Hurra vad skönt att det löste sig! Jag tänkte väl det, det verkade helt hialöst annars. Tur att åtminstone de som jobbar inom det området har förnuft att inse att barnen behöver regelbundenhet.

Tyckte väl jag också att det måste ordna sig, man är ingen bra mamma om man inte får sova.
Ni verkar vara engagerade föräldrar som inser att kontinutet och rutiner skapar trygghet och harmoni i den lilla tösens liv.
Lycka till i fortsättningen!

Det som skiljer oss åt en del kan vara att jag har en allmän åsikt och längre livserfarenhet plus att jag på ett forum som detta inte behöver engagera mej känslomässigt. Det är ämnet så som det utvecklade sig som intresserar mej. Jag är väl medveten om att tråden påbörjades av kvinnan som skulle jobba natt och behövde sova är också väl medveten om att tråden spårade ur ganska snabbt och det är där någonstans jag kliver in. Då jag anser mej vara läskunnig så begriper jag också att nog ingen här har förespråkat 15-timmars dagisdag . Tror du själv att det är så; att föräldrar lämnar barn på dagis för och få lekkamrater?! Som jag uppfattar; så har man sina barn på dagis för att man arbetar, ingenting annat, jo eller för att sova för att man har arbetat på natten, det var väl det tråden började med. Eller... jag kan inte påminna mej att jag någonsin i mitt liv hört en endaste varken mamma eller pappa (inklusive mej själv ) vilja ha en dagisplats för att barnen skall få lite lekkamrater, har du? Nej det kan jag inte tänka mej. Sen hoppas jag att om du har några barn på dagis under ett åtta timmars pass så får du nog tillstå att personalen känner till en hel del om ditt barns behov, kanske till och med lite bättre än vad du själv gör. Kan tala om för dej att alla barn hör faktiskt inte hemma i så stora grupper som tio barn, så är det bara. Vi är olika individer stora som små. Med tiden som jag befinner mej på detta forumet så lär du få reda på vad jag är bra på och också vad jag är dålig på. Jag känner inte till alla barns behov, men en hel del har det blivit genom åren.

Jag är 55 år (i morgon) har arbetat på dagis i över 30 år och har haft många många barn som fått plats av sociala skäl.
Som går på dagis för att dom ska få lekkamrater, eftersom dom bor i glesbygd, eller är invandrare och har föräldrar som inte kan språket, ja listan till anledningar kan göras ganska lång.
Det är möjligt att Miss Cocker inte hört talas om det men det är en ganska vanligt att man får dagisplats av sådana anledningar eftersom barnomsorgen i Sverige är till för barnen, inte föräldrarna.

Väldigt lätt att svara på den frågan: JA, det är bara att titta mig i spegeln!

Jag var hemmamamma i 3½ år och från det att dottern var 3 år började behovet av kompisar och en större social stimulans att bli alltmer påtagligt. Om du har läst mina inlägg överhuvudtaget så hade du sett att jag skrivit det.

Hon fick då börja på dagis 15 timmar i veckan för sin egen skull Kan du tänka dig det? I början var hon som ett socialt UFO, fick panik och skrek av fasa när småbarnen närmade sig. Anpassningen gick mot förmodan ändå ganska smidigt och idag är hon social, empatisk och klarar av att leka med andra utan att måsta ha det på sitt eget sätt jämt.

Jag törs inte tänka på hur det skulle blivit om hon inte fått göra denna anpassning innan hon börjar skolan strax.

15-timmars regeln finns till för att även barn till arbetslösa o föräldralediga ska få möjlighet att knyta kontakter och utveckla sin sociala förmåga.

Är det verkligen så svårt att fatta att barnen har kul på dagis, det är som ett lekparadis för dem! Jag ser hur bra min dotter mår och hur utvecklande det är för henne. Så din "längre livserfarenhet" hjälper nog inte så mycket när det gäller att bedöma min dotters bästa.

Tillägg: Jag fick tvinga mig själv att lämna henne på dagis i början för jag hade vissa uppfattningar om dagis som jag fått äta upp x flera efter att ha sett hur det verkligen är. Jag kände att jag måste släppa lite av taget om henne för att hon skulle må bra och utvecklas. Det hade varit väldigt enkelt för mig att hålla fast henne hemma med mig, men det hade varit själviskt. Så småningom insåg även jag att hon skulle överleva utan mig och jag kunde skaffa mig ett jobb. Man kan inte binda barnen vid sig hur länge som helst, det borde alla förstå.

