Mamma saknar dig, min ängel...
Om du föddes så skulle du nu ha vart över ett år gamal. En ängel, som aldrig vart född, men var en stor del utav mig - som dog. Att man kan sakna så mkt, gråta nästan varje dag, räkna dagarna, för nåt som aldrig föddes, men ändå var där? Och fast det har gått en sån lång tid. Går inte att beskriva känslorna som jag har. Går inte en dag utan att jag tänker på dig. Jag kommer aldrig förlåta, för dom som tvinga mig & hota mig, tvinga till nåt som jag inte ville och dom som sa att dom skulle stötta mig, men gjorde inte det, kommer inte förlåta dom som ljög, dom som sa att dom var mina vänner - men som försvann när jag behövde som som mest. Jag var för svag för att kunna stå emot folket. Förlåt för att jag var svag. Jag Saknar dig så mkt . Förlåt mig! Hur skulle livet ha sett ut om du föddes? Bättre. Jag skulle slippa dessa känslor, saknaden och panik ångesten. Och gråten i halsen om dagarna och som kommer ut på kvällen. Skulle kunna se andras barn & graviditeter i en lycka & glädje, och slippa denna avundsjuka. Jag hoppas jag får en ny chans. Vi har försökt, men ingen lycka. Men kanske är detta nu straffet? Straffet för jag gjorde det, straff som består för inga nya chanser? Snälla, jag ber dig. Om gud finns. Snälla. Ge mig en ny chans. Snälla, snälla, snälla, jag vill. jag vill. Jag ber dig...

Jag väntar på dig min ängel, jag väntar på din själ ska komma till en annan kropp, i en kropp, ett liv - som ska växa inuti mig, mitt barn. Jag väntar på dig. Jag har redan lite kläder åt dig nu, nappar m,m. Jag väntar och väntar. Jag hoppas du kommer snart!
Ingen vet hur jag mår. Förutom ni som har vart med om samma sak som mig - som inte verkar vara så många. Kom inte och säg att du vet vad jag har gått igenom, hur jag känner mig. Det vet knappt ingen. Många har gått igenom sinna livs erfarenheter och liknande... men, ingen har gått igenom min, det som jag har gått igenom. Så du vet knappast inte hur jag känner mig. Även om det kan vara tröstande ibland att höra, så är det förnedrande - eller hur man ska säga. Alla säger att jag hade ett val. Visst hade jag det. Ett svårt val. Men, att bli tvingad, hotad, inte höra nåt positivt, och känna påtryckande utav alla håll. Så har man inget eget val. Man går in i en dimma, det var inte jag som valde. Om jag hade vald så skulle den som jag älska, mitt ängla barn finnas här nu med mig. Ingen vet hur jag känner mig... Att älska nåt som aldrig blivit född, att sakna nåt som man aldrig har träffat, avundsjukan till andras barn - avundsjukan som förvandlas till längtan, sorg, illamående, och saknaden. Avundsjukan som förvandlas till gråt.

Men en sak är jag säker; Jag saknar dig, jag saknar dig - mitt ängla barn.
http://www.abortkyrkogard.com/

__________________________________________________

Ängla mor åt en liten ängel. En mor åt ett barn.
Jag är mor åt ett barn, som är en ängel.
En ängel som var en stor del utav mig. Jag saknar dig så mkt, mitt barn.
Att sakna nåt som man aldrig har träffat. Att älska nåt som aldrig blivit född.
Många säger dom vet hur jag känner mig.
Kanske dom som har vart med om liknande som mig.
Men sen så tror jag inte du vet hur jag känner mig.
Endast jag vet hur jag känner mig.
Om änns det? Känslorna är obeskrivliga. Det enda jag kan säga.
Det är att jag saknar & älskar mitt barn. Och att panikångesten är så stor...
Varför tvinga dom mig till det? Nu tänker ni att man alltid har ett val.
Men du var inte där jag var - du var inte mig.
Du vart inte hotat och påtryckt... Så visst, jag hade ett stort val.
Men vilket skulle varit den rätta?
Men jag hade inga val. Förutom det jag gjorde, som var ofrivilligt.
Jag saknar mitt älskade barn. Saknar dig så mkt.
Du skulle ha vart över ett år nu. Men du vart aldrig född.
Så endast minnena, känslorna och drömmarna är över ett år gamalt.
Du kommer alltid ha en plats i mitt hjärta.
Kommer alltid älska och sakna dig mitt hjärta, mitt barn & min ängel.
Hoppas du har det bra där du är nu.
Din själ får komma tbx i en annan kropp, i ett annat liv. tidsnog.
Jag hoppas på det & väntar på det! Jag väntar på dig, tills vi ses igen.

