Jag har röd tuppkam, pieringar och tatueringar. Jag är feminist, socialist och säger vad jag tycker. DET är tydligen annorlunda. Åtminstone säger folk det till mig. Det var bara okej att se ut/vara så när man är tonåring, men att ha fyllt trettio och fortfarande vara idealist verkar inte vara socialt accepterat.

De blir nog bara nervösa över ditt ickeflockbeteende .. det är inget att fästa sig vid
önskar fler vågade bara

Tack, du skriver det jag menar.

Läckert!

Vilken planet lever ni i? Vilka umgås ni med?
Ni vill hålla dikussionen på den nivån? Ingen har ens snuddat vid något liknande här.

Hur reagarer ni på människor som är "annorlunda"?
Ibland förvånad , ofta positivt överaskad , ibland lite skrämd till en början, alltid nyfiken

Vad ÄR "annorlundaskap" för er?
Nån som inte riktigt passar in i mallen av förväntningar, ideer och föreställningar jag haft

Hur BEMÖTER ni människor med ett "annorlundaskap"?
<försöker vara förutsättningslös -vilket är en omöjlighet eftersom mina erfarenheter , fördomar , ideer och annat -ofta sätter käpp i det hjulet ..

Vad TÄNKER ni om det?
'Att det måste vara svårt
Att det säkert kan vara mer berikande
Att det vore väldigt trist utan sådana "annorlunda personer
Att de kan ge en nya perspektiv på livet
att de alla är väldigt olika , men ändå så väldigt lika -som alla som tillhör homo sapiens
Att när man väl lär känna en människa -vilken det vara månde -så blir det inte särskilt konstigt , eller svårt längre

Nej, ingen har snuddat vid uttrycken . men de var vanliga -förr i journaler ....
de var begrepp som byttes ut ..
Nog är det väl underligt att ingen längre säger datamaskin .. men handikappad går inte att sudda ut ???
Sist jag kollade hette den tellus

Tss, inte direkt oväntat att ett sånt förslag skulle komma... Ni kan ju starta en egen blogg eller något så kan de som är intresserade läsa ert babbel...

Usch vilken ful spyfärg du har

Ja, en sak är säker - det här har gått alldeles för långt.

Den hade varit ännu fulare om förslaget hade varit att göra mig till forumvärd kan jag lova!

VA: gillar du inte dig själv Jag skulle allt rösta på dig så det så

Det handlar ju inte om att jag inte gillar mig själv, utan att jag skulle ha väldigt svårt att hålla en rättvis och oberoende nivå som forumvärd!
Jag är fullständigt nöjd med mig själv som det är!

Omtolka inte allt efter dina egna premisser, Solis Förösk att ta folk för vad de är o det faktum att vi sitter alla vid en skärm som visar text, vilket innebär att 'verkligheten' hittar du inte här, den är bortanför skärmen (på din sida) och det GÅR inte att veta, knappt ana, vad folk tänker bakom orden.
Litet tips i all välmening

Förösk är en liten miss som betyder försök... men det tror jag att alla har fattat (o jag VILL inte redigera idag). *obstinat*

Jag kan se världen endast genom mitt inre och det blir ibland så tokigt så klart

Precis så är det, det blir tokigt för oss alla. Men det jag ville säga var att 'komihåg det', hela tiden, att det du läser kanske inte är vad folk menar! För orden kan bedra o vi använder dem på olika sätt.

Somliga tar till stora bokstäver för att poängtera nånting, andra tar till hårda ord, ytterligare andra använder svåra ord o sen har vi dem som väljer krångliga omskrivningar, etc. När vi inte kan använda kroppsspråket blir så mycket så lätt fel.

Och då skapas konflikter. Ibland.

Tack gulliga dig

Mej med .


farbror B! Att känna sig annorlunda, det är ju en sak.
Att bete sig annorlunda, i andras ögon, det är ju en annan sak.

Att bete sig annorlunda på ett vis som uppfattas som stötande för de flesta i omgivningen, och fortsätta med det trots en mängd av mer eller mindre varsamma och hårdhänta "knuffar" in mot fållan igen - det är ju en helt annan sak.

(och jag pratar inte om solis utan om egna erfarenheter i livet)

Magnolia! Uttryck dig klumpigt du . Det reder ju ut sig. *uppskattar både dina och alla andras skrivna ord här*

Carol! Om man inte har något gemensamt då? Det vimlar av människor i världen, som jag inte har något gemensamt med. en hel del av dem borde (statistiskt sett) vara "annorlunda".


