Idag ringde en bekant till mig och var både upprörd och chockad.

En hund i ortens jaktlag hade blivit byte för varg. Vargarna i området skall vara märkta med pejl. Som jägare ringer man en upplysningstelefon för att kunna släppa jakthunden någorlunda säkert.

Jakten pågick efter älg. Hunden var utrustad med pejl där man även har möjlighet att lyssna på skallet. Plötsligt hörs hunden skrika. Jägarna befanns sig inte långt bort och de tog sig till platsen där man fick signal av hunden eftersom man trodde den var skadad.

Man var framme vid platsen inom fem minuter. Ändå fanns det bara huvudet och hundpejlen kvar. Allt annat var redan uppätet.

Eftersom det gick så fort och det fanns gott om vargspår så tror man att det var en mindre flock vargar som samjagade, anföll hunden och sedan blixtsnabbt åt upp den.

Denna hund förolyckades bara tio mil från min bostad. I kväll sitter jag lite skärrad och klappar vår egen lilla jycke.

Tacksam för att hon finns kvar och ledsen för den familj som mist sin käraste vän.

Jobbigt att förlora sin hund på det sättet

Jägarna själva skjuter dubbelt så många jakthundar som de som dödas av rovdjur, och dessutom dödas en hel del hundar av annat vilt än rovdjur (älg, vildsvin). Men allra farligast för jakthundarna är ju naturligtvis trafiken.

http://www.vargarnas.se/agria.htm

Ser man totalt på dödsorsakerna för hundar, så dominerar trafiken totalt och rovdjur finns inte med bland de 30 vanligaste dödsorsakerna. Däremot försvinner en hel del hundar under jakt, de fastnar i berg eller i hålor osv.

Så är livet med en jakthund, man vet inte om den alltid följer med en hem

Tråkigt, men sådant får man nog räkna med när man jagar med hund men att den skulle bli uppäten så fort

Ja, släpper man ut hunden i skogen så kan man ju inte kallt räkna med att den kommer tillbaks...


"Den som sig i leken ger" ni vet.

Just det, så fort.

Det innebär att föryngringen av varg har lyckats bra eller vad man skall säga. Så att det finns många omärkta vargar som inte är pejlade.

Att de jagar i flock eftersom hunden blev uppäten så fort.

Det lite otrevliga med att de jagar i flock är att de blir mycket aggresivare och mera orädda, törs ge sig på större byten eftersom de samjagar och är mera orädda.

Att det försvinner en och annan hund, ja det får man nog räkna med. Men det att antalet vargar ökar, att de flockajagar och därmed är ett större hot, det gillar jag inte.

En ensam varg skulle jag inte känna obehag inför. Inte två tre stycken heller. Men om de är en flcok på fem eller mera. Då skulle jag bli skitskraj.

Ja man kan väl dra den slutledningen att bilar är vanligare än vargar.

Men om man nu säger så att man vill låta sin hund ha ett liv där den får utlopp för sina naturliga instinkter dvs i många fall jakt så är det ledsamt.

Om du tränar hunden i flera år och sedan får den uppäten på mindre än fem minuter så är det tragiskt. Önnu värre känns det väl för hundägaren som vet att han shund blivit levande sliten i stycken. Men det är klart
HUnden kanske inte i allas ögon har något värde.

Det har inte ett skit men trafikskador att göra.

Samtidigt är det ju vargens naturliga beteende, att leva i flock. Är vargar då okej i större antal så länge de inte hänfaller åt instinktivt flockliv, men inget vidare när de lever så som de är skapta att göra?

Det är väl snarare så att en ensam varg eller två ungefär är att jämföra med bortsprungen schäfer typ.

OCh det är så man vanligtvis brukar tänka på den.

OCH visst är det naturligt för vargen att jaga i flock.

Men det är lika naturligt att även vargen ska ha en naturlig fiende för annars blir det fort bara vargar.

Ska det vara naturligt så ska vargen ingå i kedjan precis som alla andra djur. Dvs den skall vara jaktbar.

nej, varg ska inte få jagas ännu! de måste få föröka sig så att en frisk och välmående stam bildas. det kan de inte göra i dagsläget då varje chans att skjuta en varg tas. stammen är så lite och inaveln så stor, de måste få vandra i fred.
ingen frisk varg ger sig på vare sig hund eller människa i skogen. faktum är att jag tycker inte att det låter sant att en eller flera vargar på bara några minuter får i sig en hund.

synd på jakthunden i alla fall om det var en familjehund, var det en hundgårdshund så har han det bättre i hundhimmelen.