kram på dej
känner din smärta ända hit.
tror att det kommer nya älsklingar så småningom.
du blir säkert en bra mamma, när det blir dags

Gulledig;tårarna började rinna då jag läste dina ord Sänder dig mängder av tröstekramar

Jag kan inte veta hur du har upplevt allt men jag kan säga jag har varit med om samma sak 1969 och det är först nu som jag håller på att få kontakt med kännslorna som jag stängde av då.

Och jag har idag 4 vuxna barn men jag kan ändå känna saknaden efter barnet som aldrig fick födas till världen

tack så mkt.

Jo, vi försöker få barn nu, men sååå svårt.
många säger att man inte ska tänka på det, och då blir det mkt lättare.
Men visst, försöka slå av tanken är jätte svårt.
Speciellt nu när kompisar får barn och när pojkvännens brors flickvän ska få snart.

Jätte jobbigt

Alla förstå-sig-påare brukar säga att man ska sluta tänka på det så funkar det men det är faktiskt inte till nån hjälp att få höra sånt, det finns heller inga vetenskapliga belägg för att det skulle vara sant.

Att inte tänka på att skaffa barn när man försöker skaffa barn är fullständigt omöjligt! Det bästa är att inte alls bli så där vetenskaplig att man börjar räkna dagar och försöka pricka in ägglossningen m.m. för då är risken stor att man beräknar fel och missar den helt istället. Bättre att sprida ut försöken jämnt över månaden.

Tröstkramar/Magdis

Jo, det är omöjligt.

Jag har svårt att pricka in ägglossningen tack vare att jag har oregelbunden mens.

Ja då är det ju inte lätt om man inte orkar vara som kaniner jämt och ständigt heller! Men det kanske finns hjälp att få för det, hormontabletter?

...eller inte stressa överhuvudtaget. Du är så ung att det kanske till och med är bra att vänta några år till? Bara en tanke. Det är till och med lite ovanligt att skaffa barn så tidigt.

Så ovanligt är det inte. Många som skaffar barn tidigt.

Men jag känner mig redo. Går inte att förklara känslan. Och jag skulle må så bra om jag fick ett barn.

håller med magdis om att du bör gå till gyn. för en koll
har du oregelbunden mens, är det inte säkert att du har ägglossning och då får du hjälp.
du får börja med att ta tempen varje morgon innan du går upp, i tre mån.
förbered dej med att göra det, så spar du tid.
lycka till.

Håller med, många som skaffar barn tidigt. Men också många som väljer att vänta. Vissa är redo, andra inte och har ju också mycket att göra med livssituationen osv. Själv hör jag till dom som fått barn tidigt för jag kände att jag var redo. Fick mitt första barn när jag var 19 och andra när jag var 21.

Hoppas det lyckas snart, Azeman

håller med....
jag ville också ha barn tidigt....
fick min första efter sex års väntan och olika åtgärder.
hade jag väntat, hade jag hunnit bli fyrtio innan

Kan inte på nåt sätt påstå att jag förstår din smärta....men däremot kan jag relatera till din längtan efter barn trots att du är ung...
Jag fick min första när jag var 19...planerad och efterlängtad..vi jobbade på det i ett halvår innan det "tog sig"...

Vet inte om det tröstar dig men jag vet de som är helt övertygade om att man ett visst antal själar tilldelade sig och de kommer på nåt sätt i ens närhet...som barn...kusin...vän eller på annat sätt nära...vare sig man vill eller inte...om ett barn inte kom som det var tänkt så finns den själen ändå nånstans och förr eller senare så råkas ni...

