Ett hem med själ, så tänkte jag det hela.

det gäller att inte ha för mycket saker
själen måste ju få plats också

Instämmer

De här gamla slipsarna sparar maken fast de aldrig används
Men... de tar sååå liten plats där de hänger... alla på samma galge

Annars är han noga med att kassera gamla plagg och sånt
han inte använder.
................................

Glömde ju bilden

Helt rätt! Min syster är Feng-shui konsulent och hon har en storblommig tapet i köket.
Feng- shui handlar mycket om att du ska omge dig med saker du verkligen älskar och blir glad av - inte av saker någon gett dig som du behåller för att inte såra den personen.
Sedan finns det olika grenar av Feng-shui anhängare, en del är mer strikta och har mer "regler"och går stenhårt efter vädersträck osv. Det funkar inte riktigt i svenska hem.

Det finns mycket man kan göra av slipsar, kanske en festklänning?

enda invändningen jag har är att vissa av er
SLÄNGER saker!!

ge bort istället.

Myrorna, Eriskhjälpen, Röda korset mm kan förvandla der "skräp" till nyttiga pengar att hjälpa andra...

däremot kan jag förstå att ni vill "sanera".... önskar bara att jag också kunde...

(lovar: att om jag visste någon som hade nytta av mitt överskott kan han/hon FÅ det... men jag vet att mitt överskott knappast är nå't som "svensson" kan nyttja...)

b

Vad är smaklöst för Dej? För mej är det en massa virkade dukar, svulstiga gardinuppsättningar och hötorgskonst.
Sen tycker jag att det ibland kan vara kul med nånting som är riktigt kitschigt, typ snäckskrin eller så, för att göra ett medvetet stilbrott.
Birgit Ek

Ja det är väl ungefär det jag tänker på också. Plus fula, billiga prydnadssaker typ såna man får gratis om man äter på en viss restaurang utomlands eller liknande. Sen handlar det mycket om hur saker är komponerade. Kombinationer av mönster och pryttlar som inte alls har nån samklang ser smaklöst ut.

Smak får var och en ha som man vill...........

Men jag tycker det är härligt med hem som återspeglar de liv som dess invånare har levt! Det är det som gör att ett hem känns mysigt. Prydnadssakerna må vara fula i mina ögon, men anledningen till att en viss sak står framme är kanske att den påminner om en viss person, en viss händelse eller en viss plats som har varit viktig för hemmets innevånare. Möblerna må vara omoderna, men har följt de här personerna genom livet. Vissa kanske har varit med dom sedan generationer.....

Jämfört med sådana inbodda hem så är det man ser i inredningsreportagen som yta utan själ.

Jag skulle aldrig kunna göra mig av med något som jag har fått/ärvt av någon (förutom om jag ville radera ut minnet av denna person ur mitt liv). Jag omger mig hellre med saker som påminner mig om människor jag tycker om än att jag köper något designat som jag inte har någon relation till. Att spara saker ur sitt tidigare liv är viktigt tycker jag för att man ska kunna påminnas om vem man var och hur man kände sig då..... Så tycker jag på tvärs mot rådande 'total makeover+ rensa i röran - trenden'.

Det är väl ganska sällan det ser ut som i en inredningstidning hos någon...
Huvudsaken är att man själv trivs i sitt hem. För min del får folk ha hur plottrigt de vill hos sig men JAG vill inte ha det.

Feng shui har jag ingen aning om vad det är....jag behöver inga fina ord för att veta vad jag trivs med.

Där håller jag med, även om jag kanske inte har allt framme. Den absoluta smaklösheten är att ge bort sånt man fått i gåva tycker jag. Verkligt föraktfullt mot givaren och mot den som får gåvan i andra hand.
Birgit Ek

Det gör jag alltid, men kommer int ehem tomhänt.

inte jag heller
handlar alldeles för mycket på Myrorna och Stadsmissionen här

Oj!

Är detta en allmän uppfattning, att det är smaklöst med virkade dukar?

Inte för att jag tänker plocka bort alla mina virkade dukar som jag älskar, men det kan vara intressant att veta hur andra ser på detta.

Neej.

Det där kan jag instämma i. Har ett sybord som inte är så urtjusigt men som jag fick av en god vän som har gått bort. Och ett par väldigt fina kristallljusstakar som inte är i min smak som vi fick i bröllopsgåva av ett par arbetskamrater. Och historian som hör till gör att ljusstakarna är ganska kära för mig.

Så det skulle vara att radera mycket kära minnen.

Jag tror det har en del med livsstil att göra.

