Det här är bara så typiskt! Jag hoppas att du känner att du har allas vår sympati.

Hur många bor det i området? Är det möjligen inte ändå så att du har majoriteten (som dessvärre oftast är tyst) på din sida? Prata med folk en och en och vinn över dem på din sida. Kanske kan ni "kuppa" bort styrelsen nästa årsmöte?

Du klarar nog dessvärre inte det här ensam - man blir ju så ledsen också. Tycker det tidigare inlägget om att koppla in HSB (om det är en sådan förening) lät jättebra.
Det här luktar osäkerhet lång väg. Att det handlar om att styrelsen är osäker i sin roll tycker jag är tydligt - deras beteende säger mer om dem än om dig. Du har gjort helt rätt och de känner sig hotade av att du förmodligen är kunnigare i mötesteknik än de är. Kan man mötesteknik och dessutom har läst på stadgarna skall det mycket till om de ska "komma åt en".

Mycket effektivt i sådana här sammanhang är att ha bandspelare med sig och att, så fort de slänger ur sig något dumt, kräva att detta noteras i protokollet - det har varje närvarande medlem rätt att kräva. Skulle sådana här kommentarer sättas på pränt skulle de ligga mycket risigt till. Har du pratat med revisorerna? Det kan vara en väg - det ingår ju i deras uppgift att se till att allt går rätt till enligt stadgarna.

Antingen tar du den här striden eller så ser du till att ha så lite med föreningen som sådan att göra som du bara kan. Sköt din lilla täppa oklanderligt, men skriv till styrelsen att du avsäger dig de allmänna ytorna. Vill du måla ditt plank - skriv ett brev till styrelsen och be om lov och begär ett skriftligt svar (det samma vad det än gäller). Var 100% korrekt så kan du vara hur besvärlig som helst utan att de kommer åt dig.

Dessa är mina små råd.

Lycka till!
Charlotte

Vilka svin! Så där ska ingen människa behöva bli behandlad. Försök att få några bevis och driv det i rätten. Det kallas mobbing och det ska dem inte komma undan med.
Det är hemskt att tänka sig att sådant beteende även förekommer på skolor. Jag har inte själv blivit utsatt på det sättet men jag vet att det har förekommit på min fd högstadieskola.

Stå på dig, du har inte gjort något fel. Det är dem som är fega.
Om det är så att det är några som leder den här terrorn, så nonchalera dem. Försök istället att ta kontakt med dina andra grannar. Det är inte alla gånger som de tysta håller med om allt som sägs. Gemensamt kan ni kanske vända situationen så att det blir ett stopp på de som trakaserar med de fraser som du tog upp i brevet.

Först och främst är det viktigt att du intalar dig själv om att du har rätt. Försök att bygga upp ett "jävlar anamma". Omvandla din sorg till ilska så får rättvisan ut sin rätt. Anfall är bästa försvar, ställ motfrågor istället för svar så inser dem snart hur fel dem har.

Lycka till!

MvH

Ja, jag kan bara stämma in i kören. Vad förbannad jag blev när jag läste detta! Vad har de för rätt att lägga sig i hur du utformar din trädgård? Vad har de för rätt att mobba dig för att du inte rättar in dig i ledet och följer deras "normer"?

Näe, usch, gör som många redan sagt, stå på dig och knyt nävarna. Det kanske är enkelt att säga, man ska ju kunna leva där man bor också. Men ändå, för självkänslans skull bör man inte vika sig för sådan mobbing och obefogade påhopp. Du kanske skulle kontakta lokaltidningen? Ibland måste man driva saker till sin spets för att kunna få till en förändring.

Lycka till i kampen!

Ewa! Du får inte ge upp och tappa för tusan inte gnistan! Berättelserna i dina inlägg är fantastiska!
Jag är inte den aktivaste besökaren i detta forum, men dig känner jag till! Har haft så roligt åt dina berättelser, och jag blir så ledsen över att se att det finns folk som vill knäcka denna uppfinningsrikedom. De verkar ju helt sinnessjuka! Hur f-n kan man orka bry sig om hur du vill ha det i din trädgård? Jag säger bara en sak -avundsjuka- det kan inte vara något annat! Tack och lov att det finns folk som du som vågar sticka ut!
Jag är toknyfiken på din trädgård och har länge hoppats på att du ska lägga in lite bilder på det du berättar om!
Hoppas pensionärerna hamnar på något hem snart, så kan de sitta där och gnälla, och att det då kan flytta in roligare grannar i ditt område! Försök orka stanna i ditt hus! De vinner ju om de lyckas driva dig från din oas.

