Jag menade INTE så Anki! Det är jätteläskigt att köra på djur! Jag har haft oturen att konfronterats med älg, rådjur och en grävling - huvva! De två första tvärdog tack och lov. Grävlingen hittade vi inte, trots eftersök, den torde ha fått en rejäl smäll då hela spoilern var krossad. Jag tänker på den ännu....
Mvh
Fenja

Jo, angående inne/utekatter. För det första så beror det ju mycket på katten om den trivs som innekatt eller inte, man kan inte säga det är synd om alla innekatter det finns ju dom som faktiskt inte vill vara ute och trivs alldeles utmärkt som innekatt. Dessutom är det många innekattsägare som är mycket noga med att katten ska få stimulans genom dagliga promenader och spännande inredning inimhus (klätterrtäd mm)

Själv så har jag två mycket livliga katter som nog aldrig skulle klara ett liv enbart innomhus men då jag inte trivs med tanken på att de kan bli överkörda eller råka ut för situationer som trådskaparen beskev (strul med grannar) så har vi nu fixat tomten med nät så att katterna inte kan smita. Nu kan katterna få vara ute en stund varje dag utan att jag behöver oroa mig för vad de gör eller vad de kan råka ut för

Bjuder på en liten busbild från trädgården : )

Vilka sötnosar, Becky!

Helt naturligt beteende. Läskigt kanske när man ser det men beteendet är inte sjukt. Jag förstår inte din fundering att jaga katter är en sak men att slita i stycken upplever jag att du tycker är en helt annan sak. Ja kanske för dig men inte för djur (hur sedan djur gör för att få av matbitar är en annan sak som hänger samman med tändernas struktur).

Vad jag tror det hela handlar om är Stimulans...

jag har själv två katter varav den ena gillar att vara ute och den andra är skräckslagen för allt nytt,
de är mycket olika i tempramentet och skillnaden märks i allt,

den första katten kräver mycket stimulans för att vara nöjd, ett lätt sätt att ge henne denna stimulans vore att låta henne gå fritt ute för att lukta och kika runt själv.

Då jag aldrig skulle förlåta mig själv om någon av dem blev överkörd så har jag valt att inte låta dem gå ute fritt.
vi tar promenader i koppel med en ena då och då
på sommaren får de vara på balkongen och den dag jag flyttar till villa så bygger jag rastgård.

Mitt val att ha katterna inne ställer krav på mig som ägare iaf om jag vill att mina katter ska vara lyckliga,
det krävs att jag aktiverar min katt genom lekar och klurigheter,
vi leker med laserpekare och fjäderpinnar.
Vi leker tafatt, apport och kurragömma
katterna leker i viss mån tillsammans och jagar varandra
just nu letar vi kartonger för att bygga ett slott att krypa runt i,

Eventuellt så är min katt ett praktexemplar när det gäller energi iaf om man jämför med den andra kissen ,
Hon stimuleras av att gosa och kela med oss, hon är mycket lugnare i tempramentet och har inte behov att bli stimulerad hela tiden.

Jag har har gjort mitt val, säkerheten för mina katter kommer före min önskan att de ska få vara ute fritt även om det i mitt fall betyder att jag måste ägna mycket tid att stimulera dem

Du är en förebild Becky. Tänk om fler kunde göra som du. Söta kissar förresten.

Efter en sommar i Värmland kom min dotter hem, till höghuset i Sthlmsförorten, med en liten kattunge. Hur beter man sig med en katt, boende på 4:e våningen i ett höghusområde? Släppa ut den, vind för våg? Vi skaffade en sele och försökte gå ut med katten, men den ville inte gå, jätterädd för allt.
Då beslutade jag att detta skulle bli en innekatt. Klädde in balkongen med hönsnät och lilla Gosan fick en egen, tom balkonglåda där hon tryggt kunde ligga på rygg i solen och titta på allt som rörde sig utanför.

När vi skaffade kolonistugan fick naturligtvis Gosan vara med. Första gången med gräs under tassarna var hon jätterädd och sprang in i stugan. Vi försökte verkligen få henne att trivas utomhus, men hon ville hellre ligga inne under en filt i solen, trots att temperaturen kunde vara upp mot +35.

Efter en helg i stugan mådde hon jättebra när hon var tillbaka i lägenheten och tryggheten.

Och vad vi busade och lekte...

