Snälla Hannele är du en av hans vänner eller vet du ändå

Din son kan väl inte ha kunnat leva utan att ha märkt något?

Nej självklart, men han bor så långt härifrån

Berit pratar med din son, han kanske förstår mer än du tror.

Och du, sök hjälp så fort du kan. Ett slag är ett slag för mycket. du behöver inte stå ut med det. Jag själv har ingen erfarenhet av det eftersom jag har en mycket snäll sambo.
Men efter allt man har läst så klarar inte du det ensam utan du måste ha hjälp.
Har du mindre barn så tar dom och ge dig av. Han ändrar sig inte. Och var inte ensam med honom i helgen, för helger blir ju ofta värst.

Finns det någon i närheten som kan hjälpa dig? Kanske någon här på odla bor i din närhet? Du behöver skydd nu och hjälp.

Och det är aldrig ditt fel om han slår.

Snälla snälla Berit gör något

Elisabeth

Tack för eran omsorg, det är nog nu med hans misshandel, både kroppsligt och andligt,eftersom han är bort

Skulle säga att: eftersom han är borta

Va är han död?

hela veckorna så är det lungt för det mesta

Nej han är inte död, han har åkt bort ett tag, tack och lov . Det är Maiken som trampar på mitt skrivbord därför blir det fel ibland. Maiken är min hund, det sötaste jag kan se

Oj Jag tolkade det tokigt, men Berit jag säjer det igen som flera andra har sakt, ta dej ur ditt förhållande du har bara ett liv, och ekonomi och andra matriella saker betyder inte så mycket i ett sådant sammanhang.


Mvh andersen

Det känns tufft att i 60 års åldern skaffa ett nytt liv (hem) även att jag är både fräsch och fit for fight och har barn i Göteborg som bor i 9 rum o kök.

I 60 års åldern, finns det mycke roligt kvar, tex så finns det mycket aktiva bostadsföreningar med inriktning på 55+, och det är väll aldrig försent att starta ett nytt liv, tänk på dina barn och ev barnbarn dom vill inte ha en farmor som lever i en missär.

Mvh andersen

Men det kan väl inte vara bättre att bli slagen varje helg. Bryt upp medan du fortfarande kan. Om du är i 60 års åldern så kan man anta att din man också är det. Vad händer när han pensionerar sig om några år? Skall du leva med den terrorn varje dag då?
Tala med din son, förmodligen anar han eller vet redan.
Lycka till hur du än väljer att göra. Hoppas du får lugn och ro i helgerna.

Annika

I 60 års åldern. det finns folk som talar om för honom att han ser ut att vara i 35 -årsåldern --Men det är klart att det kostar pengar att se ung ut

Min mamma är 75 och har nyligen träffat en ny man.
Det är aldrig för sent.
Du ska inte leva så där, det kan aldrig någonsin vara värt det.

Du är värd ett LIV i ordets rätta bemärkelse.
God Jul

Ja just det: "Normalisering av våldet" kallas det, när den som blir slagen börjar se det som "naturligt" att få stryk, att den andre har RÄTTEN att slå.

"Slå mig en gång - det är ditt fel.
slå mig hundra gånger - det är mitt fel"



Det är så man börjar känna och tänka. Man känner och tänker FEL, men det är så i alla fall.

Vi människor (ALLA) har vissa "mönster" att leva efter - det är så det är att vara människa - och den som får tillräckligt mycket stryk, tar själv på sig skulden och skammen, och tror så småningom att man inte är mer värd.


Det finns många orsaker till att en man slår
men orsaken är ALDRIG kvinnan!!!



Det första du behöver inse, är att det aldrig kommer att bli bättre ihop med honom, han kommer ALDRIG att ändra sig!

Du är sextio - är det här den ålderdom du önskar dig?
Är det värt "huset"??
(Ekonomin ... Hmmm, den tycks ju ändå inte vara förbehållen dig ... ??)


Inte ens mitt hus (det som är finast i världen, har en historia som började för några hundra år sedan, som jag älskar och har rotat mig i och bott i, i alla mina femtiofyra år) skulle få mig att stanna, om jag blev misshandlad, psykiskt eller fysiskt - och jag var för rädd att kasta ut karln.
Jag skulle lämna mitt hus.

Mitt jag och min kropp och min hälsa och mina själsliga förmågor (som också tar stryk av stryk) är viktigare än mitt hus, fast jag älskar det.


Jag är glad att du "öppnar upp" och börjar prata om det här med andra (oss här)


Ett frö sås ... ge det tid att gro och växa - ge det den nödvändiga
processen så du själv kan känna att du är "mogen" och redo.

En dag ska du lämna det här helvetet du lever i, och lämna det bakom dig, och börja få smak på vad "ett liv" är!

Det väntar på dig där ute...

