...blir misshandlad av sin sambo. Det är en tjej som gick i samma klass som jag i gymnasiet och vi blev nära vänner och har hållit kontakten ganska bra sen dess. Nu bor ju jag dock ca 100 mil från henne sen några år men vi har försökt träffas någon gång per år iallafall, men vi har inte träffats sen förra sommaren nu.
Ikväll chattade jag med min ex-sambo som var med på den tiden jag umgicks mycket med tjejkompisen och han kände hennes sambo, de var i samma bekantskapskrets innan hon blev ihop med honom så hon träffade honom p.g.a oss. Jag har aldrig tyckt om honom men har aldrig vetat varför, han är helt enkelt bara obehaglig.

Nu berättade min ex-sambo att hans lillebror hade varit på en fest i kvarteret där de bor och han hade frågat om de kände XX. "Jodu, det svinet som spöar sin fru varje vecka" hade killen ilsket svarat. De bor i radhus och det är ganska lyhört så killen hade tydligen hört ett och annat.

Min ex-sambo började nu räkna upp en massa tecken som jag helt enkelt inte har lagt märke till, att hon brukade ha blåmärken, att tjejen som han var ihop med tidigare också brukade det. Han känner ju killen lite bättre än jag också och har även hört från andra i deras bekantskapskrets.

Varför ingen har sagt eller gjort nåt tidigare fattar jag bara inte. De har två småflickor på 2 och 4 år. Har han börjat slå dem också? Det är bara en tidsfråga annars. Jag vet inte vad jag ska göra när jag är så långt ifrån. Jag ska ringa henne det första jag gör imorgon men det är väl knappast nån idé att fråga på telefon? Ska jag ta reda på vad grannarna heter och ringa och prata med dem? Göra en polisanmälan ända härifrån eller vad?

Det jag känner för är ju bara att åka dit och slå en stor gjutjärnsstekpanna i skallen på honom. Det är så många fula,svavelosande ord som vill komma ut ur min mun men sånt säger man inte när man är prästfru. NÅT måste jag göra iallafall!!

Vid brottsmisstanke ska man väl kontakta polisen...? Att du är 100 mil bort spelar väl ingen roll i det fallet, ring och prata med polisen i hennes stad tycker jag.

tycker väl att det är mer konstigt att dom som bor nära henne och umgås med henne inte gör eller säger något
ynkryggar som inte vill blanda sig i
du kan antingen ringa polisen eller socialtjänsten i den komun hon bor i.
tror i och för sig inte det hjälper, om hon inte själv vill ta sig ur terrorn
som prästfru får du svavelosa som du vill, det vore värre om det var prästen som gjorde det

Ja...ring och anmäl det du fått veta...för hon anmäler inte själv i en sån sits kanske och prata med grannar kan du oxå göra.
Men det är inte säkert hon erkänner sånt ens för dig...därför är det bra att prata med grannar,,,dom kanske har hört o sett nåt som kan styrka...och stackars barnen som ser o hör...usch...förstår att du känner dig maktlös...men gör vad du kan

Först tycker jag att du ska ringa och prata med henne.. .tala om för henne att du fått signaler om att hon blir misshandlad.
Om hon förnekar det så säg att du i alla fall ämnar göra polisanmälan.. och så gör du det.

Jag blir bara såååå förb... när jag hör om misshandel... alldeles nyligt har jag fått reda på att en av mina vänner utsätts för misshandel... dock inte fysisk men utstuderad psykiskt som nog kan vara lika illa.

Jag kan säga dem åt dig...!

Försök att ringa brottsofferjouren och se vad de säger om saken - säkert vet de hur man ska gå tillväga!

Och du... klandra inte dig själv för att du inte såg något - de enda som är bättre på att dölja misshandel än de som slår, är de som blir slagna!
Du är en uppenbart bra väm, som bryr dig massor, och det är det som räknas.

Många varma tankar från mig, får du med dig på vägen!

MM ja blir också förbannad på dom som känner henne utan att ingripa!

När någon blir misshandlad eller utsatt på andra sätt så E*X*I*S*T*E*R*A*R inte ordet failjeangelägenheter och "inte lägga sej i". Alla runt en sån MAN ( för det är ju dom som slår) ska lägga sej i, chefen, arbetskamraterna, prästen, syskon, släktingar, grannar tills han fattar atta sluta så hon hinner gå.

NÅT ANNAT ALTERNATIV FINNS HELLER INTE, HON MÅSTE HJÄLPAS DÄRIFRÅN.!!

