Har ni gjort det nån gång?, Det är inge skönt.......lätt att ta fel på en hjärtinfarkt, hur hjärtat krampar som det skulle slitas ur kroppen på en, man får varken till sig eller ur sig andan....panikkänslan växer sig starkare samtidigt som ett enormt äckelillamående sköljer över en.... Trodde det va´en ny hjärtinfarkt tills jag kände tårarna, då insåg jag att det bara va´en ångestattack.
Jag har inte mått bra sista året, har vart långtidssjukskriven för utbrändhet och hjärtinfarkt, en inte så lyckad nätrelation som också nött på känslorna har gjort sitt till.
Jag vart nyligt kontaktad av en kvinna och vi pratade lite på msn, jag hade hela tiden uppfattat henne som runt 60 och vart något chockad när det visade sig att hon va´42 och en skönhet. Eftersom jag tyckt om personligheten hos personen sen länge, en varm, mjuk och enbart vänlig människa så hade hon kunnat få va´90+ om det nu skulle va´så, vi pratar juh bara på msn.
Men så igår så fick jag ett kort sms efter att jag frågat en god vän......bekräftelsen kom i form av...-Hon är runt 60 Olustkänslan hade jag redan haft i några dar för känslan att jag hela tiden känt henne som äldre.....varför tvivla på sina medmänniskor?
Jag tänkte lägga det här i gnälltråden först...men insåg att det kanske va´lite långt
Nog om mig och mitt jä**la skitliv

Ha en underbar alla hjärtans dag ni allihopa, en kram till er alla!

Låter inte skoj det där
Hoppas du mår bättre nu

Skickar tröstekramar!

Men det jag inte förstod var om hon var 60 eller 42?

Det var tråkigt att höra att du inte mår bra. Jag har haft en ångestatack en gång på grund av chefen.

Lite förvånad blir jag dock när du skriver att du blivit utbränd på jobbet. Du skrev ju i min andra tråd att din arbetsplats var perfekt.

Kram

Nej det har jag inte... tack o lov.

Men jag undrar... fick du ångest pga kvinnans ålder ...
eller förstår jag inte riktigt hur du menar.
Du ser henne som ca 60... får veta att hon är 42 och vacker
och sedan visar det sig att hon är kring 60.

Själv säger du ju innan...att hon kunde varit 90 +... ni pratas ju bara via msn.

Nätdejter tror inte jag på.... mer än kanske i en början, tills man lärt känna
varann lite. Sedan ska man väl ha "direktkontakt" via telefon el webbkamera
innan man börjar spinna vidare och få känslor.
Jag menar... går det att bli kär i någon man aldrig träffat irl.
Kanske är jag för gammeldags i mitt tänkande... men det bjuder jag på.

Hoppas också att du mår bättre nu.

Ser inte att det står nåt om att han blivit utbränd på jobbet

Läs om texten! Han skriver inte att han är utbränd på jobbet. Han har nog haft det väldigt jobbigt privat

Äh, du hann före!

Snabb som en vessla vetdu!

Ursäkta om jag verkar syrlig...men var ser du att jag vart utbränd på min arbetsplats??, Jag skrev att jag gått långtidssjukskriven.......det är under den tiden mitt liv har velat gett mig smällar, mitt jobb saknar jag så det värker.

Och till Leia, hon är runt 60

Ok, då är jag med. Du känner dig ganska lurad alltså....

Näe, Agneta, det här va´ingen nätflirt....och jag håller med dig, såna ska man inte ha. Det som fick mig att inte må så bra är det faktum att jag sa till henne redan när hon sa att hon va´42 att jag trott att hon va´betydligt äldre...kanske ingen komplimang till en vacker kvinna Men jag va´juh ärlig, och jag tyckte om henne som person långt innan vi började prata på msn, det hade aldrig med nån flirt att göra, jag är färdig med nätflirtande, sånt är bara livsfarligt för hälsan.

OK... låter sunt. Man ska vara rädd om sin hälsa.

Hm, jag trodde inte man kallade det för utbrändhet om man mår dåligt pga av saker på hemmaplan. Trodde man kallade det för depression.