15 timmar per vecka låter kul, 50 timmar per vecka låter lite mer jobbigt. I övrigt har jag inga fler kommentarer då jag inte äger kompetens inom trådens område

Inte visste jag att du var Norrbottens-Magdis? Eller du såg det som din uppgift att svara . Trist att du inte har egna åsikter, om du så fyller 155 år imorgon och har arbetat 100 av dom åren på dagis så behöver det inte betyda att du har mer eller större erfarenhet än någon annan. Däremot kan jag på en gång bekräfta min okunskap vad gäller att barnomsorgen skulle vara en instans upprättad för barn som skall få lekkamrater eller för att dom är invandrarbarn med föräldrar som inte kan språk. I det Sverige jag har vuxit upp i så har dagis vuxit fram sedan kvinnorna började gå ut i arbetslivet i samma utsträckning som männen, eller du gick på dagis när du var liten? Mår du bra när du är sarkastisk mot människor? Nej Miss Cocker har inte hört talas om just den anledningen. Rimligtvis borde det finnas dagis i varje gatuhörn i Malmö eftersom snart hälften av invånarantalet består av invandrare; som i Malmö är den "lilla" guppen som har barnomsorg. Tack för dina påstående, ser fram emot dina åsikter vid ett annat tillfälle.


" Vill du ha rätt eller vill du vara lycklig "

Ja det är klart att 50 timmar i veckan är mer stimulans än vad barnet behöver. Tack och lov finns det ingen som är där så länge. Det är inget som föräldrar i allmänhet strävar efter heller.

Det är en himla skillnad på dagis nu och för 30 år sen. Det kan jag själv intyga. Redan då var det bra för barn att få lära sig ta hänsyn till andra även om det främst var för att föräldrarna skulle jobba som man var där. Jag var själv så blyg och rädd som liten så hade jag inte gått på dagis hade jag fått det väldigt jobbigt i skolan.

Jag tror att vi svenskar har lättare för att bli ensamma och isolerade än invandrare, de är duktiga på att umgås och vara sociala. Är man som jag inflyttad i en stad där alla känner och är släkt med varann så blir man lite utanför. Jag vill inte att mitt barn ska vara utanför.

För övrigt så har Netaave faktiskt varit min dagisfröken en gång i tiden, även om jag inte minns det och vi nu befinner oss i varsin ände av landet.

Det e ledamt att du känner dej påhoppad av mej, jag pratar inte om ditt barn och era privata timmar på dagis. Det finns fler människor än du och dina barn eller jag och mina barn. Två sidor av ett mynt, det är väl bra när det är bra. Men det kan vara väldigt trist och otäckt när det inte är det. Tror säkert att du har goda avsikter med ditt barn, jag känner inte dej och det e inte ditt sätt att använda dagis som är det som e kasst, men som jag sa det finns mer än du, jag och våra barn på vår jord. Nu lägger jag ner denna tråden eftersom ni känner er personligt attackerade.

OK, det är lugnt. Men jag tror verkligen inte att jag är den enda mamman som tänker på mitt barns bästa utan jag tror att alla gör så gott de kan. Personligen har jag aldrig varit med om att ett barn varit så länge på dagis att det lidit av det. På dotterns dagis är de som en syskonskara, lika muntert och glatt varje gång man kommer dit.

Man har nog lätt att ta åt sig av sånt här eftersom det är så oerhört mycket press på småbarnsföräldrar nu, hur man än gör så är det inte bra. antingen curlar man för mycket eller för lite, har dem hemma för länge eller för kort o.s.v. När man skriver så här på ett forum är det lätt att det ser ut som att den allmänna uppfattningen är att alla småbarnsföräldrar är fuskande, snyltande monster som har barnen på dagis i onödan för att slippa ta hand om dem själva. Och tittar jag ut i verkligheten så kan jag inte se ett spår av det.

Men det är lugnt...jag vet ju att det inte är så för mig så jag ska försöka att inte ta det personligt.

Måste säga att jag inte alls känner igen mig Har arbetat inom barnomsorgen en stor del av mitt liv, varav mest till största delen som arbetsledare och anser mig fått en övergripande inblick i hur b.o. fungerar...

