Här finns antagligen massor med erfarenheter av sånt! Min barnmorska på MVC är liksom så tam och kan inte säga varken bu eller bä om nånting tycker jag.

Jag har mycket sammandragningar som kommer av lätta ansträngningar. På jobbet t.ex har vi aldrig haft så lugnt som de senaste nätterna, ändå är min livmoder stenhård hela tiden nästan. Det behövs inte mer än att vända en fjäderlätt gumma på sida i sängen så blir det en enda ond kramp i livmodern. Det är säkert inget som påverkar så att jag öppnar mig, men jag funderar på om det kan vara så nyttigt för bebisen. Syret minskar ju under sammandragningar och hjärtljuden går ner, det vet man ju. Tyvärr kan inte min BM svara på om det stressar bebisen eller inte.

Sen undrar jag om nån har varit med om att det känns som att man blir strypt ibland när man ligger ner och får en sammandragning? Oavsett om jag ligger på rygg eller sida är det nåt som kommer i kläm så att det känns som att det snörps åt ända nere från naveln och upp mot halsen.

Jag ska till BM på torsdag, då ska jag ta upp det igen. Tur att det är så lugnt på jobbet nu iallafall så att jag hinner vila magen lite emellan.
Snart ska jag åka och jobba igen.

Frågade dotter som fött tvillingar i januari, hon säger...

Rent allmänt brukar det sägas att sammandragningar känns som massage för barnet, och jag har aldrig hört att syresättningen minskar under vanliga sammandragningar...
Sedan brukar man säga att sammandragningar är "ofarliga" om de ger med sig om man vilar en stund. Om de inte gör det så KAN det vara värt att kolla upp. Men å andra sidan finns det vissa gravida som har väldigt mycket smdr utan att det är något knasigt med det.
Det där med strypt känner jag inte riktigt igen, däremot är det så att en del gravida mår väldigt dåligt av att ligga på rygg eftersom stora kroppsvenen kan komma i kläm vilket kan göra att man blir illamående och yr och så.

Jag häller med om det som Felixmatte skriver men det där med stora kroppspulsådern kan ge långt mera allvarliga symtom.
Därför lär vi alltid ut till på "kurserna" att en gravid kvinna som man hittar liggandes avsvimmad eller medvetslös, skall man alltid försöka att höja hö höft på (pula under en jack eller liknande) för att motverka att barnets tyngd blockerar kroppspulsådern. Sedan kollar man medvetande grad och kan starta ev hjärt o lung räddning. Men i många fall så kan "höft lyftet" vara den enda hjälpen som behövs.

Själv har jag endast haft sammandragningar av enklare slag och i övrigt lätta graviditeter.

Om man gör CTG-kurva så ser man att barnets hjärtslag sjunker under sammandragningarna och kan även göra det om man ligger på rygg. Jag blev tillsagd under min förra grav. att inte ligga på rygg eftersom de såg på CTG att hjärtljuden dippade. Då kände jag ändå inga strypkänslor.

Nu har jag börjat få mer ont igen vid sammandragningarna, det börjar mola i ryggslutet och kännas som mensvärk. När jag springer omkring på jobbet så hinner jag inte känna så mycket men om jag stannar av så känner jag att livmodern är konstant stenhård.

jag tillhör dom som blev "strypt"
barnet tryckte mot kroppspulsådern och diafragman...då blev det så, sa min läkare....om man vänder sig, släpper det igen

hade också mycket sammandragningar med mina, men tror det är väldigt individuellt,...men det ska inte göra ONT i den bemärkelsen att det känns som det är dags, så du ska nog stanna hemma resten av tiden....den får inte komma.... än

Försök att ta en lång kudde och vik den på längden. Stoppa den bakom ryggen på ena sidan så att det blir en kil. Alltså ytterändarna in mot ryggraden.

När magen blir stor så är det inte alltid det är så bekvämt att ligga på sidan, speciellt inte i slutet när bäckenfogarna är lite rörliga. Så visst vill man kunna ligga på rygg och inte belasta höfterna.

På det här sättet så blir det lite mitt emellan

Lider lite med dig

Hej!
hur långt gånget är du? *bara lite nyfiken*

En liten fundering... är det så bra att stressa runt på jobbet på natten när man är gravid... speciellt om man börjar få sammandragningar så det gör ont?
Jag har inte några erfarenheter av att vara gravid, men det låter inte så bra i mina öron. Du kanske behöver ta det lite lugnare?

Tack för svaren! Ska testa kudde under ryggen. Det konstiga är att "strypningen" inte släpper när jag ligger på sidan heller.

Scorpan: Jag är i v. 29 nu, beräknad förlossning är 21 november.

Yenny: Nä det är kanske inte så nyttigt. förra graviditeten var jag sjukskriven 3 månader före förlossningen för att jag hade sammandragningar ideligen. Jag får höra vad BM säger på torsdag.