Olle! (igen) Det gör det alldeles säkert!!! Men när annorlundaskapet redan har blivit ett problem, så vet jag inget annat sätt att lösa det än att se det i ögonen, inte låtsas som om det inte finns. Eftersom man inte kommer undan det i alla fall.
Det är i alla fall MITT sätt (om nu någon har missat det ).

Om handikapp kontra funktionshinder - så har jag inte riktigt grepp om det. Orden i sig har ingen laddning för mig.

Funktionshinder är för mig, när något hos mig inte fungerar, på ett vis så det hindrar mig i något avseende i mitt liv. Om det sen hindrar mig från att se, ta mig fram, eller att interagera i sociala relationer, spelar mindre roll för definitionen.

Om jag är blind, och det inte hindrar mig - så är jag ju varken funktionshindrad eller handikappad.

Jag uppfattar nog mig själv som både handikappad och funktionshindrad. (men absolut inte som sjuk!)
Jag är "gravt vardagshandikappad" - jag har aldrig i hela mitt liv lyckats med att få en "vardag" att fungera. Trots upprepade och idoga försök.
Och det ställer till det både för mig själv och mina närmaste.

Att jag sedan med tiden och åren lärt mig både att förstå VARFÖR och sedan att anpassa mig och avpassa mig efter det på ett vis så jag skapar min egen "vardag" som fungerar åtminstone halvbra - tar ändå inte bort problematiken för mig. Det hindrar mig verkligen i mitt liv!
En konsekvens är min förtidssjukskrivning.

Att jag sedan kan må bra och finna andra alternativa vägar, är en annan sak. Faktum kvarstår i alla fall, mitt funktionshinder hindrar mig i mitt liv, och har alltid gjort. *konstaterar jag utan vare sig sorg eller självömkan*


Berith!
Ja det är det! Det är orättvist . *ler, och hoppas att du inte tar illa upp*
Världen och livet ÄR orättvist många gånger *tröstar*


Kerstin! Du har en stor poäng där !

Och ... jag undrar om det inte är där som ett "annorlundaskap" ställer till det mest!!! Kanske extra mycket om det dessutom beror på att "de sociala koderna" inte riktigt fungerar... ??

Att befinna sig utanför "flockbeteendet" kan gå an, om personen klarar av att vara socialt smidig. Men i samma ögonblick som denna smidighet inte finns, försvinner också toleransen.

Först kommer de SMÅ "signalerna" i all vänlighet: "Pst, hallå, du har kommit utanför gränsen här nu va..." (fast inte i denna klartext förstås, utan med antydningar av olika sorter)

När de inte uppfattas och/eller inte "lyds"/ efterföljs - blir signalerna efterhand hårdare och skarpare, för att till slut övergå i rent "våld" (fysiskt eller psykiskt) som absolut kan betraktas som övergrepp! Utan att den som begår övergreppen ens begriper det, bara är upprörd och arg ... över denna "idiot" som inte begriper att uppföra sig som folk, TROTS alla påtryckningarna.

Hmmm, där finns nog den svåraste av alla annorlundaskap... bristen att inte "platsa i flocken", trots alla "skärp dig!"

Det finns så många olika sorters Annorlundahet, men den sortens annorlundahet som "inte går", är den när de "sociala koderna" inte fungerar.



Jag pratar fortfarande "allmänt", och jag pratar om MÖNSTREN, för de finns alltid. "Vad är det som händer? Egentligen? Och varför det?"

Forumet är en sorts "mini-värld", som i koncentrat speglar den större, "verkliga världen". Kanske i så hög grad just för att sammansättningen av människor på ett sånt här forum, procentuellt speglar sammansättnignen ute i Verklige Livet.

I många andra sub-kulturer som bildas, blir kanske sammansättningen av människor mer homogen, eftersom man söker sig till likasinnade utifrån andra premisser.

Airamya!
Mycket kloka ord airamya! Men ibland skapas "samma" konflikter även "i verkliga livet". Så annorlunda är inte samvaron på ett forum.


Hm, det här blir en hel avhandling...
Kanske kan det verka lugnande på forumet? Eftersom ingen vill ingå i de "amairas avhandlingar gällande forumets konflikter" som automatiskt dyker upp i konflikternas spår som ett brev på posten...


Och Anki - vad syftet är ... Jag har inget större "syfte". Annat än mitt eget intresse och engagemang. Och min egen "annorlundahet" - som gör att även JAG går "utanför ramarna".