Så lite mer praktiskt då...
Det är normalt att det inte tar sig med en gång...särskilt om man ätit p-piller så kan det dröja innan kroppen kommer i ordning...man brukar nog inte börja nån större utredning förrän man försökt i allafall ett år...
Tänker även på din ideologi...för du är vegeterian eller vegan har jag för mig ...
Det jag drar här nu handlar egentligen om fruktsamhet hos kor...men funktionen är densamma ju så jag tror nog att det går att dra samma slutsatser..
....det är väldigt viktigt att du får i dig allt du behöver....obalans i näringsintaget kan påverka miljön i livmodern så att befruktade ägg stöts ut...och det kan även påverka själva ägglossningen...
Men om du är extra noga med att få i dig proteiner och sånt så kan du iallafall utesluta det..
Sen har jag blivit medveten om att man faktiskt...eller iaf jag själv känner en ökad sexlust strax före ägglossning...så om du får till det när du vill det som mest så borde det också vara med goda förutsättningar..
Det kan ju kanske vara därför många fallit till föga i historien och blivit med barn...ogifta...
Lycka till!

Det är ganska enkelt, mäta temperatur och kolla sekret.
Kvinnor har fått använda olika metoder åratal, katolska kvinnor och andra.

Precis, tänkte just skriva om sekretet. Vet iofs inte om alla kvinnor känner av ägglossningen lika starkt men...
ska nog inte gå in på konsistens och sånt för det finns säkert äckelmagade personer här

Egentligen så är allt som beskrivs här precis överenstämmande med en brunstig ko...förutom att hon ofta står och råmar högljutt i ett par dar innan...
Och just brunstslemmet är lätt att märka för det liknar inget annat...varken hos folk eller fä...smörjning....
Kan vi erkänna att även vi kvinnor blir brunstiga...eller finns det nån finare benämning på det??

Jag har inte hört nån annan benämning iallafall. Jag tror att hos människohonor kanske den funktionen är bortsorterad eftersom människan mest parar sig för nöjes skull och inte för att bli dräktiga.

Men azeman, du skriver i din profil att du är sjukskriven pga depression och att orken inte finns att jobba eller gå i skolan. Barn är ingen bot för sånt, barn kräver jättemycket ork och stabila föräldrar som mår bra. Annars kan dom inte växa och bli bra människor. Mår man inte bra innan man skaffar barn ska man inte hoppas på att allt blir bara solsken av en bäbis. Även om du är jätteledsen över den bäbis som inte blev till, kanske du ska fundera på om du själv mår så bra just nu att du orkar ge ett barn allt vad det behöver, det kommer att vara barnet som behöver dig, det är inte du som ska behöva ett barn.

Bejron

Bra sagt...

Människohonor har så kallad dold brunst. Evolutionärt handlar det om att leva i par, vill en hane veta att han är far till ett barn måste han hålla sig i närheten hela tiden för att vara säker på det, eftersom han inte vet vilka/vilken dag som är den rätta för befruktning. Smart drag av kvinnan för då vet hon att hon alltid har någon hos sig till hjälp bla. Kort sammanfattat.

Det ligger mycket i vad Bejron skriver, barn kräver ork både fysiskt och mentalt...men jag vet inte, ändå...par som lider av ofrivillig barnlöshet och håller på med IVF o dyl brukar få sin beskärda del av depressioner och med den här logiken borde de lägga av allihop. Men det gör de inte och för de flesta är deppigheten som bortblåst när det efterlängtade barnet väl kommer.

Men Azeman - om det fortsätter att vara dröja med barnskaffandet - glöm inte att kolla din "gubbe" också. Många kvinnor vänder det så lätt mot sig själva när det inte blir något men det kan ju vara hos mannen problemet ligger - så var det t ex med mig.

Blev tårögd när jag läste ditt inlägg men du har rätt, jag kan inte förstå mer än bråkdelen av känslan. Men det är mycket nog.

