Min minsting Pyret sprang bort i torsdags!
I ett par dagar hade hon kanske jamat lite mer än tidigare, men dum som jag är förstod jag inte vad som kunde hända. Jag har försökt ge henne p-piller i en period men hon har vägrat att äta dem. Planen var hela tiden att kastrera henne i oktober när hon ändå skulle in för vaccinering och öronmärkning. Nu känner jag mig skitdum! Dräktigheten är inte det stora problemet, utan att hon inte kommer hem igen...
Vi har sett henne ett par gånger så hon verkar hålla sig i närheten, men hon verkar av någon anledning skiträdd för oss. Gömmer sig hela dagarna och springer sin väg när hon ser oss. Hon har varit lite skygg sedan vi tog in henne och hon tyr sig mer till våra katter än till oss, men hon har velat bli klappad varje dag och har alltid kommit tidigare när det varit matdags.
Nu vet jag inte vad jag ska göra för att få in henne igen! De dagar vädret har tillåtit har jag haft dörren öppen under dagen, men inte har jag sett röken av henne. Vi kallar på henne hela tiden och ställde ut mat och vatten i ett par nätter, men då kom bara grannens stora katt och åt allt. Jag är helt förtvivlad!
Börjar fundera på att köpa en kattfälla. Hon har varit ute i 4 dygn nu.

Säkert har hon blivit skrämd av nåt så hon inte vågar sig hem, men så småningom får ni säkert tag i henne.
Men visst blir man ledsen och rädd när de små älsklingarna springer bort

Det är nog som Tosan säger, att hon har blivit skrämd av något. Plus chocken av att plötsligt komma ut om hon har varit innekatt innan (?). Så snart hon lugnar ner sej kommer hon nog tillbaka till er . Om inte annat så tröttnar hon på att vara ute när det börjar bli kallare.

Jag hoppas du har rätt Sailor Pluto! Jag är så orolig.

Stackars dej! Det är väl dom dj**la okastrerade hankattarna som skrämt slag på din kisse kanske! Mina missar, som är steriliserade, är skräckslagna för dessa hankatter som våldtar dem. Det är likadant varje vår och höst. En förfärlig tid för dom eftersom de är vana att kunna gå ut i trädgården och brukar ligga och sola eller vila under buskarna. Nu är det dags igen och dom kommer in såriga och eländiga och vågar sedan knappt gå ut på flera veckor. Att folk inte kastrerar sina hankatter är för illa, dom kommer ju i slagsmål med rivalerna och blir ofta illa skadade. Dessutom finns det ju oansvariga honkattägare också som inte steriliserar sina missar och då blir det ju mycket oönskade ungar.

Hur har det gått?

Ååå stackare dig, hoppas att hon kommer hem snart!!

Håller tummarna för att hon kommer hem snart.

Min hemska grannkatt har skrämt iväg 3 hankatter för mig. Den sista var innekatt just för denna skull, men hoppade ut genom fönstret när jag dammsög hemma. Nu, 2 månader senare, hittade jag honom i ett stall efter att ha sökt efter honom med ljus och lykta.

Jag har inte tidigare förstått riktigt varför de försvann, men den här sista gången försökte min lille kille ta sig hem, jag vaknade mitt i natten av ett himla liv och såg hur min älskling blev bortjagad... Jag har bett min granne flera gånger att kastrera sin katt, men de säger bara att de ska göra det - sen händer ingenting.

Kan det vara något sådant som hänt din Pyret?

Jag vet faktiskt inte vad det är som hänt. Första dagarna höll hon sig i närheten, och inte kunde jag se några hankatter (grannens katt är hona). Men nu har jag inte sett henne på 2-3 dagar och det känns inte som att hon är kvar i närheten. Jag hoppas att hon kommer tillbaka när det blir kallare, men hon måste ju vara hungrig! Hon har så vitt jag vet aldrig fångat egen mat. Vi tog in henne som hemlös liten kattunge för knappt 1 år sedan, och hon har bara varit utekatt i ett par månader. Varje dag blir jag mer och mer orolig att jag aldrig kommer få se henne igen. Jag känner mig som en dålig kattmamma eftersom jag lovade henne när jag tog in henne att jag skulle ta hand om henne hela hennes liv. Familjen känns ofullständig utan henne!

Löper katten så är det inte konstigt om hon håller sig hemifrån eftersom hon inte är sig själv i skallen och dessutom är "på jakt". Jag hoppas verkligen att hon kommer hem när löpet är över...

Det är nog många som håller tummarna för att lillkatten ska komma hem igen, nog borde det hjälpa liite . Vet inte hur det är där du bor, men grannarna kanske kan hjälpa till att hålla utkik efter henne och eventuellt lura in henne till sej (om hon inte är väldigt blyg?)?

Tack för uppmuntrande ord! Nu har vi sett henne igen, men hon är jätteskygg, så att lura in henne är tyvärr helt omöjligt. Det ända jag kan hoppas på är att hon blir dräktig och att driften att söka skydd och mat blir större än hennes rädsla.

Synd att hon är blyg, det är väl egentligen det som är kärnan i problemet . Om hon var en sån där galet sällskaplig kisse så skulle nog någon redan ha lämnat av henne hos dej.... Vår katt var till att börja med övergiven, men så väldigt go att hon var hela kvarterets maskot . För att fånga henne behövde man bara ropa!

