Ett paket vill jag ha av maken... tycker faktiskt det är viktigt trots att jag är "vuxen"
likaså får han ett paket av mig trist vore det annars.

Jag fick en bakmaskin, en trädgårdsplaneringskalender, triss-lotter (som jag faktiskt vann en prenumeration på valfri tidning på!), en hjärtformad trä-ask som min lilla dotter målat, ett servettställ av trä som makens brorsbarn målat. Maken och jag har varit lite sega när det gäller julklappar till varann, vi brukar komma överens om en sak som vi köper gemensamt (ett år blev det espressomaskin) men i år hade vi inte inte hittat på nåt så vi gick ut på rean igår och det blev en bok av Liza Marklund till honom och en digital köksvåg till mig (att väga mjölet på när jag bakar i bakmaskinen) Väldigt bra utdelning i år tycker jag! Jultomten var väldigt skojig också, han lät precis som Allram Eest och sa grejer som att han lämnat renarna utanför på tomgång och sånt (det var min man, tihi )

Tanken från början med den här tråden va´säkerligen inte den känslan jag får allt mer efter hand som alla rabblar upp alla fina dyra klappar ni fått. Kommer ihåg med avsmak första dan i skolan efter sommarloven, fröken ville att alla skulle resa sig upp en efter en och tala om vad man gjort på lovet Skitkul.............. öh, slaktat Rosa och.....och...badat i sjön Samma visa efter jullovet, vad har ni fått av tomten då alla barn, hade ni vart riktigt snälla så tomten kom? Inte faen hade vi vart nåt snälla heller, för inte kom det nån tomte och paket? Joo, ett var, oftast nån bok eller nåt handgjort plagg från mamma. Känslan infinner sig med obehag när alla talar om hur "snälla" dom varit eftersom tomten var så frikostig med paketen och dess värde. Nu känner jag mig alldeles ohyggligt barnslig, förlåt mig, men jag kanske inte är ensam om att inte "ha vart nå snäll"

Jag fick också en massa presenter fast jag är vuxen..

Fick en dvd-box med allt Absolutely Fabuolus (Helt Hysteriskt) samt en med allt The Office + Julfesten.

Presentkort på Cervera.

Jag tackar min Gud att mina lärare inte frågade om vare sig semesterresor eller julklappar... tror nog att yllesockar som mamma stickat var standardklapp däremot så har våra barn i skolan blivit ombedda att skriva om sommarlovet och berätta vart de åkt på semester. Vi tillbringade fjorton somrar hemma med bara korta turer i närområdet.

Självklart är du förlåten, och känslan är bara din. Men inte behöver du väl öppna tråden och läsa den om du känner obehag.

Mycket kloka ord och du satte ord till mina tankar - Tack!

Sötaste Reserv - du förtjänar nybakta bullar och hallondoft av tomten, för du är en riktig pärla.
Vet du en sak? Du får lov att känna så - det är jag helt säker på. Jag är också övertygad om att den där känslan är övergående - jag känner nämligen igen den, från hur jag kände mig för tre år sen.

Och dessutom är det ju viktigast med omtanke. Jag säger som Dolly Parton;
"Although we had no money
I was rich as I could be
In my coat of many colors
My momma made for me!"

DET är en gåva som tomten aldrig kan komma med, men man får den bara om man varit riktigt snäll... Och en sån kappa har du ju - en som är gjord av fina minnen och snälla tankar.

Kram på dig!

Vad säger ni nu då?

Mitt 13-åriga barnbarn Jenny hade stickat en go randig halsduk till mig (minuten innan jag kom satt hon och fäste alla trådarna)!



Jag blev jätteglad! ! Har knappt fattat det än! Hi hi!

Tänk att en halsduk kan värma även invärtes!

Jamen det är ju såna gåvor som är en kärast

Fast i den här tråden MÅSTE vi inte ställa oss i led och svara Reserv! Det är bara att avstå om man tycker att det känns obehagligt.

Mängden klappar och vad de kostat har ingen betydelse det är väl tanken som ska räknas?

Jag är mycket nöjd med mina strumpor, syrran vet ju att jag gillar roliga tåstrumpor.




Den som fick dyraste julklappen vet inte ens vad pengar är, det var ju hunden som fick en ny säng. Sedan har vi knappt sett henne hon verkar ha gått i ide så hon verkar nöjd med julklappen.

Urläckra strumpor!!

Trevligt att vovvsingen blev så nöjd med sin fina julklapp.

Våra tjejer fick 13 klappar bara av oss, men vi höll oss inom 500:ingen.
Barnbarnen fick också för samma summa.
Jag tycker det är kul att ge många paket, men ger mycket förbrukningsvaror som duschcreme, deo, strumpor m.m.