Maken är en ekorre som nästan får ångest av stt slänga, så är det någon som slänger så är det jag. Svärmor slängde vilt och när svärfar var utskickad att åka till tippen så åkte han till oss i stället och dumpade saker.
Och järnvägar ifall vi slängde något som de kunde komma ihåg. Karensen var tio år ungefär. Men vad sjutton skulle man med trasiga gummibåtar. Eller en åra, eller malätna sälskinnspälsar storlek 34.

Själv är jag uppvuxen under knappa förhållanden och att laga fixa ta tillvara var en nödvändighet, inget val.

Så allt var i många år ganska tungrott med dels magasinering av svärföräldrarnas skräp och eget fixande och tillvaratagande. Man såg berget växa och hoppades på den där tiden som skulle komma sen....

Fast nu är svärfäräldrarnas makt bruten så allt deras skit är väck. SJälv fixar jag inte och tar tillvara så mycket längre. Dels inser jag att jag inte har tid och att den där bättre tiden inte kommer. Dels är ekonomin bättre än den var tidigare.

Förvaringsutrymmena som förut var obefintliga anpassas nu i visserligen långsam takt till vad jag vill ha. Tvättstugan tex. börjar arta sigriktigt bra.

Jag slänger i garderoberna men kan inte göra några stordåd för då mår maken inte bra. Men när jag kastar i smyg så går det bättre.

Och allt blir så mycket mera lättarbetat. Mindre arbete och bättre ordning.

Vad gäller prylar i hemmet så är jag nog lite mitt emellan. Jag har nog gärna en del prydnadsgrejor men hellre några få som det är något med. Helt kalt vill jag inte ha det.

Likadant med blommor faktistk. Hellre några få blommor som är välskötta.

Att virka och göra andra saker själv, brodera, slöjda, whatever, är ALLTID coolt Att köpa saker och låtsas att man gjort dem själv är dock alltid smaklöst

Jag tycker inte man kan säga att ett hem är smaklöst, åtminstone inte om hemmet har några år på nacken. Sen har man såklart olika preferenser, stora kala vita ytor och 'kliniskt rent' känns väldigt ohemtrevligt enligt mig. Sen kan andra tycka att det är jättefint.

nädå....det är inte fel på virkade dukar,
jag har det inte, eftersom katterna älskar att ligga på virkade dukar

Egentligen är det kanske två frågor.

En del att man slänger eller ger bort överflöd och saker som man inte behöver.

Den andra är kanske inredninsstil. Vilken stil man har, tja smaken är som baken delad och tur är det. Tror / vet att jag inte skulle vilja kalla någon annans hem för smaklöst. Möjligen att det inte var i min smak. För vad är god smak......... det är som att beskriva himlens färg och skiftningar för en blind. Mission impossible.

Och vi har ett fritt land, så var och en är faktist fri att göra som den vill i sitt hem. Jag lägger faktist nästan aldrig märke till hur folk har det hemma, mer än stämningen. Bara stämningen är bra. Sen får de ha det hur de vill. Det som duger åt dom jag gästar, duger åt mig. Sen får de ha det kalt eller ha 64 tomtar i vardagsrummet, spelar roll.

Men om jag skulle säga var min smak ligger. Traditionell. Jag vill kombinera modern bekvämlighet med traditionell stil. Man har olika strategier som vanlig Svenssonmöbelköpare.

1. Man köpte hemmet komplett när man gifte sig och så fick det vara så med utbyte av gardiner och textilier. Det kompetterades kanske med moderna TV-fåtöljer som klart bröt i stil ett antal år senare. Man kunde klart se på möblerna vilket år personerna i fråga gifte sig. tex mellan 1955-1960.Man köpte det som var modernt då och behöll det i alla år. Detta är nog ett klart mera utdöende sätt att inreda sitt hem eftersom dels ofta var den äldre generationen och dels att möblernas kvalite har sjunkit så att inget håller så länge nu.

2. Man är lite trenmedveten och hemmet ändrar stil och karaktär ungefär var tionde år. Är det dags att byta TV-soffa så byter man ofta hela rummet.
Renoverar man hallen så¨köper man nya möbler också.

3. Man väljer tidlösa möbler en del äldreärvt och annat nytt men i tidlös tappning. Hemmet karaktär är ofta ganska konstant och man kan inte riktigt på kort och annat säga ungeför vilket år det är. Hemmet blir aldrig omodernt men heller aldrig modernt. En del tycker det är tråkigt andra tycker det känns som karaktär och "långvarig " hemkänsla.

MIn önskan/ strävan har alltid varit kategori tre. Fast sedan vi köpte huset så, om man skall kalla en fjärde inredningsstil för byggarbetsplats så............