Om du saknar jobbet så jättemycket - skulle du inte må bättre då av att åtminstone jobba några timmar i veckan? Det beror ju förståss på vad du har för jobb men den sociala biten är ju viktig. Speciellt om man är singel.

Utbrändhet är en depression. En utmattningsdepression tror jag det kallas också.

Det beror snarare på varför man är sjukskriven.....så du tror alltså att människor som går hemma av en eller annan anledning inte kan bli utbrända?? Då tycker jag du ska läsa på lite om utbrändhet, det har oftast med vilken typ av person att göra, inte så mycket grundpsyke. Ställer man upp åt höger o vänster, aldrig säger nej, ska finnas till hands 24 timmar per dygn så bränner man ut sig vare seg det är jobb eller privatliv

Jodå. Roligare sätt att vakna på finns det ju.

Visst kan man bli utbränd av fler orsaker än arbete! Det trodde jag alla visste vid det här laget.

Reserv, hoppas att dagen blir bättre än uppvaknandet.

Vad gäller nätkontakter så anser jag att man ska vårda de kontakter man har i riktiga livet först och främst.

O'key, jag trodde du blivit utbränd på jobbet men så var det inte. Nu vet jag det.

När det gäller diskussionen i övrigt så kan man vara utbränd utan att vara deprimerad.

Man kan också vara deprimerad utan att vara utbränd.

Nå, låt oss inte knycka tråden för Reserv för att diskutera nomenklaturen.

Bra idé

ångest är ett jävla otyg, kram på dig!

Ångest tär illa på både kropp och själ, hoppas resten av dagen blir bättre än din morgon.
Var rädd om dig.

Krya på dig! Hoppas att du kan hitta några guldkorn i vardagen trots allt. Och skulle det bli för jobbigt så hoppas jag att du har människor runtomkring dig som bryr sig och kan hjälpa dig eller att du söker hjälp från annat håll.

Ta väl hand om dig!

Kram
Rossi

Usch - ångest är plågsamt, speciellt på natten. Man känner sig så liten och ensam, rädd för att dö! Under sängen ligger alla spöken och det är svårt att orka tända ljuset och skrämma bort dem.

Hoppas att du slipper nya påhälsningar !!

Själv så har jag inte drabbats av detta hemska med ångest, men jag har däremot mött människor som har denna mara att dras med och jag har förstått att det är fruktansvärt.

Önskar dej styrka att klara dej igenom detta och tänk på att även den mörkaste natt har en gryning.

När Reserv delar med sig av en liten del i sitt liv så svarar en del med misstanke. Han om någon vet väl vad det handlar om.
Blir man dessutom "lurad" så tar det extra. Problemet var inte hennes ålder utan det faktum att hon bluffade.

Alla Hjärtans Dag klappar för dig. Sköt om dig.

*Kramar om* Jag har aldrig varit med om sån där ångest själv men min f.d sambo kunde vakna på natten och rusa ut på förstubron och hyperventilera. Han fick medicinera för det sen.

Förstår inte riktigt vad du menar med om vad den där kvinnan har med saken att göra...vi får prata om det sen. Du vet var jag finns.

Trevlig alla-hjärtans-dag iallafall!

Men vad spelar det för roll? Om du känner henne som sympatisk är väl det där inget att hänga upp sig på. Det är ju "bara på nätet" inte på riktigt.

Har varit förskonad från ångest på det sättet du beskriver men tror jag kan förstå ändå utifrån det jag upplevt.
*håller om*

Hoppas att du mår bättre nu!!! Ta hand om dig!!
Sänder dig en alla-hjärtans- kram!!!!!

mvh
Irene

Jag tror att han känner sig lurad. Om hon ljuger om sin ålder kanske hon ljuger om annat de har diskuterat också?!

Vadå "bara på nätet"?? Va´trodde du att jag har för relation med henne egentligen?? Inga såna tankar tack, det är bara grejen i sig, inget att hänga upp sig på, jag vet.....men när man håller på att läka sig från en redan besvärlig situation så är man nog lite överkänslig. Egentligen så är det här med åldern bara en petitess, men petitessen kom bara lite olägligt

Vill tacka alla vänliga själar här på odla, meningen va´juh först att lägga in det i gnälltråden, kanske skulle gjort det ändå, tänkte inte att det skulle bli så många reaktioner och svar på det, tack för all omtanke här i tråden och alla pm, en bamsestor kram till er alla

Tråkigt och läsa att du mår dåligt men har du tvivel på någons ålder så lägg ner den kontakten om inte annat så för din egen skull...är ju meningen att man ska må bra av vänner eller hur?

