Försök lyssna till vad jag inte säger
(av okänd författare)

Låt dig inte luras av det ansikte jag visar,
för jag har tusen masker och ingen av dem är jag.
Bli inte lurad, för guds skull bli inte lurad!

Jag ger dig ett intryck av att vara säker,
Att mitt självförtroende är mitt namn och kyligt lugn mitt agerande
och att jag inte behöver någon, men tro mig inte.

Djupt där nere dväljs mitt verkliga jag i förvirring, i fruktan, i ensamhet.
Därför skapar jag mig en mask att dölja mig bakom,
att skydda mig från de blickar som vet,
men just en sådan blick är min räddning.

Det betyder att om den åtföljs av ett accepterande,
då åtföljs den av kärlek.
Det är det enda som kan befria mig
från de fängelsemurar jag byggt åt mig själv.

Jag är rädd för att djupast inne inte vara någonting
att jag inte är något att ha,
att du börjar upptäcka det och stöta bort mig.

Så börjar paraden av maskeringar.

Ständigt småpratar jag med dig.
Jag berättar allt som egentligen inte betyder någonting,
men ingenting av vad som betyder allt , vad som ropar inom mig.
Var snäll och lyssna noga och försök höra vad jag inte säger.

Jag skulle vilja vara äkta, spontan och mig själv,
men du måste hjälpa mig, du måste räcka ut din hand.

Varje gång du är snäll, vänlig och uppmuntrande,
varje gång du försöker förstå för att du verkligen bryr dig om,
då börjar mitt hjärta få vingar.

Med din känslighet, sympati och din förmåga att förstå,
är det kanske du som kan befria mig från min skuggvärld av osäkerhet,
från övergivenheten i mitt fängelse.

Det kommer kanske inte att bli lätt för dig,
Ju närmare du kommer mig, desto blindare slår jag kanske tillbaka,
men jag har hört att kärleken är starkare än tjocka murar
och däri ligger mitt hopp, mitt enda hopp.

Jag ber, försök riva dessa murar med fasta händer,
men varsamma händer för en människa är mycket känslig.

Vem är jag kanske du undrar?
Jag är någon du känner mycket väl, för jag är var man du möter,
jag är var kvinna du möter och jag är också du själv.

Vackert. Låter lite som skrivet av någon med social fobi...?

Det kan nog mycket väl vara så.

Tycker den verkar skriven av en sårad människa. En som man kanske mobbat , en som hanterats illa av livet. Tycker den är bra , den borde ge oss alla något att tänka på. Vi borde alla se innanför de masker vi människor alltför ofta tar på oss. Varför har vi så svårt att förstå varandra?

inte ny precis, verkar ha hängt med en tid
:

http://debatt.passagen.se/show.fcgi?catego...500000002024658

men som man säger:
det var bättre förr....

Menar ni att ni aldrig hört talas om poeten Charles C. Finn?

http://www.poetrybycharlescfinn.com/pleasehear.html

Det är ju tänkvärda rader men: "Försök lyssna till vad jag inte säger". Är det inte bättre att säga vad man menar och mena vad man säger?

Mmm, visst är det tänkvärda rader, men man kan ju inte gå omkring och gissa och tro att människor säger en massa "annat" än vad de säger?

Kanske är dikten mer till för läsaren själv! Att vi behöver lyssna på OSS SJÄLVA! För när vi råkar snett ut, är det mestadels så, att det är vi själva som inte lyssnar på oss själva.

Och börjar vi läsa in annat i andra människors prat, projicerar vi alltför ofta.

Mycket bra skrivet.. kan passa in på vem som helst. Verkligen tänkvärt.

Läs gärna dikten igen.

Den handlar inte om att säga saker som man inte menar. Den handlar om att inte våga säga något alls, om att inte våga visa vem man är av rädsla för att bli bortstött.

Jag vet. Jag har läst den noggrant. För flera år sedan för första gången.

Den handlar inte om att vi ska projicera utan om att se andra människor. Den som har sårats svårt går inte omkring och säger det.

Vad det gäller är att försöka hjälpa den människan till en sorts förlösning av sig själv. Genom varsam hantering kan vi kanske förhindra att " ha sönder" denna människa igen.

Och visst har det en väldig betydelse vad någon inte säger. Det får i alla fall mig att stanna upp och inte gå för hårt fram innan jag lärt känna den människan ordentligt.

Förlåt Amaira. Jag skulle ha citerat Rossi och inte dig. Det blev fel. Får väl skylla mitt misstag på tröttheten efter en sömnlös natt.

Går in och ändrar i mitt inlägg och om någon undrar så ändrar jag enbart vilket citat jag citerar.

No problem, det är okej

Mamamaggan - jo, det har du ju rätt i.