Jag minns att jag brukade få Grädda blandat med oboypulver i en liten kopp,
Samt att jag ibland fick "ägg toddy", ett ägg viskat fluffigt med massor av socker, inte för att det är mat dock...

Överhuvudtaget tror jag att soppkulturen eller vad man ska kalla det är på väg bort.
Hur många unga familjer äter soppa idag, och skulle dom göra det tror jag det oftast är påssoppor.

Soppa är ju förutom att det är billigt med hemkokta dito också ett utmärkt sätt att ta reda på rester. Jag fryser in småskvättarna som blir kvar av ex. grytor, köttfärssåser, stroganoff, chili con carne, pasta och grönsaker.
När pengarna sen tryter så gör jag soppa bara att tina i lämplig buljong och krydda samt ev. reda av lite.

och det är så gott med hemkokt köttsoppa....
det åt jag till lunch igår.
småslattarna får hundarna här...annars är det bra att koka soppa på

Jag minns o´boy med blåbärssmak och med jordgubbssmak.
Mammas kålsoppa med frikadeller
mormors rödavinbärskräm.

Söndagar på vintern efter man åkt skridskor på sjön, åkte hem och åt våfflor med smör på.
Ja, det var tider det, man blir lite nostalgisk.

Mvh Lena

Jag får väl säga som så att angående att soppan är på väg bort så tror jag att det är sant då jag själv tycker soppa är bland det värsta jag vet och jag har nog aldrig sett någon kompis äta soppa;)

Jag minns bara den dåliga maten från min barndom.
Havregrynsgröt som sedan stektes upp dagen därpå.
Skolans skosulor (blodpudding).

Mina barn har aldrig behövt äta havregrynsgröt och blodpudding.

Hur smakar det - egentligen. Jag skulle odla bondbönor för några år sedan
mellan potatisraderna. Se min mammas min
Hon ville inte alls berätta hur man lagade till dem. Jag förstod att något så vedervärdigt gick inte att tala om ens. Hur är det - nån fler som fått nog av sådan välling i barndomen?
Hälsn Myskmadra

Havregrynsgröt - farfar "skar ut" en bit ur sin stora tallrik som jag fick smaka på. Sirap och mjölk på Tycker fortfarande det är gott, men det var godast ur hans tallrik"

Fläskpannkaka, blodpudding, stekt torskrom var annars rätter som förekom ofta hos oss. Och tunga - fram tills vi kom på vad det var vi åt

..och så förstås kokepotatis med allehanda kött till; pepparrotskött, dillkött, kalops...

Svor på att ALDRIG äta kött och potatis mer när jag flyttade hemifrån - men nu tycker jag det är gott eftersom det inte blir varje dag

Jag var också så less på kokt potatis när jag flyttade hemifrån. Det tog flera år innan jag alls hade det sedan, men nu tycker jag det är gott - till vissa rätter.



Drickablandning fick jag alltid till maten hos farmor och farfar.

Varm choklad, inte av oboy utan med kakaopulver och socker, ibland med en klick vispgrädde, med ostmackor varje fredag kväll när vi kom upp till sommarstugan och där var lite kallt och varje frukost under vintern.

Jag minns en gryta med kokt fläsk eller kött och kokt kål. Kanske var det bitar av äpple också i grytan. Och kokt potatis till.
Fy farao så fruktansvärt med kokt kål!!!
Än idag får jag rysningar bara jag tänkter på den kokta kålen och minns lukten av den, och det värsta jag vet är när man äter borta någonstans och så är det kål i maten...
I höstas var jag på ett möte hemma hos en person och det bjöds på någon vegetarisk rätt med kål. Oj vad jag fick problem med att inte visa vad jag tyckte om den... Det var bara att ta lite och säga att man inte var så hungrig...

