Var på djursjukhuset med min "hundbo", plågsam undersökning och behandling som gjort henne gott till slut. Analsäcksinflammation, det är inte att leka med. Precis innan vi skulle ge oss av därifrån ville veterinären känna på hennes juver av någon anledning, min käraste har en juvertumör, veterinären bad mej åka hem och fundera på vad jag skulle göra åt det??? Operera eller låta det vara??? Var inne på en del hundforum och läste angående min "tjejs" diagnos, det var både bra och alldeles förtvilat hemska historier om hundar som opererats för detta.

Är det någon här på forumet som fått sin hund opererad för detta, snälla berätta lite för mej , känner mej lite förvirrad i detta. Min tjej är en pigg nioåring, det är mitt adoptivbarn som de första tre åren innan vi möttes bott instängd i en liten hundbur så vi har verkligen kämpat tappert båda två för att nå dit vi befinner oss idag, som tvillingsjälar , det enda jag vill henne är gott, det bästa.

Oh vad jag känner med dig!! Mer än ord någonsin kan uttrycka.

Min älskade Mehlie (Cocker) fick en juvertumör för drygt 3 år sedan, men hon gick mot de 13. Först körde jag huvudet i sanden, dvs jag konsulterade inte någon veterinär öht men mitt sunda förnuft sade mig vad det var.
Den växte ganska snabbt och när den började "läcka" visste jag att det var dags.

Först i efterhand har jag tagit reda på vad jag kunde/skulle/borde/ha kunnat etc gjort. Och i mitt fall blev det: Precis det jag gjorde!!
Alltför ofta har de metastaser i lungorna och slutet blir då detsamma.

Men det var alltså mitt fall!! Min hund var nästan 13 år, och jag tycker/tyckte inte att det var OK att utsätta henne för de lidanden som trots allt skulle uppstå vid den höga åldern.
Din lösning kan bli en annan. Ex.vis hur länge kan hon leva med tumören utan operation?

Saken är den att Mehlie så sent som på torsdagen travade med mig i skogen som vanligt, åt och var OK fram till lördagen och på natten tog jag mitt beslut. Dvs hon var faktiskt riktigt pigg ända in till slutet. Veterinären sade också att hon inte hade lidit speciellt mycket förrän den gick hål. Han t.o.m. frågade om jag ville ta med henne hem igen eftersom det var en långhelg och jag kunde återkomma när det blev vardag. Men jag såg på hennes ögon och hela kroppsspråk att hon inte ville mer. Och man får ju inte vara egoist.


mehlie rosenspirea.jpg Min Cocker-flicka Mehlie. Född 91-03-12. Död 04-05-30. Älskad och saknad.

Hej,

Oj stackare!

Jag har inte själv någon hund som råkat ut för detta (har hane), men har en kompis vars tik fick det, 2 gånger.
Hon var en blandras Saluki/Border collie och första gången var hon 9 år. De opererade. Andra gången var hon 11 år, och då opererade de också. Bägge gångerna gick det nog 1-2 mån från upptäckt till operation. Dels är det ju lite att fundera på och dels var inte denna tiken försäkrad så det var behov av ekonomiska funderingar också. Hon levde sen tills hon blev 13 då hon fick tas bort av annan anledning (åldern gjorde sin rätt).

Tror att det hela beror lite på hur pass gammal hunden är nu och vad det är för rase/raser. Vissa raser blir ju rätt gamla om de är friska, andra oftast större raser blir inte så gamla.

Om tumören lämnas, så kommer den så småningom leda till ex. mestaser, eller att den spricker osv. men det är olika hur lång tid det tar.

Jag tror att om din hund i övrigt är att anse pigg och frisk (hjärta, njur-/levervärden osv.) och är av ras/raser som normalt sett brukar leva några år till, så ska du överväga operation. Kanske också i samband med detta funder på att kastrera henne (hon är ju ändå sövd) eftersom det kan motverka utveckling av fler tumörer. Så gott som alltid är det okastrerade tikar (gäller även katter) som drabbas av juvertumörer.