PS:

Bortsorterad...jag vet inte det jag? Förutom det där med lusten och geggan finns det undersökningar som tyder på att kvinnor under ägglossningen tenderar att:
- Föredra män med mer utpräglat maskulint utseende än annars
- Bli mer mottagliga för manliga feromoner
- Klä sig lite mer utmanande än vanligt.

Aha...jag hade inte läst nåt om Azemans bakgrund. Ja i så fall måste hon först ta itu med sina egna problem och komma underfund med vem hon är själv, innan hon sätter några barn till livet. Att kroppen är i oordning kan ju också vara naturens sätt att säga "du är inte redo nu".

Häpp, häpp, häpp! Var försiktig nu med att dra alla över en kam. Det du beskriver är den bild som många har men det behöver definitivt inte vara så. Det är bara det att det är de som mår dåligt som kanske märks mest.

Jag och min man har gjort flera IVF-försök utan att lyckas och ingen av oss är deprimerad eller instabil.

Jag skriver detta bara för att man kanske ska tänka sig för lite innan man själv faller in i klichéer.

Ja, vi ska kolla upp oss båda för en undersökning

Jupp jag vet det. Och håller på och försöker att ta reda på vad det är för fel på mig. Går just nu hos psykologen, en utredning, där det visar vad jag kan ha för fel på mig.
Förutom att jag är handikappad och cp-skadad och kraftig överviktig.

Nu på tisdag får jag en del svar om mitt psyke. Har väntat sen i december. Utredningen har jag gått på hella hösten. typ sen sen sommarn. Min läkare sa att jag var ett mkt svårt fall. Så får se vad psykologen säger.
Så skriver azeman själv i en annan tråd.


När jag läser det här blir jag ännu mer tveksam om det är läge för barn här. Det känns som om du hade en hel del att ta itu med för egen del innan du kan vara den trygga punkten i ett barns liv.

Bejron

Hoppas jag med.
Vet många som fick barn vi 13-16 års åldern å. Men jag tycker det är upp till var å en

jag är inte veg eller veggan.


vi ska undersöka oss så får man se.

Då den profilen är gamal och inte uppdaterad så är jag inte sjukskriver längre. Och inte vart det sen september. eller september, det är mera augusti.

Jag vet mkt väll vad barn kräver.

Och ja, tilläg: deprimerad är jag. Och det är bland annat pga jag inte har mitt barn här. och pga en del andra saker.

Kan inte annat än instämma. Som sexbarnsfar så vet jag vad det innebär att ha barn, allrahelst småbarn. Det är egna små liv som har rätt till ett så gott, harmoniskt och känslomässigt tryggt liv som det bara är möjligt att ge. Och som du själv beskriver din situation så skulle jag inte klassa ditt liv som känslomässig trygghet. Sorry! Ta itu med dom problem du själv har innan ni funderar på att sätta en liten till världen

Det finns stickor att köpa för att kolla när det är dags för ägglossning. Dyra, men effektiva. Bättre än att kolla tempen. Kollar man tempen får man mest reda på att man just HAFT ägglossning. Kan ju i och för sig vara bra att veta till nästa månad OM man har regelbunden menstruation. Annars hjälper det inte alls.

Hälsningar från
Rossi som kan ALLT om det här ämnet efter många års försök (misslyckade)

Ps. För övrigt tycker jag att du Azeman ska vänta. Det känns som om du först måst hitta balansen i ditt eget liv innan du själv kan skänka liv.

Det tycker jag däremot att är MYCKET för ungt...

Ja, vi båda ska kolla upp oss.

Och jag vet redan mkt väll vem jag är. Och vet vad som saknas. Och jag vet även mkt väll vad ett barn kräver.

Och jag kan vara den trygga punkten för mitt barn.
Å andra sidan så vet du inte min bakgrund eller nåt sånt.

Inte om du inte är trygg i dig själv och ärligt talat tycker jag inte att du verkar vara det.

Men det kan du ju såklart bli framöver och jag önskar dig lycka till. Men vänta med barn till dess.

