Lite grubblerier. Hundens urfader vargen är ett flockdjur med ett socialt liv och det slår givetvis in på hunden också. När två hundar möts vill dom springa fram till varandra och hälsa, nosa varandra i häcken mm. Ibland blir det visserligen gruff men inte alltid. Människan betraktas också som en flockmedlem, förhoppningsvis också som ledaren. Inom flocken förekommer hälsningar mm så det är helt naturligt med närkontakt.

Men katter? Ensamgående, ni har väl läst Kipling, närmast osociala. När två katter möts blir det närmast en slags terrorbalans, båda håller kolla på den andra och nära kontakt undviks. Hur kommer det sig då att katter KAN bli väldigt sociala i kontakt med människan????? Två katter kelar aldrig eller nästan aldrig som en katt kan göra med en människa. Är det nån slags relation mamma-unge som utvecklas?

vildkatter lever ofta i kolonier. så jag tror att katter är ett flockdjur oxå.
själv ser jag på mina 4 katter hur de lever tillsammans i en strikt rangordning. och så länge rangordningen inte ifrågasätts så lever de tätt tillsammans. de sover, äter och leker ihop.

nu har jag visseligen ingen fertil hankatt, de kanske är mer beroende av revir.

Visst kan man hålla flera katter tillsammans i ett hus men det är ju en lite onormal situation. Fast knappast två fertila hanar och nån hona, eller?

nja, kanske om/när rangordningen var klar.

fast jag funderar på hur är det i vildkattkolonierna? är det endast honor och ungar som bor tillsammans eller finns det hanar oxå? nu när det finns så många vildkatter i städerna så kan man se lite hur katterna "väljer" att leva kanske.

själv bor jag på landet och där har vi "skiftgång" i stallet med vildkatter. när en katt sover där väntar de andra tills kusten är klar. de kör helt klart först till kvarn principen och de är flera som är okasterade hankatter har vi märkt . de markera både på stallet och våran ytterdörr . inte mysigt... inga honkatter med ungar har dykt upp ännu som tur är.

Nej det är riktigt att flera fertila hankatter sällan kan leva tillsammans utan stridigheter, därimot så fungerar fertila honkatter oftast bra tillsammans. Och har nöje och utbyte av varandra.
Antagandet att katter är ensamdjur och osociala är inte riktigt, men rangordningen i gruppen är viktig och när den ifrågasätts kan det bli bråkigt en tid innan alla är klara på den nya ordningen.
Dom flesta katter som levt i generationer tillsammans med människor är väldigt tillgivna människor så länge dom behandlas väl, därimot så ger nog en katt människan den tillgivenhet den förtjänar, inte som en hund som i många fall kan vara tillgiven sin ägare till sin död, trots att ägaren inte behandlar den på det sätt den borde.

Min 10-åriga katt föddes hemma hos oss där det redan fanns hund, och har så gjort tills Mehlie gick bort år 2004. Jag märkte inte att katten sörje direkt, men däremot steg hon i rang när det bara var hon kvar.
När jag skaffade Lucas sommaren 2006 blev de kompisar direkt och utvecklade definitivt en social kontakt. Äter ur samma bunke om det bjuds extra-godis, sover ofta rumpa mot rumpa, hon går med på morgonpromenaden etc.

Men kanske min katt inte har 100% kvar av sitt katt-beteende men hon lever definitivt i vår flock. Lite oklart — för mig alltså — var hon står rangmässigt.

Har tre innekatter som fungerar väldigt bra tillsammans. Det märks dock väldigt tydligt vem som är högsta hönset . Mamman äter först, har första tjing på bästa solplatsen och sovplatsen osv. Mellan hennes två vuxna barn är det inte riktigt lika tydligt vem som är hög respektive låg i rang. De verkar nästan turas om .
Våra hundar ordnade upp sin rangordning redan första dagen den nya hunden anlände. Nelly, äldst i flocken, påpekade direkt för Morris, ca 1 år, att hon inte gillade hans nafsande i svans och bakben. Sen dess är de bästa vänner .
Just nu är katterna lite blyga för Morris, eftersom han bara har varit här i en månad men jag tvivlar inte på att de kommer se till att han vet sin plats . Misstänker att han kommer hamna längst ner på rangskalan, och vara ganska nöjd med det.
Tycker att det är ganska fascinerande att se hur de beter sej, att de verkligen följer sin hierarki konstant. Inte alls som vi människor som inte gärna är tillfreds med att andra är "högre" . Håller också med anncharlotte i att katten ger sin ägare vad den förtjänar! Är man mindre trevlig mot katten så får man räkna med samma behandling tillbaka, och tvärtom.

Jag vill ju gärna tro att min gamla Basse älskar mig för den jag är, men sanningen är den att jag är den i familjen som skämmer bort honom och förser honom med dom delikatesser han önskar. Därför bevärdigar han mig med sin uppmärksamhet, när det passar honom förstås. MAT är den springande punkten i dom flesta relationer människa - djur.


P7190070a.jpg

Katter i samma hem, kelar mycket med varandra!
De slickar varann, putsar öron o dyl.
Visst de nosar varann i bak--deras sätt att ha koll på "flocken"--för;faktiskt:
bildar även katter flockar!