Helén

min gamla tik opererade bort en en hel juverrad när hon var 10 år gammal.
tmörerna kom tillbaka (små) när hon var 13 år men då opererade vi henne inte, hon dog (avlivades) när hon var 14 år och 4 månader. då hade juvertumörerna vuxit en del och spridit sig till lungorna.

din tik är bara 9 år, hon kan ha flera år kvar att leva. låt vet kolla lungor mm och okeja en operation, sen kör ni!
lycka till och hoppas att ni får flera år tillsammans!

Du har mitt djupaste deltagande . Har inte råkat ut för juvertumör på hund men däremot på katt. Ska inte gå in på detaljer, men hade vi gått till en annan veterinär först så skulle hon förmodligen ha levt idag. Den första veterinären sa att "det var bäst att låta henne gå" med tumören två-tre år. Den andra veterinären sade senare att vi skulle ha opererat direkt. Han hade fått många goda resultat på det viset, där katten levt ett bra liv i många år efteråt utan återfall. Det var en bitter erfarenhet...

Håller med Herkules, undersök om det finns metastaser och tänk sedan noga igenom om du vill operera. Är hon frisk i övrigt så har hon ändå en bättre chans att klara sej än om hon inte opereras. Allt som står ovan i tråden förtjänar att upprepas, för det är verkligen bra råd. Skulle inte ha kunnat skriva det bättre själv. Jag hoppas och håller tummarna för er .

Min älskade schäfer Fenja hade juvertumörer, flera stycken och jag valde att operera när hon var sju år. Operationen gick bra trots att snittet var över 50 cm och hon gick själv redan dagen därpå. Hon fick ha tratt ett långt tag och såret läkte fint.
Operationen är det bästa jag valt att göra för någon hund! Hon blev som ny, som en valp, pigg, glad, allert, som om hon var 5 år yngre! Hon levde i högönsklig välmåga tills hon var 14, nästan 15 år. Då fick jag ta bort henne på grund av brukshundsförlamning. Till saken hör också att medelåldern i dag på en schäfer är strax under 8 år, så visst var det värt att operera!

De tog bort livmoder och allt på min vovve vid operationen, det gör dem tydligen gott att slippa hormonsvall och löpningar sa min vette.

Mvh
Fenja

Kan berätta att Agnes är på banan igen, tuff tjej. Hon opererades d.24 juli, förutom juvertumören fann man tre andra små tumörer utspridda på på hennes underbara lilla kropp. Analysen på samtliga knutor var godartade och jag kan tala om att det var bara den första natten hon bara tratt på huvudet, de andra nätterna hade jag nattvak på henne så hon kunde sova riktigt gott. Tack till er som skrev i tråden, eftersom jag haft en del att stå i kommer inte svaret förän nu, bättre sent än aldrig.

[attachment=6403:Agneshem..._2007004.jpg]

härligt!!!

Åh vad roligt att det gick bra!
Mvh
Fenja

Underbart!
Har tänkt på er emellanåt och undrat hur det gick. Så glad att vi fick positiva besked.

Min 10 åriga toy pudel tjej opererades för det samma i början av augusti. Hon hade haft tumörer ca 1 år, i våras under skendräktigheten så fick hon inflammation i samma juver. Då röntgades hon för att kolla att det inte hade spridit sig till lungorna. Det hade det inte. Hon hade bara en knöl (blev 10 st stygn, ca 10 cm långt), 1 timme efter operationen var hon uppe på benen och 1 timme senare ville hon börja leka. Nu är det bara att vänta och hoppas på att det inte kommer flera knölar. Vi bestämde att inte skicka en provbit på analys, om det sedan är en elakartad så börjar man bara bekymra sig och hon börjar ändå bli såpass gammal att så väldigt mycket extra (operationer och cellgifter) vill jag inte utsätta henne för. Det värsta för henne var att vara tvungen att ha strut på huvudet, den bara fastnade överallt ju