Min hund har varit på äventyr... Han sprang bort på vår vanliga promenad. Han som aldrig sprungit bort förr! Börjar väl bli senil nu, han är ju närmare 10 år...
I två timmar gick jag runt i skogen och ropade och ropade... Inget gensvar någonstans. Sen gav jag upp och gick hem. Min man tog bilen och åkte runt i området och letade, jag in i skogen igen. Gick lååångt in och gick vilse...
När jag är som mest ledsen och orolig, både för mig som gått vilse och min hund som vi aldrig hittar, ringer min mobil. Det är min man som talar om att hunden står utanför ytterdörren, helt slut efter nästan 5 timmar ute, men för övrigt frisk och hel. Vilken lättnad! Då var det bara jag kvar då... Rundar några höga granar och vad fanns det där? Jo, den gamla stigen jag går varje dag! Vad lätt det är att virra bort sig i skogen, jag misstänkte att jag var i närheten av stigen, men var på ett helt annat ställe än vad jag trodde.

Hur som helst så slutade det bra, både jag och hunden sitter inne i stugvärmen och myser nu!

Oh vilken tur att både du och vovven kom till rätta!

Va skönt att det ordnade sej... kan tänka mej att du hann bli bra orolig innan han hittat hem igen!

Vad skönt att få läsa en skräckis med lyckligt slut.

Verkligen
Kan riktigt känna pulsslagen, innan
lättnaden
Ja, dessa djur! Vad lyckas de inte med

Vilken lättnad att få se vovven på trappen

Då känner man verkligen vad dom betyder!

Min drever som är 14,5 år och aldrig går från tomten, fick väl upp ett spår förra veckan och gick på strövtåg i grannkvarteret, det tog några timmar innan jag hittade henne

Men en annan rolig historia (efteråt) med drevern var när vi för ett par år sen var till Oslo och bodde på Hotell.
Våra hundar är alltid med oss och ligger på rummet när vi är och äter frukost. Den är gången fanns det ingen stör ej skylt men eftersom vi gick så tidigt tänkte vi inte mer på det.
När vi var klara tog min man hissen och jag gick fem våningar upp och väl uppe står han i dörren med vår Finska Stövare som viftar på svansen och undrar om jag sett drevern. Dörren hade varit öppen så hon hade lufsat ut, fem våningar ner.
Börjar leta i alla korridorer på alla våningsplan och väl nere vid receptionen frågar jag portiern om hon sett vår hund. Jaha svarar han glatt, hon gick ut genom dörren för en stund sedan.
Var börjar man leta hund med vägar kors och tvärs, två kvarter bort hittar jag henne, lufsande och sniffande, jätteglad när hon fick se matte. Hon rastade sig själv.
Det visade sig att städerskan hade öppnat dörren (tidigt tycker jag) för att byta lakan och när hon fick se hundarna blev hon skräckslagen och bara skrek och sprang
Hon bytte våningsplan den veckan vi var där

Kan riktigt känna hur glad du blev.
Har själv varit ute för ungefär samma sak en gång.

// Stina

Skönt att han sprang hem i alla fall! Det är oroligt när de försvinner på det viset...

Så skönt att vovven hittade hem!

1968 cyklade jag runt i Skanör i flera timmar och letade efter min 3 månader gamla lakelandterriervalp. Kunde inte hitta den i hela huset, for runt med tårarna rinnande och var helt övertygad om att jag aldrig skulle hitta honom levande. Var till slut tvungen att åka hem och gå på toa.... och vem ligger hoprullad på badrumsmattan och sover som en liten gris??? Gissa 3 gånger!