Tror nog att de som var där vet. OCh vargarana som åt upp hunden var friska vargar.

Läste på nyheterna i morse att vargstammen har ökat med ca 60% i Sverige och Norge, så man kan nog inte längre lita på att dom är pejlade.

Jag tycker att rovdjur kontra civilbefolkningen är en såååå svår fråga.
Spontant säger jag direkt att rovdjuren bör få finnas men genast då jag tänker mig in i situationen hur det skulle vara att själv ha dem inpå knutarna blir jag betänksam...
Vi har nu fått en björn i en av skärgårdskommunerna och diskussionerna går givetvis heta.
Jag tyckte det var spännande och kul tills björnen dödade tre får förra veckan och det alldeles nära bebyggelse.
Det är lätt att försvara björnen då den inte ställer till det för en själv. Men jag grubblar mycket på om det också är rätt.
Jag låter hunden springa fritt då jag vandrar i skogarna och jag skulle definitivt inte tycka om att en hungrig vargflock strök omkring.
Svårt, mycket svårt.
Mulle

Håller helt med dig om att det är en svår fråga.
Ingen vill ha vargen bakom knuten, men gärna på behörigt avstånd.
Men så funkar det ju inte tyvärr.

Hunden och vargen är nära släkt så en hund betraktas som en inkräktare i reviret och skall jagas bort eller dödas. En hund saknar dock detta flyktbeteende eller hinner inte undan så därför dödas dom istället. Det är lite märkligt att hunden även äts upp men sånt är livet. Vargarna är alltså fullt friska.

Vargjakt eller inte låter jag vara osagt men jag tycker hemskt synd om familjen som förlorade sin hund!!! Tycker ni låter mycket hårdhjärtade som säger att det är sånt dom får räkna med om dom jagar med hund.
Fast jag bor nära vägen skulle jag tycka det vore otroligt sorgligt om någon av mina hundar sprang ut på vägen och blev påkörd! Eller är det bara att rycka på axlarna och säga att det får jag räkna med som bor som jag gör..........?????
Anki

Om du inte ser till att ha staket för att skydda dina hundar så skulle jag nog anse att du får skylla dig själv. När det gäller jakten med hund så finns det sätt att skydda hunden bättre (pejling av rovdjur, pejling på hunden och skyddsvästar).

Dessutom behöver man ju inte jag med hund, åtminstonde inte i södra Sverige där markerna inte är så stora. I många länder är jakt med hund förbjudet, det anses inte vara etiskt korrekt att jaga med hund. Jagar man älg med lösspringande hund så selekterar man också för älgar som springer iväg när hunden kommer (de älgar som stannar skjuts!). För älgen skulle det vara bättre att stanna och slåss när den jagas av hunddjur (d v s varg). I de fall älgen stannar har den mycket större chans att klara sig.

Alla sätt att förlora sin hund på är jobbiga.
Birgit Ek

Ja, det har du rätt i förståss.
Men det blir ju mer traumatiskt och chockartat i vissa fall än om man jämför med en sjuk och gammal hund som avlider av ålderdom.

Jag tycker också naturligtvis väldigt synd om hundägaren, man tyckte säkert att man hade gjort vad man kunnat för att skydda hunden... Men det är min bestämda åsikt att det behövs mycket mer rovdjur, balansen idag är åt skogen! Och det talades tidigare om "vargens naturliga fiender" - vargen är liksom örnar, björn och lo högst upp i sin näringskedja, och har ju alltså inga som jagar dem som föda. Deras antal begränsas av tillgång på föda, revirutrymme och deras relativt sett långsamma reproduktionstakt. Plus att de drabbas hårt av miljögifter etc. Så någon "översvämning" av rovdjuren lär vi aldrig få se, även om vi bara skulle skjuta bort dem som utvecklat ett onormalt beteende (oftast pga inavel....). Vad jag vet så finns det i Baltikum en stam på ett par tusen vargar (med reservation för minnet), och de upplevs inte alls som det jätteproblem de tycks vara här. Själv skulle jag tycka det var underbart att få hit en livsduglig och jagande vargflock - vi får våra skogar (och trädgårdar) fullkomligt förstörda av vildsvin, och det är inte roligt att riskera att springa på en sugga med ungar heller.... Hellre då en varg, som gömmer sig innan jag ens vet att den är där....
Jag tycker det är sorgligt att se i vilken utsträckning mänskligheten tror att den är kapabel att sköta moder naturs jobb, med balansen mellan det som lever.... (och med det menar jag mänskligheten som helhet, inte enskilda personer, så ingen känner sig personligt påhoppad - som alltid är ju alla berättigade till sin egen åsikt).

