Som en del antagligen har snappat upp så genomgår jag en förändring i mitt liv; en skilsmässa som innebär att jag kommer att förlora min trädgård och jag vet fortfarande inte om jag kommer att få tillgång till någon annan ännu..
Detta kanske inte verkar som ett särskilt stort problem för somliga men för mig har mina blommor varit mitt allt i ett par år nu, min tillflykt och min terapi.. Våren som har varit den lyckligaste tiden för mig tidigare har fått en bitter bismak.. det är jobbigt att ens titta ut genom fönstret..

Nåväl, i helgen fick jag ett vansinnesutbrott, i ursinne hivade jag alla mina sådder och omskolade bebbar ut genom föntret, med brickor, krukor och allt... jag vet jag vet.... jag är en galning som inte borde släppas i närheten av en fröpåse!! den andra tanken som slår mig är vad grannarna tänkte som kanske såg brickor och krukor komma flygande och ett vansinnigt ylande fruntimmer smocka igen fönstret därefter...

Nåja, idag orkade jag inte stå emot längtan utan knallade en runda ändå och kikade lite förstulet på vad som händer i rabatterna och när jag började plocka i förödelsen såg jag till min förvåning att det fortfarande spirade glatt i ett par krukor, de som hade haft en gynnsam landning vill säga med botten nedåt!!
Kunde ju inte låta småttingarna stå kvar utan plockade med dem in igen.. det är en imponerande kraft i de här små liven och skönt att veta att det inte är kallare ute på nätterna nu än att det klarar sig.

De sorter som är synnerligen tåliga både vad gäller temperaturer och kortare flygturer är: Platycodon, Baptisia australis, Primula florindae, Hosta, Polemonium, Plantago asiatica, Mertensia virginaca, Nepeta pink dream, Agastache Golden jubilee, Potentilla Monarchs velvet, Euphorbia och ett par till som tyvärr hade tappat namnstickan av vindraget...

Med andra ord, detta är sorter som jag rekommenderar varmt och som inte mycket tar kål på!.. inte ens ett ylande hysteriskt fruntimmer!!

När man mister en trädgård har man all rätt i värden att bli ett ylande och spritt språngande galet fruntimmer. Jag lider verkligen med dig. Ändå skrattade jag åt din berättelse, men inte elakt Det är alltid värdefullt att höra vilka sorter som är dom tåligaste. Inte bara för köld och väta då

Hoppas det löser sig för dig och att du hittar en plätt för dina supertåliga plantor.

/Åsa

Jag lider med dig Kajsa men samtidigt ler jag åt din berättelse, kan se krukorna komma vinande, skulle ha gjort samma sak
hoppas att du hittar en plats för dom starka plantor du räddade, tänk på att efter regn kommer alltid solsken

Jag skrattar gott när jag läser. Vilken underbar berättelse. Jag förstår om den inte är så underbar för dig. Jag skrattar inte av illvilja.
Jag känner verkligen med dig.
En trädgård som man vårdat och som du säger sökt sig till i terapisyfte är inte kul att förlora.
Du kanske får en balkong och kan odla där i mindre skala. Man måste ju få smutsa ned händerna och får jord under naglarna.

Lycka till både med växterna och din framtid och vet du jag tror att din växtkraft är lika stor som dina små plantor.

Jag lider också med dig Kajsa, massor av såna här till dig:

I första raden har du ju skrivit att du kommer att bli av med din trädgård, jamen, då spelar det ju ingen roll vad grannarna tycker.
Men om nästa "attack" resulterar i att du kastar ut krukväxterna genom fönstret, rekommenderar jag varmt att du först kollar var grannarna är. Skadeståndet kan bli högt om du träffar dem mitt i planeten med en lerkruka

Har du kanske vänner med trädgård? Fråga dem isf om de har möjlighet att låna dig en rabatt. Finns det bara plats på deras tomt kan du ju alltid gräva en ny rabatt till det som du absolut vill ha med dig.

Jag lovar dig att det finns mycket lärdom i ordspråk och talesätt. Vad tror du om den här: "inget ont som inte har nåt gott med sig"


Margith

För dryga tjugo år sedan var jag i precis samma situation som du. Skilsmässa och flytt till bostadstätt.