Jag vet mkt välll vad barn innebär. Du vet ju inte änns hur mitt liv ser ut eller hur den är. Du vet inte min bakgrund eller nåt.

Jag har oregelbunden mens.

Och jag har någorlunda redan balans. Jag vet vad som behövs mera i mitt liv.

som sagt, ni vet inte hur mitt liv är, hur jag känner mig, vad jag klarar av, osv.

Kan säga så hära. Om jag klarade av en abort så klarar jag även av ett barn (och ja, jag vet mkt väll vad barn innebär)

Som sagt, ni vet inte hur mitt liv ser ut.

Azeman! Du har rätt i att vi inte känner till allt i ditt liv. Vi vet bara det du har berättat för oss. Och utifrån det du har valt att låta oss veta så är vi många här som inte tycker att du är i balans nog att skaffa barn.

Och du vet ju om att vi inte känner till ditt liv för övrigt - varför då diskutera med oss överhuvudtaget? Vi kan ju bara agera gentemot det du låter oss veta.

Du kan inte jämföra en abort med ett livslångt åtagande som förälder.

Tycker också man ska reda ut sina problem först, innan man får barn. Har du gjort det så är det ju bra, men annars kanske det är skäl att vänta.
Vet ju inte din bakgrund men har läst en del av vad du skrivit här så därför skrev jag så. Inget illa menat med det

Jag blir alldeles matt
Om du tycker att du är så mogen, att alla här är emot dig och att ingen älskar eller förstår dig, hur i hela friden ska du då ro iland ett barn? Det krävs ständiga kontakter med BVC, med dagis och med skola och det verkar inte för mig som om du direkt var på god kant med resten av världen. Man måste faktiskt ha ett litet mått ödmjukhet och kunna lyssna på goda råd också.

Bejron

Hur kan du mycket väl inse vad det innebär att ha ett barn? Så länge du inte har några så kan du juh bara spekulera om hur det skulle vara. Alla här har nog snappat upp lite här och var om hur ditt liv har varit, och jag kan bara säga som så att det är ingen ursäkt för att va´omogen att man är handikappad och CP skadad, min äldsta grabb är multihandikappad och CP skadad men blir inte missförstådd hälften så mycket som du. Eller att du har blivit våldtagen, båda mina äldre döttrar har varit drabbade och ingen av dom är provokativa eller mer omogna än jämnåriga kvinnor/flickor. Att sätta ett barn till välden i din nuvarande situation skulle inte kunna anses som annat än egoistiskt, gentemot barnet om inte annat.

ajaj, jag drar.

Med all respekt för dej och jag vill inte göra dej ledsen, men jag undrar om du så säkert känner att du har klarat av aborten. Jag har aldrig själv gjort någon abort så jag vet inte hurdana känslor man har och hur lång tid det tar att bearbeta något sådant innan man känner sig redo att fortsätta med livet. Med tanke på din underbara och smärtsamma text i början av tråden så har jag en känsla av att du behöver mer tid på dej innan du är redo för ett barn igen.

just därför behöver jag få tbx mitt barn.. .Är det ingen som förstår mig?

jo..jag förstår dej
MEN... du får aldrig tillbaka ditt barn...du får ett annat

Förlåt, men jag tycker nog att du övertolkar litet. Jag skrev inte att alla känner si eller så, jag skrev brukar i den meningen att det är vanligt att bli deppig av och till när resultaten låter vänta på sig. Även fast det för de flesta inte går så långt som till klinisk depression och sjukskrivning så är det i alla fall många som tycker att det färgar av sig rejält på livet tidvis. Och det är ingen kliché utan den erfarenhet jag har från kontakter med andra i samma situation.

Det är lugnt. Jag ville bara ge andra som eventuellt också övertolkade det en inblick i att det inte BEHÖVER vara så som du skrev.

Grejen är väl den att om man mår dåligt så märks det men om man mår bra så vet inte omgivningen ens om att man har genomgått det man har gjort och plötsligt så tror man att ALLA som har gått igenom IVF mår bottendåligt eftersom det bara är de exempel som man har.