Inte är det brist på föda inte. Det funns ju skogaran fulla av, än så länge.

Jag har goda vänner som varit i både Baltikum och i Ryssland och jagat. Det jag härde av dom var att synen på djur och jägaretik var inte vad vi var vana vid. Tex var det inte ovanligt att en jakthund förolyckades / jaktdag. Hundavel som vi bedriver den förekom inte där. Man lät hundarna föröka sig fritt eftersom det var "förbrukning" på dom.

En jägare i 60-års åldern jag känner berättade med darrande röst hur de hörde jakthundarnas skrik ner de slets i stycken. De lokala jägarna rörde inte en min.

Sådana jaktresor avstod de från i fortsättningen eftersom det var mycket annat som de inte tyckte stämde överenns med god jägaretik.

Så det är kanske inte så konstigt att man inte upplever vargen som ett problem där.

Det är inte en utveckling jag skulle vilja ha här.

Det låter som om du tror att ifall det finns varg så ska du slippa vildsvinen.

Snarare är det så att vildsvin är det djur som rovdjuren gärna inte ger sig på eftersom de kan gå till angrepp. Så du får nog har dina vildsvin kvar ifall nu inte jägarna tar sig an dom.

Skillnaden mellan ditt och mitt sätt att resonera är att du anser att djurens naturliga sätt att sköta sig själv gäller enbart djuren.

Människan har alltid så länge hon funnits på jorden ingått i den balansen genom att jaga rovdjuren. Att modern teknink och levesätt via miljö och infrastruktur rubbar den balansen är en helt annan sak. Ska vi undgå den påverkan så får vi väl gå tillbaka till att leva i grottor kanske. Men att klaga på den del av mänskligheten som faktiskt ingår i den naturliga balansen och alltid har gjort förefaller mig lite konstigt.

Och att vargen skulle vara skygg coh gömma sig innan du ens vet att den är där, det tillhör också sagorna tyvärr. Så hade det varit ifall vargen var ett jaktbart vilt. Men det har den inte varit på så många generationer så den är inte rädd för människor alls.

Jag har sjävl haft en väldigt positiv inställning till varg ända tills jag mötte en i verkliga livet. Sedan fick jag en annan inställning. Men jag tycker fortfarande inte illa om varg, tvärtom. Men jag inser att det är ett stort och farligt rovdjur och inget annat.

De vargar man ser i djurparker är inget jämfört med en vild varg. Den jag såg var lika stor som en shetlansponny. Den var inte ett enda dugg skygg utan såg på mig som vad gör du här, flytta på dig.

Och utvecklingen i Yellowstone gör mig inte upplyft precis.

Jag tror att alla här är överens om att vi vill ha mångfald av djurarter i vår natur. Däremot är det väll hur stor vargstammen ska vara som folk inte är överens om.
Personligen är just vargen mitt "favorit rov djur", precis som någon annan kanske är facinerad av tex lejon. Men jag tycker ändå att vargstammen inte får bli för stor, börjar det bli vargar som jagar i flock så folk inte kommer våga låta sina barn och husdjur vistas ute har det gått för långt. Som tur är så är vi inte riktigt där ännu, men när den dagen kommer ska självklart vargstammen hållas ned. Även vildsvinen kan bli farliga om de blir trängda, nu är det ju´så att vildsvin är ytterst skygga, faktiskt skyggare än vad vargen är, fick jag åtminstonne lära mig när jag förra året tog teoridelen på jägarexamen. Och med tanke på att det skall finnas en hel del vildsvin där jag brukar befinna mig, både med hund och till häst, så stämmer nog det, för jag har aldrig lyckats se ett vildsvin.
Enstaka vargar förekommer i Uppland och faktiskt har jag lyckats möta två. En som ställde sig mitt på en skogsväg när vi kom åkandes på skoter utanför Björklinge. Den var inte det minsta skygg, vi fick stanna skotern och under en magisk stund tittade vargen på oss innan den vek av in i skogen. En riktig upplevelse! Detta var några år sedan, men förra sommaren strök en varg förbi över mina föräldrars sommarstugetomt sent en kväll i norra roslagen, då var jag inte helt bekväm med att gå ut på dass mitt i natten.....
Jag har även haft förmånen att gå in till vargarna på Kolmården, jag kan berätta att de var allt annat än "stora schäfrar". Jag åkte dit med tron att de skulle kännas mer som just stora hundar, men åkte därifrån med en otrolig respekt för det rovdjur de faktiskt är.


