Exakt!

Hur i hela friden skulle man kunna vara det?
Skruva av korken och tvinga ner flaskhalsen i dom?

nej, aldrig att en människa eller en konflikt kan tvinga någon att missbruka - man har alltid ett val och sedan ett ansvar för det man väljer. det kan man inte skylla på någon/något annat.

Var är Råse-Marie? Börjar bli orolig.
Någon som känner henne och kan kolla att hon mår bra?

Nej, nu har du missförstått mig, Neetave.

Vad jag menar är att det ibland uppstår konflikter i en familj (som i alla familjer) och är man då alkoholist så "löser" man som oftast konflikten med att dricka.
Indirekt är man då upphov till att alkoholisten dricker.

Jag har själv vuxit upp i ett alkoholisthem med en far som var (och är fortfarande) periodare.
Jag kunde se att han "löste" problemen genom att dricka och indirekt skyllde på oss för sina alkoholproblem. Vad jag menar är att vi indirekt var upphov till att han drack - men det var fortfarande hans ansvar och hans val att ta till flaskan som problemlösning. Hade vi inte funnits där - inga konflikter - ingen orsak till att dricka. Åtminstone inte den orsaken. Sen går det alltid att hitta andra orsaker. Min mor lämnade dock aldrig min far (trots många önskningar om detta från min sida) , utan det blev jag som har tagit steget ifrån - som vuxen.

Precis som Herkules skriver: "man har alltid ett val och sedan ett ansvar för det man väljer. det kan man inte skylla på någon/något annat." - tyvärr så resonerar inte en alkoholist på det viset så länge han/hon missbrukar.


Jag försvarar inte ett alkoholberoende och kommer aldrig någonsin att göra det. Aldrig, aldrig, aldrig någonsin skulle jag sätta mig i ett förhållande med en man som har alkoholproblem!

Känner igen det där. Lätt att bli "medmissbrukare" när man står nära en familjemedlem. Miste en "bror" på så vis. Hjälpa till med mat, kläder, inte såra, ställa upp och hjälpa till. Drogade för att ingen ställde upp för hnom, för att det regnade, för att allt var pest, för att ekonomin var kass m.m. Om jag visste då vad jag vet i dag så är det "tought love" som hjälper, mes och ynk stjälper. Visst är man medmissbrukare och hjälper till att upprätthålla missbruk om man inte ställer krav och bara dansar efter missbrukarens pipa så alla är nöjda (missbrukaren då).

Finns ju sedan ingen som kan bestämma över sitt eget liv förutom den enskilde människan.

Tack för ditt förtydligande.

Är iaf orolig för Råse.Marie

Godmorgon alla vänner



jag har inte möjlighet att skriva så mycket just nu men jag kommer att skriva mer imorgon eller ikväll om jag hinner .

Just nu har jag en liten kille som är här på avlastning så det är fullt upp kan jag säga.

Tack alla som har brytt sig om det har stärkt mig och värmt mig
kram på er vi hörs snart igen.

Hej Rås-marie,

är själv nykter alkoholist..
Du kan inte göra någonting så länge han inte är nykter. Det är inte honom du pratar med utan med demonen-Alkohol. Vet inte var du bor, men i Stockholm har vi ett kanon ställe som heter Maria Beroendecentrum som är kanon bra, där han kan söka hjälp.

Den största anledningen till att han inte vill se sanningen är RÄDSLA, för en alkoholist så är det oerhört skrämmande att bli nykter, för när vi dricker är de enda gångerna vi känner oss normala, och hur ska det gå om vi inte kan dricka....

Om du inte orkar leva med honom...så lämna honom, alt. att ni blir särbos ett tag.
Om han är arb.lös så kan soc betala en behandling, och det allra bästa är ju om han kan acceptera att åka iväg på en behandling, de är ofta 6-8 veckor långa.
Om han har ett arbete så kontakta hans arbetsgivare, de är SKYLDIGA enl. lag att hjälpa honom!!!
Han kommer bli skitarg.......men igen....det är demonen Alkohol som blir rasande.......han kommer bli så tacksam så småningom när han inser att du räddat hans liv genom att sätta stopp.

På många beroendemottagningar, som på Mariaberoendecentrum har de även behandlingar för anhöriga....man är ju medberoende....

Skicka ett PM om du behöver prata...så får du mitt nr.