Det taskiga är att jag har likadant hemma, fast det är ju klart att man spänner sig lite mer när man är på jobbet.

Du får kolla med din BM... och se till att hon ger dej ordentliga svar.
Kanske behöver du vara hemma en tid innan det är dags denna gången med.
Även om det är mycket hemma med så är det ju i alla fall i ditt hem där du kan sätta dej ner när du behöver vila och får sova på natten (förhoppningsvis) som ju är det naturliga för kroppen.

Ta hand om dej ordentligt nu... vi vill ju att den lilla ska må bra så vi får se söta bäbisbilder sen

21 November....det är ganska snart ändå....men den "korta " tiden kan kännas som en evighet när man väntar och är nyfiken.
Jag önskar dig Lycka till. Håller alla tummar jag har.


Själv ska jag bli moster om jättesnart *s*
Min syster var beräknad till 11/9....vilket datum!
Hur som helst så gick det inget bra för henne förra graviditeten (sprack något enormt) så de skulle ta henne tidigare denna gången....nu hade de kollat fostret (vägde på ett ungefär 3,8 kg nu)och skulle ta och starta henne i Fredags men enligt läkare/BM så skulle det komma igång av sig själv under helgen...annars så skulle de starta henne på måndag......så då blir jag moster igen! Är det till snart 8 stycken nu...alltid lika kul.
Förra bebisen som idag är lite mer än 2 år vägde 4½ vid födseln...

Oj det var ett stort barn det, 4,5 kg. Min flicka vägde bara 2,7 när hon föddes. Jag gissar att barnet jag bär på nu kommer väga högst 3 kg när det föds. Det känns som en evighet till den 21 november, särskilt eftersom det känns så tungt redan nu.

ja det var stort....men jag och alla mina syskon har varit stora vid födseln men blivit mindre när vi växt upp....

Ja, ta det lungt och kolla ifall du behöver bli sjukskriven. Jag har två bekanta som fått sina första barn 1 och 2 månader för tidigt. Nu med nästa blev de sjukskrivna 3 mån före beräknat och fick barnen ungefär enligt beräknat. De tyckte förstås det var väldigt jobbigt att vara sjukskriven och inte få göra något. Mer än en butik per dag var för mycket osv. Men att få barn 2 mån för tidigt är ju inte heller roligt när barnet hamnar att stanna länge på sjukhus innan det får komma hem.

Sköt om er!

Jag tyckte också det var trist att vara sjukskriven så länge men jag kanske inte har något val. Jag lämnade dottern på dagis idag och på den korta biten dit fick jag så ont i magen så jag höll på att rasa ihop. Det tryckte på neråt och högg som knivar ner mot snippan

Nä det är inget vidare att få för tidigt ju. Min syster fick sin första dotter 3 månader för tidigt.

NÄ nu Magdis så måste du göra något.

Du har väl syndromet som många sjukvårdsanställda har. Vill inte söka hjälp. Inte ska väl jag, Det är nog inte så farligt. GÅr nog över.

Fast med de symptom du beskriver då ska du söka NU. Sedan för du ta skeden i vacker hand och göra som farbror doktorn säger.

Kan du inte gå en kortare promenad utan att det gör så ont, då skall man inte piska iväg kroppen på ett helt arbetspass. Speciellt inte ett pass med lyft och så.

Tänk på vad som är viktigast nu

Jag säger detsamma, se till att bli sjukskriven - du kan ju gå ned till deltid. Det är inte sunt att ha sammandragningar så ofta och med sådan smärta. Tänk om bebisen skulle komma redan nu? Jag fick min första 6 veckor för tidigt och blev därför deltids sjukskriven när jag fick väldiga sammandragningar med min tvåa och gick då 39 veckor. Vem tackar dig för att du kämpar på och istället riskerar att föda barnet för tidigt?

instämmer med tidigare talare
sök hjälp och var hemma om det behövs, då kan du åtminstånde gå och lägga dej om du behöver vila....

Instämmer också...tror verkligen du behöver bli sjukskriven så du kan ta

riktigt bra hand om dej och den lilla(lille)!

Ja jag inser ju att ni har rätt och det är säkert vad jag själv skulle sagt till nån annan också. Men jag är ju envis...."ska bara!"

Iallafall ska jag ta upp det med BM och få henne att förstå att jag menar allvar. Förhoppningsvis får jag då komma på spec.mödravården och träffa samma toppenläkare som jag hade sist jag var där.

Det känns som ett nederlag om jag inte klarar av att jobba tiden ut men om han säger att det är nödvändigt så kommer jag lita helt på det.

Men,men, men....tänk inte så....det viktigaste är väl ändå din och ditt barns hälsa!!!!!