Kan garantera att det inte fanns någon som placerades för att de behövde leka med andra barn ... Den bistra verkligheten var nedskärningar och allt större barngrupper .... då fick bara barn vars föräldrar arbetade minst deltid plats ...

Vet inte var du Norrbotten-Magdis har ditt dagis ... men kanske inte i någon större stad där personalen går på knäna pga. överinskrivningar ... i så fall är du lycklig lottad ... önskar att alla hade det så, men så är det inte irl ...

Och ändå har du blivit så "välartad" stackars barn!

Jag tror faktiskt det där är lite olika i kommunerna, jag har ju arbetat i en av våra större kommuner, och i den ett område med många invandrare. Har även arbetat här där jag bor nu, där många bor isolerat utanför byn. På båda ställena har jag haft sociala förturer.

Sen ser barnomsorgen också väldigt olika ut under olika tider, jag började 1969 och under 70-80talet hade vi ibland svårt att fylla grupperna, idag är det precis tvärtom. Idag är väl också alla typer av förtur utom syskonförturen borttagen.

Hur länge sen var det du jobbade inom barnomsorgen då? Som jag har förstått det så är det en ganska ny regel det här med "15-timmarsbarnen". Den kanske inte alls fanns när du jobbade och då är det ju inte så konstigt att du inte känner igen det. Ännu nyare regel är att barn från 4 år har rätt till kostnadsfri vistelse på dagis 15 tim i veckan. Detta p.g.a att man har förstått att barn från den åldern behöver få den stimulansen. Kommunen är skyldig att erbjuda plats så det ska inte ha med tillgång till platser att göra.

Nu vet inte jag hur pass vanligt det är att folk använder sig av denna tillgång under t.ex. arbetslöshet. Det vanligaste är väl att barn som fått syskon får fortsätta att gå 15 timmar på dagis för att inte helt tappa kontakten med sina kompisar...att det finns många 15-timmarsbarn vet jag, men de flesta är nog som sagt storasyskon.

jag har själv arbetat på dagis och sett hur det fungerar.

väldigt många har sina barn heltid på dagis (många går på dagis mellan kl 6:30 och 18:00 vilket är stängning) och de gör det pga att föräldrarna inte orkar ha dem hemma fast de är arbetslösa bägge två. de lyckas med detta eftersom de söker språkdispans eller påstår sig jobba på ett ställa som de fått sparken från för länge sen. Dagispersonalen har inte befogenheten att ringa och kolla upp arbetsplatsen utan vi har märkt detta då barnet haft hög feber och de skrattar när man söker dem på deras arbetsplats. Man får svaret "han har inte jobbat här på ett år typ" eller "vem tusan är det??" detta har jag själv fått slängt i örat när jag sökt föräldrar på arbetsplatsen de angivit.
sen finns det dem som har semester men låter sina barn gå fulltid ändå.

där anser jag att 15 timmar i veckan vore ett rimligt avtal men det är tydligen bara vad jag tycker för kommunen låter detta fortgå...

och sen har vi dem som jobbar skift, natt eller över heltid. dessa får iaf där jag jobbade ha barnen fulltid om de behöver eller minst 15 timmar i veckan. oftast. men ofta hände att de föräldrarna fick skicka vänner och släktingar för att hämta barnen de dagar de fick vara där pga att de själva inte hann med..

om du behöver ha barnet 8-9 timmar 2-3 dagar i veckan är det redan andra dagen över 15 timmar.

Jag tycker att du ska prata med kommunen om detta och se om det går att lösa på något vis för din dotters skull då det är hemskt stressande för ett barn att ha så oregelbundna tider. du kanske kan få ha henne 3 timmar på förskolan de dagar de anser att ditt schema låter dig ha henne hemma för att du ska få sova och för att hon ska få leka med sina kompisar och medverka i verksamheten för utvecklingens skull.

pga allt detta och dessa konstiga orättvisor har jag valt att inte längre arbeta på förskola.

