Utöver gräsklippning är det bara en trädgårdsyssla som jag ogillar och det är att fixa stöd åt perennerna. Urbota tråkigt är vad det är...
De enstaka rariteterna klarar sig eftersom jag fixar deras stöd först men någonstans på vägen tröttnar jag....

Och så går det som det går, jag är bara halvvägs med uppbindningen då det förödande störtregnet kommer. I år var det myskmalvorna och salvian som fick så mycket stryk att jag måste klippa ner dem.

Hur gör ni?
Jag avskyr de där gröna halvcirkelformade pinnarna som ändå inte riktigt vill fungera. I stället funderar jag nu på att svetsa ca 70 cm höga "ben" på glesa armeringsmattor i rabattstorlek.
Vad tror ni om en sådan lösning?
Någonstans har jag sett eller läst om att engelsmännen stoppar ner förgrenade gamla kvistar bland perennerna och att växterna då hålls uppe utan trådar och tjafs.
Vet någon mera om denna metod?
Mulle

Hej Mulle

Ditt förslag låter helt okej tycker jag. Får se om jag kan få gubben till att göra sådana till vår trädgård. (Kan inte svetsa själv men han är en hejare på det)

MVH Anna i Örsjö

jag kör de gröna -i ring o sätter dit dem i maj juni -när perennerna är små -växterna döljer stöden helt -ibland går det ändå illa , när min två meters violruta föll efter häftigt regn o vind lagade jag stjälkarna med silvertejp -de fortsätter blomma alla sätt är bra ..

Håller med till 100%, men har ingen bra lösning jag heller. Låter intressant med Din idé - kommer det rapport
om hur det fungerade?
Ett alternativ är ju att bara sätta låga växter

Så gör jag! Fast min metod är min egen, så jag vet inte alls hur engelsmännen gör. I vilket fall som helst, så sticker jag bara ner dem där de behövs, ingen tråd eller likanande emellan.

Där det går att förankra tråd brukar jag binda upp växten med vanligt garn i en bra grön färg.

Båda metoderna är väldigt diskreta. Tycker jag iallafall .

Sulawesii, sticker du ner dem mitt i perenngruppen eller runt omkring? Jag är också ute efter ett diskret och naturligt sätt att få de där långa jäklarna att hållas upprätt... Fast det jag lär mig här är nog för nästa sommar, årets bombnedslag gör man inte så mycket åt längre...
Mulle