Systerdottern som då var 11 år fick jag faktiskt ta in på egen risk. Vargskötaren gick bakom henne fram till en stock där hon fick sitta, han vågade inte ha henne stående för som han sa: "Slår dom omkull henne så får hon hela flocken över sig, de känner direkt vem som är svag" Och mycket riktigt hela flocken var väldigt intresserad av henne. Men vackra och facinerande djur är de! Men som sagt jag tror att vi måste passa oss för att få en för stor stam, då kan det bli problem.

Håller med dig Leija, helt och hållet.

Och visst är vildsvinen skygga och desstum nattdjur. Och inte helt ofarliga heller i trängda lägen.

Det nya viltspårprovet för vildsvin gör man ju förutom bedömning av hunden även bedömning av föraren. Vi var fundersamma över varför, tyckte det var ojust att belasta hunden med att ha en klantig förare.

Fast skillnaden mellan eftersök på vanligt vilt och eftersök på vildsvin är just att ett skadat vildsvin går till anfall. Nästan vem som helt utan jakterfarenhet kan ju klara av ett viltspårprov. Men man är för den delen inte ett fullfjädrat eftersökekipage som klarar ut en verklig situation.

Men eftersom man kan bli skadad av vildsvinseftersök så är det bra att även förarens kunskaper vägs in. Fast jag tycker det skulla vara separat prov för förare och hund. Fast det kanske blir. för oss är det inte aktuellt förrän om ett till två år att försöka oss på den delen.

I vårt jaktlag har vildsvinsjakten inte kommit ännu men den är på väg. MIn man har varit eftersöksjägare i många år och han säger att den dj***l som skadskjuter ett vildsvin, den går först vid eftersöket.

En annan bekant vi har i Skåne hade en jakkamrat som blev anfallen av en skadad viltsvinsgalt. Han ligger fortfarande på sjukhus efter sex månader.

Jag tycker nog att det enbart stärker mig i min uppfattning att vi borde ha en mycket större rovdjursstam.... Vore de många fler skulle deras instinkter stärkas = de skulle skygga mer för människor, deras genetiska bas skulle bli bredare = mindre inavels-psyken, och dessutom skulle de då kunna tillåtas vara jaktbart vilt, och kanske genom det återfå skyggheten de naturligt sett borde ha.

Och för att människan ska ingå i den naturliga balansen genom att jaga andra rovdjur (vilket jag håller med om att det BORDE vara så), förutsätter ju att det finns en jaktbar stam av de rovdjuren. Och i dagsläget finns så få vargar att det inte går att tala om livsduglighet, trots att vissa par lyckas med sina kullar. De har fortfarande för smal genetisk bas för att det ska bli hållbart. Och att vargar jagar i flock är väl inte att bli förskräckt över? Det är ju ett flockdjur, det är deras naturliga sätt att fälla större bytesdjur.

Men visst kan jag tänka mig att våra vildsvinsbekymmer inte skulle tas om hand helt och hållet av en vargflock i närheten... Tyvärr är det knappt någon alls häromkring som jagar vildsvin, just för det som du beskriver, Bettson. Det är ju en helt annan jakt än den som man är van vid här, och vildsvinsstammen har exploderat just för att de inte har några fiender häromkring. Därför är de inte heller vare sig skygga eller utpräglade nattdjur här. De har stödmatats vid diverse slott och herrgårdar, så de är inte det minsta rädda för människolukt eller -ljud. Själv har jag sett/hört vildsvin ett tiotal gånger de senaste åren, flera gånger på närmre håll än vad jag tyckte var bekvämt... Dessutom är de en ordentlig trafikfara - ett vuxet djur är som en pansarkryssare att krocka med....