Jag har inget minne av någon äcklig maträtt i min bandom... Stekt gröt och rester... kanske inte så konstigt att sådant inte fanns på vår matlista..vi var ju sjutton pers

Pölsa serverades aldrig i mitt barndomshem.. inte heller i makens.
Likaså besökte jag skolbespisningarna när barnen började i skola och talade om att våra barn inte fick tvingas att äta Pölsa. Ingen hade något att invända och barnen är än idag glada att de slapp "äcklet".

Torskrom finns inte längre va? Kan inte påminna mig om att jag sett det på länge.

Stuvad lever med gröna ärtor och norrlandspölsa fy f.. va äckligt!!!

Precis mina känslor. Det blev nog lite för mycket potatis hemma, för att inte tala om den läskiga skolkökspotatisen.

Vill nog dementera lite ang. soppor...vi är väl en ung familj, nå, så värst ung är jag inte själv men vi har ju småbarn, och vi äter faktiskt en del soppa och barnen tycker om det. Det blir oftast gulyás (gulaschsoppa säger man oftast här, men egentligen är alla riktiga gulascher soppor), ibland även tomatsoppa eller köttsoppa. Och vi gör dem helt själva, inga pulver- eller burksoppor.

Mina barn, pojkar i 20-årsåldern, älskar ärtsoppa - riktigt tjock sådan - men också andra soppor t.ex olika varianter med köttfärs (gulaschsoppor)!
De har aldrig haft något emot soppor!

Nej jag kan inte heller hitta det - hänger väl kanske ihop med bristen på torsk???

Som 70- tals fastfood serverade min mor ofta sån där burkskinka (typ trekantiga burkar). Den skivade hon o la i en ugnsform, täckte med burksparris och öste på bearnaise och ugnsgratinerade.

Bruna bönor och fläsk. MUMS!

Men stackars barn, kan inte minnas att den grytan serverades mer än högst ett par gånger! Vitkålsgryta med rimmat fläsk och äpple tror jag att den heter om jag inte minns helt fel...
Och jag har aldrig tvingat i mina barn varken levergryta, kåldolmar, bruna bönor eller pölsa!

Minns en favorit från barndomen som jag inte har ätit sedan dess - Paltbröd med fläsk. Det har mina barn inte heller behövt få på sina tallrikar...

Torskrom på burk... jesses vad jag gillade den i slutet av 60-talet Sedan tyckte jag bara att det var äckligt... fråga mej inte varför... det var bara så.
fast jag minns än idag konsistensen och smaken

Varma Apfelstrudel med vaniljsås, det är nostalgi det Och svagdricka en mardröm

Nä, men eftersom jag minns den så fick vi den MINST en gång och det var en gång för mycket för mig...
I och för sig är jag tacksam för de där övriga sakerna vi slapp!

Ett positivt matminne: mjödet vi drack till jul!

Min finska mormor skickade ut oss i skogen för att plocka blåbär (ingen som var rädd för att vi skulle gå vilse eller stöta på farliga djur i de djupa finska skogarna?) och när vi kom hem bakade hon de godaste blåbärspiirakkorna (stavas det så) i världen....

Dessutom minns jag dyr rund kavring som jag kunde få när jag fyllde år - den sorten finns inte längre.

På minussidan fanns dillköttet som växte i munnen... suck

Hur gammal jag är? Född i slutet av 60-talet....

Felix matte: precis det jag också minns från min barndom på 50-talet!
Samt den underbara kallops, mor gjorde!
Hon var kocka på Stadskällaren i Skara!

Min mammas plommonkaka! Vetedeg, plommon och så strör man socker och kanel och nårgra smörklickar ovanpå. In i ugnen i en halvtimme - vaniljsås till. Mums!

Jag gjorde nån slags låda med en massa dill i, det var inte så dumt faktiskt.
Rörde ihop rommen med ägg och kanske nåt mer också men det minns jag inte.