Det är tack vare dig Sudden som det finns så många fördomar om dagis!!!!
Tror inte ett ord av vad du skriver! Min 37-åriga erfarenhet säger något helt annat.
Jag har aldrig jag upprepar aldrig haft ett barn som både "öppnat och stängt", långa dar javisst, men det har behövts.
Att föräldrar utnyttjar systemet så till den milda grad som du beskriver händer kanske en gång på 1 000 000, och det utnyttjandet blir inte långvarig, det kan jag lova dig. i sådana fall kopplas soc in och barnen omhändertas för att föräldrarna inte själva visat sig kapabla.

då kan jag tala om för dig att det händer. på det dagis där jag jobbade kan det ha berott på en slapp chef som inte hänger med så mycket på hur saker fungerar trots att alla talar om det för henne.
detta händer och det är inte bara ett barn på förskolan det handlar om heller! på stugan finns det 4 barn (!) som går öppning till stängning varje dag! jag tycker det är helt vanisnnigt och det värsta är att de aldrig är hemma trots att de är sjuka eller att föräldrarna har semester. jag anser att man borde inför obligatoriska lov för barnen - minst ett visst antal veckor per år pga detta.
barnen kan komma fullproppade med alvedon - för vi kan bara "tvinga" dem att vara hemma om de har feber...
eller barnen som ska vara på inskolning och mamman åker och jobbar första dagen trots att vi säger åt henne att det inte fungerar så... vad ska man göra då? ställa barnet utanför? det går ju liksom inte...

soc har aldrig blivit inkopplade

som sagt tycker jag detta är helt sinnessjukt och har pga detta valt att inte arbeta på dagis längre. Men det händer tro mig det är inget jag hittar på - jag önskar att jag gjorde det!

Det finns massor med fina och bra förskolor som fungerar på ett bra sätt men denna där jag jobbade gjorde det inte. tyvärr. och det är tyvärr inte den enda stugan som inte fungerar som den ska

Men vad är du då för personal som inte larmar?
Det är faktiskt ditt och dina kollegors ansvar också?
Inget barn som är inskrivet i barnomsorg i Sverige ska behöva fara illa på grund av slapp och feg personal!!!!
Vad tror du skulle hända om pressen fick tag i något sådant här???

Jag hade verkligen bestämt mig för att inte säga ett knysst i den här tråden, pga att det blir så satans infekterat. Och det är ju precis vad som skedde.

Men jag börjar med och säga att ester och alla andra med liknande behov, självklart ska få de timmar de behöver. Och jag håller med netaave om att det är väldigt sällsynt att föräldrar lämnar sina barn på dagis/förskola enbart för sitt höga nöjes skull.

Men det förekommer tyvärr. Och det är väl det som några andra här har försökt få sagt.

Sen måste jag ändå få undra lite netaave, du som bor i en så stor kommun har inte erfarenhet av att det finns ungar som både öppnar och stänger
Hur kan det vara möjligt? Själv har jag Karlstad som " största " kommun erfarenhetsmässigt. Och där var det fenomenet inte alls ovanligt för 15 år sedan, då jag också var yrkesarbetande. Och är inte alls ovanligt idag heller . Och då menar jag absolut inte att klanka ner på föräldrarna. Det är helt enkelt så mångas arbetssituation ser ut.

Tex, två av mina barnbarn, som bor i två olika kommuner, har varit på dagis mellan ca kl 07 fram till ca kl 17-18 under sina första sex-sju år. Det är återigen inte så att jag klagar på föräldrarna egentligen.

Hmm, fast i det här fallet är det nog så att jag klagar på dem. Det handlar ju om prioriteringar också . Är man högavlönad, så tycker nog jag att man kan prioritera barnen framför en heltidslön . Jag tycker faktiskt att det är fruktansvärt att barnomsorgen skall ta hand om, och fostra våra barn ( i de fall det inte är nödvändigt allltså )

Sen har jag den största sympati för de föräldrar som inte har nåt val. Jag lider med dem.

Observera nu ester och Magdis m.fl. att vad ni pratar om går inte att jämföra med det som jag skrev nu



T

Tilläggas ska väl kanske också, att det i dagens läge är väldigt svårt att få arbete inom fritids eller förskola utan en väldokumenterad pedagogisk utbildning. Typ Fritidspedagog eller Förskollärare, vilkas utbildning sker på universitet runt om i landet

Men här skrev hon om barn till arbetslösa föräldrar som uppgivit arbetstider och arbeten som inte existerar och om barn till dessa som blev lämnade 6.30-18.
Det var det jag menade när jag skrev om barn som far illa eftersom dom barnen uppenbarligen inte tas om hand om sina föräldrar.

