Faktiskt, så tycker jag det är oerhört intressant, vad som händer i en "forumvärld", sett ur socialantropologiskt perspektiv.

Kommunikationsformen på ett forum, är ett helt nytt fenomen för människan, sett ur evolutionshistoriskt perspektiv. Det är en form av subkultur, som vi inte är riktigt rustade för.

Jag tycker det är så oerhört fascinerande och intressant, att jag skulle vilja forska i ämnet. Men jag är sjukskriven, och vägen fram till det målet är alltför jobbig. Kanske... kanske?

Jo jag tycker det är intressant och fascinerande, med ett brinnande intresse - men det är också ett sätt för mig, att själv få perspektiv på vad som händer, även inne i mig.
För visst "händer det saker"!


Det händer faktiskt samma saker, oavsett forum! Bara mer eller mindre, fortare eller saktare, oftare eller kanske lite mer sällan, men det händer. Och det som "händer" är att det "stormar" - inombords på folk (på oss, jo, på mig med) - på ett vis som det inte gör irl i samma eller liknande situationer!
(irl = in real life = i verkliga livet)

Många gånger skriver folk att det är självklart, det skrivna ordet ger inte ett rättvist socialt uttryck, när ansiktsuttryck och ögonkontakt och kroppsspråk saknas - och det tror jag på.

Men jag tror inte det är hela sanningen, jag tror det händer så mycket mer, under ytan.
Inte "här" (på forum) ... utan irl, som vi inte är medvetna om!

På ett forum är det mängder av information som vi omedvetet använder oss av i sociala kontakter, som saknas helt.

Resultatet blir ... "kalabalik"...

Det ger också alldeles utmärkta och djupt fascinerande tillfällen att bättre lära känna sig själv!!! För forumvärlden når ner till djupt liggande känslor inom många av oss.

För mig är det så, och otvivelaktigt är det så för många andra också.

Intressant! Djupt intressant!!!

Jag har precis skrivit mitt PM till dig, och så läser jag det här!

Jag håller med dig om att det är intressant.
Tror också att man "töjer" sina gränser en del när man inte behöver fronta andra personer irl.
Man kanske ibland testar dom där argumenten som man håller tillbaka i kontakt med arbetskamrater, vänner o.s.v.

Kanske "Virtual Ethnography" (ISBN 0761958967), "The Internet : An Ethnographic Approach" (ISBN 1859733891) och "Life Online: Researching Real Experience in Virtual Space" (ISBN 0761990313) kan vara bra startpunkter.

Det där förstår jag och ändå inte.
Evolutionshistoriskt perspektiv... ja då är det mycket som är helt nytt fenomen

Ta bara mobiltelefonkommunikation.... radiolänkskommunikation... döva kan använda mobiltelefon och prata teckenspråk med varann

Om jag nu fattade rätt vad du eg menade

Själv så bryr jag mej inte om att bry min hjärna med så mycket funderingar... jag tar dagen som den kommer och tycker det är kul med nya uppfinningar.
Dator har jag inte haft i mer än knappt tio år och jesses vad mycket som hänt under denna korta tid.

Jag tycker också att det är ett mycket intressant fenomen,
mest positivt faktiskt . Man lär nåt precis hela tiden.

Fast jag saknar faktiskt några knappar som visar
lite mer rörliga minspel än våra smilisar. Och varför inte
lite ljudknappar, så att folk faktiskt kan höra att man fnissar,
skrattar, är lite frustrerad osv

/Gillan

Men visst är det intressant!! Också det här att 2 personer som "ute i livet" inte ens skulle kasta ett öga på den andra, för dom är så olika och i så olika stadier i livet, sen på ett forum kan diskutera och faktiskt ha precis samma åsikter.
Att olika människor genom forumet gillar eller ogillar varandra fast dom aldrig träffats.
Att en del hos mig lämnar ett otrevligt intryck men du kan tycka samma person verkar jättetrevlig.
Ungdomar som aldrig i livet skulle prata med sina föräldrar/anhöriga på ett öppet sätt här kan sitta och lämna ut sig och ta råd av andra vuxna människor.
Att vuxna människor som inte känner varandra kan kalla varandra namn dom förhoppningsvis inte skulle göra om dom mötte varandra på riktigt.
Ja, nog är forumlivet intressant!!!
Anki

Det är oerhört intressant tycker jag. Den där forskningen Amaira skulle jag kunna ställa upp på.