Jag vet inte varför du resonerar som du gör.
..om det är dina egna duktighetskrav eller omgivningens.
... men i det perspektivet att du håller på att hjälpa en ny människa till livet
...så är allt det med att göra ett bra jobb och vara solidarisk med arbetskamraterna bara oväsentligt!!!

Ta hand om dej och ditt barn..det är det viktiga!

Önskar er allt väl!

Det är mina egna krav...det är jag helt medveten om. Jag har fått för mig att jag inte vill vara klen den här gången så det har nästan blivit som en fix idé. Men jag lyssnar och tar in vad alla säger så jag är inte omöjlig!

Nä...man ska inte vara klen!

Jag mår bra...jag mår fint...jag är nog tuffare än somliga tror...Mowglisyndromet brukar jag kalla det för!

Jag är ibland ett offer för det syndromet....så jag tror jag förstår hur du känner!

Hoppas du lyckas sätta dej över det....och unna dej och ditt barn en vilotid !!

Att vara gravid är en av de få tillfällena i livet där det anses var OK att var lite introvert, tänka på sig själv och bli ompysslad.

Så tänk inte på det som ett nederlag utan ta det som en gåva och ett tillfälle att skämma bort dig själv och bli bortskämd.

Nu har jag varit hos BM och det gav inte så jättemycket egentligen. Jag berättade om sammandragningarna och strypkänslorna. Summan blev väl att jag skulle höra av mig till spec.MVC om det blev värre. Så det är väl så jag får göra när jag känner att det inte funkar längre. Jag har bara 8 jobbnätter kvar nu iallafall.

Nåt som var roligt var att jag för första gången i mitt liv fått ligga på den översta tillväxtkurvan av någonting! Hon mätte livmodern och då hamnade jag på översta kurvan. 31 cm var livmodern....25 cm var den för 4 veckor sen. Djingis låg med huvudet uppåt och ansiktet utåt min mage.

INTET ÄR SOM VÄNTANSTIDER

Intet är som väntanstider,
vårflodsveckor, knoppningstider,
ingen maj en dager sprider
som den klarnande april.
Kom på stigens sista halka,
skogen ger sin dävna svalka
och sitt djupa sus därtill.
Sommarns vällust vill jag skänka
för de första strån som blänka
i en dunkel furusänka,
och den första trastens drill.

Intet är som längtanstider,
väntansår, trolovningstider.
Ingen vår ett skimmer sprider
som en hemlig hjärtanskär.
Sällan mötas, skiljas snarligt,
drömma om allt ljuvt och farligt
livet i sitt sköte bär!

Ta det lugnt Magdis, och sköt om dej och barnet, det är det viktigaste du har att göra nu och många år frammåt. Inget annat är så viktigt som det, låt inte arbetsgivaren inbilla dig något annat, för då ska de matats med 1 liter ricinolja och 2 paket lunelax så de blir av med skitpratet

Hihi...det finns mycket att plocka ur medicinskåpet!

Nädå...min arbetsgivare är väldigt förstående och för hennes del skulle det inte vara någon som helst fara om jag var hemma och tog det lugnt.

Jag glömde ju att du har tillgång till betydligt bättre raketbränsle än lunelax

Bra att de är snälla vid dig, det har du förtjänat

Glömde att säga att BM sa att sammandragningarna inte påverkar barnet negativt (hoppas jag kan lita på det, den kvinnliga läkaren jag hade under förra grav. tyckte nåt annat).

Strypkänslorna trodde hon, precis som jag själv trott, att det var bebisen som trycker min vena cava mot ryggraden så att den snörs åt. Det borde dock bli bättre i sidoläge så där är jag fortfarande lite oviss. Det kan vara så att Djingis vuxit så kraftigt och just nu ligger med sin hårda skalle precis så att den trycker mot vena cava.

I så fall borde det bli bättre när han vänder sig väl??

Ja det borde det. Och det skulle ske någon gång snart enligt BM. Brukar göra...iallafall.

Då får vi hoppas han snor på lite så du slipper känna dig som om du snörts av på mitten titt som tätt.

Han har inte sparkat fotboll med blåsan? En del kvinnor brukar bli besvärade av ivrigt sparkande åt sönder innan babyn vänt sig

Nu funderar jag på om det är ytterligare en graviditetskrämpa som dykt upp eller om det är nåt annat. Det kliar över hela kroppen så jag håller på att bli sinnesrubbad! Låg vaken och kliade mig till 6.00 imorse. Det kryper i hela kroppen, i hårbotten, inuti öronen och under fotsulorna och i handflatorna....överallt! Det syns ingenting på huden.

Jag har tagit Tavegyl några gånger men det hjälper inte särskilt mycket, jag bli bara så trött dagen efter så jag håller på att dö.

Klåda över hela kroppen kan vara ett tecken på att levern är hårt belastad av graviditeten (+ nattjobbet) -levervärdena ska i så fall övervakas noga -Gå till BM i morron !

