Min arbetskamrat lämnar sin hund på dagis åtta-nio timmar/dag, min hund är ensam hemma; varannan vecka fyra timmar/ varannan vecka sex timmar. Den veckan jag jobbar sex timmar går hon på en promenad i mellan tiden.

Hur har ni som arbetar det med era hundar?

De gånger vi båda arbetar dagtid bli det människotomt i 8-9 timmar. Vi har en granne som släpper ut hundarna och umgås lite med dem två gånger per dag (har hittills bara varit 2 gånger). Om vår valp vänjer sig bättre med andra hundar kan vi lämna dem hemma hos grannen de dagar vi inte är hemma, men i nuläget får de nöja sig med att bara bli utsläppta.

Tidigare hade vi hundarna på dagis 2-3 gånger i veckan, men i den stad vi bor närmast nu har de så stora hundgrupper att våra hundar inte trivdes. Dessutom är det 7 gånger på 8 veckor som vi behöver passning så hundarna skulle inte hinna vänjas in i flocken på så få dagar.

Eftersom vi båda jobbar 6 mil hemifrån och inte har möjlighet att åka hem på rasten måste vi förlita oss på hundvakter. När valpen blir vuxen kommer de förmodligen att klara sig ensamma hemma längre stunder med kisspaus mitt i. De har iallafall varandra och katterna så de är inte ensamma.

Förstår inte riktigt, längre stunder??? än vadå? 8-9 timmar, det är ju otroligt lång tid. Jag som har samvetskval för sex timmar varannan vecka . Du måste förmodligen mena nåt annat, jag har missuppfattat längden på ensamhetstimmarna, eller hur?

Vår hund är sällan själv av den anledning att vi jobbar så olika så det är oftast någon hemma.
Men han kommer varannan torsdag vara själv 4 timmar. Och varannan fredag är han hos sin "mormor", skulle hon dock få förhinder och inte kunna ha honom så skulle det innebära 9 1/2 timme själv. Vilket är på tok för länge anser jag.
Men skulle det köra ihop sig totalt så överlevar han ju´det, vi har hundgård med koja, som vi aldrig använder, men alternativet finns och det känns ju´bra, även en "mormor" kan ju bli sjuk någon gång. Men skulle det bli en sådan dag skulle jag dessutom försöka leja en granne som tar ut honom på promenad. (jag har lite gentjänster att håva in, när det gäller grannar och hundpromenader )

Ja visst missade du hur ester menade. Hon skrev ju så här:

När de båda är vuxna tror jag att de borde klara av ensamhet i 4+4 timmar. Alltså med bara en rastning mitt i istället för två längre rastningar som de har nu. Det är ju ändå inte speciellt många gånger i månaden och vuxna hundar brukar kunna sova rätt lugnt och skönt.
Kan vi fixa hundpassning hela dagen så är det självklart vad vi väljer.

Innan vi skaffade valpen hade vi två vuxna och de fick vara ensamma 6 timmar helt utan att vi hade dåligt samvete. Blev det någon gång längre så fick vi väl dåligt samvete, men vad kan man göra? Det var ju så sällan och hundarna hade varann och verkade inte bry sig speciellt mycket att de fått ligga själva och sova. Inte var de heller till bristningsgränsen kissnödiga.

De är ju med oss alla andra dagar och vi ägnar massor av tid åt dem och att de ska ha det bra. Alla individer är olika, men ibland är det lite väl mycket hyseri i hur lite ensamhet en vuxen hund trivs med. Just nu är jag hemma hos mina hundar. Båda två sover i ett annat rum. De kan ligga brevid mig, men de väljer att gosa tillsammans i soffan. För deras del hade jag lika gärna kunnat vara på jobbet just nu.