När man läser Reservs inlägg så klart att det hugger till, men jag minns inte att vi åkte till så många ställen på loven heller, men man berättade ju vad man lekt och gjort i skolan sen. För ett barn kan ju det vara minst lika spännande som en resa.
Vet att min 12-åring också tyckte det var jobbigt att höra om alla Turkietresor efter sommarlovet i år när vi "bara" kryssat till Riga och varit i Dalarna. Ändå vet jag att hon har många fina minnen från Malungveckan.

Vilka fina!
Jag fick också ett par - men sambon har med sig den braiga kameran till Skåne, så jag får väl visa sen... De är iaf svarta med en cerise rand upptill, och en sockiplastgummiflicka på. Sen står det "no more miss nice girl på dem". Jättesöta!

Tåstrumpor är kul.
Vi gav ett par med grodor till sambons grodälskande faster.

Finns heller inget som är så skönt som tåstrumpor när det är kallt.

Visst kan det vara svårt när man vet att inte alla får lika många eller lika fina klappar som sig själv oxå. Det är inte allt svårt bara för den som får mindre. Jag fick alltid många fina klappar som barn. Min bästa kompis fick inte det. Jag valde alltid att kolla av vad hon fått och sedan berätta vissa saker som jag fått. Rätt eller fel? Jag ville att hon skulle vara glad och inte avensjuk på mig.
Klematis

Vilken julklapp blev du gladast för?

För en morfar kanske det är att se sina barnbarn lysa av glädje och uppleva den magiska julen. För en flicka kanske det är att pappa äntligen gått med i AA och för första julen någonsin är nykter. För en student kanske det är att få komma hem till föräldrar man inte träffat sen höstterminen började. För en cancersjuk kvinna, kanske det är att få ha upplevt denna julen med.

Julklappar är ofta paket, men de som verkligen betyder något, som man mins långt efteråt, är inte det.

"Julklappar" är en liten bonus, spänning på julaftonskvällen.

Tänk dig morfar som sitter ensam i sin lägenhet på julafton. Tänk dig flickan som gömmer sig, håller för öronen så hårt hon kan för att inte höra hur pappa härjar utanför.

Allting är inte "alldeles..... alldeles underbart" för alla. Och då kvittar det hur många, hur dyra paket man får.

(Svarar inte direkt på något särskilt inlägg. Fick bara lite tankar då jag läste tråden. Och jag menar INTE att alla som köper massa paket inte har underbara jular.)

Vilken djup tös för att va´bara 20 år, men så helt rätt reflekterat, det är alltför många som har såna jular du skriver om. Det är inte alltid dom dyra paketen som betyder mest.

Härjande jular där pappa hotade att hugga mig med kniv och konstanta fyllor och bråk och skrik är det jag vuxit upp med. Så jag för min del är så fruktansvärt nöjd med att ha "normala" jular nuförtiden med god mat, klappar och glada barn. Har inte ett dugg dåligt samvete för det heller för nu är det min tur att vara lycklig.

Och med lycklig menar jag inte mängder av presenter, utan lugn och ro och glädje.

Klappen som gjorde mig mest glad var faktiskt inte till mig, utan till kissekatterna. Det var dags för en ny klösstolpe, så vi slog på stort och köpte en fyravåningsmöbel med rep och grejer att klättra i.

Var det katter eller apor vi hade förresten? Man kan börja undra när man ser yrvädren flänga runt i den där.

Visst blev jag jätteglad för paketen jag fick också, men det var så underbart kul att se katternas nyfikenhet och leklusta när de kastade sig över den nya saken.

Om några månader kommer kanske min ena klapp, motionscykeln, smälla högre dock. Jag kämpar fortfarande med träningen, och en sån var bortom vad jag vågade önska mig. Jag är i chock fortfarande, tror jag.

Inte ska man väl värdera klappar i antalet utlagda kronor... öht så fattar jag inte att man ens funderar på vad klappar kostat... det är ju tanken bakom presenten som räknas.
Själv är jag (och maken) jätteglada för pusslet och pusselmatta vi fick av barnen
Den klappen håller oss sysselsatt i måååånga timmar och ger oss många glada skratt. Köksbordet är numera upptaget.. men vad gör väl det.. vi kan ju äta och fika i teverummet.

Visst är det härligt med pussel, hör liksom till julen. Vi har en pusselskiva med list så vi kan flytta den men pusselmattan kan du ju rulla ihop utan att bitarna flyttar sig.

Verkligen jättegulligt av dem.