Så jag tänker fortsätta hålla tummarna för ökad rovdjursstam (med friska, vettiga individer), jätteökning av vildsvinskött i charkdiskarna, och en fortsatt lika bra nivå på debatterna på Odla som denna. Tack Bettson för dina faktauppgifter från jägarsidan, jag har inga så ingående erfarenheter därifrån själv, så det är alltid bra att höra från dem som har det.

Hoppas ingen av er som jagar med hund i höst råkar ut för något liknande rubriken. Må gott!

vill ni ha vildsvin, flytta inte hit. Varg har nu intagit vårt område med alla skyddsområden fulla med svin. Förr-förra hösten var det två suggor med åtta kultingar framme här, nu har inte en enda setts eller skjutits men vargen rev grannens tik under älgjakten, som överlevde. Den jäveln stryker längs samhällets ytterområden och är allt lagom oskygg mot allt.

Visst ska de finnas och gärna här men nåt är fel när de helt saknar respekt för allt. Inavelns resultat kanske

Problemet med vargstammen är väl att den är koncentrerad till 3-4 län, där den dödar tamboskap och blir alltmer orädd ... fast nu skall det visst bli OK att skjuta varg för att freda sina djur. vilket kanske gör att vargen blir skyggare ...

Har läst om fall där varg parar sig med hund .... men det kanske bara är skrönor

Blir rovdjur för närgångna tycker jag att de ska tas bort. Man ska inte behöva vara rädd för att släppa ut sina barn eller husdjur på sin egen gård.
Tycker Leia som annars ÄLKAR vargar!

Det är ju fullt fysiskt möjligt, även om det kanske inte är så troligt att vargen parar hunden istället för att döda den
Hybriderna har potential att bli verkligt farliga.

Är det bara jag som ser ironin i att en grupp människor ger sig ut i naturen med ett domesticerat jakttränat djur för att DÖDA älg, och sedan blir chockade "when nature strikes back"?

Jag kan inte säga att jag är den mest framåtsträvande människan men hellre avskjutning i skogen än att älgen ska ut på vägen. Visst finns det byten åt både oss och vargen.

Det mest ironiska i det hela tycks vara att de mest vargvänliga människorna är de som inte kan ha dem runt knuten för de bor som de gör.

Om det är mig du menar så vill jag förtydliga mig. Jag har de gärna "runt knuten". Men jag anser att de INDIVIDER som blir för närgångna (gäller även tex björn) ska tas bort, ingen ska behöva vara rädd för att släppa ut sina barn pga av för närgående rovdjur.

Nej, leia det var inte till någon särskild. Det var inte så det var menat. Ja menade att det ska vara länsstyrelserna i berörda län som ska få ta ställning till skyddsjakt och inte någon långt borta i andra sidan landet.
Att hundägaren ska ha rätt till at skydda sin hund

Jakt med hund är inte ngn nyhet, men det är effektivt

Ok, då förstår jag vad du menar!

Själv gick mina tankar till vad som dödar mest i vår natur; är det inte bilen? Den drar fram precis överallt och skövlar både människor och djur.

Visst ligger både vargar och björnar i lä om man gemför hur många djur eller människor som per dag eller vecka förlorar livet på grund av bilar.

Hur som helst; oavsett om hunden dör av ålder eller olycker så är det en oerhörd smärta att förlora sin Bäste Vän...

egentligen är det väl vi som dödar mest i naturen, direkt och indirekt

För att rovdjursstammarna ska bli livaktiga tror jag att det skulle behövas mer samarbete över gränser istället... Även om djuren har revir så vandrar de ju ofta långa sträckor, särskilt när nya revir ska bildas... "Våra" vargar skulle ju bara må bra av att beblandas med norska, finska och ryska vargar. Men det är vad jag tror. Och jag bor så att jag mycket väl skulle kunna ha rovdjur runt knutarna - lodjur finns redan på flera håll i länet, och varg har siktats några sällsynta gånger inom kanske 5 mils radie. Så jag kan ju fortsätta hoppas!