Gosan blev 17 år och jag tror att hennes liv som innekatt var ett gott liv som passade henne. En liten, försiktig fröken/dam som levde ett skönt och tryggt liv, blev älskad och bortskämd.

Under hennes sista år var hon tvungen att ha en "strut" efter en misslyckad bukoperation (där såret sprack upp och måste självläkas). Kanske vi borde ha gjort den tiden kortare, men svårt när hon varje kväll somnade på min arm, (känner fortfarande värmen... och "hör" hur hon spann...

Med detta vill jag säga att katter är anpassningsbara, finner sig tillrätta och trivs med det liv de får.

Kanske hon hade haft ett mycket "naturligare" och hårdare liv på Värmlandsgården, tillsammans med andra katter och djur? Hade det varit bättre för henne? Vem vet?

Har kanske inte så mycket med anpassningsbarhet att göra, snarare att katter är fruktansvärt individuella, även dom som lever tillsammans. Mina skulle man inte ens kunna ana att dom är av samma ras, som dag och natt.

Jag har två innekatter som får gå ut i sele....
De älskar att få gå ut och får så vara så mycket de bara vill...
Fast att gå utanför staketet... nej hu så läskigt... och gå ut på fel sida om huset... nej fy! det vill de inte heller.
på sommaren ligger de ute och solar, jagar fjärilar och dricker regnvattnet ur fågelbaden. men nu när det börjar bli kallt har de inte alls lust att gå ut, de får om de vill (och dom säger till om det mellan varven) men vill bara vara ute en sväng för att kolla läget då... sen in i soffan till värmen igen eller ställningen de ligger och spanar ut på.
Amanda älskar att sträcka ut sej på gräsmattan...

Men Frida föredrar att ligga på kuddar


Jag skulle nog aldrig våga släppa ut dom här bland bilar och annat otyg... det är jag aldeles för änslig för.. och inte verkar de intreserade utav att ta sej utanför min lilla gård heller.

så hade jag det också på min balkong förut.
inhängnat med kraftigt nät, så katterna kunde gå ut och in som dom ville från mars till nov. sedan fick jag öppna då och då när dom ville ha frisk luft.
hela sommaren låg dom där ute på golvet i skuggan eller i mina blomlådor.
nu är katten som envisades med att sitta på räcket borta, han blev nitton år och nätet också. dom jag har nu klättrar inte så då behövs det inte.
när mina katter går bort, vet jag varför och hur.
jag behöver aldrig leta eller inte få hem en katt. det skulle vara det värsta, att inte veta vad som har hänt med den.

Kan bara hålla med.

Jättefina kissar du har, föresten.

ophelia; jag menade att hundar jagar katter utan att bita ihjäl dem!
Jag förstår inte detta att hundens instinkt är att döda katter!!
Uppvuxen med hundar o katter o har bara upplevt ett fall där hund (tax)
bet ihjäl katt....

Men Zaaritha. Hunden är liksom ett rovdjur, en jaktmaskin, precis som en katt, varg, lejon, tiger, hyena m.m. Hunden är inte en gräsätare utan den som äter gräsätare. Det är rart och jättegulligt med hundar och katter som lever tillsammans i all välmåga i hemmen men skulle man släppa ut den snällaste hund i skogen och den skulle hamna på villovägar så är "snällheten" mot andra djur bortblåsta. De blir vad de helt enkelt alltid har varit.

Ja du har nog en viss oskuldfullhet och många människor kan säkert uppleva detta som otäckt men det är livets realitet. Så fungerar det. Min systers nuvarande hund är jättesnäll och gullig men jag tror han skulle bli en riktig "kattjagare" eller vara överhuvudtagen en bra jakthund. Han ÄR jakthund av jaktras och har stort intresse av jakt. Deras tidigare hund var också av jakthundsras men hade inget intresse alls av att jaga. Han gick bra ihop med katter och min lilla kanin. Med detta är det inte sagt att en bra jakthund inte kan gå samma med katter fast jag skulle då tro att det förmodligen handlar om katter i samma familj. Kommer en okänd katt in så kan det blir jaga av. Det är helt naturligt.

Vad som är mycket onaturligt och som skapar problem hos coh för djur är människans förmåga att vilja förmänskliga djur och deras beteenden. Det är VI som skapar många problem då vi saknar kunskap och förståelse om djurs naturliga beteenden. Det är inte djuren som ska förstå människan utan människan som ska förstå djuren och lära sig djurens språk.