Mina varmaste hälsningar.
Fia

tjo hoo asså jag tycker att
du typ ska stå på dej dom ska ju #¤& va glad att dom har någon som piggar upp ett bostads områd och sså do mska ju iten kalga på att du målare ett staket dom ska va glad att dom blipper kosta på det och det me dit föråt de låter helt sjuk ass de e emot ditt hus ingen ser det asså ja bli nå så förbannad på sukärringar som dom (ursäkta utrycket) jag har en polare icanda han har utsatts för sama saker fast av hela sin lilla stad all trackaserar han föratt ha n stiker ut stå på dej!!!! ARGH ja lir så arg när ja hör sånthära

Eva!
Av någon anledning hade jag totalt missat denna berättelse tidigare. Jag läste med tårar i ögonen din historia. Återigen fick jag bekräftat hur elaka människor kan vara. (Ibland får jag tack och lov bevis på motsatsen, men inte här.)

Jag har också läst de svar du fått och håller med vissa utav dem. Tror att det inte är så lätt att stå upp och slåss ensam. "No man is an island." Du kan omöjligt slåss mot alla, ändå stanna i ditt hem och trivas! Trivas är som du vet inte detsamma som att stå ut!
Däremot tror jag också att du kan vinna genom att besegra dem genom infiltration. Vinn över några av de svagare först. Förslagen att visa din trädgård, förklara hur du tänkt osv tycker jag är utmärkta. Få med nästa grupp osv. Helt enkelt arbeta dig uppåt. Toppen på hierarkin kommer ganska snart att börja gunga, när grundfundamentet ger med sig.

Inget roligt sätt att slåss på när man är så ledsen och förbannad (med all rätt!!!) som du säkert är. Då vill man hellre ta till storsläggan, men som sagt: Tror inte det går om du skall bo kvar.

Vilket leder mig till nästa fundering. Är det värt det? Jag förstår att du vill ha närheten till din förlorade son, men om du besöker hans grav 1 gång i veckan ex.vis, så bor du 7 dagar = 168 timmar i veckan med allt vad det innebär. Om Muhammed inte kan flytta berget... Nej, de borde inte ha rätt att köra bort dig, och det kan de inte heller. Jag undrar bara: Hur mycket kraft är du villig att lägga ner på idiotiska människor. Kraft som du skulle kunna använda på mycket mer positiva saker.

Din trädgård (det jag läst om den) är lite vad jag satsar på. En spännande, omväxlande, lättskött oas, lite efter mitt eget huvud och inte efter andras.
Är också utsatt för lite konstiga blickar från mina grannar (området är från 1950) så det är en hel del pensionärer här också. De tycker nog jag är lite underlig: Ensam kvinna (dessutom stockholmare) köper ett hus och börjar ändra på saker och ting. Den stora skillnaden (bortsett från att det är villaområde och ingen förening): De kommer och frågar!! Varför har du gjort si eller så? Vad är det där för växter? Varför lägger du gräset i jordgubbslandet istället för att slänga det i soporna som alla vi andra?! Dvs hälften vunnet!

Ja Eva, vad kan vi säga och göra vi här på forumet? Jag vill också skänka växter och buskar till en ny trädgård om det blir det du bestämmer dig för. Såg du Gröna rum i veckan? Vi kan komma en hel delegation och bygga upp ett nytt berg.

Det här är ju f-n helt j-a makalöst (ursäkta språket men det kan inte hjälpas...)

Hade det varit jag som hamnat i den situationen hade jag bannemig haft en liten bandspelare innanför jackan nästa gång jag stötte på dem eller gick på ett möte. En inspelning i stil med det du beskriver vore intressant att delge både HSB och viss media. Grannsämja som gnisslar är bland det värsta som finns - det är ju inte lätt att trivas inom sin egna tomtgräns om man hela tiden känner olust när man tar sig till sitt hem eller är på väg därifrån.

