksom att jag säkert undanhållit sanningen ibland för att inte såra men principiellt är jag emot att ljuga, dels för att jag har så dåligt minne att jag aldrig skulle kunna hålla reda på vad för osanning jag hittat på och dels för att jag är övertygad om att sanningen ändå hinner ikapp en till slut.
Intressant och kul tråd! Jag tycker det är mycket svårt att ljuga, dvs att medvetet redogöra någon händelse felaktigt. Exempel: "Ringde du bensinstationen och hyrde kärran? - Ja, men dom hade ingen ledig" Den som svarade hade i själva verket inte ringt alls. Sångt är jobbigt! I det läget föredrar jag att säga som det är "jag har glömt att ringa".
Sen finns det nödlögner och dom kan vara acceptabla. Eller handlar det om social kompetens som jag tror det var Bettson som sa.
Annars är det väl så att det som är sanning för en person inte behöver vara det för en annan. Det klassiska är väl när vuxna barn träter om hur mamma egentligen var. Att dom uppfattat mamma helt olika vill dom inte medge.
Men vad tror ni om nätmytomaner? Finns det sådana här på Odla?
CITAT (Ralf @ 19-11-2008, 13:34)  Men vad tror ni om nätmytomaner? Finns det sådana här på Odla? Absolut! Varför skulle ett forum vara förskonat? Det är ju samma människor som finns där ute i verkligheten, risken finns kanske att det är fler som far med osanningar på nätet än irl, lättare att gömma sig bakom ett nick och fabla runt än att ljuga folk rätt upp i ansiktet. Eller vad tror du själv?
CITAT (Ralf @ 19-11-2008, 13:34)  Men vad tror ni om nätmytomaner? Finns det sådana här på Odla? Det kan vi ju inte veta egentligen eftersom vi inte vet om/när någon ljuger.
Det har ju åtminstone funnits personer här på Odla som utgett sig för att vara någon helt annan än de egentligen är, med påhittade familjer, arbeten osv. till och med könet har varit fel. Hur det är nu vet jag inte och bryr mig inte heller.
CITAT (Wilmer @ 19-11-2008, 11:35)  *host host* Jag förtydligar, jag hostar inte för att jag känner mig träffad o ljuger, utan för att det var en dammig tråd Jag har träffat mytomaner, stackare vilket liv de lever! Det är verkligen ingen ide att umgås o prata med dem, kan fantisera själv om det behövs. Själv ljuger jag nog inte mer än vit lögn kanske, men det är en gång om året typ.
Chamomille
19-11-2008, 14:48
CITAT (*Stintan* @ 19-11-2008, 12:35)  En eller annan nödlögn har nog slunkit ur min mun under åren liksom att jag säkert undanhållit sanningen ibland för att inte såra men principiellt är jag emot att ljuga, dels för att jag har så dåligt minne att jag aldrig skulle kunna hålla reda på vad för osanning jag hittat på och dels för att jag är övertygad om att sanningen ändå hinner ikapp en till slut. Ja precis. Va jobbigt det måste vara och försöka komma ihåg allt man har sagt  Det skulle inte fungera för mig i alla fall
CITAT (Anma @ 19-11-2008, 14:00)  Det har ju åtminstone funnits personer här på Odla som utgett sig för att vara någon helt annan än de egentligen är, med påhittade familjer, arbeten osv. till och med könet har varit fel. Hur det är nu vet jag inte och bryr mig inte heller. Misstänker att vi har samma erfarenheter Anma och jag önskar att jag också kunde säga att jag inte bryr mig, men om jag ska vara ärlig så gör jag faktiskt det. Jag hatar att bli lurad, speciellt om jag själv varit så naiv att jag lämnat ut mig själv till någon jag trodde på...........nääää fyy sjutton säger jag bara för folk som inte kan stå för vad/vem de är.............
Irene_L
19-11-2008, 16:57
CITAT (Gillan @ 19-11-2008, 16:20)  Misstänker att vi har samma erfarenheter Anma och jag önskar att jag också kunde säga att jag inte bryr mig, men om jag ska vara ärlig så gör jag faktiskt det. Jag hatar att bli lurad, speciellt om jag själv varit så naiv att jag lämnat ut mig själv till någon jag trodde på...........nääää fyy sjutton säger jag bara för folk som inte kan stå för vad/vem de är............. Precis så där känner jag också!!!!
*Stintan*
19-11-2008, 17:01
Jag tror tyvärr att det vimlar av folk på forum som har diverse ohyra i mjölpåsen.