Inte så långt senare träffade jag en ny man som hade en sommarstuga vid havet. Tomten som stugan står på var en riktig naturtomt och enl. mannen skulle det så förbli.

Första åren odlade jag i div. kärl och det fanns blommor på precis varenda stubb och sten, sedan började jag sakta men säkert annektera bit för bit av tomten och idag finns det dryga 30-talet rosor flera rabatter med perenner, jordgubbsland och även ett litet kryddland.

Med kvinnlig list har jag lyckats få bort träd efter träd och brytit bort stubbar och stenar. Nu börjar det se ut som …..ja, jag vill väl inte kalla det trädgård men det är en bra början.

Det roligaste av allt är att hjärtevännen fortfarande tror att vi har en naturtomt i stugan….. och jag har det så bra så bra!

Ankis "paradis"

/Anki

Lite krukkastning är väl inget nu när det blir dubbel skilsmässa för dig. Repektive och trädgården
Och det kan kännas bra att göra något helt galet när man inte vet var man ska ta vägen med alla känslor

Växter är väl som människor förvånansvärt tåliga och klarar av de mest svåra situationer som man tror skulle vara omöjligt att klara av

/Ewa

Jag förstår dig så väl. Hade förmodligen gjort samma sak också! Utan att öppna fönstren först!

Hoppas det löser sig till det bästa för din del. Om du ska skaffa lägenhet kanske du kan få en som har uteplats åtminstone så du får plats med några plantor?!

Du kommer att klara dig fint Kajsa, med den humor och självinsikt du har! Rätt vad det är så står du med spaden i marken igen. Har du funderat på att hyra ett litet torp eller så, då kan du ju ta med dig en del om du tar delar av det du har i rabatterna?

Om några år kommer du att skratta åt alltihop!Då allt har tonats ut och ni t.o.m har kommit på att ni kan vara kompisar.Livet är kort ,då jag o min f.d gick i från varandra var det bara att behålla lugnet för barnens skull.Dom gick före allt.Det finns en mening med allt och detta kommer att göra dej till en mycket gladare person.Släpp taget,gå vidare med högburet huvud visa vem som är förståndig.Du klarar detta o det finns nog en ny "stig"för dej som är bättre. Var lika STARK som plantorna du kastade,dom har ju redan visat vägen!!! Gå ut och lev livet.

Jag tror att hon äntligen kommer att träffa en som gillar trädgård,som hon gör.

Jag vet ärligt talat inte riktigt vad jag ska säga Kajsa! Jag kunde se din frustration, förtvivlan och ilska innanför näthinnan. Jag såg krukor, brickor och allt komma flygande! Samtidigt som jag såg grannarna " tappa ögonen " I tron att du totalt tappat förståndet

Jag känner starkt med dig............samtidigt som jag höll på att skratta mig fördärvad när jag läste vad du gjort . Det du gjorde är nog en form av terapi bara det . Du har i alla fall bevisat växternas livskraft! Är inte det en prestation om nåt

Sättet du skriver på säger ändå sitt tydliga språk Kajsa............du har både styrka och makt att komma igen med nya planteringar någon annan stans


PS! Du är välkommen att dela lada med OP

Jag känner igen mig ,genom dig Kajsa.Jag gick också igenom en skilsmässa för 12 års sedan och miste min älskade trädgård. Hamnade i en lägenhet med balkong,som blev så belamrad med växter så jag knappt fick rum själv.Ångesten var värst på våren när det började grönska ute.Men nu har jag hittat en ny man "med trädgård" och livet leker igen.
Du ska se att det ordnar sig för dig med,allt känns svårt i början.Ge inte upp.

Tänker på dig lisan

Jag fattar inte????Är det värre att lämna trg.än att lämna mannen som man har gjort slut med???Om han har gjort slut så ska du GÅ så fort som det är möjligt OM det Är du som ska gå.Har ni börjat bråka o vill lämna så gör det då.Draaaaaa inte ut på plågan.

Med sådan attityd , ironi , vilja och friska snabba kast kommer även du att landa med botten nedåt.

Tack för dagens skrattanfall

OM du menar mej så kan jag bara säja THE bottom is nådd!!