Låter som ett klent tips att säga att jag hoppas att du orkar stå på dig - förstår att det är lättare sagt än gjort.

Jag hade kontaktat en jurist för en kortare konsultation - en del byråer ger viss inledande vägledning som i vissa fall till och med kan vara kostnadsfri - det kan bli kostsamt för jag vet inte hur du skulle kunna få någon annan att betala din jurists arvode - men ingen kan avgöra den ekonomiska aspekten mer än du själv. Polisanmälan kostar ingenting - men man har ju inte så stor förhoppning om att Polisen skulle kunna bidra med någonting med tanke på alla grova händelser dom inte har resurser för - men varför inte.

Kram

Trädgårdsmannen

Hej Eva

Jag kan inte låta bi att skriva detta, kanske är det dumt av mig

Jag har också upplevt att få mobben emot mig, när det händer undrar man varför. Nu hamnade jag i en situation på jobbet som fick igång tankarna.

Det som jag och min kollega kom fram till är att människor är avundsjuka på sådana som vi. De är inte avundsjuka på det vi gör utan snarare på att vi har kraften och kreativiteten och på att vi gör det vi vill. Hade de haft kraften och kreativiteten hade de använt den på något annat, vad kan bra de själva svara på.

Eftersom detta inlägg fortfarande läses (hur ni nu hittar) vill jag än en gång tacka alla rara vänner för ert stöd. Gensvaret var enormt! Jag är överväldigad. Och ödmjuk inför alla de levnadsöden som har kommit mig till del. Tack för förtroendet. Jag lägger dem till mitt hjärta.

Vidare så måste jag säga med anledning av vad några av er har berättat - tyvärr med en klyscha - att hur o r k a r folk när livet är så skört och kort. Till alla dom som tror att just de lever efter "det goda exemplets föredöme" skulle jag vilja vråla: skaffa er ett eget liv, förpesta inte mitt!

Nu har jag, efter viss vånda, bestämt mig för att flytta härifrån. Jag har varit och tittat på cirka 30 olika objekt. Varje objekt har gett mig ännu en insikt på vad jag inte vill ha, eller vad jag ska tänka på. Kanske har jag ett litet paradis på gång. Vi får se. Men denna process att hitta ett nytt hem är inte alldeles enkel. Dels har jag tidigare varit två när det har rört sig om husaffärer, nu måste jag ta beslutet själv. Dels är det lätt att bli förälskad i ett objekt - fullt jämförbart med om objektet hade varit en karl - man tappar huvudet och bli hagalen.

Nu återställer jag dessutom min trädgård till ett mera "lagom-utseende". (Mina dumma grannar tror nog att jag är "lydig" och anpassar mig - men då känner dom inte mig!) Bort med alla mina balla baljor (soptunneskåp som planteringskärl), ner med alla armeringsjärn, snirkliga gångar ska bli raka, cementplattor läggas tillbaka. Hej och hå. För all denna grannlåt ska jag ta med mig! hi hi

Tonen i mitt liv är alltså mer i dur nu, än när jag skrev mitt snyftinlägg. Men jag har sparat alla inlägg som har kommit. Dels behöver jag fylla på av sympatier då och då och - hemska tanke - skulle nu det lilla hus som jag har förälskat mig i inte bli mitt - ja, då måste jag ha tröst. Kanske kommer jag att tjuta än en gång på forumet då. Det får tiden utvisa.

Jag tycker att du gör fullständigt rätt som går ur den kvävande "unionen" och flyttar, istället för att blint anpassa och inordna dig!

Jag tycker att du ska låta bli att räta ut gångarna, och lämna en ball badbalja. Nästa som bor där kommer nog att bli glad av det.

Jag tror du gör alldeles rätt i att flytta, ja det kan bara bli bättre.
Hoppas du hittar ditt drömställe.

Heja på Eva!

Må Du hitta Ditt drömställe - besiktningsman och mögelkoll :-)) och med en STOR häck oavsett hur vänliga grannarna än må vara!

Hälsar ingrid

Önskar dig Jättemycket Lycka till!
Hoppas innerligt att du hittar bostad du trivs med och grannar som respekterar dig och din trädgård. Det är du värd.