Både ute i verkliga livet, och i forumet.

Jaa du...

Jaa?

Livet är orättvist många gånger, och jag avskyr orättvisor? ( egentligen: de frustrerar mig ofta)

Sedan blir jag inte upprörd över alla sorters orättvisor... kan väl "trösta" ändå??

Jaa! Du avskyr orättvisor - utsätter mej och andra för dom - vaddå trösta?

Jag hade tänkt skriva i den här tråden mycket tidigare men signalerna går åt alla håll och kanter här tråden handlar inte om Solis, ändå drar du in henne lite här och var som exempel på vad som är eller inte är. Man blir helt konfys, sen vänder det och börjar dra sig mot handikapphållet. Kroppsligt eller mentalt, ställer man sig frågande till då. Ärligt talat så har jag bara skummat igenom dom flesta av inläggen här och tycker väl att jag kanske kunde få klämma in med nåt.
Att bete sig annorlunda och att vara annorlunda är två helt skilda saker. Att vara annorlunda kan jag acceptera och ha förståelse för, men att vara annorlunda har oftast med personen själv att göra. Man kan faktiskt lägga band på sig själv och sitt beteende, men föds man med ett eller flera handikapp så kan man inte påverka situationen. När det sen sitter en vuxen människa och ska föreställa "normal" som skriver än det ena än det andra inlägget för att tala om sin stora kärlek för oss alla, och om hur mycket kärlek hon har i sin kropp. Barn med Down syndrom, dom har mycket kärlek i sina kroppar, och den är äkta.
Jag har själv en grabb som är multihandikappad, så det är inte det att jag hoppar på allt som är annorlunda, bara det som är annorlunda som individen själv kan påverka. Jag anses som en taskig, mobbande, nervärderande person, det är egentligen jädra underligt. Ingen i min umgängeskrets skulle ens komma i närheten av dom orden som en beskrivning av mig. Jag är en person med ett enormt tålamod, men när vuxna (normala) människor ska bete sig som barn och dessutom blir påhejade av en växande skara i sin personliga fanclub, då tryter tålamodet rejält. Om jag väljer att sitta och bara kolla på småprat en kväll, så dröjer det inte länge förrän Solis är där och läger en efterlysning på mig, varför det? Jo, för att hon älskar att provocera och hon gör det rätt så raffinerat, kvinnan är inte dum i huvet, det har ingen sagt heller. Men jag är en person som inte gillar att provoceras, men blir hyffsat förbannad när folk inte står för det dom säger, och vänder kappan efter vinden. Det finns snart inga trådar på småprat som inte berör, eller har startats av Solis. Döp om skiten till "Solis fanclubhörna" eller tidigare förslag, det är en passande titel.

Och duHannele jag kan om jag bara vill

Jag förstår inte riktigt vad du menar... Det vimlar av människor som inte jag har något gemensamt med heller och jag anses väl antagligen vara ganska "normal", dvs skiljer mig inte så mycket från mängden och är inte funktionshindrad/har handikapp (vet inte vilket ord jag ska använda, har liksom inte vetat innan att man inte får säga handikapp... ). Men vill man inte umgås med folk som inte är så lika en själv (när det kanske känns att dom inte förstår en riktigt) måste man ju inte göra det. Jag tror att man alltid kan hitta folk som man trivs med, men ibland när man känner sig ensam och utanför måste man ha lite tålamod.

Jag har inte förstått att jag sårar dig, och det har inte varit min mening. Förlåt Berith.
Lovar att tänka mig för bättre i fortsättningen hädanefter.


Carol: Har nog aldrig sett dig som annat än "normal", om det nu har något med saken att göra. Jag menar inget speciellt, utan undrade bara lite mera över hur DU tänkte. Ren nyfikenhet/ intresse.
Själv tänker jag ju, att man inte ska behöva umgås med människor som man inte har något gemensamt med, oavsett om de har något handikapp eller inte...


Reserv. Det tycker jag med.





Själv kan påverka ... Är du säker på det?

Är du verkligen riktigt riktigt säker på det?
Det är inte jag, tvärtom.
Och det är DÄR som det skiljer sig mellan oss två, ingenting annat som jag kan komma på.

Vem eller vad har fått dig att "bestämma" att det är så?


För min del - och, ja, jag "blandar ihop", jag pratar än om solis och än allmänt - har jag upplevt detta många många gånger, likadant, på samma vis. Nu är det solis, en gång var det min pappa, en stor del är jag själv drabbad, och ja, jag har också en "handikappad" son. Jag kanske vet vad jag talar om.