Och angående jaktbegränsningar så vet jag att det kan bli hur tokigt som helst - skarven är ju fridlyst i EU, för att de skjutit slut på dem nere i Europa. Men här uppe är vi fullkomligt (och bokstavligt!) nedskitna med skarv... Nu har de koloniserat ön i vår lilla sjö, och vi kan bara stå och se på när träden dör under spillningen... inte kul... Så visst håller jag med om att det kan bli märkligt när centraliseringen bestämmer för mycket. Frågan är hur man löser sådant, bara...

skarv ja den har vi i Vänern och den är älskad av naturvårdsverket och Länsstyrelsen, men av vilka fler?
Minken då, också en inflyttad elaking som man dock får ta bort vid behov.

Jag vet på flera håll där man gått in i fågelskyddsområden/ skarvsamhällen och pickat ägg och tagit ungar av daga.
Vet inte om det är rätt sätt det heller.

Klart samarbete ska finnas, inget snack om saken men det ska inte ta flera månader för att varje instans ska få säga sitt i vargfrågan (ang skyddsjakt på varg-individer)

Och nu har det hänt igen, hörde nyss på nyheterna att ytterligare en hund blivit attackerad. Det som upprörde befolkningnen mest var att vargen var så orädd.

Hundägaren rusade mot sin hund för att skrämma vargen och var endast 5-6 meter från vargen innan den sprang iväg. Men den återkom så snart hundägaren började ögna sig åt den skadade hunden fast denna gångn hade den sikte på den kopplade valpen som medföljde. Den var "svag" och kunde tänkas som ett nytt byte. Precis på vargvis så återkom den bakom ryggen.

Visst har jag förståelse för att sådana här situationer kommer att hända i framtiden, VIsst är vargen ätt rovdjur, visst ska den få finnas.

Men allt detta snack om vargens ofarlighet har jag lite svårt för.

Denna höst har vi kunnat konstatera att friska vargar attackerar hundar, att den är så orädd för människor att den utmanar människan på 6 meters avstånd. Detta endast från en ensam varg.

Hur skall det då gå när de når ett antal så att rejäla flockar bildas. Och när övergår jaktbart vilt ut vargens perspektiv till att eventuellt omfatta små människor tex barn.

I Yellowstone förra året så omfattades en forskarstudent av begreppet jaktbart vilt för vargen. Där vågar ingen gå ut obeväpnad längre. Stannar bilen eller att du får en punktering så törs ingen gå ut och byta däcket för att man är rädd att attackeras bakifrån. Man inväntar hjälp helt enkelt. Den utvecklingen ligger ungefär 15 år framåt i tiden hos oss.

Inte är jag rädd för varg nu, men jag är rädd för rovdjurspolitiken och folks naiva inställning. Är tacksam för att jag inte har häst längre. Hade nämligen vargbesök i min hästhage.

Och en sak ska jag bara säga. Hade jag varit tvungen att välja mellan vargen och min fölunge så hade jag valt fölungen. Det hade varit värt att skaka galler för. Jag som aldrig ens en gång parkerat fel, jag har haft vit barntillsyn ( fast jag är fattig) och har betalat TV-licens och mina skatter.

Men nu är mna hästar borta ändå så jag slipper det valet.

Att en ensam varg attackerar och inte är rädd ska ju enligt undersökningar och forskning visa på att vargen inte är frisk eller så uthungrad så den är desperat.

Det verkar ju inte vara fallet nu så vad är det som har hänt med vargen?

Har vi tagit så mycket från naturen så att rovdjuren ej får vara ifred utan måste börja "slåss" med oss människor?

Skrämmande utveckling i sådant fall och jag förmodar att den beror på oss människor - vi får ta på oss ansvaret.

Hur gick det för jakthunden, överlevde den attacken?

För den enskilda individ som förlorar sin hund på ett sådant sätt förstår jag att det inte var det man önskat åt sin hund, å andra sidan kan jag inte låta bli att förundra mej över hur upprört det blir blir när det handlar om vilda djur som dödar.

Djuren gör det trots allt inte för ro skull som vissa människor verkar göra här på planeten jorden.

Som Herkules skriver så kan jag bara hålla med, människorna tror sig äga det mesta runt omkring sig, bilen är ju en av de ägodelar som vi absolut inte vill avvara i vår moderna tid; trots att den varje dag skördar mängder människoliv. Man räknar med att under jan-juni så har 120 personer mist livet i trafikolycker hur många som skadats för resten av sitt liv förtäljer dock inte statistiken. Sällan har jag sett någon debatt angående en minskning av bilbeståndet.

