Har två katter, båda 17 år. De är fullt friska båda två men har naturligtvis ålderskrämpor, som alla som kommer upp i hög ålder... Stela, sover mycket osv.
En av dem, Hårige Herman, har det senaste året lagt sig till med ovanan att omotiverat vråla.
AOOOUUU!! - ekar det högt överallt i huset och -till min förskräckelse- även ute. Att en så liten en har sådana oerhörda röstvolymer trodde jag aldrig. Väntar nu bara på att bli anmäld av grannarna som kanske tror att jag misshandlar katten.
Hårige Herman har nu även lärt upp den andra katten och jag håller på att få fnatt!
De verkar inte ha ont utan kan t ex sätta sig bakom soffan (!) och vråla helt utan orsak... Har det med åldern att göra månne? Senilitet eller nåt? . Den hårige står just nu bredvid mig, glor ut i vardagsrummet och VRÅLAR...
Finns det någon som har samma problem och vad kan det bero på?? Veterinären kan inte förklara dettta.

Han har kanske börjat bli senil. Då gillar de inte förändringar och blir förvirrade och kan bli oroliga. Har du kanske möblerat om eller nåt liknande så kan det vara väldigt förvirrande för en gammal katt.

En av våra yngsta; Soya--gör så där också!!
Han hojtar, så jag blir rädd att han har ont!!
Men; han tycks vilja ha uppmärksamhet!!
Leker jag lite m honom, så lugnar han sej----men en 17-åring...........

Jag kan tänka mig detsamma som Ior. Har själv en katt som antagligen är senil (har iofs inte varit iväg med henne hos veterinären om detta, men haft kontakt telefonvägen). Förut lät hon som om hon .... ville ha bebisar... (kan bara inte hämta fram ordet ur hjärnan...), men nu har det lugnat ner sig lite.
Jag sover ofta med öronproppar.

Sån är Anton också - och Bella var det när hon var yngre...
Oftast kan vi spåra Antons hojtande till att han vill ha vatten (ur kranen, så att vi måste sätta igång den) eller att han ska gå på toa strax, eller att han just varit åp toa (det där är något han gärna "diskuterar") eller att han är ensam - då kommer Bella susande strax - men ibland ropar han nog mest bara för att han tycker att det är kul, tror vi...

min dåre skriker på stängda dörrar.
han hatar stängda dörrar, inklusive balkongdörren
DET ÄR MINUSGRADER !!!! skriker jag....vill ut skriker han
ibland ropar han på sällskap också...gärna klockan två på natten

*fniss*
Han är nog släkt med Anton (som för övrigt vägrar gå ut, om man väl öppnar dörren - bara en snabb vända för att kika, sen in igen, han gillar VERKLIGEN inte kyla...!)

får vara glad om han hinner få ut morrhåren innan han är inne igen

Frida "pratar" mest när hon vill ha mat, eller gå ut. Det är två helt olika läten. Skriker gör hon mest när nån leksak har fastnat bakom något, så hon behöver hjälp med att få fram den igen.
Eller kanske när jag är för trött för att gå upp ur sängen och hon börjar bli allt för hungrig. Fast då kör hon mest med lägga sej nära huvudet och kurra som en tok, det brukar fungera bättre

Haha, min Chili berättar också gärna högt och tydligt när det är dags att gå på lådan. Efteråt kör hon ett race genom huset så mattorna flyger

Samma här! Min sambo hävdar att "de firar att de blivit ett halvkilo lättare"...

Tänkte på om det är rörigt uppe i hjärnan, så borde det visa sig på andra sätt än att de gapar också. Min gamla dam är väldigt annorlunda mot hur hon var förut.

Katten har ett rikare språk än man kan ana. Ett mjau är mer än ett läte. Jamandet kan delas in i fyra delar – eller i m-i-a-u. Bara ett m-ljud står för kontakt. Det använder sig mamman av när hon kallar på sina kattungar och när hon närmar sig bolådan. Två katter som gillar varandra möts med ett mmrrr. Likaså möter missen sin ägare på morgonen med ett mmrrr. I-ljudet blir särskilt tydligt när katten har ont. Miauet blir då snarare ett miiiiiau. Det utdragna i- ljudet är en varningssignal att något är fel eller obehagligt. A-et blir extra uttalat när katten vill ha något. Ett miaaau. A: et betyder helt enkelt ”jag vill ha”. Ju längre a-ljud desto påstridigare är katten. Om nu katten inte får som den vill, övergår a-ljudet till ett u-ljud. Katten är nu frustrerad, uppgiven eller ledsen och jamandet låter som ett miauuu. vem har sagt att katten inte har ett rikt språk Det gäller bara att kunna tolka det.
Ett utdrag från "Varför gör katten så"

Ja, det känns ju skönt att det inte bara är mina som vrålar....
Den Hårige gapar faktiskt om att jag ska starta vattenkranen, släppa in respektive ut, ge honom mat osv. Det som inte känns så "normalt" är ju när han går ut i vardagsrummet, sätter sig bakom soffan och börjar v-r-å-l-a - t.ex....
Han kanske försöker göra mig uppmärksam på att dammråttorna börjar bli väldigt stora?
Han har ju alltid varit en mycket pratsam kisse och otaliga är de gånger han berättat långa haranger för mig när han kommit in. - Om retsamma skator eller hur kallt det har varit eller om hur nära han varit att fånga den där jättestora råttan osv. Som jag faktiskt har förstått vartenda ord av... Undrar vad det säger om mig?

Bill kan säga ja och nej, väldigt tydligt....
Jag: Vill du ha mat?
Bill: MiAAAA!
Jag: Titta här får du torrfoder, kom och ät!
Bill: MiEEEEj!!
Jag: Jo!
Bill: Jag vill hellere ha burkmat!!