Förutom mina egna erfarenheter omkring det som händer här nu (mig själv, pappa, sonen osv) har jag även erfarenheter av egna och andras utredningar, både på tvären och bredden, neurologiskt, psykologiskt, och "biologiskt". Jag har haft samtal med läkare, kuratorer, psykologer. Läst tjogtals med böcker. Jag har ingått i "utbildningsgrupper", lyssnat på föredrag, och deltagit i gruppsamtal.

Allt för att få ordning på mitt eget liv, OCH lära mig förstå, så att inte även MIN SON ska fara så oerhört illa som man gör av andra människors (även min) oförståelse och okunskap.

Du "vet" vad solis gör, tänker och avser.
Och det retar gallfeber på dig.

Men ... tänk om du har FEL då... ??? har du ens tänkt tanken?

Människor KAN INTE tänka och vara så som solis är, det är en omöjlighet, verkar flera av er tänka här. Därför ska hon sluta upp med att fåna sig och börja bete sig " vettigt".

Människor KAN inte ha "kärlek" inom sig, på det viset som solis har, hon ljuger. Nå, om hon hade haft Downs syndrom så hade hon kunnat, men det har hon ju inte.
Att sedan i nästa ögonblick prata om att "slå på käften" - sedär! Bevismaterialen hopar sig.

Men det gör de inte ... *trött*


Det är faktiskt inga större "konstigheter" att känna, tänka och bete sig som solis gör. Jag VET för jag FÖRSTÅR! Inifrån, förstår jag. Av tusen olika anledningar förstår jag. Även om det inte tillhör "vanligt folks" sätt att tänka och vara.


Det finns ingenting ont i solis. Men det gör ont, i MIG, när människor kallar henne för "troll" "ordbajsare" och annat, och även anser henne vara en bedragare ... för den uppfattningen får jag.

Att leva i gränsmarker, och även utanför dem, det är tufft och svårt.

Att leva i ytterligheterna , ofta motsatsernas ytterligheter dessutom, samtidigt, det är faktiskt fullt möjligt.

Att "fastna" i aktiviterer, bli "speedad" av händelser, som kickar igång hjärnan, kan upplevas som en "drog".
Ibland en livsnödvändig drog, om man har en hjärna som annars vill gå på sparlåga...
Det blir lätt "antingen eller".

"Skärp dig" är inte särskilt konstruktiva uppmaningar, när det handlar om hjärnans kemi, belöningssystem och svårigheter att reglera signalämnesflödena.

Sånt här styr man inte över, lika lite som man styr över sitt hjärtas slag.


Jag kan inte ge någon "diagnos" vad gälelr solis, vad som ligger bakom att det är såhär, det vet jag inte. Det kan vara så många olika saker. Men jag känner igen ATT det är.

Och i botten, i grunden, så är det så ALLA människor fungerar, mer eller mindre. Det är anledningen till EN stor skillnad i människors personlighet. (mycket förenklat beskrivet!!)
Det är när det börjar gå "utanför gränserna" och ställer till besvär och svårigheter för personen som lever med det, som man ger det ett namn och börjar leta anledningar - för att försöka reda ut saker och HJÄLPA.

Om personen själv vill bli hjälpt alltså. Alla upplever det ju inte som "problem", även om omgivningen gör det.

Oftast blir ju problemen i och med omgivningens reaktioner...


(PS jag har talat med solis i pm om det här, innan jag har skrivit här, och jag tror och hoppas att hon inte tar illa upp över det jag skrivit nu.)

Är det nödvändigt att dra till med så långa inlägg? Man har ett rent helvete att försöka gallra vad som skulle citeras, så jag skiter i det. Vad jag ville säga och du inte ville fatta, var att Solis kan bete sig normalt, om hon vill. Hon har skickat ett par pm till mig och dom är inte i närheten av så urflippade som en del av hennes inlägg. Hon skickar pm där hon visar en ganska normal sida för att sen medvetet slänga in inlägg som folk får kräkreflexer av, är inte det att prococera. Och igår när jag valde att sitta och bara läsa på småprat istället, då tyckte hon att det inte hände nåt och startar en ny tråd för att fråga var jag är Hon hade lika gärna kunnat skicka ett nytt pm, om jag sitter vid datorn och kan läsa inlägget så kan jag även läsa hennes pm. Allt för att dra uppmärksamheten till sig förståss. Det finns ingen ände på det här tydligen, en jädra evighetsmangel

Nej amaira, du har inte sårat mej. Men du säger ju att du avskyr orättvisor - coh det är väl orättvist att t.ex. bli utsatt för nåt man inte vill? Och ibland vill man bara inte bli utsatt för mastodonttrådar med ämnen som knappt går att överblicka.