Under åren 1995-2005 räknar man med att varg gått till angrepp mot c.a 152 hundar.

En rapport jag läste nyligen såg ut som så; vi har cirka 8o vargar i Sverige och de flesta anfall sker under jaktsäsong mot hundar. Hur många bilar finns det i Sverige?

Personligen är jag mer skraj för bilar och människor än vargar .

NEj det tror jag inte alls. Snarare är det så att Vargen inte jagats på så många Varg-generationer att den inte tror den har någon fiende.

Den är varken sjuk eller uthungrad, snarare tvärtom.

Jag väntar också på rapprter, men jag har hört sägas att fyryngringen skulle vara 112 valpar.

Detta är en av orsakerna till att mörkningne av vargarna och den sk vargvarnar-telefonen inte fungerar. Förkningnen har varit så stor att man inte hunnit märka den nya generationen.

Men hur menar du då? Att den är leklysten? Förbannad?
Vargen är ju (eller om jag nu ska skriva VAR ju) ett väldigt skyggt djur till sin natur som endast söker sig fram för att få något att äta.

Jag ska leta reda på den forskning som finns - detta är intressant!

Vargen har varit skygg för att den har jagats hårt. De lär sig vem de ska akta sig för.

På något sätt så kommunicerar djuren med varandra och lär sig av de äldre. Fast det inte är så , så brukar jag kalla det genetiskt minne. Man kan se det hos många djur. Tex kossro som inte fått slicka sina kalvar på tre generationer har "glömt hur man gör". De kan tom anfalla sin egen kalv av ren rädsla.

Nu har ju Vargen nästan varit utrotad. Den har varit helt fredat och har inte jagats alls. Det gör att den tror att den inga fiender har. Därför blir den orädd. Den saknar helt enkelt dåliga erfarenheter från sin enda fiende, människan.

Vargen har gått så många generationer nu så att den kunskapen är glömd.

Så det är varken fel på den eller att den är hungrig och desperat. Den tar vad den kan, för att den kan, precis som alla andra djur gör.

Gå in på Svenska Naturskyddsföreningen, där finn bra läsning om vargar. Där har dom räknat lite högre antal vargar än vad jag skrev tidigare, men läsningen därinne är väldigt intressant, enligt mitt tyckande.

Jag tror att vargen är relativt lätt att få tam trots allt.
Det är ju ändå ursprunget till våra hundar, och det finns väl nåt skäl till att grottfolket hade dom som "husdjur"?
Den har ju jagats i många generationer, så givetvis har den varit skygg.
Nu har den ju inga naturliga fiender längre.

Inga vetenskapliga fakta, bara lite tankar

Fast jag känner folk som jobbar på djursjukhus. De träffar varghybrider ibland. Det finns ju några kvarvarande lagliga exemplar kvar.

De säger att det är ganska stor skillnad på hund och varghybrid. Framförallt att de fortfarande har "döda för mateninstinkten kvar" och att nästan allt som rör sig utom husse är potentiell mat.

De upplever ganska stort obehag när husse komer till receptionen med sitt djur och den morrar " på fullt allvar". Personen i fråga som sagt detta har stor hundkunskap och tillhör inte den lättskrämda typen precis.

Och vilda djur skall inte och får inte bli tama. Man får ju inte inneha ett vilt djur utan tillstånd.

Det Herkules jämför med att ett djur måste vara sjukt för att det kommer för nära människor är tex räv. Det förekommer att rävar matas och tämjs i sommarstugeområden osv.

Nu har det ju förekommit rävskabb i ca 35 år i Sverige. Det är ju mycket plågsamt för rävarna. Boten har varit att skjuta alla sjuka rävar och hålla rävstammen nere så att de inte smittar varandra genom att träffa för många artfränder. Det har gett resultat och idag ökar ju rävstammen igen.

Men ett typiskt tecken för en sjuk räv var just att den inte orkade bry sig för att akta sig för människor. Och eftersom man inte får tämja vilda djur så gick den tama räven med bland de som bedömdes som sjuka eftersom rävar inte ska vara tämjda.

Och snacka om konflikter när räven som ätit smörgås i hallen visserligen under ständigt morrande och hot om försvar, gick till de sälla jaktmarkerna för att den troddes vara sjuk.