Idag på morgonen sprang en fin räv förbi i fårhagen nedanför mitt hus. Den hade yvig päls och verkade helt frisk. När jag gick ut lite senare hörde jag den ropa flera gånger nerifrån hagen, och så fick jag syn på den igen. Många tycker att rävens parningsrop låter otäckt, men för mig ger det en fin vildmarkskänsla. När räven hade försvunnit kom hyresvärdens hund springande. Han var förstås också nyfiken, men efter ett tag fick jag med mig honom upp till matte igen. Hon blev glad när jag berättade om räven. Rävar ser man så sällan numera, och så länge hönsen är inomhus kan han gott springa här. En fin inställning tycker jag.
Olle