Själv fick jag 1.000 kronor av mina föräldrar som jag tänkt använda till en mp3-spelare.

Åh, en massa barnvaktskvällar av släkten. Så min man och jag kan ta hand om varandra. Det var det allra bästa jag kunnat få. (Prylar har jag redan och på det här sättet så kan jag umgås med både dem jag tycker om och min man på tu man hand).

Ingen av er har fått en sån fantastisk julklapp som jag! (det är jag 100% övertygad om)
För hör bara!
Fick klappen redan på torsdagen förre jul!
Av alla forums vänner på Bendro`s, som hjälpt, stöttad, tröstad och uppmuntrat!
Vad det var??
Jo jag var äntligen efter en lååång och krokig resa tvåsiffrig!!

Ja så har jag ju fått lite annat också!
En ridhjälm från mig själv! (den är mig mycket kär! För den representera en stor dröm som blivit verklighet!)
Från min arbetsgivare kom en härlig täck jacka väst!
Och så fick jag två bio biljetter från mina föräldrar! Och jag som aldrig går på bio…nu är jag väl så ila tvungen…

Är det för att jag är man som jag inget förstår?

Tror nog att det handlar om vikten.

Grattis Bjäbban!

nej det är nog inte för att du är man...

Aha, ojsan nu får man juh nästan skämmas, tänkte inte alls i dom banorna. Du har nog så rätt så, gratulerar till viktminskningen då får jag väl tillägga.

Tack!
Men nu är jag nyfiken ju!!
Vad tänkte du på????

Nej, nej, nej, inte alls nåt spännande, snarare tilt i huvet. Jag var inne på det där med siffror och lång och krokig väg..... och nån odlait som hjälpt och stöttat.... så jag tänkte att kanske inte psyket har vart så bra. Men så tänkte jag att så kan du juh inte säga om dig själv....5 5:a (är juh visserligen tvåsiffrigt, men inte nåt man kallar sig själv, och knappast andra heller för den delen) jag ber så hemst mycket om ursäkt, hur fasen kan man haka upp sig så fel för att nån pratar om siffror? Jag tycker heller inte alls att du betett dig som nån 5 5:a så det va´inte alls så jag mena Snart låter det här juh dummare än det kändes i huvet på mig

Reserv!
Vad är en 5 5:a??
Vågar inte ens gisa...

Nån som är dum i huvet Förlåt, förlåt, förlåt, att man aldrig lär sig att låta bli att undra om man inte fattar. Det vart bara tilt så det kom inte upp några andra tvåsiffriga saker

Vet inte vad jag ska förlåta, men klart du är förlåten!
Men jag vet faktiskt inte vad en 5 5:a är, det är inte som jag dumar mig, utan jag är nyfiken ju!

5 5 (fem femma) jo, det känner jag till. Psykfall.
Koden tror jag ändrades för många år sedan, men tillmälet lever kvar.

Oj!
Nä, det hoppas jag att jag inte är...
Har väl en och annan tomte på loftet förstås....

Men det är du inte ensam om

Det underlättar i vardagen

Av allt dumt jag skrivit under min tid här, så tror jag nog att det här tar priset. Om det säger tilt i hjärnan så måste man juh naturligtvis inte skriva det som först råkade ta plats i tomrummet däruppe Att sen sitta och försöka förklara sig gör juh inte saken bättre, då jag hela tiden tänker på -hur i hela faderullan kom jag att tänka på det, bara p.g.a. att det skulle va´nåt tvåsiffrigt? Kan inte annat än beklaga att jag inte tänker innan jag skriver ibland, men jag är spiknykter,........ om det nu skulle göra saken bättre

Ja!
De är så hjälpsama de små sötnosarna!

julklappar har jag inte fått någon
vi har slutat att ge till vuxna
några småttingar finns inte ännu, men jag får mina presenter änndå.(fyller år) så jag har fått en prenumeration på en skvallerblaska, en fin flaska champange (tack mulle) och en underbar resa till marocko av mina barn.
håller på att fixa ett album om min resa

Den här bilden fastnade jag för... du ser så glad ut

det är jag
hade det så mysigt på kamelen.
eftersom jag har ridit under många år innan ryggen pajade, kände jag mej hemma där
min kamelsjötare insåg att balansen fanns, så jag slapp bli bunden vid fötterna
visst ser det gott ut? den 26712-2005

Det är lungt Reserv!
Jag är inte överkänslig av mig så jag tog inte ila upp på något sätt och så lärde jag ju mig ett nytt ord som jag inte hade den minsta aning om!
Du skulle förresen bara veta hur mycket dumheter jag har skrivit på div olika forum....nej förresen bäst att vara tyst om det....