Ett tips är att kontakta någon kvinnojour antingen på din hemort eller på din kompis hemort för att få stöd och råd om vad du kan göra.. Kolla
Svenska kvinnojourers riksförbund eller ROKS.
Lycka till och tur är att din kompis har dig som bryr sig!
Hälsar Myskmadra

Tack för alla svar. Jag ska riva upp himmel och jord, var så säkra! Det första jag gör är att ringa och prata med henne imorgon. Jag tänker säga att jag vet och att jag vill hjälpa henne. Jag funderar på att ringa hennes mamma och pappa också. Jag ska prata med min ex-sambo imorgon igen för jag hoppas att han ska fortsätta att vara till lite hjälp. Det jag är mest rädd för är ju förstås att han ska börja slå henne ännu värre om jag gör nåt och jag är 100 mil bort och kan inte göra nåt åt det. Det är därför jag inte vill göra nåt förhastat utan hellre ringa runt och luska lite först.

Min "väns" make är bekännande kristen (tillhör sekt) men så för djävligt utstuderat elak... stackars hon... är redan alldeles för långt ner trampad så hon orkar åtminstone inte just nu ta sig ur det.

Jag står här utan möjlighet att göra mer än peppa.. Hur bevisar man psykisk misshandel?

Däremot så har jag en gång för länge sedan (tror att jag skrivit om det här på forum) "pratat förstånd med" och kallat på polis när fd granne slog sin sambo. Tolererar aldrig att någon bli slagen

hoppas bara hon vågar stå emot så hon inte bara åkar etter värre ut när han blir förbannad för att han blivit anmäld.. funderade vad man ska göra, men steg ett är kanske att ringa och prata med kvinnojour, så man inte gör något megamisstag som gör att något går snett. Nu vet jag inte riktigt vad det kan vara, kan inte tänka mig in i den situationen. men du har fått så många goda råd från allihopa så vill bara säga ett stort TACK för att du ställer upp och inte bara låter det gå förbi.

Om inte din kompis vill göra anmälan så spelar det ingen roll hur mycket andra anmäler, det läggs ner ändå. Du måste försöka få henne till kvinojouren så dom kan upplysa henne om hennes rättigheter, prata omkull henne ordentligt, för är det nåt dom kan dom misshandlade kvinnorna så är det att ta fanskapet i försvar. Deras självförtroende är satt ur spel och det gäller att köra en mjukare hjärntvätt av henne.

100 mil sa du......kanske Stockholmsregionen?............skulle kanske va´nåt för vår egen "hitman" Shiva (om man får skämta lite mitt i bedrövelsen) synd bara att hennes närmaste inte haft en sån ådra som Shiva.

En god vän till mig har liknande erfarenheter, hon låg som sämst till när han misstänkte, eller visste, att hon ville lämna honom. Och det hela höll på att sluta mycket tragiskt, men hon har som tur är inte sett honom på flera år, så hon har nog klarat sig undan.
Jag är ingen expert, men om hon ska lämna honom, eller anmäla honom, så måste hon helt enkelt ha skydd ifrån honom också. Kanske genom att tillfälligt bo på annan ort, eller genom att han buras in. Men för att bura in honom så behövs bevis. Därför tror jag, som flera andra, att det är bäst att tala med kvinnan, och eventuellt med kvinnojourer, innan man gör något drastiskt.
Men det är JÄTTESUPERBRA att du engagerar dig och ringer henne imorgon!

Reserv - du är för underbar!
Vad skönt att du påminde om den aspekten!
Det är så lätt att bli uppeldad och ånga på i ullstrumporna (det vet jag att jag gör, när jag blir upprörd, som av sådana här saker), men givetvis har du rätt.
Du är bra, du.

När du ringer henne i morron , försök få henne att kontakta en kvinnojour , om inte annat för att få stöd och samtal .
Det är ju hon själv som måste komma till insikt om att hon inte kan ha det så här . Och där kan kvinnojouren komma till hjälp.
Förmodlingen orkar hon inte ta tag i detta själv . Hon är förmodlingen svårt kränkt och handlingsförlamad , och behöver all hjälp hon kan få , men man kan tyvär inte tvinga på en människa hjälp om hon inte vill ta emot den. Men finnas till , och lyssna kan man .
Hoppas hon orkar prata om detta , men det är ju inte alls säkert . Beror helt på var i processen hon befinner sig .
Men ha tålamod , ge inte upp .
En bok som heter ....Varför går hon skrivit av Carin Holmberg och Viveka Enander handlar om misshandlade kvinnors uppbrottsprocesser kan kanske vara till hjälp

Jo....jag har minsann tänkt den tanken jag också!! Men jag skulle hellre göra det med mina egna händer i så fall!