Det ordnar sej snart !

Åh...så tråkigt för er, håller tummarna för att kissen ska komma tillbaka snart.
Har ingen erfarenhet av kissar som stuckit iväg under löpet..vi har ju en innekatt...men nog blir de "stolliga nog" att få för sig något sådant den tiden.
Vet några innekatter som rymt via fönster vid löp, men alltid kommit tillbaka efteråt!
Jag o Birman hoppas på det bästa!!
Kram

Håller tummar och tassar för att hon kommer tillbaka....det är ju snart höst och blir kallare ute.

Du kanske redan har testat det här men i alla fall. När jag haft skygga katter som inte velat komma efter en utevistelse har jag gått ut och satt mig på marken där jag sett dem, med en stor skål av deras favoritmat. Sedan har jag suttit och pratat med katten på samma sätt som när jag kelar med den både länge och väl. Till sist brukar de alltid komma krypande, man kan börja med att kasta lite mat till dem och sedan ställa matskålen bakom ryggen så att de kan närma sig ostörda. Fortsätt att prata och efter ett tag (allt från en halvtimma till flera timmar) så brukar jag alltid känna lite päls mot en arm eller så och så kan jag försiktigt närma mig och få tag i katten.
Mvh
Fenja

Jag tror att Fenja är inne på helt rätt taktik. Om hon är jätteskygg så måste du ha massor av tålamod. Försök att hålla koll på på vilket område hon rör sej och välj ett lugnt ställe där att ha som "träffpunkt". Försök att gå dit samma tid varje dag och ta med en skål som syns. Det är bra om det bara en person i familjen som sköter rutinen för att det ska gå snabbare att bygga upp ett förtroendet er emellan. Gör precis som Fenja beskriver men tänk också på att inte se henne stint i ögonen om hon kommer tillräckligt nära så att du kan få ögonkontakt med henne. Däremot kan du "kattblinka" när du ser på henne. Dvs att du plirar och blinkar som om du är sömnig. Det är ju kattspråk som säger att "det är lugnt, jag vill dej inget illa". Helst skulle du "tvätta framtassarna" lite nonchalant också för då visar du att " jag har accepterat att du är här och det är ok om du vill smaka på min mat".
Kommer hon inte till dej de första gångerna så låt maten stå kvar när du går. Glöm inte att upprepa detta samma tid varje dag.
Risken är väl stor att något annat djur äter upp maten men katter är ju nyfikna av sej och förmodligen går hon tillbaka av nyfikenhet och undersöker skålen och kan känna doften av mat. Hämta skålen igen innan det är dags för den dagliga rutinen igen så hon lär sej vad skålen innehåller och förhoppningsvis kommer hungern och "vanan" att få henne att komma närmare och närmare.
Ta henne inte på en gång eftersom det kan skrämma henne rejält och få henne att ta första bästa tillfälle att rymma igen. Låt det hellre gå en liten tid då du följer de dagliga rutinerna och så småningom märker du att det är läge att ta med henne hem.
Precis som du skriver har du faktiskt årstiden på din sida. Katter gillar ju stugvärmen och det går ju åt mer energi då det är kallt.

Ett stort LYCKA TILL!! och glöm inte att berätta hur det går.
/ Cacki

Det är kanske inte en dum idé... Jag ska försöka se var hon håller till! Tack för tips!

Håller tummarna för er! Tänk nog på det Cacki skriver om att inte titta i ögonen, kisa mot henne liksom, så gör katter när de är vänliga och säger: Jag tycker om dig.
Mvh
Fenja

Hej!
Tänkte höra med dig om Du har fått hem lilla Pyret???

Hoppas på det bästa!*håller tummarna för dig*

//Shangalia!

Oj så jobbigt för dig. Jag följer tråden med spänning.

Jag hoppas verkligen att du lyckas så du snart har kissen i ditt knä igen.

Ja jag följer också tråden med spänning
Och Hoppas verkligen av hela mitt hjärta att du får tillbaka din Bebis!
*Håller tummarna för dig*

--Pyret kom tillbaka nu till Matte och Husse(om det finns någon husse---

Inte fått tillbaka Pyret, än?
Stackars dej!

Fortfarande ingen Pyret!
Jag har hållt ögonen öppna och varit beredd att gå ut och sätta mig med mat om jag såg henne, men hon har inte synts till på 1 vecka nu. Det har regnat nästan hela tiden här så jag tror att hon måste ha letat upp ett torrt ställe någon annanstans. Jag hoppas fortfarande att hon ska komma tillbaka när hennes dräktighetshormoner får henne att söka trygghet och mat, men jag vet verkligen inte.
Tack för alla fina ord!

Jag håller tummarna så hårt det går.

Stackars dig och stackars Pyret!

Hoppas hon dyker upp snart.

Nej, nu får sötnosen ta och komma tillbaka !

tror det lutar åt att du behöver låna en kattfälla av något djurhem eller komunen...(tror att miljö och hälsoskyddskontoret har)
nu är hon på väg att bli förvildad....håller alla tummar att det löser sig

hur går det?? har du hört med grannar mm om dom ser henne hon kanske har hittat någon trygg plats där hon mest håller till någon annan snäll katt som hon tyr sig till, hoppas ni hittar hennes stråk där hon går och att även andra runt om är vänliga att kanske fång in henne om hon vågar sig nära dom!!! håller tummarna