Ville bara säga TACK för att ni här på Odla finns!!

Galghumorn är förhoppningsvis det sista som lämnar mig .. man måste tillåta sig att skratta även när sorgen är som djupast.. Jag är glad att även ni fick motionera skrattmusklerna lite..

Man får ju bjussa på dråpligheterna man ställer till med!

Håller med de föregående som är övertygade om att du har styrka, humor etc för att komma ner helskinnad, med botten neråt sas. Det finns en mening med allt här i livet.

Just Platycodon odlade jag förra året. Pysslade enligt konstens alla regler. När det äntligen var dags för utplantering hade jag en (1!!!) planta. Och den var ynklig. Vet inte ens ännu om den överlevt vintern.
Tror att dina har betydligt större chanser. De som har överlevt flygtur etc, de har redan visat vägen: Survival of the fittest!!
Och det gäller för dig också. Skickar lite uppmuntrande tankar/kramar så länge.

Kajsa! Jag skrattar fortfarande ...kan inte sluta

Du borde skriva en bok. Ditt inlägg är i klass med min favoritförfattare

Kajsa, hur är det med livet och växtligheten?

Hej!
Underbart hur du klarar att skriva med en sådan galghumor.Förstår att det inte är kul för dig men jag kunde verkligen SE det framför mig med alla krukorna farande.Jag ska komma ihåg vilka sorter som är härdiga för det mesta.Själv håller jag på att genuppbygga en trädgård i Åmotfors.Du är hjärtligt välkommen att komma hit om det skulle klia för mycket i fingrarna senare.Hoppas dock på att du så småningom får din egna lilla trädgård igen.
martina

Ett litet kinesiskt ordspråk på vägen i bedrövelsen...vill du bli lycklig en dag så drick dig berusad, vill du bli lycklig något år gift dig men skall du bli lycklig livet ut anlägg en trädgård! Lycka till!

Humor är verkligen till hjälp när allt känns för jävligt och hellre FÖRBANNAD än ledsen. Spotta i nävarna och skaffa dig en odlingslott !Det brukar finnas i de flesta kommuner,kostar nästan ingenting ,det är trevligt, man träffar nya människor med samma intresse och du kan ta med dig alla dina blommor.Dom ska du inte behöva skiljas ifrån.Önskar dig allt gott , värme och solsken ,Ta hand om dig,så du orkar komma igen.

Hej Kajsa i Arvika

Jag var i samma situation som du för drygt 10 år sedan, hade några år tidigare flyttat in i drömhuset, en röd stuga med vita knutar och skogen alldeles inpå, och min första riktiga trädgård, jag planterade och pysslade, när jag skulle skiljas så sörjde jag huset och trädgården mest, trodde aldrig jag skulle komma över förlusten av dessa båda.

När jag väl flyttat till en lägenhet så var det så oerhört skönt att få flytta in i sitt eget och komma ifrån frustrationen över den situation man är i vid ett uppbrott. Ganska snart (faktiskt väldigt snabbt) insåg jag att det nog var det bästa som kunde hända mig ändå. Idag är jag omgift och bor i ett hus som från början inte alls kändes som min typ av hus ( byggt i mitten av 40-talet) men efter att jag fått vara med i renovering och planerat min trädgård själv så älskar jag mitt nya hus, min nya man och alla våra barn.

Skilsmässan var det bästa som kunde hända mig, annars hade jag varit en bitter medelålders kvinna utan "eget" liv och då hade jag ändå inte kunnat njuta av mitt hus och min trädgård.

Det blir bättre och tänkt så här , det kan förhoppningsvis inte bli sämre

Snillan

Härligt att du har humorn i behåll Kajsa!
Jag har en gång i tiden varit i samma situation som dej. Jag fick nästan panik när jag insåg att jag skulle förlora min älskade trädgård på kuppen. Jag ringde en väninna och bokade plats i hennes trädgård för att rädda de växter som jag absolut inte ville förlora. Gissa om hon blev snopen när jag kom släpande med ett helt billass med växter , det tog hela eftermiddagen att plantera ut dem i hennes trädgård. Året efter hämtade jag mina plantor till trädgården jag har idag. Det är över trettio år sedan och några växter har jag kvar än i dag.