Men visst har ni väl hört talas om experimenten där folk fick åsamka andra människor smärta eller värre och att ju längre bort de var samt att ju mindre de visste om dem ju större smärta var de villiga att ge dem?

Mycket bra skrivet, instämmer till 100%

Jag träffar och diskuterar med väldigt olika sorters människor i olika åldrar i verkliga livet.

Väldans intressant tycker jag med och oj oj oj vad jag har lärt mycket just om mig själv och det är jag sååå tacksam för

Ja, jag kan bara hålla med.
Det har hänt vid ett flertal tillfällen att jag har använt diskussionsforum i studiesyfte å jobbets vägnar.
Det finns mycket att hämta kring människors reaktioner kring diskussioner på forum, som man sen kan ha nytta av när man arbetar med människor.

Då är vi kanske under luppen nu då

Bara några av er.

Tack Pisanggoreng - nu är jag botad.
(i alla fall för stunden )


Gillar alla svar här, de väcker tankar.

Scrollan: Klokt!

Silos: Det är kanske fem - sex år sedan som jag började vara aktiv på ett forum. OJ vad det har "hänt mycket" under den här tiden, och gör fortfarande. Det är ovärderligt, och går inte att jämföra med någon annan umgängesform, anser jag, när det gäller min egen självkännedom!

Forum är en Gudagåva!


Anki: En av mina allra bästa och närmaste och mest ovärderliga väninnor träffade jag på ett forum för över fyra år sedan.
Vi skulle aldrig funnit varandra irl!!! Våra uttryckssätt krockade, och ytligt sett var vi som natt och dag. Nu fick vi möjlighet att först "se" varandra inifrån liksom, via de ärliga inre tankar vi hade.

Forum är en Gudagåva!

Anki igen:

Intressant, är rätta ordet. Och tusen nya möjligheter öpnas.

Anki för tredje gången: Här finns det jag menar som människor inte är riktigt rustade för, i forumvärlden.

Nu kan jag bara utgå ifrån mig själv, så det kanske inte är allmängiltigt. Ändå tyder jag det allmängiltigt i många fall, utifrån vad jag "ser".


För min egen del krävs det EN sak för att jag ska hamna i konflikt av något slag: Inre upprörda känslor!

När jag är i en grupp med människor, så blir jag helt enkelt inte upprörd inombords, på samma vis som jag blir i en grupp människor på ett forum!
Jag kan reagera, men inte haka upp mig. Samvaron i gruppen flyter vidare på ett helt annat vis! De här "forumkonflikterna" blir inte till irl, inte på det här viset!
Varken av mig eller andra.
De inre känslorna håller sig lugna!

För det är ju där de börjar, eller hur? Inte med "hur vi gör" utan med "hur vi känner".

Eftersom det är känslorna som är våra drivkrafter till handling.

Och det är här som jag tror att det märks att vi, genetiskt sett, är "stenåldersmänniskor".

Felix matte:

Ja, det är mycket som är helt nya fenomen! Och en del av det är vi helt enkelt inte genetiskt rustade för, tekniken går ibland för fort för oss själva.
Men att lyssna på radio, är "enkelriktat", som att läsa en bok, eller att titta på konst (som är urgammalt), det kan ge utlopp för känslor, men är svårt att få till en konflikt.

Att kunna kommunicera är vi också genetiskt utrustade för, vare sig vi är döva eller inte, teckenspråk är kanske äldre än vår talade språk?

De samtal vi har i telefon vill jag inte att jämföra med dessa öppna alllmänna diskussioner på forum, som dessutom inte är tidsbegränsade på något vis, men nu märker jag ord. Jag förstår vad du menar, men mina tankar inbegriper det.