Du berättar också att du och solis pratat genom PM... Ett tips! Prata med varandra på msn (t.ex.) så kan ni avhandla precis vad ni vill. Live! Solis ställer en fråga - personlig eller värdslig - och du analyserar ihjäl ämnet.

Kram på dej!

Jag skrev att jag var "normal" eftersom du inte kan veta - du har ju aldrig sett mig, aldrig träffat mig, det enda du vet om mig är vad du har läst i mina inlägg här på forumet och det säger ju egentligen ingenting.

Dessutom tyckte jag att jag skrev ganska mycket av vad jag tänkte när jag läste det som Olle skrev om att man borde bry sig om mer vad folk har för intressen och inte deras handikapp. Det handlade om människor med handikapp och om man har något gemensamt med dom, inte tvärtom som du skrev - folk som man inte har något gemensamt med om de har handikapp eller inte.

Puh... jag gillar inte att skriva så långa inlägg som du och jag gillar inte att läsa dem så jag vill helst inte ge mig in i en diskussion med dig. Jag håller med Berith om att jag tycker att du analyserar sönder en del ämnen. Och du, varför tar du det personligt när solis kallas för troll? Hur kan man egentligen vara säker på att hon inte är det??

Så bra. Då behöver jag inte bekymra mig om det
Kram tillbaka.

Reserv:

Och jag försökte förklara hur de olika "kasten" kommer sig av... (för jag "fattar" visst, vilket JAG försökt säga, vilket DU inte fattar)

Carol:
har jag redan skrivit, så jag gör inte om det.


Alla: Ingen är väl för guds skull "tvingad" att läsa vad jag skriver.
Är det kanske "onormalt" att reagera på obehagliga inlägg också? Vilket jag gjorde...

Ja, det är möjligt... (i alla fall ut-agerandet omkring det)

Är det bättre att "bli av med de obehagliga inläggen" genom att sparka på oskyldiga människor, och nopsa av dem? För sedan kniper de käft och "stör" inte mer.

Ja, jag anser att det är vad som händer.

VARFÖR jag anser det, och vad som ligger bakom, har jag försökt förklara, på MITT vis...

Synd att jag inte kan nå fram, är det enda jag känner om det ...

Och jag lägger ner nu.

Jo, jag vill ju bara skriva Tack, till alla som skrivit här, och funderat och tänk högt ...

Kram från amaira

Är det här ett slut på tråden? Du kan väl inte skriva så mycket och sen bara lägga ner när man inte fattar?

Ja, jag fattar iaf inte varför solis ska bli särbehandlad bara för att hon pratar mkt och tydligen har värre problem än alla andra. Genom att bara se henne, hennes behov och vara säker på att det är viktigast syns inga andra. Och så som du nopsar av nu finns det ju risk att andra som inte "stör" kniper käft - kommer du att sakna dom då, eller är det bara vissa vänner med särskilda behov som räknas?

Eftersom du inte tycker att man behöver läsa dina långa inlägg tycker inte jag att du ska ta för givet att man vet vad som står i dem.

Men givetvis ska du ha en kram tillbaka, du har skrivit mycket läsvärt också. Jag tror att jag ska hålla mig till de andra avdelningarna i fortsättningen.

?? Som jag förstår det, så ber flera stycken här, att jag INTE ska skriva - så jag slutar. ??

Jag för gärna en vettig diskussion - i den mån jag själv kan - och ska försöka hålla mig kort.

Att försöka förklara svåra, komplexa och dessutom "tilltrasslade" sammanhang - i korta ordalag ... jag är ledsen, men jag KAN inte ...

Amaira;STANNA KVAR Jag gillar att läsa dina tråd och dina svar

Amaira, det märks att du har stor erfarenhet av olika saker och ting,
och jag vill att du ska veta att jag uppskattar dina inlägg mycket,
långa eller korta. Vissa saker går inte att skriva kort och koncist så
är det bara. Jag tycker att det är fint att det finns människor som
du. Många kramar från kalinsi

Jag kommer att tänka på ett underbart svar som Eva Rydberg gav i en revy en gång:

-Är du en fullkomlig idiot?
-Näe, ingen är fullkomlig!

Olle

Hmm, vilken uppfattning får du egentligen?