Rikskvinnocenter 018-611 00 00 gör inget förrän du pratat med någon där.

Två små barn på 2 respektive 4:a år
Snälla söta du;- HJälp dem!

Detta hände en av våra grannar.
Misshandeln hade pågått några år. Både fru och barn
Polisen tillkallades mitt under en misshandel, och då krävs inte att offret gör anmälan.
Det faller under allmänt åtal, så även om frun försökte skydda honom så blev han ställd inför rätta.

Men det kräver ju mer stake av deras grannar, och att dom inte bara sitter och lyssnar på eländet.

Men det är ju så här i Sverige att folk är rädda eller vill inte lägga sig i andras angelägenheter, tyvärr ! Jag har t o m hört människor(läs:kvinnor) uttala sig att de kvinnor som blir slagna får skylla sig själv som låter sig bli slagna och inte lämnar mannen direkt efter första örfilen, för det skulle minsann de gjort!!! .
Själv förstår jag och vet att det är jättesvårt för en misshandlad kvinna att ta sig ur sitt dåliga förhållande; dels är hon så pass nedtryckt och manipulerad och styrd och kontrollerad av sin man, och sedan kanske han har hotat om våld mot barn och andra anhöriga om hon anmäler honom. Rättsväsendet och samhället verkar inte heller stå på den misshandlades sida (I våras undersökte man t e x hur många poliser som misshandlat sina äkta makar och sambor som blivit omplacerade eller fått sluta sin anställning som polis, och det var en nedslående siffra , för det var många som fick jobba kvar! )
Men som nära anhörig, granne, vän tycker jag man ska anmäla och ev tala med den misshandlade...

AnnA

Jag har försökt ringa min vän nu men det är ingen som svarar. Jag ska ta reda på vad grannarna heter och ta kontakt med dem. Det kanske är bäst att börja i den änden där någon redan uttalat att de vet om eländet. Jag kan peppa dem att polisanmäla nästa gång de hör något eller om de är för fega, ringa mig och så ringer jag polisen. Jag sitter med telefonen nu och ska kolla upp alla de bra tips jag fått av er.

Det stämmer, de går vidare vid minsta tanke nuförtiden, tror att det är någon lagändring som gjort det. Även om den misshanshandlade kvinnan nekar till att hon blivit misshandlad.
Men jag skulle nog kontakta någon kvinnojour och sedan polisen.
bra att hon har en väninna som bryr sig.
Jag hade en granne för några år sedan som jag misstänkte misshandlade sin fru, jag hörde henne grina nåt fruktansvärt och skrika sluta sluta,
men jag fattade inte vad det var, trodde att de grälade,
det var först när jag berättade för min syster som är sjuksyster till yrket,(de är oxså skyldiga att anmäla vid misstanke blåmärken mm)
som jag förstod att det förmodligen var en misshandel,
min syster berättade oxså att polisen är skyldig att komma på en gång om det är misstanke om hustrumisshandel och att de sociala kopplas in automatiskt, och även att fallet inte läggs ner så lätt även om tjejen nekar till att ha blivit slagen.
Jag ångrar mig nåt fruktansvärt att jag inte ingrep, men som sagt jag visste inte vad det handlade om.
krister

Jag förstår din oro för din vän Magdis, men om grannen polisanmäler och hon förnekar så blir juh inte grannsämjan så stor, det kan t.o.m. bli mycket hotfullt. Det grannen däremot kan göra så är det att mjuka upp din vän lite så hon inser vilken sits hon egentligen befinner sig i, sånt kan juh tyvärr ta sin lilla tid. Sen gäller det att hon blir så stark att hon självmant går med på att polisanmäla och kontakta nån kvinnojour. Förhasta inte nu så det blir än värre för vännen, men det du omgående kan göra är att annonymt om du inte vill ha med ditt namn, anmäla till socialjouren, dom är skyldiga att genast kontakta familjen. Hoppas att det löser sig till det bästa så fort som möjligt

Jag har just pratat med Rikskvinnocenter som Netaave tipsade om och där tyckte de att jag skulle börja med att prata med grannarna och få dem att anmäla, helst under pågående misshandel. Hon sa att det måste vara människor i närheten som ska agera, annars blir det så krångligt. Det enda jag kan göra är alltså att försöka påverka folk att agera.