Pitepalt.. "Blöta".. sagosoppa med russin... kornmjölsgröt med hjortronsyltoch sedan mors enbärsdricka vid slåttern

rörost med massor av kardemumma
och kåldolmar, kålpudding, segkakor, paltbröd och fläsk, rabarberkräm, fläsk med löksås, höns ris och currysås, moster Gunvors stekar.....dags att gå och äta lunch känner jag torvan

Jag tror vi åt ganska "vanlig" mat när jag var liten. Det enda som särskilt fastnat i minnet är en fruktsoppa som jag avskydde. Det var pulver som blandades med kokt vatten och det var fruktbitar i, en fasa att få den där soppan. Nyponsoppa däremot tyckte jag om, med "biskriker" som jag kallade dem som liten. Pappas lövbiff minns jag också eftersom jag alltid fick så hiskeligt ont i mina stackars mjölktänder av att tugga den.

Sonen pratade idag om fryst Kalle Anka-juice
Var ju behändigt egentligen, man tinade den i vatten i kannan och sen rörde man om bara, god var den också.
Tror inte jag sett den sen 70-talet.

Paltbröd med fläsk ! Mums !

Tyckte jag i alla fall när jag va liten, men mer tveksamt om jag skulle gilla det i dag.
Kalle Anka juicen var jättegod !

Rotmos med rimmad oxbringa, skolans äckliga hönssoppa som jag inte tålde, kroppkakor, stekt fläsk med löksås, stekt makrill som mamma la in i ättika som man gör med strömmingsflundror, korvkioskkorv sådan där kokt som det spruta om när man bet i den, köttgryta på älgkött och en massa rotfrukter .............

Det är precis lika gott idag, men det ska vara den tunna varianten och lingonsylt till. Fläsket ska vara "randigt" sidfläsk, rimmat och knaprigt stekt.

Anki

Nej det ska vara rimmat bogfläsk till, och de vanliga hålkakorna blötlagda i 30 min och kokta i 10 min.
Vitsås, stekt lök och lingon.

Lanérs vaniljglass med hela nougatbitar i... Det var en föregångare till hemglassbilen som körde runt på 60-, 70-talet och sålde bl a den glassen.
Och i skolan hade vi leverbiff och leverpudding, på 70-talet, inte precis mina favoriter...
Jag kommer ihåg första gångerna jag åt Lasagne på slutet av 60-talet/början av 70-talet. Mina storasyrror läste på universitetet i Lund, och kom hem och lagade det...Lasagne var också den första maträtt jag lagade åt min man, när vi träfffades på 90-talet...

Hälsn
AnnA

Ingen mat rätt precis, men något jag minns med glädje är när jag fick rör-choklad hos mormor. Ni vet när man rör ihop en chokladsmet i koppen, (som man alltid åt upp så man fick göra en ny ), innan den varma mjölken hälldes på.

Min mamma brukade laga Sillbullar med korintsås, och så brukade hon alltid göra hemlagad fruktsallad med vispgrädde.Köttfärsrätter till söndag. Ölsoppa fick vi ibland, gjord på svagdricka.Köttsoppa med vetemjölsklimp smaksatt med mandelolja

Åh! Den kommer även jag ihåg

Oj! Jag som trodde det bara var min mamma som gjorde så!! Jag gör ibland med flit en extra stor portion havgregrynsgröt bara för att få steka tunan skivor i smör sedan, knaprigt, brunt och härligt! Äts med socker och mjölk, aaah!

Jag har en bok som heter "Äiti meitä hyvin ruokki" eller på svenska "Mor gödde oss väl" och berättar om matminnen från efterkrigstidens Finland.
Många bekanta rätter dyker upp där, man minns och ler.

Hamligheten är, att hon bakade det i vetedeg, vanlig bulldeg.
Du kan göra likadant. Strö över lite socker+potatismjöl, så blir det inte vattnig.

Den boken får jag skaffa, min mor har Pula-ajan keittokirja.

Den har jag skickat vidare med mig till mina barn, och fortfarande trots mina dryga 40 år på nacken är jag barnsligt förtjust i klegget

---
AnnA