Har tid på onsdag, det borde väl funka att vänta tills dess va? Jag tänkte också på levern men har försökt slå det ifrån mig.

Jag blir så himla upprörd av att läsa detta. Varför tas aldrig kvinnor på allvar? Och varför anses graviditet lindrigare än en lättare förkylning? Hästar får inte tävla när de är gravida. Hundar och katter får inte heller tävla eller ställas ut. Men kvinnor, de ska kämpa in i det sista! Graviditet är helt normalt men det innebär ju inte att man kan göra allt man kan göra utan bebis i magen.

Du ska begära läkartid. Jag hade sammandragningar på det sätt du beskriver när jag väntade min dotter. För att göra en lång historia kort så kom jag till läkare och hon sjukskrev mig på stubben då jag redan hade börjat öppna mig, detta var i v24 tror jag. Sammandragningarna var min kropps sätt att tala om: ta det lugnt. Min dotter föddes 5 v för tidigt och när hon föddes visade det sig att navelsträngen inte satt som den skulle i moderkakan. Hon fick inte tillräckligt med näring utan bestämde som sagt att hon skulle ut (ja, det är bebisen som bestämmer när de ska ut - lång historia det med men enl läkare på Karolinska är det så). Allt gick hur bra som helst även om hon var pyttig när hon föddes - viktkurvan gick rätt upp när hon väl kom ut.

Nu hör det till med sammandragningar och jag menar inte alls att skrämmas. Det jag blir förbannad på är att det inte tas på allvar. Det är skillnad att som jag gjorde då, arbetade på kontor, och arbeta i vården. Arbeta kan man men inte med vad som helst.

Klåda är tyvärr en graviditetskrämpa och stämmer det med leverpåverkan så tycker jag inte heller du ska vänta. Ring, kanske finns en återbudstid.

tycker inte du ska vänta
ring dom imorgon....direkt....

Instämmer ... blir ju orolig för dej

Nejdå, det behöver du inte vara! He ordnar sig!

Nu har jag varit hos barnmorskan och tagit leverprover, så nu får vi se.
Blodsockret var lite högt så jag fick komma tillbaka efter 2 timmar och ta om det och då låg det bra. Skönt att slippa göra glukosbelastning iallafall. Maggen hade vuxit också.

Idag har jag sett lilla Djingis! Jag ringde spec. mödravården eftersom jag haft kraftiga, regelbundna sammandragningar hela helgen, även på natten.

Först gjorde läkaren ett UL och kollade igenom Djingis från topp till tå, gjorde en viktuppskattning och mätte flödet i navelsträngen. Det gjorde han för att OM förlossningen skulle vara på G så har man kollat om barnet mår bra och har den vikt som förväntas för tiden.
Allt såg bara bra ut och Djingis väger ca 2,1 kg.

Sen gjorde han UL på livmodertappen och den hade inte börjat öppna sig. Ingen fara på taket alltså.

Däremot tyckte han inte det lät så bra att jag blir "strypt" när jag har värkar i liggande ställning vare sig jag ligger på rygg eller sida. Han undersökte mitt hjärta och uppmanade mig att höra av mig om det skulle bli värre. En förklaring kunde vara att jag är så "slank" att det inte finns något fett som isolerar mellan organen därinne, så när livmodern blir stenhård så trycker den på vena cava i vilken ställning jag än ligger.

Skönt, jag behöver alltså inte sitta stilla o ta det lugnt i 6 veckor. Jag skulle ha blivit tokig!

Så skönt Magdis att allt är som det ska

Vilken lättnad, allt är okej med andra ord?

Skönt och höra att du blev så väl undersökt. Glöm bara inte bort att göra som doktorn sa, att du skulle höra av dig om det blev värre. Det finns ingen gubbe som hytter med fingret , men det är det jag gör nu

Låter ju jättebra... förutom att du "stryps"
hoppas det lättar snart.

Förstår att du inte orkar bara sitta still...
jag har varit precis som du.
Ville helst göra allt själv... då blev det som jag ville ha det.

Men... du kan väl ta det liiite lugnt

Ja det verkar som att allt är bra. Diagnosen lyder "sammandragningar utan cervixpåverkan" och enligt läkaren är det ingen fara med mycket sammandragningar om barnet inte är tillväxthämmat eller det är dåligt flöde i navelsträngen. Och det verkade ju inte vara någon som helst fara med det.

Jag ska försöka höja upp lite under huvudänden och se om det blir bättre med "strypningen" eller om jag helt enkelt är för "slank". Känns som en lustig beskrivning på mig just nu men jag förstår vad han menar. Det är ju bara bebis i din mage, sa han.

Skönt, bara bebis i magen och en frisk och glad sådan är ju inte så tokigt, eller hur?

Jag gissar att alla sparkarna känns ganska mycket?