Förlåt då!

Ja jag har vaknat av ångest mitt i natten.... min berodde visserligen på biverkning av min antideprisiva medicin..men det är nog lika obehagligt vilket som. Fy så hemsk det är... jag kunde inte andas... jag visste inte vart jag skulle ta vägen. som tur är hade jag sambon där som kunde hålla mej i handen tills det gick över.

Hoppas du mår bättre nu Stor kram till dej Reserv *kraaam*

Alla Hjärtans Dag kramar till dig. var rädd om dig hoppas du får en hyggligt bra dag

Kanske har hon varit med om tråkigheter som relaterats till sin ålder och passar sig för att vara alltför öppen med sig själv. Kanske har det varit något med dig som gjort att hon inte litat på dig. Finns många frågor att ställa om man tycker det är viktigt. Om det nu inte hade spelat någon roll vad beträffande ålder så kvittar det väl vad hon har sagt. Tror det är viktigt att plocka bort naivitetens skimmer när man surfar på nätet. Skulle vilja rikta om din fråga om att tvivla på sina medmänniskor till varför inte tvivla på sina medmänniskor (på nätet).

Tråkigt att detta hände under en period när du uppenbarligen var extra känslig. Mitt råd är att låt nätet vara i sådana perioder och sök dig ut i verkligheten. Lättare att följa en människans intentioner där än på nätet. Jättebra att söka sig ut och börja träna på det som kan föra dig framåt.

Fy fabian!!

Vill bara skicka lite tröst till dig, det är aldrig roligt att må så där!

*tröstkramar*

Kan du inte få komma tillbaka och jobba lite?
Och göra något som du verkligen trivs med?

/Maria

Anledningen att jag inte är tillbaks nu är hjärtinfarkten jag åkte på för ett tag sen...men jag ska försöka få förkortat sjukskrivningen, längtar tillbaks

Jag har inte följt med här på ett tag men ser att du haft hjärtinfarkt.
Är det inte vanligt med dödsångest efter det
och att man känner av hjärtat.
Kvinnan kanske bara var den utlösande faktorn.
Hade liknande problem efter två svåra lunginflammationer
som höll på att kosta mig livet.
Efter svåra ångestattacker och att jag "kände av"
mina lungor hela tiden fick jag hjälp.
En husläkare skickade mig på insiktsterapi där jag gick 1½ år.
Lärde mig att kontrollera ångesten och
har inga problem med det idag.
Inte ens när jag hade fruktansvärda smärtor etc
efter en skallskada kom det tillbaka.
Så fortsätter det tycker jag du ska söka hjälp
för det är fruktansvärt tärande att må så.

torvan

Inte konstigt med ångest om hjärtat krånglat. Allt sådant är väldigt ångestskapande.Och fruktansvärt jobbigt.

Ha inte för bråttom med att avsluta sjukskrivningen helt. Du kanske kan få börja med att jobba lite grann bara. Du behöver ju tid för att bygga upp dig både psykiskt och fysiskt - gå på gym kanske eller övervakad träning.

Man måste få känna sig fram!

Hälsningar på Alla Hjärtans Dag!
Margaretha

Ta ett snack med arbetsgivaren och hör med doktorn om det föreligger hinder till att påbörja återgång partiellt. Arbetsgivaren har ju rehabiliteringsskyldighet och kan kanske kan jobba, tillsammans med dig, fram en bra planering där du kan påbörja arbete som anpassas utifrån dina förutsättningar i hälsotillståndet. Finns det inga medicinska hinder kvittar det om det i ditt medicinska underlag står att du är helt sjukskriven, du kan börja arbeta ändå, det är ju ditt val. Ingen hjärtpatient är den andra lik.