Sen har jag naturligtvis upplevt barn med långa dagar, men som kommit 6.30 och varit kvar till 18 har vi aldrig haft.
Vi är tvungna att utreda om vi märker att barn inte orkar.

Jag har under alla mina år bara varit med om att gå vidare till myndigheter två ggr, så särskilt vanligt är det inte.

Nu kan jag ju tänka mig att det är skillnad på att jobba i en förort till ex. Sthlm med många ensamstående och invandrare mot att jobba där jag gjort i ett villaområde i stan eller där jag bor där det finns 2-3 invandrarfamiljer och knappt någon ensamstående.

Men det gäller ju samma policy var man än jobbar och man gör inte skillnad på barn.
Att som personal bara rycka på axlarna och sluta i stället för att ta tag i situationen och påverka tyder ju på en otrolig brist på proffesionalitet.
Har man en sådan dålig förskolechef som hon beskriver får man ju gå vidare högre upp, det är ju barn vi pratar om.

På det dagis där min dotter går skulle personalen aldrig låta något sådant fortgå! De rycker in meddetsamma om de upptäcker minsta lilla negativa med barnens schema. Just när min dotter börjat så ombads jag lägga om schemat med en halvtimme för att det skulle passa bättre ihop med deras utetider och det kunde jag naturligtvis göra.

Inget av barnen där eller på det förra dagiset hon gick på hade något barn som gick från öppning till stängning. Alla föräldrar pusslade och turades om att jobba korta dagar, de flesta går inte heller 5 dagar i veckan.

Det kanske är storstadssyndrom att inte orka ta hand om sina barn?

Håller absolut med dig och kan inte tänka mig att det skulle vara speciellt vanligt förekommande heller. Självklart måste du ta tag i situationen om du ser sånt som påverkar barnen negativt. Annars har man nog satsat på fel yrke


Magdis! Jag tror inte att det handlar om att inte orka ta hand om sina barn. Många har helt enkelt väldigt långa arbetsdagar och har inte så mycket att välja på. Vilket är väldigt sorgligt, men nog så sannt för en del. Tex ensamstående föräldrar och lågavlönade

Det där med att föräldrar lämnar sina barn för att gå och shoppa, fika eller bara vara lediga förekommer säkert, men jag tror inte för ett ögonblick att det är speciellt vanligt. Och så som du och ester m.fl har lagt upp det tycker jag låter väldigt vettigt. Varför skulle inte våra barn också ha rätten till ett socialt liv

Nu menade jag bara de extrema fall som Sudden räknade upp...där föräldrarna var arbetslösa bägge två men ändå hade barnen på dagis max antal timmar. Det låter som en skröna faktiskt. Ingen skulle komma undan med det här, det är jag säker på.

Såklart handlar det ju i 99,9% av fallen om att föräldrarna faktiskt arbetar..det är ju det allra vanligaste nuförtiden. Det finns inte så många hemmafruar nu. Arbetslösa verkar det inte heller finnas så många just här, vi har ju både KAPPA och SEA här som stora arbetsgivare.

ok så här såg situationen ut då jag jobbade på dagis fram till nu i somras:

Jag har inte varit fast anställd men har ändå jobbat minst 3 veckor i månaden under drygt två års tid. Jag som timanställd har absolut INGA som helst befogenheter annat än att prata med mina arbetskamrater och chefen. Vilket gjorts. Även arbetskamraterna har pratat med chefen. Chefen vet aldrig någonting och vet knappt vad förskolan har för riktlinjer. Chefen hålls bakom ryggen av en högre chef som är mer med i huvudet och bästa vän med chefen som inte fattar så mycket.

absolut ingen på förskolan rycker bara på axlarna men det finns inte så mycket någon av oss kunnat göra eftersom kommunen godkänner alla scheman och vi har ingen rätt att be föräldrarna lägga om sina tider. vi har ingen rätt att säga åt föräldrarna att planera in semester även för barnen. Vi kan säga saker som att de tycker det är jobbigt med långa dagar och att de skulle kanske behöva semester ibland. Men vi kan inte tvinga dem. då får vi sparken. Chefen är velig och sävlig och säger alltid vad hon tycker låter bra oavsett om det innebär att barnen går öppning till stängning eller aldrig har semester. samma gäller sklart när hon utlovar saker till de som arbetar där oavsett vad det gäller. Det blir alltså ingen skillnad.

eftersom jag jobbade på en förskola i en förort till sthlm där det var som mest 2 eller 3 svenska barn på varje avdelning (15 barn på småbarn och 22 barn på storbarn) så kanske ni kan förstå lite mer hur läget ser ut.
där är många arbetslösa och många uppger falska uppgifter. de som söker språkdispans får långa dagar om de så önskar. De som avslöjas som arbetslösa - vilket då hänt flera ggr - får sänkt till 15 timmar.