Jag tror, att det finns tusentals "små tecken" i en grupp människor, som helt enkelt "lägger sordin" på känslorna, irl.
Inte bara så att vi kan SE den andres ansiktsuttryck (osv) och därmed inte missförstår på samma sätt, utan att det finns underliggande mekanismer som träder i kraft för att helt enkelt FÖRHINDRA sådana här gruppkonflikter, eftersom det tar för mycket livsviktig kraft och energi från gruppen, sett ur överlevnadssynpunkt.


Jämför med "hämningar" hos djur med livsfarliga vapen.
Vargar och hundar med mördar-huggtänder, "stoppar sig själva" när motparten ger sig, genom att lägga sig på rygg och blotta strupen.
Det är knappast av välvilja, eller ridderlighet, utan en genetisk stoppknapp som aktiveras av en viss syn-bild.
Det här kan man se hos de flesta sociala djur som lever i grupp och ha livsfarliga vapen som kan förgöra vararnda.

Även hur en rangordning byggs upp inom sociala grupper, sker "automatiskt" genom inre (genetiska) mekanismer, utlösta av bl.a. vissa synintryck.

Det är så många "automatiska skeenden" som styrs av t.ex. synintryck, som blir rubbade på ett forum.

Inte bara t.ex. ansiktsuttryck, ålder hos den man talar med, klädsel, sorgkanter, ögonkontakt, utan kanske också att det automatiskt sker något inom en när man befinner sig i en grupp!??
Något, som helt enkelt lägger band på känslorna, eller sätten de uttrycks på, så det inte blir på ett för gruppen negativs vis?

Det är lite så jag tänker, inför dessa ständiga "mystiskt" uppblossade konflikter, med alla dessa vilt svallande känslor i sina fotspår.

Jag är ju litegrann av något så "konstigt" som en "humanistisk naturvetare" eller "biologi-humanist" - eller hur jag nu ska uttrycka det.

Woops, hoppsan - det där var att ta i i överkant *blev för ivrig*

Forumvärlden är ett utmärkt och ovärderligt komplement, vill jag säga istället.

Jag har filosoferat kring detta fenomen i åratal Jag är själv väldigt aktiv i två väldigt olika "allmänna" forum.

Det ena är ett stort "community", med över 10000 aktiva medlemmar från hela världen. De flesta är ungdomar. Där får man framför allt tillfälle att studera "nykomlingar" som inte är så vana vid forum. Det skapar ofta väldigt mycket problem. Det allra intressantaste "experimentet" på det communityt var wiki-sidorna. En wiki är ett system med sidor, där alla kan editera alla sidor bäst dom vill. Ett utmärkt experiment i anarki, moral och samarbetsvilja Tyvärr lades det så småningom till en massa möjligheter till att begränsa vilka som får ändra varje sida, så nu är det inte längre lika intressant ur den synvinkeln.

Det andra forum jag har varit medlem i länge är ett lite mer slutet forum. Vem som helst får gå med, men det är få som känner till det. Vi är väl en 30 "aktiva" medlemmar, och de flesta känner minst en av de andra "på riktigt". Där blir det en helt annan ton. Alla är noga med att rätta om deras inlägg har feltolkats, och när någon har feltolkat ett inlägg och får en rättelse eller ursäkt godtar denna person rättelsen/ursäkten utan större diskussioner. När det gäller debatter om sakfrågor kan tonen bli hård ibland, men det går aldrig över till personliga påhopp. Folk klarar att skilja på "inte hålla med" och "inte respektera".

Man hittar en hel del mönster i folks beteende. Det finns en del typiska "nybörjargrejer", och en del klassiska saker som "omogna" (som i "inte så luttrade i forumvärlden") forumister gör. En annan tydlig grupp är de "gamla rävarna", som i varierande grad ignorerar nybörjare när de gör dumma saker och bara suckar åt "omoget" beteende medan de själva mest umgås med andra "gamla rävar". Sen finns det de som ligger mellan två "faser" och försöker verka "mognare" än de är, men saknar erfarenheten som krävs och gör bort sig i stället Och så har vi den stora gruppen vana forumanvändare som fortfarande bryr sig om nybörjarna och de "omogna", men har själva tagit sig förbi dessa faser. De utgör oftast majoriteten av de aktiva medlemmarna.