Börja med att åka och hälsa på på jobbet några timmar då och då i samband med lunch eller fika där du kan umgås med kompisar utan krav på jobb.
Utöka sen succesivt med lättare sysslor. Kanske finns annat än ditt ordinarie du kan göra ett tag.

Vaknat med panikångest har min äldste son gjort och det räcker så väl att uppleva det sidan om .
Jag förstår att det måste känts förfärligt, speciellt som du inte har en vuxen människa bredvid dig som kan försöka prata och lugna.
Jag hoppas din dag varit lugnare än natten.

En styrkekram på alla hjärtans dag till dig Reserv

Måste bara infoga att jag håller med om att man ska vårda sina kontakter i "riktiga livet", men en nätkontakt kan mycket väl vara i "riktiga livet".
Min bästa vän träffade jag på nätet, och sen har jag träffat henne "öga mot öga" flera gånger. Det går att bygga riktigt starka relationer via nätet, lika väl som det går via telefon, brev, de är alla former av mänsklig kommunikation.

Ett tips till alla som har "nätkompisar" är att vara ärliga och raka, på bästa sätt. Det är dessutom mycket möjligt att den som man själv "bara" klassar som "kompis" själv kan anse att du är en "nära vän". Det är lite svårare att bedöma sånt om man inte träffas ansikte mot ansikte.

Panikångest har jag inga erfarenheter av, men sänder min sympati till Reserv, som efter vad jag förstått fått sin beskärda del av otur så det räcker och blir över.

jo du usch det är inte kul år 2001 fick jag diagnosen panikångest.
så jag vet vad det innebär,det tog nästan 2 år innan jag satte ihop det som hände natte tid med ångest,
ibland vaknade jag och fick springa på toan och spy,svag yrsel och darrig för att inte tala om hyperandningen

som jag fått det förklart för mig var att jag natte tid började att "fejsa" sånt som jag inte orkade dagtid

det är inte roligt alls tänker på dig ta hand om dig nu...

Tusen styrkekramar till dig Reserv, det måste kännas tungt just nu men efter regn kommer ju solsken (vet att det låter som en klyscha men det är ärligt menad). Ta hand om din hälsa i första hand nu, du ska ju inte behöva må som du gör nu. Härligt att du har en arbetsplats som du längtar tillbaka till - det är kanske bra för dig att komma igång med jobbet igen, i din egen takt naturligtvis. Du kommer att märka när det är dags att jobba fullt ut igen. Min far fick hjärtinfarkt i ganska unga år och längtade också tillbaka till sitt jobb så jag tror att jag förstår hur du känner just nu. En hjärtinfarkt är ju inte heller någon dom för livet utan en varningsklocka att du kanske behöver sakta ner och omvärdera en del av ditt liv.

Malin72, hur kom du ur din situation?

hamnade på sös på smärtenheten...där det blev utrett sen till det lokala stället för hjälp

tyvärr är jag inte ur min situation ännu ,är sjuk igen pga att det händer saker med ca 1 år mellanrum så jag hinner upp för att sen ramla ner igen....

men men samtal, inte hålla igen och mediciner samt stort stöd av nära och kära hjälper mig sakta men säkert

som nu tex när jag fick reda på sambons svar i må då föll jag ner lite igen och det är kämpigt men man måste hitta sitt sätt

men en sak är jag säker på att lägga saker och känslor på hyllan i flera år speciellt sorg är bland det dummaste man kan göra för tillslut kommer det ikapp en då oftast med dubbel smäll

Stackars dig Malin72! Det du berättar låter allvarligt, tur att du fick hjälp iaf och kan du verkar ju ha "satt fingret på" vad det är du mår så dåligt av.
Skickar styrkekramar till dig hopps att situationen löser sig även den här gången - du har så rätt i det här med sorg, det är katastrofalt för kroppen att skjuta upp sorgen den kommer ju alltid ifatt en på olika sätt. Oftast säger kroppen ifrån totalt till slut.

Hoppas du haft en bättre natt inatt Reserv.

Skickar lite tröste kramar till dig.

Tack alla för ett otroligt varmt stöd när man gått i botten Tack för alla kramar, dom har värmt och jag har sovit som en klubbad oxe inat.....ni är bara helt underbara allihop Tack!