Jag har ju fått uppleva den trista attityden att folk har påstått att jag inte EGENTLIGEN vill få barn för då hade jag mått sämre av att inte ha lyckats. (Men det är ju inte det den här tråden handlar om egentligen så vi behöver inte fördjupa oss.)

en grej har ni rätt. Jag har inte fått sörja klart mitt barn ännu.

Det är så att, jag vart ju tvingad och hotad till aborten, påtryckt med andra ord. fast jag hade bestämt mig från början att behålla det. Men ja, det var inte så då. min som är nu, expojkvän (pappan till barnet) , han och hans föräldrar hotate mig att ta ungen ifrån mig. Mina föräldrar och släkt tjatade om att jag skulle göra abort, mina "vänner" försvann, medans andra folk sa att jag var mördare om jag gjorde abort.
Så då gick jag in i dimman och inte brydde mig så mkt. så jag gjorde abort då, en ofrivillig abort. Men det han inte bli så långt. Jag skulle då göra kirurgiska abort. Och jag fick då ta tablett på kvällen innan abort dagen, och det slutate med att det vart en mardrömsliknande natt, spyde , ont i magen osv. åkte in till sjukhuset akuten, men dom gav mig bara nån lugnande tabletter och skickade hem mig. Det var lugnande ett tag och fick sova någon timme. Men sen så började allt igen. Vet inte hur många gånger jag spyde den natten! men jag kan ju säga att jag aldrig vart med om liknande. det började då om igen på nytt, magverk och spyor och allt vad det nu vad (tillbringade den natten på toan) , till sist så visste jag inte om jag vart skit nödig eller kissnödig. gick på toan. Och där kom den. Jag fick missfall, och såg den i toaletten, alltså , jag såg mitt "barn", i toan.
men jag fick åka dan efter att rensa bort rästerna, alltså skrapa bort, så det var hälften abort typ. Jag har fortfarande bilden i huvudet! och jag höll på att svimma och sånt. men till sist så lyckades jag gå och sova, och somnades gråtandes och vaknades gråtande.

och sen så. Pappa var aldrig hemma, papap var inte där jag behövde åka till akuten. Han var och strulade hela våren (jag gjorde aborten på sommarn juni månad eller nåt sånt) . Han var inte där då när jag behövde åka in till akuten, och det sårade mig väldigt mkt. Men sen så efteråt.
Det var så mkt efteråt. efter några dagar, kanske 3 dagar så var vi tvungen att avliva tre katter (åldern och sjukdomar) , och sen så typ en vecka efter aborten så kommer mina föräldrar och säger att dom ska skilja sig. och sen så försvinner min ex pojkvän (han stack fast han lovade att vara kvar) , och sen så har jag inte sörjt så dära riktigt. (visst jag har gråtit varenda dag , men det pga saknaden) . Jag har försökt att fylla med djur, och ja, allt i tomheten. Inget gick.

Men sen så strax efter aborten, ja, jag gick och låtsades att jag fortfarande var gravid. gick och köpte baby kläder, nappar, flaskor och allt.
Även flera månader efteråt. Och just nu, kan ta på magen och låtsas att jag är gravid. jag putar på magen och hoppas att det är en gravid mage och så...

Visst ska jag vänta med att skaffa barn tycker ni när jag mår dåligt och så.
Men jag vet att jag klarar av det, jag vet det. Visst, jag kommer aldrig få tbx det barnet. Men jag kommer ha ett barn. Ni verkar tro att det är så lätt att släppa tanken att inte skaffa barn. Men jag vill ha ett barn. Med min sambo (som är då 35år) . Jag behöver det. Och jag vet att jag klarar av det. Och det är därför jag mår dåligt. För att jag inte har nåt barn, för att jag inte blivit gravid ännu. Har haft oskyddad sex över ett år. Men ingen graviditet. Och ja, vi ska undersöka oss.

men ja. jag (vi) vill ha ett barn. Och jag känner mig redo, och jag vet att jag klarar av det. Även om jag är sjuk och deppig även ung. Men alla kan nog vara deppiga och sjuka nån gång.