Stor kram

Sarah

Ska hon kontakta hans arbetsgivare?????
Tycker du inte att hon har nog ändå!
Nej, Råse-Marie som jag sagt förut ta fram ditt ego och tänk bara på dig själv och Josefin, låt honom ta ansvar för sitt eget liv nu.
Han har ju en mamma i livet, låt henne sköta daddandet.

Ja det är det absolut effektivaste sättet att få honom nykter.
Arbetsgivaren måste nämligen agera enl. lag.
Och då kommer han förhoppningsvis till insikt.

Nej Netaave, jag tror inte det är så enkelt som att bara skära bort en människa på det viset. Det är ju inte säkert att förhållandet går att rädda, alkoholen är en svår rival, men det är ju Råse-Maries barns far det är frågan om, en man som hon levt med i många år, någon som hon älskat och kanske fortfarande älskar. Tycker Saras råd är bra. inte minst för barnets skull, för det är ju den enda pappa hon har. Så även om en separation är enda utvägen så är det väl inte fel att hjälpa sitt barns far.
Birgit Ek

Jag har varit med om precis det. En mamma som gjorde allt hon kunde för att han "råkade" vara vår pappa.
Detta resulterade i att han hängde sig fast vid henne och oss än mer och slutade med att min mamma blev långtidssjukskriven och utbränd.
Att vi periodvis knappt vågade gå ut av rädsla för att han skulle vara där och vara full och aggresiv. För när han var nykter kom eller ringde han inte, men så fort han söp fick vi inte vara i fred för all hjälp han skulle ha.
Ingen mådde bra av det i synnerhet inte vi barn!
Mitt råd till Råse-Marie kvarstår alltså!

men man kan inte dra oss alkisar över samma kam....eller hur?
och kan hon rädda hans liv med att kontakta hans arbetsgivare och barnen får tillbaka en nykter pappa så är det väl värt risken med att det inte fungerar.

Mitt råd kvarstår också...RIng arbetsgivaren omgående!!

om man orkar kan man ju hjälpa till men aldrig annars.
det är bättre att barn har en stark och stabil förälder än två "svaga och orkeslösa".
i ett förhållande med missbruk måste man vara egoistisk. i alla fall när det är barn med i bilden. barnen ska inte behöva bli medberoende.
jag hoppas att det löser sig på ett sådant bra sätt som möjligt för er råse-marie!

Råse-Marie! Jag tänker på er alla i familjen.
Har erfarit liknande, dock utan barn...

Vad bra att ni får komma till familjeterapi och får stöd i era framtida beslut.

RÅDA/AURORA finns också. Men ni får säkert tips eller remisser till lämpliga behandlare via familjeterapeuten.

hej alla vänner
tack för erat stöd och råd det har verkligen kännts skönt att trots att vi inte känner varandra har ni kommit med stöttning .

Läget just nu är att vi ska gå till familjerådgivning den 1 :a september så får vi se hur det går.
Vi ha r pratat lite , inget är bestämmt för framtiden.
Vi har ju försökt själva förr MÅNGA gånger coh jag har sagt att det var sista gången...... men det här är bestämt den sista chansen och då är det med hjälp utifrån det ha r vi ju inte provat tidigare . han är ju inte riktigt pigg på att gå men det är MITT krav !

Säkert är iallafall att jag inte kommer att fortsätta bli tilltrampad titt som tätt och att gå med en osäkerhet som jag mår dåligt av.
Då har jag det bättre själv med Josefine.



Just nu är det mycket ska till AF och lite sånt men håller oxå på att skola in Josefine på förskola , hon är jätteduktig men idag grät hon och längta efter mig redan innna jag gått.
Hon har ju varit hemma med mig hela tiden så det är klart att det blir en stor omställning.
Men vi kämpar på

kram från en lite gladare Rose-marie

ps tack för alla Pm det har gjort mig gott

Lycka till och stå på Dig

Ja önskar dig lycka till!!!
Hoppas att det löser sig till det bästa..

Mvh/Dr blomma

Tänker på dig!

Vad bra att ni fick tid så fort.
Jag tror att det blir en hjälp för dig att reda ut dina tankar och ta ett beslut om i vilken riktning du ska gå vidare.
Lycka till

Hur gick det på familjerådgivningen? verkade terapeuten ok?

Go for it girl!!!

Hittade tråden....

Hur går det för dig? Jag hoppas att du mår under omständigheterna bra.

Ja Råse-Marie var ett tag sedan. Eller har jag missat visiter?

Hoppas du har det bra Råse-Marie....eller så bra som du kan ha det

Undrar också - har tänkt på dig, Råse-Marie!