Aqvakul
19-11-2008, 17:12
Visst är det hemskt att bli lurad! En viss försiktighet är väl allmänt tillrådlig. Samtidigt tycker jag att det är rätt meningslöst att spekulera om ev. "nätmytomaner". Det blir samma visa som när det spekuleras om "forumtroll". Det uppstår en allmän osäkerhet och vissa känner sig påhoppade. Jag föredrar att tro gott om människor och utgår från att det inte "vimlar av folk på forum som har diverse ohyra i mjölpåsen".
CITAT (Gillan @ 19-11-2008, 16:20)  Misstänker att vi har samma erfarenheter Anma och jag önskar att jag också kunde säga att jag inte bryr mig, men om jag ska vara ärlig så gör jag faktiskt det. Jag hatar att bli lurad, speciellt om jag själv varit så naiv att jag lämnat ut mig själv till någon jag trodde på...........nääää fyy sjutton säger jag bara för folk som inte kan stå för vad/vem de är............. Jag kunde inte ha sagt det bättre själv. Jag önskar att jag bara kunde rycka på axlarna och låta allt rinna av mig. Men det är svårt. Tyvärr drabbar det nog andra i min närhet beroende på att jag blivit mer "tillstängd" och tänker mig för lite mer om vad jag berättar. Ja vad trodde ni om nätet säger säkert någon.....ja visst var vi många som var naiva och lät oss luras. Det känns dubbelt värre om det är en person man tar parti för och försöker stödja. Numera är halva munnen tejpad
*Stintan*
19-11-2008, 17:43
CITAT (Alba @ 19-11-2008, 17:34)  Jag kunde inte ha sagt det bättre själv. Jag önskar att jag bara kunde rycka på axlarna och låta allt rinna av mig. Men det är svårt. Tyvärr drabbar det nog andra i min närhet beroende på att jag blivit mer "tillstängd" och tänker mig för lite mer om vad jag berättar. Ja vad trodde ni om nätet säger säkert någon.....ja visst var vi många som var naiva och lät oss luras. Det känns dubbelt värre om det är en person man tar parti för och försöker stödja. Numera är halva munnen tejpad  Håller med, visst är det så.
CITAT (Gillan @ 19-11-2008, 16:20)  Misstänker att vi har samma erfarenheter Anma och jag önskar att jag också kunde säga att jag inte bryr mig, men om jag ska vara ärlig så gör jag faktiskt det. Jag hatar att bli lurad, speciellt om jag själv varit så naiv att jag lämnat ut mig själv till någon jag trodde på...........nääää fyy sjutton säger jag bara för folk som inte kan stå för vad/vem de är............. Håller med...Kan tyvärr inte skaka av mej sådant så lätt, utan blir sårad av lögner och har därför också blivit klart mera misstänksam numera.
Aqvakul
19-11-2008, 17:55
Tydligen har det , före min tid, hänt saker här på Odla och som berört många väldigt illa. Det vore upplysande med en kortfattad historik.
CITAT (Aqvakul @ 19-11-2008, 17:55)  Tydligen har det , före min tid, hänt saker här på Odla och som berört många väldigt illa. Det vore upplysande med en kortfattad historik. Nä... Det är ingen bra idé...Bättre att låta det begravda vara begravt, och se framåt mot nya trevliga odlakontakter
Lady Hamilton
19-11-2008, 18:00
CITAT (Gillan @ 19-11-2008, 16:20)  Misstänker att vi har samma erfarenheter Anma och jag önskar att jag också kunde säga att jag inte bryr mig, men om jag ska vara ärlig så gör jag faktiskt det. Jag hatar att bli lurad, speciellt om jag själv varit så naiv att jag lämnat ut mig själv till någon jag trodde på...........nääää fyy sjutton säger jag bara för folk som inte kan stå för vad/vem de är............. Ja tyvärr är det så även för mig (edit stav fel)
CITAT (pejori @ 19-11-2008, 17:59) 
*Stintan*
19-11-2008, 21:31
Ja inget blir väl bättre av att dra upp gammal skit. Vad som var sanning har jag ingen aning om och jag bryr mig inte om det heller.
CITAT (pejori @ 19-11-2008, 17:51)  Håller med...Kan tyvärr inte skaka av mej sådant så lätt, utan blir sårad av lögner och har därför också blivit klart mera misstänksam numera. Så är det ju tyvärr...............brännt barn skyr elden............men har vi tagit oss igenom detta så tar vi oss nog igenom det mesta  . Glömmer och förlåter gör vi nog aldrig ( inte jag i alla fall ), men går vidare gör vi och precis som du säger ett snäpp längre ner, vi skaffar nya och intressanta odlaitkontakter, njuter av dem och begraver de gamla
*Stintan*
19-11-2008, 23:55
Raderat. skrev i fel tråd
Detta är en "enklare" version av forumet. För att se forumet med formatering och bilder kan du klicka här.
|
|
 |
|
|