Jag hade noll i möjlighet att påverka någonting på den förskolan och jag blev så förtvivlat frustrerad och trött på hur det hela fungerade då ingenting hände hur mkt man än försökte - så jag slutade.

Jag anser mig inte feg eller nonchalant. Men jag orkar inte ensam försöka rädda alla barnen på förskolan från långa dagistider i de fall det är möjligt eftersom chefens och kommunens regler arbetar emot. Som timanställd väger ens ord inte mycket - speciellt inte när knappt de fast anställda förskollärarnas ord gör det..

Självklart finns de föräldrarna som behöver de långa dagarna pga sitt arbete. En av mammorna är ensamstående och har två jobb - ett dagtid och ett nattetid men hon lyckas ändå ha barnet kortare dagar och låta barnet vara ledig oftare än de som går hemma arbetslösa

Alla, oavsett "status" på sitt dagis... har rätt
och skyldighet att anmäla missförhållanden
till det sociala.
Det behöver inte gå via mellanchefer/chefer.
Barnens bästa ska alltid vara viktigast.

Sådana missförhållanden som du berättat om...
föräldrarna har inte ens barnen hemma någon semestervecka
och för dem till dagis trots att de är sjuka, ljuger att de arbetar osv

Inget blir bättre av att barnens förskoletid kortas ner till 15tim/vecka
Om föräldrarna så totalt struntat i sina barn, så lär de stackarna
ha det ännu värre nu.

men saken är den att detta tyvärr allt som oftast förklaras med: "det är så det fungerar i deras kultur"
oavsett vem man pratar med som inte arbetar inne på avdelningarna


alla som arbetat på förskolan en längre tid har försökt förändra under alla sina år men inte lyckats hur de än burit sig åt.. det blir istället bara värre..

Detta kan jag misstänka beror på ett slappt system och att det så enkelt kan förklaras med "kultur"

Men det jag undrar är... Har du gjort din plikt
och anmält missförhållandena till det sociala i Kommunen?

Ingen "kultur" tillåter att barn far illa.

jag har fått till svar att "detta barn far inte illa då det fungerar såhär i deras kultur. Det hade varit en annan femma om de hade blivit misshandlade på något sätt men det blir de inte nu"

Så du har anmält missförhållandena till socialen
och de tyckte att det hör till barnens "kultur" att fara illa.

Misshandel behöver inte vara fysisk.

det är jag mycket medveten om men jag har inte möjlighet att göra mera. och jag anser att gör jag ingen som helst nytta så kan jag ägna mig åt något annat.

Men du svarar inte på fråga...
om du har anmält till socialen.

jag har pratat med socialen och med kommunen och får samma svar på båda ställen.

Att prata med socialen, är inte samma sak
som att anmäla missförhållanden.

Jag har svårt att tro att någon på socialen skulle våga
låta bli att sätta igång en utredning.
Det handlar ju om små barn som far illa
och personal som har att vårda dem...
inte gör sin plikt.
Mycket, mycket sorgligt måste jag säga.

Om jag visste vilket dagis det gäller,
skulle jag inte dra mig för att kontakta
socialen i distriktet och be dem utreda.

Som timvikarie och icke fast anställd har man inte tillräckligt med upplysningar om familjer så att man kan skriva som du gör.
Vi "fasta" har tystnadsplikt om sådana åtgärder som en anmälan till soc. Den kan mycket väl vara gjord trots att du inte har kännedom om den eftersom du inte är ordinarie.
För de här barnens skull hoppas jag det är så.

efter mina två år på stugan är jag insatt i hur det fungerar på den stugan och vet om olika anmälningar som gjorts och var och varför.. men som sagt har jag själv inga befogenheter eller möjligheter att förändra något. Inte ens de fast anställda lyckas. Det är därför jag inte längre vill arbeta inom barnomsorgen. Jag blir för deprimerad.