Amaira Jag tror att när den värsta vreden har försvunnit ifrån en människas hjärta så kan hon bjuda på glass sin värsta fiende
För då har man kommit underfund med att denna fiende är en viktig lärare för en själv!

Till ex. jag faktiskt och tyvärr hatade min egen mamma ända tills jag själv blev mamma och då först började jag att fatta vad det innebär att vara en mamma och en människa i denna värld
Och först 2001 försonades jag med min mamma i min ensamhet

Alltså jag bar hat inom mig under många år och gjorde mig själv väldigt illa på det viset Jag stannade i min utveckling i mångt och mycket inser jag nu efteråt. Hatet förstörde oerhört mycket i mitt tidigare liv

Det underbara är ändå att jag under min mammas begravning insåg att ALL hat var fullständigt borta och mitt inre hade blivit renat så att säga och endast KÄRLEKEN finns kvar ( I alla fall vad det gäller min mamma och barndomstiden)

Det är egentligen oss själva vi alltid hatar när vi tror att vi hatar någon annan; den erfarenheten har jag fått under mitt liv.

Jag tror också att när man har varit med om starka upplevelse som att har varit hatad och har själv hatat så har man lärt massor om sig själv och kan lättare förstå när andra människor gör onda gärningar och kan då låta bli att fördöma andra.

Visst kan jag fortfarande tycka och det ofta att jag inte tycker om människor(deras beteende och gärningar) men det är nog för att jag vet att jag inte orkar engagera mig längre.

Mina barn och vovvarna är viktigaste i mitt liv

"att säga att man vill "älska alla villkorslöst" tycker jag mest verkar vara en pose för att stärka det egna egot" av Heddas matte

Helt rätt tänkt;den risken finns jo alltid och kommer att alltid finnas!

Jaa ...

Och vreden försvinner, när man förstår! (oavsett "lärdom" eller inte)

När jag FÖRSTÅR, så ser jag ju också, att det inte handlar om MIG (!) när någon anfaller mig. Den andre ser inte mig, utan ett "spöke ur sitt förflutna" som jag får bli iklädd rollen av...

Vi bär alla en inre teater, som vi befolkar med yttre människor... Det är många roller som vi tillsätter, och blir tilldelade...

Håller med varje ord av dig solis


Det är skönt och befriande, att kunna se sin mamma som en KVINNA och MEDMÄNNISKA, och inte bara "mamma".

Det är skönt och befriande, att kunna se sin mamma som en kvinna av sin tid, sin uppväxt, sin kultur (även sub-kultur (hennes egen familj t.ex.) och av sina upplevelser.


Även när det gäller mammor (och pappor) så är det aldrig barnets fel (fast barn, och vi barnet inom oss, automatiskt tror det), när föräldrar inte håller i sitt föräldraskap.
Även om jag inte tycker om att prata i termer av offer, så är nog både föräldrar och barn "offret" när föräldraskapet brister alltför mycket.

Jag tror att den sanna äkta djupa kärleken omfamnar oss alla hela tiden Vi har bara så svårt att uppfatta detta; speciellt när svårigheter nästan tar livet av en och till oc med gör det.
Men kärleken finns där hela tiden

Det märkliga är att det är svårigheterna i mitt eget liv som har öppnat mina inre stål dörrar och nu kan kärleken strömma in i mitt hjärta och kärleken strömmar ut till världen inifrån mitt hjärta

Ursäkta, men det här börjar likna ett väckelsemöte!

Ha, ha! Kan inte annat än hålla med dig! Men så är jag ju oxå väl förankrad i verkligheten.

*hakar på*


det lilla ljus jag har
det ska få lysa klart...

Halleluja!

Solis, det låter mera som en kärlekskänsla, än att det skulle vara fråga om riktig kärlek.

Skulle du tex vilja massera varenda person som kom fram till dig på stan
och bad om det?

I sådana fall skulle jag vilja ha massage, för jag har så ont i nacken!

Varför det då???

Japp Det skulle jag så länge jag orkade Dessutom är jag bra på att massera; det har jag fått av min mamma Min mamma och hennes mamma (min mormor) var mycket duktiga på att massera folk

Du kan jo komma till Strängnäs så kan jag massera din onda nacke
Du kan få samtidigt healing

Vad innebär att vara väl förankrad i verkligheten;VILKEN eller VEMS verklighet?

Kommer jag ha vägarna förbi, så vet jag vem jag ska vända mig till!

Du är hjärtligt välkommen

Nej.

Är du verkligen helt säker på det?

Jag är säker på att man inte kan vara säker på att man inte kan älska alla människor utan att ha försökt eller!?!

Men Thomas! "Nej-tack" heter det (brukar jag säga åt mina barn när de var små )

Hm, bara om man ERBJUDS något. Här var det bara ett kort och koncist svar.

(Jag skrev samma så jag kände mig också "träffad" )

Var det inte ett erbjudande då?????

Äsch, förlåt då, har nog missförstått nåt.

Frågan är väl: Kan man älska alla människor?

Mitt, och Thomas, svar var Nej.

Strunt samma .... det var mest på skoj jag skrev.

vill tycka att alla är lika mycket värda och förtjänar respekt..

men sen går nån in bland bedjande i en moské och dödar oskyldiga människor....

då tappar jag sugen..

Men kärleken finns jo inom dig själv och kommer alltid att finnas

Vi får bara aldrig ge upp kärleken på grund av onda människor i världen!

Som Beatles sjunger:Love love love, love is all you need....

Vad är det för människokärlek som menas här på forumet??

Jag erkänner min ofullkomlighet som människa. Tror att förmågan att älska alla människor är förbehållet Jesus. Jag är ingen Jesus och aspirerar inte på att vara Jesus. Har faktiskt ingen som helst inspiration för att ta reda på om jag skulle ha en sådan gudomlig förmåga. Nöjer mig med att försöka vara en hyfsat människa men inser mina begränsningar. Tyvärr har jag inte heller ork/lust/ tid att ta reda på om jag älskar alla människor.

Tycker inte att jag ger upp någon kärlek till förmån för "alla onda människor" bara för att jag erkänner min ofullkomlighet.

Jag menar kärleken utan krav

ÅÅÅÅ; jag skulle mer än gärna vilja likna Jesus:han är jo UNDERBAR

Men ack så svårt det är för en människa att nå dit så jag får nog också nöja mig med att vara en hyffsad människa

Det räcker med att du inte tycker om en enda person så faller hela idén om att försöka älska alla. Jag kan inte tänka mig en enda person som alldeles ärligt kan säga att "jag har inget emot någon alls, jag älskar alla", den som säger det bryter mot ett av budorden.

Du har så rätt så Reserv

Javisst Jesus är säkert underbar. Vad vet jag. Tror inte att man ska sträva efter att uppnå en sådan fullkomlighet, då blir man nog ganska dryg. Hybris brukar ju ha en tendens att straffa sig.

Tror att om vi inte har det onda så kan vi aldrig till fullo uppskatta det goda.

Vad betyder hybris?

Övermod

Tack