Du har rätt Reserv, i att man inte ska förhasta sig....det är det som är så svårt med det här. Men om jag ringer socialjouren, vad händer då? Jag bryr mig inte ett dugg om ifall nån får veta att det är jag som anmält, jag är bara rädd för vad som händer henne om han får veta att jag vet.

Jag är mer och mer övertygad om att jag måste prata med grannen och fråga vad de egentligen hört. Annars är det ju bara lösa misstankar.

Jag är nog inne på din linje där...lyssna med grannar..dom hör o ser mycke, men har kanske inte vågat lagt sig i nåt ännu...men om ni gemensamt kommer fram till nåt som kan hjälpa henne o barnen från idioten så är det mycke värt sen va jag inne på att om du gör socialen uppmärksam på vad du misstänker så måste dom se till att barnen inte far illa, det är deras skyldighet.
Du är en bra vän...jag har själv ingripit för en massa år sedan där både fru o barn o prylar åkte ut genom balkongen...blev så himla arg...gick ner och skällde ut karln som var plakatfull...det slutade med att han satt o grina och blev väldigt liten...frun o barnen kom därifrån helskinnade...en sån kille ska inte ha nån familj så är det bara

Vet du vilken församling din vän bor i kan du prata med diakonissan, hon har lokalkännedom om området och kan ta kontakt med grannarna. Det kanske är så att nåt av barnen går på kyrkans barntimmar, dom är ju i den åldern. Då kanske dom känner igen varandra.
Man behöver inte vara särskilt kyrklig för att i det här läget, när dessutom barn är inblandade be kyrkan om hjälp. Dom har tystnadsplikt och har ofta mer resurser än ex. kommunen.

Jag har jobbat med ett riksomfattande projekt om kvinnomisshandel i Finland.
Vi (en kvinnoorganisation) gick ut med annonser och bad kvinnorna skriva till oss. De fick välja att vara anonyma men vi bad dem berätta så mycket som möjligt om sina män, sig själva och sin situation enligt vissa ramar som vi skapade.

Vi fick hundratals brev, det ena värre än det andra.
Kvinnomisshandel är skrämmande och förekommer i alla åldersgrupper, i alla samhällsklasser och har ingenting att göra med utbildning, om nu någon trodde det.

Allra mest verkade kvinnorna lida av det faktum att de utsatte sig själva för detta och inte lämnade sina män.
Förklaringarna var många.
Vissa saknade jobb och pengar. Hade ingenstans att ta vägen.
Vissa såg det som att de skulle bära skulden för att äktenskapet i så fall misslyckades.
Vissa - ganska många - trodde att det en dag skulle bli frid och fröjd. Syndromet alkoholisthustru, alltså.

Gemensamt för många var att när de hade försökt att göra något åt sin situation så resulterade det i att männen blev ännu mer våldsamma. Utomstående inblandning var de livrädda för.

Jag tycker absolut att någon ska ingripa, Magdis. Men jag tycker också att ni ska fundera över vad som händer sen. Vem finns där som stöd den närmaste tiden? Vem garanterar hennes säkerhet om karln löper amok då han får veta att han är anmäld?

Usch, inte alls roligt, detta!

Mulle

Norrbottens-Magdis,
Jag undrar hur det har gått för din vännina. Har du kunnat få någon kontakt eller har grannarna lyckats?
Jag hoppas och håller tummarna.

Myskmadra

Jag har inte fått tag på min väninna än. Min f.d sambo har ringt och tagit reda på vem grannen är men denne granne bara upprepade "det där får de reda ut själva" gång på gång i telefonen
Inte konstigt att samhället ser ut som det gör när folk bara skiter i varandra! Hur skulle min väninna kunna reda ut situationen själv, det är ju det hon INTE kan!

Det jag måste försöka med är nog att själv få prata med grannen, inte höra allt i andra hand. Det är så krångligt att få tag på min f.d sambo bara och grannen hade sagt att jag ABSOLUT inte skulle få hans nummer!

Vilken SKRÄPGRANNE!
Fy sjutton för såna människor!
Jag hoppas att de förstår, en dag, hur viktigt det är att våga bry sig - annars kan de själva sitta där en dag och undra varför ingen brydde sig när de råkade illa ut. Jag hoppas verkligen att grannen fattar (och ändrar sig) i tid!

Magdis, du får nog överväga Shiva ändå Synd att du har så många mil emellan, det är juh inte gjort på en grisblink direkt att åka ner.

Ja det är inte utan att jag börjar överväga det! Kanske får skicka dit lillebrorsan, han har varit en ädel riddare och kastat omkull några av sina "kompisar" vid flera tillfällen när de varit våldsamma mot sina flickvänner.