Rovdjur är rovdjur , så är det bara. Hundar som lever i flock slåss ju med varandra för att få var ledare , eller hur?

Jobbade för många år sedan på ett ställe där ägarna hade en Grand Danois som fick gå fritt omkring på kontoret. Den ingav respekt men när den väl fått hälsa var den hur snäll som helst.

Men, den kunde bli riktigt arg också och visa det ordentligt. Ägarna firade jul tillsammans med släktingar som hade en liten hund, kommer inte ihåg sorten men det var en liten trasselsudd.

Hundarna hade träffats ofta och brukade leka tillsammans.Den här julafton gick trasselsudden fram till kompisens matskål och började äta. Kompisen gick till attack direkt och trasselsudden förpassades till de sälla jaktmarkerna med ett enda bett.

Där gick alltså gränsen för den hunden.

Min granne har nu tagit ansvar för sin katt och håller den inne om natten efter påstötning från mig. Så det lönar sig att prata med grannarna.

På dagtid säger jag inget för då skall de vara ute om det är en utekatt, även bra för vi har mycket möss här. Sedan har jag ju chansen att jaga bort den där jag inte vill ha honom.

Men sedan har vi kvar problemet med grannhunden som jag skrev om i ett annan inlägg. Hundgård är byggt och även koja men enligt andra grannar får hunden vara där dygnet runt. Har inte haft tid att kontrollera detta ännu och sett hur kojan är byggd, men jag anser att de borde ta in den under natten. Den är ju ensam 8 timmar/dag på vardagarna så den borde få vara med familjen resten av dygnet.

Under årens lopp har det varit endel hundar här och hälsat på (en av dem den största rottweiler jag någonsin sett!). Några har varit kattvana, men de flesta inte (inte rottweilern bl a). Och det har alltid gått hur bra som helst. Ingen aggresivitet från något håll.

Det kanske den får men den kanske trivs bättre i hundgården.

det är inte tillåtet med "bandhundar" i Sverige, så dom måste ta in den ibland

Ja, smita är fegt Fast, ibland kan man ju inte stanna. Man kanske kör över katten/hunden på en motorväg, eller en mörk kväll när det är förenat med livsfara att stanna på vägen (kan ju vara kurvig 70/90-väg).
Gäller samma typ av rapporteringsplikt för katter och hundar som för rådjur och älg? Nån som vet? Vem ringer man? Kan ju inte ringa 112 för djur?

Vart har du fått den uppgiften ifrån att man inte får ha hund i hundgård dygnet runt ?

Kanske är den inne fast ingen av grannarna råkat se det...jag har svårt att tro att de sitter och vaktar hela dagarna... eller?

Nej de som bor närmast hör hunden ibland på natten också när den gnyr och gnäller. Jag bor lite längre ifrån och har sovrummet åt "fel" håll så jag hör det inte.
De som har fönstret öppet hela natten hör den.

Ja bandhundar är förbjudet men att ha hundar dygnet runt i hundgård med koja som de kan få skydd för regn, snö och blåst.. Det är absolut tillåtet.

En bekant till oss .. bor bara ett stenkast härifrån.. har hundgård med koja till sina draghundar. De mår jättebra och blir omskötta och är sociala precis som "innehundar"
Förresten så finns det kanske uppemot ettusen (eller fler) hundar häromkring som bor i hundgårdar med koja.

Kanske är det så att hunden hör något och därför "gnyr och gnäller" eller kanske är det så enkelt som att den gör det i sömnen... precis som Felix också gör ibland.
Han kan "springa på stället" och ge ifrån sig många ljud.. en del lät otäckt tills vi kom på att han drömmer

Vi byggde en jättefin hundgård till våran hund, den är säkert 100 kvm om inte mer, med jättefin terräng. Det längsta han har varit där är 30 min, sen skäller han så det är bara att hämta in honom. Min man tycker att jag skämmer bort honom, att han aldrig hann vänja sig vid att vara ute själv Men det är bättre att ha honom på verandan där jag vet vad han gör.

Jag hade för mig att hunden bodde i en hundgård med koja.

Min farbrors jakthund har aldrig någon lust att ligga inne i stugvärmen, trivs bättre i sin hundgård och då har han fått vara där. Vill bara vara inne om det är väldigt kallt.