I helgen när vi var ut till stugan hade Gibson lite bråttom ur båten och hoppade i land, trodde han, innan båten var hela vägen fram vid bryggan. Bakbenen missade bryggkanten med en halv centimeter vilket resulterade i att han plumsade i sjön... Det måste varit kallt med tanke på att det fortfarande låg i skvar här och där! Brrrrr.... Vilken panik han fick! Skulle promt tillbaka i båten vilket höll på att sluta med att jag också åkte i och hela båten höll på att välta. En panikslagen hund är ganska stark i frambenen, tydligen! Som tur var han jag hoppa upp på bryggan istället... Så vick jag hjälpa honom genom att dra upp han i kopplet med resultatet att han nästan ströps på kuppen.. Men upp kom han tillslut och blötte ner hela mig med sitt skakande... Vad mycket vatten han kan samla på sig trots sin tunna, korta päls!

Så, väl hemkommen fick hundarna springa ute på baksidan när jag rensade efter vintern. Plötsligt hörde jag en plums bakom mig. Ninni tänkte ta en liten titt på dammen, tydligen. Isen ligger kvar runt kanterna där så hon skulle väl testa om den höll, vilket den inte gjorde... Inte kom hon upp heller utan hjälp med sina korta ben. Hon valde det brantaste stället också... Nu vet jag iallafall att hon kan simma. Det är ju bra att veta!

Min förra hund, en dobermann, kunde inte simma. Hon sjönk inte men simmade med frambenen ovanför ytan och stänkte omkring. Hon gillade inte att bada och fick panik de gånger hon åkte i vattnet... Hon gjorde som Gibson ovan en gång och någon gång hoppade hon i efter mig när jag badade, fick väl panik och trodde att jag skulle drunkna eller nåt och skulle rädda mig, men hon lärde sig tillslut att jag råkar gilla att bada, även om hon inte gör det...