Jo...ungefär...så här....snodde Betty,s ordspråk lite...


Hellre ensam ensamhet än ensamhet när man är två.
...som Susanne Alfvengren sjöng en gång...

Och min tolkning av det blir att du har nån du bor med.....men känslorna har svalnat..??

Det är nog den värsta typen av ensamhet

Och hag har aldrig gjort någon hemlighet av att jag är singel. Det står faktiskt i min profil.

Håller med dig Anita Gg, den formen av ensamhet är den absolut värsta. Då föredrar jag min nuvarande "ensamhet" med mina sambos Lucas (ulltott) och Zoya (kisse).

Det där gjorde ont långt in i min själ maudan Jag håller om dig i mina tankar och hoppas verkigen att det ska lösa sig för dig

Skickar tröstekramar,tänker på dig,det gjorde så ont att läsa dina rader.



Det finns ingenting som är så ensamt...........

Nu är det ju fler som svarat.. Men jag gjorde det redan på första sidan i den här tråden.

Jag är singel, men inte på något sätt ensam eller utan närhet och ömhet.

Den där flintskallige 60-åriga gubben som såg ut som en ung Johny Deep när jag träffade honom för 40 år sedan är fortfarande min första, största och enda kärlek, och dessutom är han min bäste vän.
Gita

Singel här med
Anki

Min första man träffade jag 1963, gifte mig 1966, barn 1967 skilde mig 1982 och träffade min nuvarande sambo som är 6 år yngre 1983.
Vi har bott tillsammans sedan 1985. Han är en underbar man skämmer bort mig. Han kan laga väldigt god mat och gör det nästan varje helg.

Det är kärlek det

Har hängt i hop i 7 år nu och han är den ende för mig. Den raraste, finaste och sötaste kille som finns. Han är min bäste vän... när allting annat rasar står han kvar.



Ciczi