Finns det där på riktigt ... är det sant ... *drömmer längtansfullt* ... ( )

Kanske krävs det verkligen att det både är "slutet sällskap" (ingen kan komma undan genom att "dölja sig") och att det är "verkliga människor" som man pratar med, och inte bara ord som dyker upp på en skärm, som man sedan bygger upp en fantasimänniska från, i sitt eget huvud.

Får man inte helt enkelt en helt annan relation om det finns mer påtagligt "kött och blod" bakom bokstäverna??

Ja, nästan sant i alla fall Vi har faktiskt haft ett "troll" där med, en väldigt jobbig person i "verkligheten" också. Han var dessutom medveten om hur provocerande och envis han var. De flesta blockerade hans meddelanden till slut så att de slapp se dem, då gav han upp (en väldigt praktisk finess i det forumsystemet - man kan blockera inlägg från specifika personer så att man själv slipper se dem).

Enbart "slutet sällskap" kan också fungera, men då måste alla vara noga med vilka som bjuds in eller sätta tydliga regler så att de som inte vill hålla sig på mattan ger sig av frivilligt.

Det tar väldigt mycket längre tid att bygga upp ett förtroende när man endast kommunicerar i text, och det går oerhört mycket snabbare att förstöra detta förtroende. Man är helt enkelt mer skeptisk.

Jo jag känner igen mycket Noora -dessutom tycker jag din beskrivning var helt exellent
Men det kävs , precis som du säger en kärna av folk som dels varit med länge, och dels träffats-för jag tror som du
"de flesta känner minst en av de andra "på riktigt". Där blir det en helt annan ton"

Har man skådat varandra i vitögat irl -även om det är några få-som i sin tur träffat några andra -blir det inte lika lätt att reagera med sina skuggsidor -utan man tänker efter och skriver sen -trots att man kokar lite

Mmm, det låter klokt, men ...

...undrar om det inte också går fort att skapa sig "ett falskt förtroende"??

Någon som skriver något som jag tar till mig direkt, kan jag bli rent av förälskad i på sekunden
(vill tillägga här att jag blir mycket lätt förälskad i det mesta här i livet, från möss till människor av alla kön )

Irl har man ju många (eller flera) vänner/människor/grupptillhörighet med lite olika inriktning, som tillfredssställer lite olika behov hos en själv, och så bortser man från sånt som känns fel.
I det skrivna ordet syns inte de andra sidorna hos människor, bilden kan ibland bli mycket "enfaldig", och jag tycker själv att det är lätt att fastna i "stundens bild" i ett foruminlägg, och liksom missa helhetsbilden.

Bilden blir så mycket lättare och fortare svart-vit i stunden, när "den riktiga människan" bakom, aldrig har tagit "riktig gestalt". Ju längre tid man varit på samma forum och läst varandra, desto stabilare blir förstås bilden, precis som du skriver Noora, det tar längre tid att bygga upp ett förtroende när man endast kommunicerar i text.

På ett forum är det faktiskt också mycket lättare att dölja "skavanker"/tillkortakommanden som man inte vill visa.

Det är ju på både plus och minus. Det ger t.ex. en själv underbara möjlighet att skapa relationer utifrån andra och nya grunder. En fantastisk möjlighet (som jag själv har använt, fast tvärtom - att anonymt visa skavanker jag inte tordats visa irl)

Nu vet jag inte längre riktigt vad jag skriver Är inte klar över vad jag tänker, så det kan bli lite motsägningsfullt kanske.

Jo, det går förmodligen snabbt om man vet hur man ska göra och hittar ett godtroget "offer". Det är en av riskerna med internet, och det är ju så t.ex. pedofiler blir kompisar med barn på nätet

Och visst är en del av de personer man först träffar på nätet väldigt annorlunda om man sedan träffar dem i "verkligheten". Man ska aldrig träffa någon ensam när man träffar dem på riktigt för första gången, och när man träffas ska man göra det på en allmän plats.