Min yngsta dotter (22 år i april) packade en ryggsäck och gav sig iväg den 13/11 till Mexico City helt ensam. Där landade hon sent på kvällen, i denna 20.000.000 stad....och fick leta sig fram efter ett vandrarhem.

Hon hade slitit och jobbat med hårt betongarbete och läst spanska och Latinamerikas historia på univeritetet och efter flera års slit, så stack hon iväg.

Hon har bla jobbat som fredsobservatör i en Maya-indian-by i tre veckor, över jul och nyår och hon har jobbat som volontär i ett projekt med havsköldpaddor.

Hon skulle vara borta i två månader, men förlängt resan till den 23/3, då är det 4 månader och 10 dagar som resan pågått....

Jag är så stolt över henne och hoppas att jag får hem henne välbehållen


Om någon är intresserad av att läsa hennes resedagbok på nätet och även titta på en del bilder som finns, så kommer det här en länk.

http://www.resedagboken.se/Default.aspx?do...3&userId=128338

Vilket äventyr!!!
Anki

Låter hur spännande som helst. Jag blev lite sugen på att dra till Mexiko härom året när jag läste om volontärsjobb där. Ska kolla hennes resedagbok och inspireras

Reser hon själv?

Ja, helt ensam, men hon har en kompis som studerat några terminer på universitetet i Colima, så henne har hon också hälsat på, annars så är hon helt ensam, men verkar få nya vänner under resan gång.

Ingen är mer förvånad än jag för Lisa var en enstöring som tonåring och gick knappt utanför dörren, läste och läste under gymnasietiden.

Hon har en pojkvän sedan 3 år här hemma som liksom vi följer hennes äventyr

Absolut. Lisa säger att det är de vänligaste människor som hon träffat, hjälpsamma och fina, t.o.m. i Mexico City, som alla varnat henne för.

Hon trivs så gott det är därför hon förlängt sin resa till 4 månader från planerade 2.

Ja, vilket äventyr! Starkt att våga ge sig iväg själv och förverkliga sina drömmar på det viset. Jag älskar också att se mig omkring i världen (inte minst Latinamerika) men reser helst med någon mindre grupp. Då kan man koncentrera sig helt på det man ska se och behöver inte bekymra sig för själva resandet, var man ska bo o s v hela tiden. Nästa vinter hoppas jag komma iväg på en naturresa i Venezuela.

Olle

Det är modigt må jag säga!

Är du inte rädd att det ska hända henne något?

Ja, det är härligt att VÅGA, själv så är jag inte det minsta äventyrlig och går således miste om mycket, är jag rädd för.

Min dotter har varit facinerad av Mexiko så länge jag kan minnas så det är ett äventyr för henne och hon älskar att vara där, det är så härliga människor säger hon.

Detta att vara volontär ligger henne också varm om hjärtat både när det gäller människor och djur.

Lycka till med den tänkta resan till Venezuela!

Hela tiden!
Jag är en människa med "katastoftänkande" men jag försöker att behärska mej för att inte förta hennes glädje och hon är mycket duktig på att höra av sig både genom mail och telefon samt de utförliga rapporterna i resedagboken på internet.

Det är viktig att veta var hon sist var OM det (må Gud förbjuda) skulle hända något.
Det är länder med risker för naturkatastrofer som orkaner, översvämningar, aktiva vulkaner och jordbävningar så mitt katastroftänkande går för högtryck dygnet runt, som sagt. Hennes far är tack och lov inte av den sorten, det hade ju varit outhärdligt i så fall om vi båda skulle vara som jag är.

vad underbart

Oh vilket äventyr.
Kan tänka mig hur det kändes n för dig är hon gav sig iväg ensam.
Tänk vilken erfarenhet detta blir och ett minne för livet.

Jag beundrar de som packar sin säck och ger sig iväg på äventyr.

Zapata Vive! Känner en hel drös som varit i Chiapas och jobbat som fredsobservatörer, en upplevelse.

Hälsa dottern din och var stolt över henne.

Tack! Ja, hon är min stolthet

Alla Hjärtans Dag tillbringade hon på ett hem för handikappade barn i Antigua, Guatemala och i sin resedagbok skriver hon att det var den bästa Hjärte-dagen i hennes liv.

Hon har hunnit med mycket på sina tre månader och snart återvänder hon till Mexiko för att tillbringa den sista månaden innan hon reser hem den 23/3, då har hon varit "backpacker" i fyra månader och 10 dagar.