Finns det andra här som mediterar undrar jag? jag har nu försökt återuppta maditation efter många många års paus och det är väldigt svårt för mig att sätta mig till ro och göra ingenting ;efter bara en kort stund kliar det i hela kroppen och jag bara måste börja göra någonting!
Men nu har jag hittat en liten bok om att lära sig att meditera under 5 minuter som när man diskar eller är i gång med någonting överhuvudtaget. Alltså jag behöver inte alls sätta mig i en halvtimme medans jag meditera!
Har någon här erfarenheter av sådan meditation?

Jag mediterar också. Fast jag brukar sitta en stund, och ibland visualiserar jag under tiden, som en slags målbildsträning, och andra gånger försöker jag bara släppa allt och inte tänka på något. Kan vara väldigt svårt ibland...

skulle vilja lära mig meditation
men kan absolut ingenting

Javisst, meditation är att stilla tankarna och 'bara vara', i nuet.
Det finns mängder med olika tekniker som du utan tvivel vet.
Det finns inget som hindrar att man mediterar medans men t ex diskar. Tvärtom, just handdiskning brukar vara ett bra sätt om man, som du, har svårt att låta kroppen varva ner.
Thich Nath Hahn skriver mycket om denna typ av meditation, han kallar det 'mindfullness' eller medveten närvaro som det heter på svenska. Rent konkret vet jag inte om det egentligen räknas till meditation eller om det hör till kontemplation (eller kanske nånstans mittemellan) men skönt är det

Det är just sådana stunder som vid diskning som jag försöker att meditera och så mycket roligare blir diskningen. Idag var jag på långpromenad med mina vovvar och tog mentala bilder av Mälarens vatten och dess vågor mot strandkanten.Jag lysnnare till olika ljud:fågelkvitter,människornsa tjatter,billjuden,vindens susningar och så mycket mera intressant blev min promenad då jag verkligen var där och såg hörde och upplevde! Annars brukar jag har mina tankar någon annanstans och missar allt det vackra som finns i världen.

En tjej som håller på mycket med bla meditation sa till mig att jag verkligen skulle må bra av att meditera, men eftersom jag är den jag är och har så svårt att slappna av och bara vara så blev det mer ett stressmoment än en rofull stund att hämta kraft och energi från. Jag har till och med svårt att få ro i min "bubbla" just nu, men det tror jag hänger i hop med att jag har alla tentakler ute nu eftersom jag har min 6 månaders son att hålla koll på.

Men tjejen (jag har inte kollat upp än bland anv reglerna om jag får lämna ut namn) frågade mig om när jag kör bil plötsligt är framme vid målet utan att ha en aning om hur jag kom dit.

Jag berättade att det hände väldigt, väldigt ofta. Jag sa att jag hade funderat på det mycket eftersom jag trots att jag inte var medveten om allt som hände kring mig (hmmm, svårt att förklara), så bromsade jag vid behov, jag hade koll på trafiklysen, jag gjorde omkörningar, jag såg barnet vid vägkanten och gav plats till barnet i fall barnet skulle snubbla eller liknande, jag har koll på hastigheten osv osv. Men ändå kan jag knappt komma i håg hur jag kom till målet.

Då sa hon att det var meditation, kroppen väljer att vila för att det behövs. Men trots det så "stänger kroppen inte av medvetandet" utan är väldigt uppmärksam och reaktions snabb när det behövs.

Jag har funderat endel på det, och skall fundera vidare.

Men detta har ju min själ styrt över utan att jag har varit inne och tankestyrt (heja min själ som kan "vinna" över tankens kraft ibland ), men jag skulle säkert kunna meditera viljestyrt om jag bara tillät mig att vara i nuet.

Det jag ville få fram - om än lite snurrigt - var, kan man meditera när man kör bil så kan man utan tvekan klara av att meditera när man diskar.

Vad underbar din promenad har varit

Att inte kunna slappna av när man mediterar kan vara en del av själva meditationen.
Jag är ibland uppe i så höga varv att jag inte kan varva ner, det pirrar i hela kroppen, etc. Sätter jag mig då för att meditera så låter jag själva upplevelsen av 'de höga varven', dvs kroppens signaler och reaktioner, bli det jag mediterar på.
Upplevelser och sensationer i kroppen går att 'infoga' i en meditation, men inte tankarna om dessa upplevelser.
Hänger ni med?
Börjar jag analysera vad jag känner så upphör jag därmed att meditera. Men om jag är i känslan/upplevelsen, bara låter det som sker ske, så kan jag vara kvar i meditation.
När jag på det viset helt enkelt är en betraktare till vad som sker i kroppen så klingar snart sensationerna i kroppen av. Det är bara så
Efter en stunds betraktande, utan inblandning av tankar eller försök att styra/kontrollera det som händer i kroppen, så slappnar kroppen och även nervsystemet av.
Så försök inte tvinga er själva att slappna av under meditation, det blir en paradox.
Låt kroppen tala till er, låt energierna flöda fritt. Då kommer balansen som ett brev på posten

kom på kan visst en meditation
före och efter varje karatepass kör man meditation
det före för att tömma tankarna så man inte störs
av andra tankar än täningen under träningen
och efter så mediterar man på vad man gjort för
att memorera nya saker eller saker man behöver ändra