Varm varm kram

ejje, du skall inte bry dej om sådana påhopp, du är lika välkommen hit som alla andra, och jag hoppas att du skall trivas

Till Berit vill jag säga att du måste ta dej ur ditt helvete! Det blir aldrig bättre hur mycket du än önskar det, tvärtom så blir det troligen värre. Ge dej av medan tid är, innan du får men för livet eller att du blir ihjälslagen! Vad säger du till dina vänner när du kommer med en skadad hand? Tror dom dej inte när du säger vem som har gjort det? Eller skyddar du honom som slagit dej? Vill du inte anmäla honom, så låt bli, men ta dej därifrån och låter han inte dej vara ifred så anmäl honom då! Ring kvinnojouren så hjälper dom dej med hur du skall göra. Ingenting är värt mer än att du slipper bli slagen igen, så du har inga ursäkter att stanna kvar. Visst blir det besvärligt och oroligt en tid, men det kan ju inte bli värre än det redan är, och jag tycker absolut att du skall berätta för din son hur du har det. Inte vill väl han att hans mamma skall ha det så här, så han gör nog vad han kan för att hjälpa dig, och du behöver någon att prata med. Känn dej inte skyldig eller skamsen, det är inte ditt fel! Försök ta dej ur detta nu så fort det bara går.

Jag undrar hur du har haft det nu i julhelgen Berit? Är lite orolig för jag har inte sett att du har gjort något inlägg sedan den 23 dec

Undrar också och hoppas att allt är Ok.

Jag undrar också - och har så gjort några dagar nu. Hoppas allt är bra med dig
Kram

Oj,oj,oj, Vad är det som händer här egentligen?
Blir ju helt chockad när jag läser här.

Ejje och Berit om vart annat.
Ejje! En sån där idiot ska du inte bry dig om (look who`s
talking). Men jag vet ju att det gör ont.


Men Berit, jag hoppas verkligen att din situation har/kan
förändras. Det finns inte en människa i hela världen som är värd
det du upplever. Och att din son vet, det är jag övertygad om.

Jag är emot allt våld över huvud taget, men vill du så samlar
vi ihop ett Odlar-gäng och kommer i samlad trupp till din hjälp.
Jag är ju gipsad, så det borde kännas om jag kommer till-
räckligt nära.

Hör av dig om du ser våra anrop, så att vi ser att du lever.

Många kramar/Gillan

Vi är många som haft tankarna hos Berit under helgen, men förhoppningsvis beror det på att hon umgåtts med sonen hela tiden, som hon inte haft tid att skriva något här.

Säger det så många redan sagt. Berit, gå därifrån. Inga materiella ting är så mycket värda. Det finns hjälp att få. Sök stöd hos någon. Om du inte har någon vän att prata med så finns det t ex diakonissor. Eller kurator. Prata med någon och ta sedan steget. Du kommer inte att ångra dig. *kram*

Undrar också hur du har det nu ......... Kan förstå att det är svårt att bryta upp efter så många år från en socialt "trygg" miljö....... men inga pengar i världen är värda priset av att bli misshandlad och förnedrad

Även om du inte tror det nu så har du och är värd en mycket bättre framtid........... Sällar mig till gänget som gärna kommer i samlad trupp till dig .........

Har också tänkt på Berit hela helgen. Hoppas du har det bra, och ingenting hänt i helgen. Hoppas du vågat tala med din son.

Styrkekramar

Har inte sett vad som skrivits som ni syftar på men jag tycker att du ska stanna kvar.
Klematis

Jag fortsätter att undra hur det gått för Berit Är det någon som haft kontakt med henne?
Jag hade skickat ett PM till henne, som hon öppnade i mitten av veckan, men hon svarade inget på det.

Visst känns det oroligt Så mycket tråkigheter händer i familjerelationer, speciellt vid storhelger

Jag börjar allvarligt bli nervös för hur Berit haft det över julen Berit, du måste lova att skriva en rad i forumet så fort du bara kan, och hoppas att du får en trevlig nyårshelg, och en önskan om ett bättre år 2006. Kram på dig

Pratade med Berit dagen före julafton men inte hört något sen dess.

OBS OBS!!
Tyvärr läste jag inte alla inlägg så jag missade "Berits".
Jag ber så hemskt mycket om ursäkt till dig Berit ( och alla andra) om du missuppfattade vad jag skrev. Jag menade att Ejje skulle stanna kvar här på odla.

Till Berit
Jag har nu läst och lidigt med dig. Hoppas du finner en lösning ur detta och att får det bättre.
Klematis

Tyvärr så byggs ingen E4 under mellandagarna så han är nog hemma Berits man.
Jag är orolig för att han läser här!
Om det är någon som har privat kontakt så snälla hör efter om han är hemma.